På fredag nästa vecka bär det av till Monte Negro med hela Claremont för en helgkonferens. Lite sol och bad kanske och en dags bergsklättring förutom diskussioner och information om interna saker ligger på agendan.

I Warframe, spelet som jag aldrig verkan kunna få nog av, så kommer en jätteuppdatering nästa vecka. Det är Plains of Eidolon som släpps och förväntan är skyhög då det är första gången Warframe blir open world.

Om några veckor kommer även Destiny 2 att släppas till PC. Jag har ingen aning vad jag kan förvänta mig, men jag gillade demon och det ska bli kul med någonting nytt att spela ett tag.

Som du kanske märkt så har jag hittat tillbaka till skrivandet igen här på bloggen, men det är inte det enda skrivandet som pågår just nu. Min bok om arbetsprocesser har fått en hel del innehåll också och jag njuter av att kunna få ner alla tankar som jag bär på.

Även själva hemsidan har fått lite nytt innehåll efter lite feedback och jag testar mig fram ordentligt just nu för att hitta ”min” känsla här. Det är en av anledningarna till att det är lite stökigt här just nu.

Så en spännande höst ser ut att landa redan nästa vecka, så nu laddar jag batterierna med en liten tv stund med min nya favoritserie ”The Orville”. Det är en underbar Star Trek satir som faktiskt är riktigt underhållande!

Hur ser din höst ut och vad ser du fram emot i höst?

Ledarskapsutbildningen i sig hålls av Great Leaders och det är en två dagers händelse med syfte att förstå sig själv och andra. Det är en riktigt bra introduktion och det är lätt att lära känna nya medarbetare under lättsamma former.

Det är ganska högt fokus på DISC, som är ett personlighetstest nedbrutet i fyra personlighetstyper. För mig så blev resultatet ganska väntat med höga värden i I och S, men också en hel del D och väldigt lite C.

Mattias Dahlgren från Great Leaders ledde tillsammans med Mikael Jonsson och Susanna Björklund från Claremont en mycket trevlig helg. Jag ska inte avslöja vad som händer på den här utbildningen eftersom det är en del saker som är roligare om man inte vet i förväg.

Kul var det iallafall!

Att de senaste månaderna varit stressiga är en underdrift. Roliga, men stressiga. Att skifta från att vara Rollout Manager till Projektledare mitt i ett ganska stökigt projekt som dessutom behövde planeras om från scratch kräver många bollar i luften kan man säga.

Att förhandla kontrakt, organisera flera olika systemägare samtidigt som tiden aldrig riktigt räcker till oavsett om jag gör 50, 60 eller 70 timmars veckor har lärt mig mycket. Tiden ska inte räcka till för det är inte jag som ska lösa alla problem, jag ska bara leda. Det är en tuff insikt för någon som alltid är den som tar ansvar för att lösa allt personligen.

Nu har jag haft en helg för mig själv då familjen tagit en helgtripp till Falun. Som alltid när jag får tid att gå in i mig själv så kan jag dyka ner i känslorna som inte riktigt fått utrymme på ett tag då jag haft full fokus på annat. Hela spektrumet bubblar upp och det är underbart att låta känslorna och tankarna fara runt, helt utan krav eller stress som stör.

Det blir som en rensning inombords och fokuset smala synfält vidgas till ett bredare och jag ser världen runt omkring mig igen. Små micro-moments av sorg, glädje, melankoli och kärlek flyger förbi. Lite som små påminnelser om att jag inte ska glömma bort dem när jag fokuserar för hårt. Inga djupdykningar ner i mörkret, ingen tomhet i själen, bara små påminnelser om saker som jag missat att bearbeta på sista tiden.

Ett möte som skedde i veckan där jag återigen fick möjligheten att diskutera praktiska arbetsprocesser på Enterprise nivå har väckt skrivlusten igen och min bok har fått en hel del ny text inskriven under helgen. Det är som att mitt hjärta fått ny glöd och det har väckt mitt slumrande hjärta till liv igen efter att det varit så hårt fokuserat på att lösa problem.

Det känns som att jag har varit så fokuserad på att hålla elden vid liv i den luftballong jag färdas genom livet i att jag glömt att se vart livets vindar för mig eller hur högt jag hamnat. Nu har jag fått möjligheten att släppa på fokuset och kan se mig omkring och även om jag är mitt över ett kallt och ogästvänligt hav så lyser solens varma strålar upp en behaglig sommarvind.

Jag vet inte vart vinden bär mig, men nu kan jag se ut över kanten på min korg och se de fantastiska under som jag passerar på min färd. Det är inte längre elden som är mitt fokus, det är vad som händer runt omkring mig.

Det är en ganska fantastisk resa trots allt som jag får vara med om, så det är dags att njuta av den och lyfta blicken så jag inte missar något.

Året började ganska lugnt och fridfullt med att jag avslutade mitt uppdrag på Axfood där jag satte upp en ny arbetsprocess för vidareutveckling av Axfoods Ehandel. Ett roligt och utmanande jobb som jag blev ganska nöjd med även om jag gärna sett att jag kunnat driva igenom det också.

Istället så blev det övergång till ett annat uppdrag som Rollout Manager på Electrolux. Rollen var förhållandevis enkel, även om komplexiteten gradvis ökades så jag fick ta över organiseringen av flera system än vad jag först förväntade mig.

Projektet har som alltid vissa utmaningar och när projektet förändrades lite så gjorde även min roll det och jag fick ta över rollen som projektledare samtidigt som jag är ansvarig för rollouten som tidigare. Omplaneringar när projektet delvis förändrades har tagit mycket tid, men tack vare en helt fantastisk arbetsstyrka från Electrolux så är det inte ett betungande arbete utan något vi gör tillsammans med ett leende.

Så även om jag gjort både 50 och 60 timmars veckor så har det varit en rolig och utmanande tid tillsammans med en fantastisk arbetsstyrka, både från vår sida och Electrolux sida. Det har tagit på krafterna, men inte på ett destruktivt sätt utan mer ett positivt sätt (med vissa undantag så klart). Detta i sin tur har gjort att jag lagt mindre tid på att skriva och mer tid på att sova/vila.

En annan faktor har varit att jag fastnat lite i spelandet som en avkoppling. Warframe har tagit en hel del tid, men nu har jag en liten paus från det också så då finns det lite mer tid för att skriva igen. Jag skriver inte bara här så klart och just nu så har jag stor inspiration när det gäller att skriva på min bok igen efter att jag fått så många frågor på hur man ska arbeta på ett vettigt sätt i större IT projekt.

Så nu ska jag fokusera lite mer på det framöver och se om jag kan komma framåt då skrivandet har hamnat lite på efterkälken ett tag. Med min certifiering i REQB/IREB så känns det mer aktuellt än någonsin att ta alla erfarenheter och tankar jag har för att skapa en bok för hur jag ser att man bör jobba för att lyckas med större IT projekt där Agile, RUP och Vattenfall inte riktigt fungerar.

Så som svar på de frågor som dykt upp så mår jag bra, riktigt bra. Det är många, många utmaningar på daglig basis, men det är ju precis så jag vill ha det!  Jag har till och med skaffat gymkort, även om gymmet inte direkt är superoptimalt så kan jag iallafall träna på helgerna.

Så nu ser jag fram emot sommaren och lite ledig tid för att kunna skriva och träna lite mer.

[embed]

Kanske är det inte just nyår som är det viktiga utan att vi har en önskan och en ambition om att bli bättre? Tusen och åter tusen ögonblick där vi kan välja att förändra oss själva och världen runt omkring oss? Så låt ditt nyårslöfte bli startskottet för en varaktig förändring och inte ett enda tillfälle där då går all-in och antingen misslyckas fatalt eller gör en fantastisk förändring.

Själv så påbörjar jag en vit månad med början imorgon. I mitt fall betyder det en månad utan internet eller datorer då jag redan är nykterist. Istället för dator så är det anteckningsbok som gäller och istället för film är det böcker som gäller.  Telefon och dator stängs båda av när jag kliver innanför dörren hemma och det blir endast tillåtet med internet och datorer på jobbet.

Vi ska se hur det fungerar, men jag tänker att det blir en bra övning för att testa hur beroende jag är av internet egentligen. Jag misstänker att det är en hel del, så vi kan lika gärna få det bekräftat och testa hur illa det är.

Jag har flera andra saker som jag vill förändra också under 2017, men det får komma i framtida bloggposter.

Ha ett underbart 2017 så hörs vi om en månad igen!

Jul. En tid av sammankomst där kärlek, omtanke och positiv energi pulserar starkt. Minnen av skratt och glädje, nostalgi och en förnöjsamhet över hur lyckosam jag är där jag befinner mig i livet idag. Mat och dryck blandas med de glittrande paketen som likt drömmar slits i bitar och förverkligas till glada och uppskattande utrop.

Jul. En tid då minnen av de som inte längre är med oss och sorgen och saknaden skär i hjärtat. En tid som påminner om nära och kära och deras sista stund på jorden med oss. En tid av avsky över det materialistiska hets som driver oss att konsumera helt utan tanke på de som dör i fattigdom och våld. En tid av mörker så djup att jag vill falla handlöst i det och omfamna tystnaden som ekar i mitt huvud.

Jul. En tid av den djupaste av glädje och sorg då själen slits i bitar bara för att fogas samman starkare än tidigare. En tid för att avsluta livet som varit och en tid för att skapa en ny framtid. En tid av total ensamhet och en tid av den mest underbara gemenskap. En tid då mina känslor är i konstant konflikt där tårar av sorg och saknad blandas med tårar av skratt och lycka.

Mina känslor för julen är långtifrån unika och där min familj och mina vänner ger mig det ljus jag behöver för att navigera mig fram till ett nytt år där jag kan förundras över ännu ett år av livets mirakel så finns det de som ger efter för mörkret och ensamhetens kyla.

Om du är en av dessa som inte kan finna ljuset inom dig denna tid och saknar stödet och värmen hos de omkring dig så tänk på att du inte är ensam om dina känslor. Minns att även i det mörkaste och kallaste av stunder, djupt under den djupfrysta marken, vilar ett frö av hopp. Allt som behövs är en gnutta värme och lite ljus som ger den möjlighet att bryta igenom och växa och även de längsta av vintrar måste någon gång ge vika för våren...

Varje år påminner jag mig att den här tiden är den tid då något nytt börjar. En ny början då drömmar och förhoppningar kan bli sanna. En ny chans att bli den bästa versionen an mig och mest av allt påminner jag mig om att våren snart är här. En tid då ljuset återvänder och då nytt liv formas.

En tid där varje dag återkommer en chans att bli förundrad, att få lära mig nya saker och att få se världens mirakel genom någon annans ögon. En tid då jag kan röra vid någons hjärta och se glädjen i deras ögon och en tid då jag får möjligheten att sträcka ut en hand och hjälpa någon som fallit upp igen.

Då falnar mörkret och sorgen inom mig och jag kan le och skratta igen.

Jag hoppas att du kan det också.

Det är lite roligt hur saker och ting ordnar sig och hur händelser verkar leda till de mest intressanta av framtider. Efter min tid på Fjord där jag byggde upp en helt ny arbetsmetodik i JIRA och Confluence så kände jag att jag fått pröva på mina hypoteser och att de höll. Beslutet att skriva en bok om mitt sätt att se på projektmetodik kändes ganska självklart.

Sedan kom beslutet att byta jobb och jag hamnade på ett nytt uppdrag. Återigen såg jag att det fanns förbättringspotential så jag gjorde en liten pitch till den som var ansvarig på företaget om hur just de projektet kunde utnyttja JIRA och Confluence bättre. Veckan efter var jag system admin för JIRA och Confluence hos kunden och en helt ny resa började för att sätta en ny metodik för systemutveckling.

Resan som gjorts sedan dess har varit fantastisk och återigen ser jag att mina hypoteser fungerar. Jag märker återigen att när man släpper begreppen Agil och Vattenfall och fokuserar på vad som behöver göras så blir det mindre frustration och mindre ad hoc. En tydlighet av varje del gör att man förstår helheten bättre, även i stora grupperingar där den Agila metodologin inte fungerar och där Vattenfall blir för oflexibelt.

Så, det är med förnyad energi jag fortsätter att jobba på min bok där jag nu fokuserar en hel del på krav och verifiering av krav. Fokus kommer att ligga på den svåra balansen mellan den hårda styrningen från Vattenfall och den snabba och förändringsledda Agila metodologin samt hur man jobbar med detta i JIRA och Confluence.

Jag fokuserar på att få ner mängder med text just nu så blir nästa steg att förädla till en vettig textmassa innan det grafiska ska in. Jag har inte tänkt så mycket på publicering än, men det ska nog ordna sig tänker jag. I värsta fall får det bli en E-bok, men det vore trevligt om jag fick den i print också.

Först ska det skrivas en hel del dock...

Under flera veckor har jag knåpat på det nya arbetsflödet och byggt ett antal flöden utifrån mina hypoteser om hur man bör jobba i större IT projekt för att det ska fungera. Som alltid har jag tagit det bästa från Agile och Scrum och gjort det realistiskt utifrån vad man måste göra i stora projekt med fasta leveranser. Det är i stort sett samma process som i den bok jag skrivit på ett tag nu, fast anpassad för just kundens verksamhet.

Efter nästan 4 timmars power point genomgång i olika sammanhang och timvis med praktisk genomgång så kom flödet igång och började användas. Reaktionerna lät inte vänta på sig och de olika grupperingarna vände och vred på varenda liten detalj. Dels för att se till att man förstått, men också med en ambition att utforska och hitta förbättringar.

Ingenting gör mig så glad som att se andra djupdyka in i sina processer och försöka hitta allt bättre sätt att jobba, samtidigt som man rannsakar sina tidigare sätt att jobba. Denna vecka utmanade hela verksamheten varenda tanke och uppsättning i JIRA och Confluence så jag fick verkligen vara alert och tänka både vertikalt och horisontellt!

Det har varit en helt galet bra vecka, tack vare en hel verksamhet som verkligen visar att man är med på ändringen och att man inte bara accepterar de förändringar som presenteras utan man är aktivt med för att förbättra i varje led. Det är verkligen en ynnest att få jobba med sådana människor och än mer att få jobba med att göra den dagliga processen för så många människor lite bättre.

Nu tar vi nya tag och fortsätter arbetet att befästa processen innan jag måste gå vidare med nästa uppdrag. Jag misstänker att nästa vecka kommer att bli minst lika galet bra. Som vanligt längtar jag till måndag så jag får fortsätta att göra världen lite bättre...en arbetsprocess eller designupplevelse i taget!

Att hitta "min" stil när jag identifierar mig så väldigt mycket med mitt arbete är ingen lätt uppgift. Nu känns det iallafall som att det finns en kärna att bygga på som är mera "jag". Planen framåt är nu att ta det lugnt och fokusera på att skriva mer än att pilla med designen, men jag vet ju hur det där blir...

Det ska iallafall bli mer personligt här och nu finns det en plattform för det också. Kika runt och ge synpunkter, jag behöver lite feedback för att få dig att trivas också för utan dig är det här en ganska tom plats.

Välkommen till min nya layout :)

Det var i våras som en kollega frågade om jag kunde vara referens för honom, vilket jag naturligtvis glatt ställde upp på. Det var för en position hos Claremont och jag hade redan tidigare blivit kontaktad av dem för deras UX satsning. Då gick jag igenom problemen med skolan så jag avböjde att titta in och höra vad de hade att erbjuda.

Som väntat så blev jag inbjuden till ett besök jag också efter samtalet gällande min kollega. Detta är inte ovanligt och jag brukar försöka ta mig tid att åka på besök ibland när tiden tillåter. Det ger en liten inblick i hur jag ligger till lönemässigt och bygger på kontaktlistan lite med bra kontakter. Oftast blir det en gratis lunch också, vilket alltid är trevligt.

Någonting hos Claremont klickade när jag var där, kanske var det att rekryteraren var väldigt lik min svåger, kanske var det atmosfären på deras kontor eller kanske var det bara något inom mig. Oavsett vilket så valde jag att gå vidare och efter några möten så kände jag att det kändes rätt att gå vidare och ta steget fullt ut.

Jag kontaktade mina chefer och hade flera bra samtal med dem, men i slutändan så kändes ändå Claremont som mest rätt just nu. Brightstep är det bästa företaget jag någonsin jobbat på med de bästa medarbetarna någonsin, men med uppköpet av Accenture så har saker och ting förändrats upplever jag. Mycket är väldigt positivt, men det är lite stelt och väldigt PC orienterat inom Accenture och det gör att jag känner mig lite hämmad ibland.

Trots det så jobbar jag med Accenture varje dag tillsammans med helt underbara Fjord så även om Accenture kan vara lite oflexibelt och trögt ibland så finns så otroligt mycket annat positivt som mer än väl väger upp. Det är svårt att alltid vara smidig och flexibel i en sådan stor organisation som Accenture är, men de försöker iallafall så gott de kan.

Så mitt beslut att byta jobb handlar mindre om att lämna Brightstep utan mer om att hitta nya utmaningar och växa som individ och konsult. Där känner jag att Claremont har lyckats fånga mitt intresse och jag ser väldigt mycket fram emot att börja där i höst.

Med det sagt så är det som alltid jobbigt att byta jobb, speciellt när man som jag älskar Brightstep och alla som jobbar där. Det känns i hjärtat och det är lite jobbigt att gå tillbaka till jobbet på måndag med vetskapen att det bara är några veckor kvar jag har tillsammans med teamet och med Brightstep. Lyckligtvis är jag inte ensam på Claremont utan det är flera Brightsteppers som redan är där och jag får ju med min min kollega i höst också.

Så nu väntar nya äventyr i höst på Claremont och jag har ingen som helst aning vad som kommer att hända då, men jag kommer att skriva om det var så säker!

Det har varit lite tunt här på bloggen ett bra tag nu och det är för att jag känt mig lite kluven inför vad jag egentligen ska skriva här. Uppsättningen har varit blandad med både privata saker och professionellt, vilket gjort att saker och ting blivit lite krystat.

Jag har även känt att det faktum att jag skriver på svenska inte alltid känts rätt och jag har funderat på att blanda eller kanske köra tvåspråkigt. Inget har känts riktigt rätt och som resultat så har det blivit lite av en blocker kan man säga.

Nu så känner jag att det är dags att bryta mig ur detta och det gör jag genom att dela upp mitt skrivande på två bloggar istället för en. Den här bloggen kommer att vara kvar som min privata blogg där jag skriver mer privata saker och sedan skapar jag en ny sida för mitt skrivande om mer professionella ämnen.

Min nya sida är redan på gång och nu när semestern kommer så ska jag sätta tänderna i den lite mer på allvar. Det blir en sajt som blir mer community inriktad med både Buddypress och BBpress och den blir på engelska. Där kommer jag att skriva om saker som rör mitt professionella live mer som ledarskap, arbetsprocesser, program och appar, programmering och test för att nämna några ämnen.

Just nu handlar det mesta om att utforska, dels möjligheter och dels inriktning, så jag hittar den riktning som jag vill att den ya sidan ska ha. Jag hoppas att jag kan få hjälp av mitt nätverk och mina vänner att få sidan att lyfta och att hitta rätt riktning så det kan bli en bra sida med mycket matnyttigt för andra.

Planerna är stora som alltid och det finns även möjligheter att ta ytterligare steg om det ser ut som att jag kan hitta tid för det. Det viktigaste är att sätta en plan först dock och en inriktning så jag kan skapa en kortsiktig och långsiktig plan som går att genomföra.

Så räkna med att den här sidan kommer att förändras en del den också vad det lider, men det blir ett senare projekt. Nu fokuserar jag på att njuta av att få vara riktigt kreativ igen och ser fram emot en spännande och rolig semester!