Personligt

Idag när jag vaknar så är det med ett inre lugn som jag inte känt på många, många år. De senaste sex månaderna har jag lager för lager skalat bort den passiva stressen. Även om min omgivning förmodligen inte märkt något så har jag gjort ganska stora förändringar i mitt liv och mer är på gång.
 
Att alltid vara alert och redo om något skulle hända och att aldrig riktigt kunna slappna av eller lägga ifrån mig dator eller smartphone, det har varit min vardag i nästan 20 år. Som webbhotellägare, även om det bara för vänner och bekanta innan jag skapade ett företag och började ha det som verksamhet, kräver en hel del tid och kraft.
 
Att alltid känna att jag behöver en film eller tv serie att dyka ner i för att släppa lite på stressen och därmed få mer stress över att livet bara springer förbi. Att dyka ner i spel för att återigen hitta en lite andningspaus från den krävande verkligheten och att ständigt känna en stress över att tiden inte räcker till.
 
Där har jag varit ganska många år nu. De senaste 6 månaderna har jag långsamt förändrat detta. Inte utan kostnad för det har varit tufft att bryta gamla mönster och släppa på tryggheten i det bekanta. Ingenting är så skrämmande och tillfredsställande som att genomgå stora förändringar i livet och växa som människa en liten smula till.
 
I onsdags så stängde jag slutgiltigt ner mitt företag. Alla papper är inlämnade, servern nedstängd och alla kunder har äntligen hittat nya hem. Lite kvarstår med pappersarbetet framöver, men det är småsaker jämfört med smärtan och känslan av svek med att stänga ner verksamheten.
 
Jag har sållat hårt bland mina tv serier och klippt bandet med nästan alla serier. Vissa har jag följt i många år och det känns svårt att släppa dem. Andra är mer nya och där är det nyhetens behag som känns svårt att välja bort. Nästan alla serier är nu borta från mitt liv och jag har noggrant valt ut ett par få serier som jag tänkt följa, men bara så länge det känns ok.
 
Mitt engagemang inom Bifrostorden där jag suttit i det så kallade direktoriet har jag avsagt mig också. Inte för att det är betungande utan för att det lägger ytterligare ett krav på min tid. I en verklighet när jag är på jobbet, eller på resande fot på väg till eller ifrån jobbet, nästan 12 timmar varje dag så behöver jag minska på kraven på min tid.
 
Det har varit en jobbig tid. Fylld av känslor av att svika personer som varit som en del av min familj i så många år. Vissa har funnits med mig sedan innan min son ens föddes och de är mina vänner på Facebook och Twitter. En tid fylld av oro då tiden vid spelen eller tv serien har varit mitt sätt att motverka tomheten inombords när energin börjar tryta.
 
Idag andas jag lätt och jag känner en stor lättnad inombords. Den passiva stressen har inte försvunnit, men den har lättat betydligt. Behovet av ensamtid har även det minskat och jag hittar nya sätt att dyka ner i min introverta del. Glädjen återfinner sig i själen och när nu solen återvänder därute och vi går mot ännu en vår där världen återföds så är jag jag redo att ta nästa steg också.
 
Resan att förändras och växa tar aldrig slut.

Det är inte helt lätt att pressa sig genom dåliga tider med motgångar och en energinivå som svajar, men hur tufft det än blir och hur motigt och smärtsamt livet kan kännas så finns det miljoner andra därute som mår så otroligt mycket sämre. 
 
Att det går lite sådär just nu med det mesta illustreras så otroligt bra av gårdagen där vi först hade en mycket trevlig stund i brännande hetta på medeltidsmarknad där en smältdegel av människor från alla jordens hörn glatt gick efter fyra beridna riddare viftandes med svenska flaggor. Mer internationellt än så blir det tusan inte! Väl hemma så går bilden sönder och junior smäller in sparkcykeln i grannens bil så det blir en dyr buckla.
 
Över lag så är det temat senaste månaderna att för allt som är underbart och glatt följs av saker som är mindre roligt. Junior åker på lung- och öroninflamation så jag måste vara hemma mitt i en spännande tid på jobbet, jag får massor av roliga sidoprojekt, men sjukdom och annat gör att jag inte hinner fokusera på dem, äntligen kommer jag tillbaka till gymmet igen och då kryper en infektion in i lederna så det bara gör ont. För varje extra inkomst så kommer en extra utgift och för varje lycklig stund så kommer en frustrerande stund.
 
När man som jag är nu ligger lite back på den positiva energisidan så är det lätt att fokusera på den senaste tidens negativa event, som att knapra tunga värktabletter tre gånger om dagen för käken och sedan försöka bli av med allt skit ur kroppen. I yngre år hade jag förmodligen rasat mot allt som gått emot mig och tagit varje negativ aspekt av mitt liv som ett skäl att låta min frustration få utlopp, men idag så fylls min hjärna av visionen av en intervju gjord innan jag ens föddes. En svart/vit sekvens på 10-15 sekunder vars slutpoäng numera dyker upp varje gång frustrationen dyker upp: "Be like water my friend".
 
Omedelbart så byts min frustration ut mot ett sinne av formlöst vatten där friktion byts ut mot det smidiga flödet av vatten som hittar nya vägar runt det som orsakar frustration. Det finns trots allt ingenting i mitt liv som är så fruktansvärt att det påverkar mitt liv mer än mitt eget raseri av frustration och hur småaktigt är det inte att rasa över minskad inkomst när tiotusentals människor dör av fattigdom i världen? Vem är jag att klaga över sjukdom eller smärta när jag lever i ett land med ett av världens bästa sjukvårdssystem i en tid där människor torteras dagligen?
 
Det är inte alltid lätt att ta all den frustration som uppstår och släppa den innan den byggs upp till ett själens raseri, men för varje dag som går så blir det lättare och lättare och jag är idag mer lik ett flytande, formlöst vattendrag än en pelare av rasande eld. Med det är inte sagt att jag inte har elden inom mig, den har bara ändrat karaktär och istället för en rasande rödgulflamma som hotar att bränna allt och alla så är min eld idag en vitblå fokuserad flamma som bränner med precision när den släpps lös.
 
Trots att det viner anledningar att grotta ner sig i livets negativa små skruvbollar så försöker jag att låta dem rinna av som vatten på en gås och istället samla på alla de små lyckostunderna som gömmer sig bakom solkiga moln eller som du tittar rakt på men inte kan se för du fokuserar på fel saker. Varje dag strävar jag efter att bli en bättre människa, för mig själv, för min familj och för dig. Varje dag blir jag lite mer och mer som vatten, en formlös massa som söker sig mot upplysningens ocean genom att finna nya vägar runt de hinder som livet placerar i min väg.
 
 
 

Det var länge sedan jag skrev nu och det är delvis för att jag inte haft ork och delvis för att jag varit lite låg känslomässigt. Det är mycket som händer samtidigt som ingenting händer om du förstår hur jag menar?
 
Professionellt har det varit en period nu med små äventyr och en känsla av att sitta fast. Ordentligt. Det är inte så att jag inte haft något att göra, för det finns det alltid, men mer en känsla av att inte dra sitt strå till stacken. Jag har alltid jobbat mycket, oftast för mycket. Att nu sitta och värma stolen och göra saker som visserligen är viktigt, men som inte genererar så mycket intäkt...det känns och tydligen har det påverkat mig mer än vad jag trott.
 
De senaste veckorna har jag varit hos Assa Abloy och fått analysera interaktionsdesign och sedan fick jag äran att åka till Sundsvall för att hålla en heldags utbildning i design för E-handel. Jag har även fått två nya uppdrag, ett på ett välbekant företag som jag gärna jobbar mer med och ett på ett företag jag inte jobbat för tidigare. Senare i höst ser det ut som det kan bli ett längre projekt, vilket är välkommet efter alla små projekt.
 
Jag sitter nu och pluggar inför en certifiering som Hybris Business Analyst som jag hoppas kunna klämma in i de närmaste veckorna. Senare i höst hoppas jag kunna utöka med ytterligare en certifiering och sedan får vi se om en tredje kan ske i år eller nästa år. Märkligt nog så känns det otroligt skönt att få sätta sig ner och bita tag i lite utbildning igen. Jag ska väl sätta mig ner och klämma in en Google Analytics Qualified Individual också någon gång och sen blir det nog att utvärdera Optimizely's certiferingar också. Så på den fronten så saknas det inte direkt utmaningar.
 
Personligen så har jag varit i en rejäl svacka,speciellt efter sommarens vedermödor där jag lyckades klämma in med en dubbel käkledsinflamation som sedan ledde till vaxproppar som sedan ledde till svamp i öronen. Detta följdes av en liten förkylning som grädde på moset. Så under tre månader så gick jag runt och hörde ingenting, vilket i sig är lite deprimerande, men utan att egentligen vara så där riktigt sjuk. Bara eländig och luddig i huvudet.
 
Sedan i somras har jag även haft svårt att komma iväg till gymmet och varje gång jag gått så har jag blivit dålig efteråt. Förmodligen är det något som spökar med mitt immunförsvar som förstås påverkas av den lättare depressionen som jag gått och burit på ett tag nu. Depressionen är förstås knutet till min arbetssituation och långvarig "sjukdom" om vi ska kalla det så, men det är lite annat som påverkar också.
 
För några veckor sedan så avled min morfar efter en lång tids kamp mot cancer och upprepade lunginflammationer. Hans bortgång var inte oväntad, men det känns så klart när en nära släkting lämnar. Hans begravning var både sorgsen och fylld med skratt och minnen, precis som jag tror att morfar hade önskat. Det var en fin ceremoni och som alltid är det underbart att få träffa släkten som jag annars sällan träffar. Extra kul självklart att få träffa mor och far som det var länge sedan jag träffade och så en lång skrattfest tillsammans med kusinerna på väg tillbaka till Stockholm.
 
Förra helgen så kom mina föräldrar förbi och bodde ett par dagar inför besök hos min mormor. Det var många år sedan jag träffade min mormor så när jag följde med till Danderyds sjukhus för att hälsa på så kändes det lite märkligt att inte känna igen henne först. Istället för stort permanentat hår så var det långt och rakt och jag har aldrig sett min mormor utan tänder tidigare eller utan vänsterben, så det tog flera sekunder innan jag kände igen henne. Så fort hon började prata så kände jag dock igen henne på en gång och det värmde så otroligt gott att se hur pigg och glad hon var.
 
Med allt som har hänt senaste halvåret, både på jobbet och privat där det varit saker som krångliga bilköp, lite trubbel i skolan med en uttråkad son som är alldeles för smart för skolsystemet och annat smått och gott så har jag utan tvekan hamnat i en depression. Det har känts tungt och lite jobbigt och jag har dragit mig lite undan som jag brukar göra när mörkret smyger sig på. Trots detta så har det känts väldigt positivt att ha släkt och vänner på besök och att träffa andra på både begravningar och sjukhus. Mina föräldrars besök hade väldigt positiv effekt, både på mig och resten av familjen och förändringen på jobbet med mera konkret att göra har verkligen påverkat mig till det bättre.
 
Just nu så känns saker och ting mycket bättre och jag tror att det beror på många saker så klart, inte minst att det går bättre för Benjamin i skolan, att få en helg med mor och far som Benjamin inte träffat på väldigt länge, träffa mormor och se hur pigg hon är, nya utmaningar på jobbet, nya certifieringar att kämpa mot, äntligen få en större iPhone efter 2 års väntan, en fantastisk fru som kämpat som ett djur för att få den bil vi nu har, en veckas trevligt besök av Jenny's morbror Hasse och så klart den fantastiska höstsolen som fyller varje morgon och kväll med ett gyllene ljus.
 
Fortfarande är det en bit kvar innan jag kommer ur depressionens gråa klor, men det kommer, sakta men säkert. Tills den är helt borta så fortsätter jag att jobba med mig själv och har köpt in mer träningskläder för att komma igång igen på gymmet på allvar. Jag har några tuffa mål satta som jag ska jobba mot under vintern, men viktigast av allt är kosten just nu som jag måste få under kontroll igen. Jag kör även lite random kindness och måste säga att det är värt otroligt mycket att stanna ett par minuter och prata när jag köper månadens situation Stockholm eller lägger ner en tjuga i en pappersmugg och ser det otroligt glada leendet det ger. Jag ska rensa ur garderoberna här hemma och se vilka kläder och skor jag ska skänka till bättre behövande och sedan har jag en liten tanke som jag funderar på om jag ska sätta i verket när jag orkar.
 
I varje mörk stund så är det fantastiskt att upptäcka att bara ett leende från min fru lyser upp varje vrå, ett skratt från min son eller hans huvud mot min axel när vi ser på film tillsammans värmer mer än den varmaste brasa och ett tacksamt leende från en helt okänd person vid även en liten gåva eller respektfull gest lyser som små glittrande stjärnor och mjukar upp mörkret till en mörkblå ton.
 
Jag kommer på mig att jag står och ler lyckligt medan jag ser ut genom fönstret där en gyllene glöd från solens första strålar skjuter upp för att sedan lys upp höstträdens mångfacetterade prakt. Inget mörker varar för evigt trots allt.

Min kropp har en uppsjö av missbildningar och problemområden, inte bara för att jag börjar bli "vuxen" utan för att det är defekter jag är född med. I många år var detta något som besvärade mig och dessa problem och defekter påverkade min träning negativt, men på senare år har detta ändrats.
 
Att säga att jag är krokig, knastrig och snedvriden stämmer bättre än många tror. Min kropp är en encyklopedi över deformiteter, broskbildningar och muskulära knasigheter. Till att börja med så är jag född med en så kallad trattbröstkorg. Det betyder att min överkropp är ganska ordentligt deformerad med en ovanligt platt övre del och rejäl inbuktning mitt i bröstkorgen. Jag får förvisso en bred bringa sett framifrån, men ingen egentlig volym sett från sidan. När jag var yngre så var detta inte så kul, även om det så klart är ett kul partytrick att mer eller mindre kunna gå runt med en fotboll insjunken i bröstkorgen så länge jag lutade mig lite bakåt.
 
Trattbröstkorg är inte skadligt, men det kan påverka lungorna så de får lite mindre utrymme att fungera på, vilket har gjort att jag alltid haft lite dålig kondition. I mitt fall så har det också inneburit att min midja blir extremt smal så länge bukmusklerna är vältränade och det omvända när de inte är det. Det är för att de nedre revbenen ligger lång in på sidorna och sticker ut som ett par spjutspetsar på framsidan. Jag får alltså ett område där bukmusklerna fäster långt in på sidorna och långt fram, utanför bröstkorgen, på framsidan. Så länge mina raka bukmuskler har bra styrka så drar de ner, och in, spetsarna och jag får en hyfsat platt mage, men så fort den styrkan minskar så åker spetsarna ut och jag får en "gubbmage" oavsett hur mycket fett som egentligen sitter på buken.
 
Min bröstkorg gör också att mina bröstmuskler blir långa över min breda bröstkorg. Tillsammans med en platt bröstkorg så gör det att mina bröstmuskler knappt syns och i min ungdom så var det något som jag skämdes en del för. Jag har alltid ansett mig vara svag i bröstpartiet av denna anledning och det har spätts på av en högeraxel som har varit problematisk hela mitt liv och en krånglande vänster handled. Tillsammans så har dessa problem gjort att jag undvikit övningar som orsakat mig smärta, vilket bland annat inkluderat bänkpress. Resultatet har alltid varit ett bröstparti som jag känt mig missnöjd med och en stor anledning till frustration då jag inte kunnat träna ordentligt på grund av axel och handled.
 
Samma sak gäller också min rygg som trots en hygglig muskelmassa ändå ser platt och tunn ut. Jag har alltid kunnat köra ganska hårt på rygg, men ett medfött fel i ländryggen där jag har ihopväxta kotor där ryggraden går ihop med bäckenet har gjort att jag periodvis haft stora problem med min nedre rygg. Besvären liknar kraftig ichiasvärk som gör att jag inte kan gå eller röra mig utan att benen viker sig av smärta. Normalt är detta inget problem, men jag får en något stelare rygg och att springa runt i skogen som militärjägare hos anrika K3 i Karlsborg höll inte riktigt i längden.
 
Mina ben har alltid varit starka och jag har alltid använt dem ofta och mycket i olika aktiviteter. Jag har dock länge haft problem med mina skenben och knän, eller snarare området under knäna. Jag misstänker att det kan vara någon form av schlåtterknän som legat och grott de senaste 20 åren och jag måste kolla upp det så jag vet säkert för det påverkar all form av benträning. Det kan också vara så att jag bara har knöliga knän som nu börjar bli lite slitna, men det är bäst att kolla upp.
 
Så med alla dessa problem och deformiteter så har jag haft många stunder då jag kikat på personer med genetiskt perfekta kroppar och känt mig lite nedstämd. Jag har funderat på operationer för min bröstkorg som inkluderar att stoppa in järnstänger under bröstkorgen och spänna ut den till dess rätta läge och jag har provat alla möjliga typer av behandlingar för min axel som inkluderat sjukgymnastik, elektroterapi och vattensprutor. Jag har till och med funderat på operation och kortisonsprutor för min axel. Jag opererade min handled för läckande ledvätska och tog bort lite skräp ur mitt högra knä (som visade sig ha varit spräckt någon gång). Det fanns till och med en tid i livet då jag funderade på att använda anabola sterioder för att öka min muskelmassa på överkroppen.
 
Jag har varit oaktsam i mina dagar när det gäller min kropp och den har fått tagit mycket stryk. Jag har förmodligen brutit och spräckt fler ben än vad jag vet om, men jag har bara varit till sjukhus med spräckta revben vid ett tillfälle. Min kropp är täckt av ärr från dåliga beslut och en aktiv ungdom och förmodligen finns det betydligt mer under huden där muskelfiber och ligament fått lida över min jakt efter mina fysiska begränsningar.
 
Kort sagt så är jag både ärrad och krokig. Sned, deformerad och full med brosk och benbitar som inte riktigt vill vara med längre. Jag är så långt ifrån den genetiskt perfekta kroppen man kan vara med platt överkropp och en mage som ligger flera centimeter framför min bröstkorg.
 
Länge var detta något som jag var bekymrad över och än idag så är det lite jobbigt att träningens resultat känns så långsam på vissa områden. Jag känner mig ständigt tjock på grund av min utbuktande bukvägg och platt som en planka på överkroppen på grund av min bröstkorg och musklernas stora platta yta. Det som är skillnaden är att det faktiskt är ok idag. Till skillnad från när jag var yngre så ser jag att det sker förändring, även om det går lite långsamt. Jag ser att min mage fortfarande hänger över bältet och ser ut som en gravidmage, men långsamt men säkert så stärks den och trycker upp tarmarna till en mer naturlig position. Magrutorna finns där under det allt mindre fläsket och på sidorna så blir skillnaderna mot höftens rundning lite tydligare ju mer jag tränar.
 
Långsamt, så olidligt långsamt, så byggs min axel upp av små vikter och med stöd av rygg och bröst som långsamt ökar i omfång så stabiliseras axeln allt mer. Handleden får ökad stabilisering från underarmens utveckling och försiktig stretching. Långsamt men säkert minskar obehaget, knäppandet och ilandet. Nästan plågsamt långsamt har jag byggt upp tekniken för marklyft och stärkt både ländrygg och bakre lårmusklerna samtidigt som jag stabiliserat bålen och höftböjarna så bäcken och ländrygg hamnar i mer naturlig position.
 
Så visst, jag är inte perfekt och jag kommer aldrig att bli det. Jag är missbildad och skadad och det gör att jag har utmaningar i min träning som andra kanske inte har.  Det är lätt att tycka att livet är orättvist och hytta näven mot himlen innan man ger upp, vilket jag även gjort...många gånger i livet. Som allting när det gäller livet och att utvecklas som person så är det inte den lätta vägen som leder till förändring, det är den svåra och den har jag tagit de senaste18 månaderna nu. Jag har svalt min stolthet och slutat titta på hur alla andra gör och ser ut. Istället är det små steg som gäller för mig. Att hitta det som fungerar för mina förutsättningar, för mina fysiska utmaningar och sedan att hitta sätt att övervinna mina svagheter.
 
Det må vara så att jag är sned, krokig, trasig och långt ifrån det världen ser som det fysiska idealet, men jag är den absolut bästa versionen av mig som finns just nu, just här och det är faktiskt allt som betyder något. Alla här i världen har sina fysiska egenheter och alla i världen har sina utmaningar. Jag är säker på att du förmodligen har några du också och kanske känner du att på grund av dessa begränsningar så kan du inte få den perfekta kroppen? Då vill jag att du ska veta att vi är många som känner precis som du och oavsett vilka förutsättningar just du har så finns det vägar att gå för att nå just din perfekta kropp. Du måste bara släppa tanken på vad andra gör och förväntar sig och titta på vad just din kropp har för möjligheter och begränsningar.
 
Jag är långt ifrån nöjd med min kropp, men jag tar stor stolthet i att långsamt och försiktigt förändra den utifrån de förutsättningar jag har. Det betyder att jag ofta får tänka om och omvärdera hur jag tränar och vad jag tränar, allt eftersom jag hittar nya områden där min kropp har svagheter eller styrkor. Jag måste lägga mitt ego åt sidan och tänka långsiktigt och strategiskt, vilket är svårt både mentalt och fysiskt. Men jag gör det, en dag i taget. Genom bakslag och framgång, hur jobbigt det än är och hur mycket jag gnisslar tänderna när jag hittar nya utmaningar eller jublar när jag hittar sätt att överkomma dem.
 
Jag må vara krokig och deformerad, men jag duger precis som jag är för det är den bästa versionen av mig som finns, just nu, just här. Det är du också och oavsett hur du ser på dig själv eller vad du gör just nu vill jag att du sak veta en sak: Jag tycker du är helt fantastisk!
 
När livet ger dig citroner så gör du saft brukar man säga, men inte jag. Jag kramar ur saften till vitaminrik dryck, äter upp fruktköttet, gör marmelad av skalet och planterar kärnorna så jag får fler citroner i framtiden. När mina citroner blir redo att skördas så hoppas jag att få dela dem med dig och få ta del av dina utmaningar och lära mig mer om hur du övervinner dem. Tillsammans kan vi båda nå den mest perfekta versionen av oss själva, utifrån våra förutsättningar, det är jag övertygad om...

Just nu befinner jag mig i en ganska trivsam situation där jag har flera företag som rycker och drar i mig, faktiskt fler än normalt vilket i sig är ganska kul. Jag sitter dessutom som scrum master i ett stort projekt och jag fullständigt njuter av möjligheten att få jobba med ett sådant fantastiskt team och att kunna grotta ner mig ordentligt i JIRA och Confluence för att hitta bättre arbetsprocesser.
 
Jag brukar ha en eller två rekryterare som hänger på låset och vill rekrytera mig till olika roller, men just nu är det verkligen högtryck och det är förstås smickrande. Jag har exempelvis blivit kontaktad för ett designuppdrag för Philips i Amsterdam där jag skulle ansvara för designen för deras E-handel. Tyvärr så blev jag tvungen att tacka nej till det uppdraget, trots att det fanns möjlighet att ta det som frilans. Jag har tidigare fått uppvaktning och hälsat på hos InUse och CGI för att nämna några och fått förfrågningar för uppdrag hos spelbolag och startups, men hittills så har det inte varit något som varit tillräckligt intressant för att locka mig från Brightstep.
 
Det roligaste är förmodligen att jag har en rekryterare just nu som vill rekrytera mig som senior javautvecklare...till Brightstep!
 
Under sista kvartalet förra året så blev jag infiskad i ett större projekt. Först som designresurs för att verifiera att designen från en designbyrå fungerade för plattformen, sedan som stöd för kravarbetet innan jag fick ta delar av designuppdraget också. Planen blev sedan att jag skulle ta webbutvecklingen efter kravarbetet, men det ändrades så jag fick ta helhetsansvar för krav och rollen som scrum master och testledare. Så kan det gå!
 
Idag så sitter jag med ett team på 10 personer, varav tre är juniora utvecklare,  i Sverige och Italien. Varje dag så måste jag nypa mig i armen lite för projektet går helt otroligt bra och teamet rockar på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare! Vi har våra utmaningar så klart som i alla projekt, men teamet möte varje utmaning med positiv energi och bara förintar alla hinder på ett helt underbart sätt! Det är utan tvekan det absolut bästa team jag någonsin jobbat med, och då har jag jobbat med några av världens bästa!
 
Att sitta med så många hattar är så klart inte optimalt, men det fungerar bra i det här projektet även om det är lite splittrande att hela tiden hoppa mellan så många olika områden, oftast samtidigt, men jag gillar det! Jag har dessutom lagt på mig ytterligare en uppgift och det är att hitta nya, förbättrade sätt att använda Confluence och Jira så det blir till så stor fördel för projektet, kunden och oss på Brightstep. Det betyder att jag jobbar mycket med flödena i JIRA och ser över hur vi kopplar ihop kraven i Confluence med saker i JIRA och vice versa. Det är väldigt spännande och intressant att hela tiden lyssna på teamets önskemål och matcha det mot helhetsmål och vi har nu en ganska komplicerad, men ändå väl fungerande process som jag tror kan ge riktigt bra effekt, både i projektet och i den löpande förvaltningen sedan.
 
Så mellan förfrågningar från rekryterare och scrum master i ett projekt som är lite som att jonglera med motorsågar med förbundna ögon så är livet rätt förvirrande och kaotiskt, men på bästa möjliga sätt. Vi får se vad som händer i framtiden, men att det blir något spännande och roligt är ställt utom tvivel. Så det är bara att ställa sig på relingen på den lilla trygga båten och kasta sig handlöst ut i det bottenlösa havet och den storm som piskar upp gigantiska vågor av möjligheter. Det har ju fungerat bra så här långt, så vi får se vad som sker i framtiden. En sak är iallafall säker: en haj som slutar simma sjunker och dör.

Det har gått lite drygt en vecka nu och jag har fått det mesta på plats med min webshop baserat på Wordpress och WooCommerce med BuddyPress och BBPress som lite extra krydda på moset. Det betyder att det börjar bli dags att lansera på allvar nästa vecka om allt går som det ska!
 
Att bygga en webshop från grunden i ett nytt system kändes som ett jätteprojekt, speciellt som det var dussintals plugins som skulle samordnas och integreras med min vision. Detta dessutom samtidigt som jag bygger två andra webshopar också med sina egna små utmaningar. Lyckligtvis så har allt gått bra och det börjar nu se ut som en riktig webbplats (förutom kassan som ska byggas om och en liten bugg i mobilen som måste fixas).
 
Det som varit svårast är förmodligen att ta beslut om hur frakten ska fungera. Idag så jobbar jag bara mot en leverantör och då var det ganska lätt, men i framtiden så kanske jag ska ha flera leverantörer och då kan det blir lite problematiskt. Min lösning idag är viktbaserad vilket betyder att jag fick sätta upp 10 zoner med 15 viktklasser vardera för de 90+ länder som jag kommer att hantera. Det kommer att fungera fint närmaste tiden iallafall.
 
Det näst svåraste är fortfarande att få till Adaptive Payments då min app fortfarande inte är godkänd (missade att klicka på rätt knapp för att skicka in igen för fortsatt review...lite dålig UX på den kan man säga. Så länge det blir klart så ska det nog bli riktigt bra, men även utan så går det bra att köra med vanliga Paypal även om det är lite krångligare.
 
Så till nästa vecka så är det framförallt att lägga upp produkter och skriva texter som ligger på agendan. Jag ska också börja sätta upp analysering med hjälp av min kollega Åsa och sedan ska vi se om jag kan locka någon på SEO fronten att agera mentor för offsite SEO. Sedan är det dags att börja marknadsföra, vilket ska bli riktigt, riktigt kul!

Igår blev det klart att vi flyttar från Märsta till Täby Kyrkby som vi besökte förra veckan. Det betyder en hel del kostnader med dubbla hyror och en lite annorlunda semester som nu blir flytt förberedelser istället för sköna lediga dagar, men det är det värt!
 
Som jag skrev tidigare så betyder detta en hel del förändringar för hela familjen och det blir lite uppoffringar som får göras. Det blir en mindre lägenhet, sämre kommunikationer och uselt med träningsmöjligheter, men ett fantastiskt lugnt och trivsamt område och bra skolor också.
 
Så nu är frun redan i flytt-läge och jag ska bara göra klart den här arbetsveckan så ska jag köra igång med storrensning jag också. Det blir mycket skit som ska bort kan man säga, men kul ska det bli att få börja på ny kula i lilla Täby Kyrkby!

Sommaren har varit lite annorlunda i år eftersom jag innan sommaren sa upp mig från Brightstep. Det är inte första gången som ett nytt jobb lockat, men den här gången så lyckades inte Brightstep övertala mig att stanna så i Oktober bär det av till Claremont där jag sluter upp med några gamla kollegor som redan tagit steget.
 
Det var i våras som en kollega frågade om jag kunde vara referens för honom, vilket jag naturligtvis glatt ställde upp på. Det var för en position hos Claremont och jag hade redan tidigare blivit kontaktad av dem för deras UX satsning. Då gick jag igenom problemen med skolan så jag avböjde att titta in och höra vad de hade att erbjuda.
 
Som väntat så blev jag inbjuden till ett besök jag också efter samtalet gällande min kollega. Detta är inte ovanligt och jag brukar försöka ta mig tid att åka på besök ibland när tiden tillåter. Det ger en liten inblick i hur jag ligger till lönemässigt och bygger på kontaktlistan lite med bra kontakter. Oftast blir det en gratis lunch också, vilket alltid är trevligt.
 
Någonting hos Claremont klickade när jag var där, kanske var det att rekryteraren var väldigt lik min svåger, kanske var det atmosfären på deras kontor eller kanske var det bara något inom mig. Oavsett vilket så valde jag att gå vidare och efter några möten så kände jag att det kändes rätt att gå vidare och ta steget fullt ut.
 
Jag kontaktade mina chefer och hade flera bra samtal med dem, men i slutändan så kändes ändå Claremont som mest rätt just nu. Brightstep är det bästa företaget jag någonsin jobbat på med de bästa medarbetarna någonsin, men med uppköpet av Accenture så har saker och ting förändrats upplever jag. Mycket är väldigt positivt, men det är lite stelt och väldigt PC orienterat inom Accenture och det gör att jag känner mig lite hämmad ibland.
 
Trots det så jobbar jag med Accenture varje dag tillsammans med helt underbara Fjord så även om Accenture kan vara lite oflexibelt och trögt ibland så finns så otroligt mycket annat positivt som mer än väl väger upp. Det är svårt att alltid vara smidig och flexibel i en sådan stor organisation som Accenture är, men de försöker iallafall så gott de kan.
 
Så mitt beslut att byta jobb handlar mindre om att lämna Brightstep utan mer om att hitta nya utmaningar och växa som individ och konsult. Där känner jag att Claremont har lyckats fånga mitt intresse och jag ser väldigt mycket fram emot att börja där i höst.
 
Med det sagt så är det som alltid jobbigt att byta jobb, speciellt när man som jag älskar Brightstep och alla som jobbar där. Det känns i hjärtat och det är lite jobbigt att gå tillbaka till jobbet på måndag med vetskapen att det bara är några veckor kvar jag har tillsammans med teamet och med Brightstep. Lyckligtvis är jag inte ensam på Claremont utan det är flera Brightsteppers som redan är där och jag får ju med min min kollega i höst också.
 
Så nu väntar nya äventyr i höst på Claremont och jag har ingen som helst aning vad som kommer att hända då, men jag kommer att skriva om det var så säker!

Efter en lång och tidvis frustrerande tid så känns det som jag har hittat den nya stilen för min hemsida igen. Mer fokuserad och mer personlig är tanken och just nu finns iallafall skalet på plats så jag kan börja jobba på riktigt.
 
Att hitta "min" stil när jag identifierar mig så väldigt mycket med mitt arbete är ingen lätt uppgift. Nu känns det iallafall som att det finns en kärna att bygga på som är mera "jag". Planen framåt är nu att ta det lugnt och fokusera på att skriva mer än att pilla med designen, men jag vet ju hur det där blir...
 
Det ska iallafall bli mer personligt här och nu finns det en plattform för det också. Kika runt och ge synpunkter, jag behöver lite feedback för att få dig att trivas också för utan dig är det här en ganska tom plats.
 
Välkommen till min nya layout :)

Nu när den här webbplatsen börjar arta sig så tänker jag anpassa den till en responsiv design. Det finns redan ett initiativ där hela grunddesignen har anpassats till en responsiv 12-kolumns design, så jag kommer att utgå från den har jag tänkt.
 
Det har hela tiden varit min plan att bygga om designen då 3.4 introducerade nya funktioner som behöver läggas in i designen och då det redan finns en grunddesign som är responsiv så kan jag lika gärna bygga om runt det istället för att köra med ett statiskt tema.
 
Att bygga om responsivt kräver en hel del planering innan och jag måste bygga om en del sidor i IPC som idag är helt anpassad för statisk design. Den största utmaningen blir att få till videosektionen dock och att bygga om ramverket på ett bra sätt.
 
Jag ser dock fram emot utmaningen och ska försöka sätta fart så fort som möjligt.

Det är mycket nytt på gång igen i mitt liv och som vanligt när sommaren närmar sig så har jag ett projekt att roa mig med. I år blir det dock lite annorlunda för i år så tar jag steget fullt ut och släpper en del gammalt och gör en nystart på flera plan.
 
Det har varit lite tunt här på bloggen ett bra tag nu och det är för att jag känt mig lite kluven inför vad jag egentligen ska skriva här. Uppsättningen har varit blandad med både privata saker och professionellt, vilket gjort att saker och ting blivit lite krystat.
 
Jag har även känt att det faktum att jag skriver på svenska inte alltid känts rätt och jag har funderat på att blanda eller kanske köra tvåspråkigt. Inget har känts riktigt rätt och som resultat så har det blivit lite av en blocker kan man säga.
 
Nu så känner jag att det är dags att bryta mig ur detta och det gör jag genom att dela upp mitt skrivande på två bloggar istället för en. Den här bloggen kommer att vara kvar som min privata blogg där jag skriver mer privata saker och sedan skapar jag en ny sida för mitt skrivande om mer professionella ämnen.
 
Min nya sida är redan på gång och nu när semestern kommer så ska jag sätta tänderna i den lite mer på allvar. Det blir en sajt som blir mer community inriktad med både Buddypress och BBpress och den blir på engelska. Där kommer jag att skriva om saker som rör mitt professionella live mer som ledarskap, arbetsprocesser, program och appar, programmering och test för att nämna några ämnen.
 
Just nu handlar det mesta om att utforska, dels möjligheter och dels inriktning, så jag hittar den riktning som jag vill att den ya sidan ska ha. Jag hoppas att jag kan få hjälp av mitt nätverk och mina vänner att få sidan att lyfta och att hitta rätt riktning så det kan bli en bra sida med mycket matnyttigt för andra.
 
Planerna är stora som alltid och det finns även möjligheter att ta ytterligare steg om det ser ut som att jag kan hitta tid för det. Det viktigaste är att sätta en plan först dock och en inriktning så jag kan skapa en kortsiktig och långsiktig plan som går att genomföra.
 
Så räkna med att den här sidan kommer att förändras en del den också vad det lider, men det blir ett senare projekt. Nu fokuserar jag på att njuta av att få vara riktigt kreativ igen och ser fram emot en spännande och rolig semester!