De senaste veckorna har varit...hektiska kan vi väl säga. Jag gick ganska snabbt från att inte ha något att göra till att ha flera stora uppdrag. Varje dag så blev det nya saker och ett tag blev det lite rörigt för mig att riktigt veta vilka projekt som var aktuella och vilka som inte var det. Till slut blev det dock klart att det är tre projekt som är på tapeten just nu och jag är superladdad för alla tre ligger på olika kompetensområden!

Så den närmaste tiden så kommer jag att jobba med övergripande testarbete, kravanalys, lite metodarbete, jobba mot en design byrå som design och plattforms rådigivare, utveckla både wireframes och prototyper, ta fram grafisk design, jobba med interaktionsdesign och under nästa år implementera GUI utveckling. Där kan vi snacka om kovändning från föregående inlägg!

Utöver det så ska jag även gästspela på ConversionJam i vår företagsmonter där jag tillsammans med mina kollegor ska diskutera konverteringsoptimering med gästerna. Vi är samarbetspartners med Conversionista i år så det blir första gången jag inte bara sitter i publiken. Lite kul är det att det också blir första gången som begreppet Neuromarketing används och jag ser det som 2015 års stora buzzword inom konverteringsbranschen.

Så, så kan det gå när man jobbar som konsult och har många strängar på sin lyra. Ibland händer det inte så mycket och ibland så får man rulla upp ärmarna och köra övertid. En sak är då säkert...man har har (nästan) aldrig tråkigt!

Professionellt har det varit en period nu med små äventyr och en känsla av att sitta fast. Ordentligt. Det är inte så att jag inte haft något att göra, för det finns det alltid, men mer en känsla av att inte dra sitt strå till stacken. Jag har alltid jobbat mycket, oftast för mycket. Att nu sitta och värma stolen och göra saker som visserligen är viktigt, men som inte genererar så mycket intäkt...det känns och tydligen har det påverkat mig mer än vad jag trott.

De senaste veckorna har jag varit hos Assa Abloy och fått analysera interaktionsdesign och sedan fick jag äran att åka till Sundsvall för att hålla en heldags utbildning i design för E-handel. Jag har även fått två nya uppdrag, ett på ett välbekant företag som jag gärna jobbar mer med och ett på ett företag jag inte jobbat för tidigare. Senare i höst ser det ut som det kan bli ett längre projekt, vilket är välkommet efter alla små projekt.

Jag sitter nu och pluggar inför en certifiering som Hybris Business Analyst som jag hoppas kunna klämma in i de närmaste veckorna. Senare i höst hoppas jag kunna utöka med ytterligare en certifiering och sedan får vi se om en tredje kan ske i år eller nästa år. Märkligt nog så känns det otroligt skönt att få sätta sig ner och bita tag i lite utbildning igen. Jag ska väl sätta mig ner och klämma in en Google Analytics Qualified Individual också någon gång och sen blir det nog att utvärdera Optimizely's certiferingar också. Så på den fronten så saknas det inte direkt utmaningar.

Personligen så har jag varit i en rejäl svacka,speciellt efter sommarens vedermödor där jag lyckades klämma in med en dubbel käkledsinflamation som sedan ledde till vaxproppar som sedan ledde till svamp i öronen. Detta följdes av en liten förkylning som grädde på moset. Så under tre månader så gick jag runt och hörde ingenting, vilket i sig är lite deprimerande, men utan att egentligen vara så där riktigt sjuk. Bara eländig och luddig i huvudet.

Sedan i somras har jag även haft svårt att komma iväg till gymmet och varje gång jag gått så har jag blivit dålig efteråt. Förmodligen är det något som spökar med mitt immunförsvar som förstås påverkas av den lättare depressionen som jag gått och burit på ett tag nu. Depressionen är förstås knutet till min arbetssituation och långvarig "sjukdom" om vi ska kalla det så, men det är lite annat som påverkar också.

För några veckor sedan så avled min morfar efter en lång tids kamp mot cancer och upprepade lunginflammationer. Hans bortgång var inte oväntad, men det känns så klart när en nära släkting lämnar. Hans begravning var både sorgsen och fylld med skratt och minnen, precis som jag tror att morfar hade önskat. Det var en fin ceremoni och som alltid är det underbart att få träffa släkten som jag annars sällan träffar. Extra kul självklart att få träffa mor och far som det var länge sedan jag träffade och så en lång skrattfest tillsammans med kusinerna på väg tillbaka till Stockholm.

Förra helgen så kom mina föräldrar förbi och bodde ett par dagar inför besök hos min mormor. Det var många år sedan jag träffade min mormor så när jag följde med till Danderyds sjukhus för att hälsa på så kändes det lite märkligt att inte känna igen henne först. Istället för stort permanentat hår så var det långt och rakt och jag har aldrig sett min mormor utan tänder tidigare eller utan vänsterben, så det tog flera sekunder innan jag kände igen henne. Så fort hon började prata så kände jag dock igen henne på en gång och det värmde så otroligt gott att se hur pigg och glad hon var.

Med allt som har hänt senaste halvåret, både på jobbet och privat där det varit saker som krångliga bilköp, lite trubbel i skolan med en uttråkad son som är alldeles för smart för skolsystemet och annat smått och gott så har jag utan tvekan hamnat i en depression. Det har känts tungt och lite jobbigt och jag har dragit mig lite undan som jag brukar göra när mörkret smyger sig på. Trots detta så har det känts väldigt positivt att ha släkt och vänner på besök och att träffa andra på både begravningar och sjukhus. Mina föräldrars besök hade väldigt positiv effekt, både på mig och resten av familjen och förändringen på jobbet med mera konkret att göra har verkligen påverkat mig till det bättre.

Just nu så känns saker och ting mycket bättre och jag tror att det beror på många saker så klart, inte minst att det går bättre för Benjamin i skolan, att få en helg med mor och far som Benjamin inte träffat på väldigt länge, träffa mormor och se hur pigg hon är, nya utmaningar på jobbet, nya certifieringar att kämpa mot, äntligen få en större iPhone efter 2 års väntan, en fantastisk fru som kämpat som ett djur för att få den bil vi nu har, en veckas trevligt besök av Jenny's morbror Hasse och så klart den fantastiska höstsolen som fyller varje morgon och kväll med ett gyllene ljus.

Fortfarande är det en bit kvar innan jag kommer ur depressionens gråa klor, men det kommer, sakta men säkert. Tills den är helt borta så fortsätter jag att jobba med mig själv och har köpt in mer träningskläder för att komma igång igen på gymmet på allvar. Jag har några tuffa mål satta som jag ska jobba mot under vintern, men viktigast av allt är kosten just nu som jag måste få under kontroll igen. Jag kör även lite random kindness och måste säga att det är värt otroligt mycket att stanna ett par minuter och prata när jag köper månadens situation Stockholm eller lägger ner en tjuga i en pappersmugg och ser det otroligt glada leendet det ger. Jag ska rensa ur garderoberna här hemma och se vilka kläder och skor jag ska skänka till bättre behövande och sedan har jag en liten tanke som jag funderar på om jag ska sätta i verket när jag orkar.

I varje mörk stund så är det fantastiskt att upptäcka att bara ett leende från min fru lyser upp varje vrå, ett skratt från min son eller hans huvud mot min axel när vi ser på film tillsammans värmer mer än den varmaste brasa och ett tacksamt leende från en helt okänd person vid även en liten gåva eller respektfull gest lyser som små glittrande stjärnor och mjukar upp mörkret till en mörkblå ton.

Jag kommer på mig att jag står och ler lyckligt medan jag ser ut genom fönstret där en gyllene glöd från solens första strålar skjuter upp för att sedan lys upp höstträdens mångfacetterade prakt. Inget mörker varar för evigt trots allt.

Att bygga en webshop från grunden i ett nytt system kändes som ett jätteprojekt, speciellt som det var dussintals plugins som skulle samordnas och integreras med min vision. Detta dessutom samtidigt som jag bygger två andra webshopar också med sina egna små utmaningar. Lyckligtvis så har allt gått bra och det börjar nu se ut som en riktig webbplats (förutom kassan som ska byggas om och en liten bugg i mobilen som måste fixas).

Det som varit svårast är förmodligen att ta beslut om hur frakten ska fungera. Idag så jobbar jag bara mot en leverantör och då var det ganska lätt, men i framtiden så kanske jag ska ha flera leverantörer och då kan det blir lite problematiskt. Min lösning idag är viktbaserad vilket betyder att jag fick sätta upp 10 zoner med 15 viktklasser vardera för de 90+ länder som jag kommer att hantera. Det kommer att fungera fint närmaste tiden iallafall.

Det näst svåraste är fortfarande att få till Adaptive Payments då min app fortfarande inte är godkänd (missade att klicka på rätt knapp för att skicka in igen för fortsatt review...lite dålig UX på den kan man säga. Så länge det blir klart så ska det nog bli riktigt bra, men även utan så går det bra att köra med vanliga Paypal även om det är lite krångligare.

Så till nästa vecka så är det framförallt att lägga upp produkter och skriva texter som ligger på agendan. Jag ska också börja sätta upp analysering med hjälp av min kollega Åsa och sedan ska vi se om jag kan locka någon på SEO fronten att agera mentor för offsite SEO. Sedan är det dags att börja marknadsföra, vilket ska bli riktigt, riktigt kul!

Att det går lite sådär just nu med det mesta illustreras så otroligt bra av gårdagen där vi först hade en mycket trevlig stund i brännande hetta på medeltidsmarknad där en smältdegel av människor från alla jordens hörn glatt gick efter fyra beridna riddare viftandes med svenska flaggor. Mer internationellt än så blir det tusan inte! Väl hemma så går bilden sönder och junior smäller in sparkcykeln i grannens bil så det blir en dyr buckla.

Över lag så är det temat senaste månaderna att för allt som är underbart och glatt följs av saker som är mindre roligt. Junior åker på lung- och öroninflamation så jag måste vara hemma mitt i en spännande tid på jobbet, jag får massor av roliga sidoprojekt, men sjukdom och annat gör att jag inte hinner fokusera på dem, äntligen kommer jag tillbaka till gymmet igen och då kryper en infektion in i lederna så det bara gör ont. För varje extra inkomst så kommer en extra utgift och för varje lycklig stund så kommer en frustrerande stund.

När man som jag är nu ligger lite back på den positiva energisidan så är det lätt att fokusera på den senaste tidens negativa event, som att knapra tunga värktabletter tre gånger om dagen för käken och sedan försöka bli av med allt skit ur kroppen. I yngre år hade jag förmodligen rasat mot allt som gått emot mig och tagit varje negativ aspekt av mitt liv som ett skäl att låta min frustration få utlopp, men idag så fylls min hjärna av visionen av en intervju gjord innan jag ens föddes. En svart/vit sekvens på 10-15 sekunder vars slutpoäng numera dyker upp varje gång frustrationen dyker upp: "Be like water my friend".

Omedelbart så byts min frustration ut mot ett sinne av formlöst vatten där friktion byts ut mot det smidiga flödet av vatten som hittar nya vägar runt det som orsakar frustration. Det finns trots allt ingenting i mitt liv som är så fruktansvärt att det påverkar mitt liv mer än mitt eget raseri av frustration och hur småaktigt är det inte att rasa över minskad inkomst när tiotusentals människor dör av fattigdom i världen? Vem är jag att klaga över sjukdom eller smärta när jag lever i ett land med ett av världens bästa sjukvårdssystem i en tid där människor torteras dagligen?

Det är inte alltid lätt att ta all den frustration som uppstår och släppa den innan den byggs upp till ett själens raseri, men för varje dag som går så blir det lättare och lättare och jag är idag mer lik ett flytande, formlöst vattendrag än en pelare av rasande eld. Med det är inte sagt att jag inte har elden inom mig, den har bara ändrat karaktär och istället för en rasande rödgulflamma som hotar att bränna allt och alla så är min eld idag en vitblå fokuserad flamma som bränner med precision när den släpps lös.

Trots att det viner anledningar att grotta ner sig i livets negativa små skruvbollar så försöker jag att låta dem rinna av som vatten på en gås och istället samla på alla de små lyckostunderna som gömmer sig bakom solkiga moln eller som du tittar rakt på men inte kan se för du fokuserar på fel saker. Varje dag strävar jag efter att bli en bättre människa, för mig själv, för min familj och för dig. Varje dag blir jag lite mer och mer som vatten, en formlös massa som söker sig mot upplysningens ocean genom att finna nya vägar runt de hinder som livet placerar i min väg.

Sedan November förra året när jag blev ordentligt sjuk så har jag haft en mörk känsla inom mig, en känsla som liksom inte vill släppa oavsett hur mycket glädje och värme som flödar in. Det finns så klart anledningar som flera månaders meningslösa förkylningar och infektioner, missade träningstillfällen som gnager som ondskefulla råttor inom mig, en jobbsituation där jag inte har några egentliga uppdrag just nu efter nästan två år av hög arbetsbelastning och en livstid av extrem arbetsbelastning osv.

Jag känner dock igen mörkret som krupit in i min själ, det har varit en följeslagare i hela mitt liv. Tomheten som får alla färger att bli lite dovare, alla nyanser lite mörkare och alla melodier lite tunnare. Jag kallar det hålet, ett bottenlöst hål av negativ energi som jag faller handlöst genom och som ju djupare jag faller ger upphov till depression, sorg och självömkan. Om jag tillåter det.

I min ungdom var jag tidvis slav under dess dunkel och upplevde många mörka dagar i dess skugga. Idag är hålet inte mer än ett irritationsmoment, ett varningstecken och en ful ovälkommen gäst. Jag har lärt mig att hantera dess närvaro och vet att mörkret inte är den ondskefulla fienden den en gång var, utan en påminnelse att jag är för upptagen att jag missar allt det underbara runt omkring mig. Att jag är för sluten till ljuset runt omkring mig.

Denna gången är lite annorlunda för jag misstog tecknen på dess närvaro med trötthet på grund av sjukdom och negativa känslor av att ständigt missa träningen på grund av det. Så av den anledningen tog det lite längre tid att uppmärksamma varför min energi var så låg, men nu känner jag igen den gamla fula gästen igen och jag fylls av energi igen.

Som alltid när energin tryter så måste jag lyfta blicken och se mig omkring för att se all den glädje och skönhet som finns överallt och fokusera på det istället för den ondska och förtvivlan som gammelmedia kavlar ut i media som ett ändlöst exkrement av misär.  Jag har de verktyg jag behöver för att fylla ut de dova färgerna så de skimrar som fjärilar i morgonens gyllene strålar, som kan tvätta bort solk och missfärgningar tills allt blir kristallklart och skinande färggrannt och som kan separera de dystra och dova tonerna ur musiken tills bara glädjefyllda och energifyllda toner fyller dess rymd.

Jag befinner mig där just nu och det är med ett stort leende jag nu ser fram emot att krossa dunklet och återigen fylla mitt hjärta med ett strålande solsken. Jag är en av de privilegierade, en av de som vet vad som behöver göras när det blir svårt att finna ljuset inombords. En av de som slagits och vunnit många gånger, oavsett hur djupt ner i hålet jag fallit.

Till alla de som saknar insikten eller verktygen så vill jag bara säga att du är inte ensam och när mörkret kryper sig på dig så slåss för ditt liv, kämpa med tänder och knuten näve för att resa dig och lyfta blicken mot den strålande solen ovanför dig. När du faller i din kamp eller när mörkret känns oändligt så var inte rädd utan sträck ut en hand. Vi är många som finns där för att ta din hand, stötta dig och hjälpa dig på fötter igen.

Du kan bli en av de priviligierade du också.

Precis som mig.

Tisdag den 18:e mars så fick jag förfrågan om jag ville åka till Norge för att sitta som acceptanstestare hos en kund och då redan på onsdagen om det gick bra. Sagt och gjort, upp i planet och över till Norge. Tyvärr var det en stor konferens samma vecka så det fanns inga hotell inom rimliga avstånd, så det vara bara att packa in sig i planet på kvällen igen och sedan upprepa på torsdagen. På fredagen var det bara att byta väska och upp till Arlanda igen, denna gång med Italienska alperna som destination för en helg tillsammans med hela gänget på Brightstep. På måndagen bar det av hemåt igen via Genéve och Zürich  och återigen blev det att packa en ny väska och sedan ännu en tripp till Norge.

Väl i Norge så hann jag med att träffa en god vän och mina föräldrar som bor i närheten av där jag jobbade innan det bar av hemåt igen för en helg med välbehövlig vila. Tyvärr blev det inte så mycket vila som jag hade tänkt utan det blev till att åka iväg på en mycket trevlig middag med dans i välgörenhetens tecken till förmån för behövande i Filippinerna. På måndagen var det dags igen att ge sig av till Norge och sedan hem igen på tisdagen för att tvätta upp lite kläder och ta en tripp till kontoret för att diskutera framtiden med närmaste chefen. På torsdagen så bar det iväg till Berns för att tillsammans med Björn och Miranda på jobbet besöka eminenta from business to buttons, ett av nordens bästa evenemang för interaktionsdesign.

Idag fredag så har det blivit några timmars jobb och jag ser nu fram emot några dagars vila innan det blir dags igen för några dagar i Norge igen som det ser ut...

Jag har sett dem stå och sälja sina tidningar när jag går till och från jobbet och jag har alltid tänkt att jag ska köpa en tidning, men det har liksom aldrig blivit av. Det är sällan jag har kontanter och det är sällan jag känner att jag kan/vill ta mig tiden för att stanna, något som jag alltid har lite dåligt samvete för. Igår så hade jag både tid och kontanter så det kändes så rätt att köpa tidningen som jag varit nyfiken på så länge.

Jag vet inte hur ovanligt det är att folk går fram och ber att få köpa tidningen, men när jag gjorde just det så fick jag först en väldigt förvånad min till svars och sedan ett leende som förmodligen skulle smälta permafrost. En kort förfrågan om priset och sedan ett utbytande av gåvor: en tidning till mig, 50 kronor till en mycket tacksam person som verkligen förgyllde min dag med sitt leende och tacksamhet. Tyvärr fick jag aldrig hans namn, men jag hoppas att jag ser honom igen så jag kan fråga då.

Nu när första köpet är gjort så kommer jag att fortsätta att köpa Situation Stockholm och ta med till jobbet så att andra kan se vilken trevlig tidskrift det är. Det är en så liten sak att göra och det kan betyda så mycket för de hemlösa som säljer tidskrifterna. Ett kort stop för att ge några få sekunders uppmärksamhet till utsatta människor som slåss mot sina demoner varje dag. En liten summa kontanter för mig och en liten stund av min tid kostar så lite, men är ack så värdefullt för dem som inte har det lika bra just nu.

Det enda jag ångrar med mitt köp igår var att jag betalde 50 kronor när jag lika gärna kunde gett 100 kronor...

Jag har kikat på #blogg100 de senaste 2 åren som det har gått och alltid tänkt att i år ska jag vara med. Alltid har det varit någonting som ställt till det så jag har alltid missat att vara med, men inte i år. I år kör vi full fräs med lite kortare och några längre inlägg. Det blir lite nyheter, lite personliga reflektioner och en hel del relaterat till webbutveckling, test, arbetsmetodik och så klart en redig laddning om E-handel.

Är det något som du vill veta mer om eller som du vill att jag skriver om, så skriv en kommentar eller hör av dig till mig på sociala medier eller via mail. Jag har en hel del kunskap och erfarenhet, men det är inte alltid så lätt att veta vad just du vill läsa mer om. Skriv och lägg in en förfrågan så ska vi se om jag kan ta upp ditt ämne de närmaste hundra dagarna!

Efter ett år på heltid som systemtestare, deploy manager, Digital River manager och gud vet vad på Inkclub så gjorde jag min sista dag den 14:e februari och återvände till hötorgsskrapan i förra måndagen. Osäker på vad jag faktisk skulle göra så skrapade jag ihop lite tid förra helgen på både Pricerunner och Kodmyran. Det är alltid kul när det går att ordna timmar med kort varsel och båda kunderna är ju riktiga favoriter som jag jobbat med länge nu. Kodmyran sitter jag dessutom med som kund privat också där jag skapar deras nya hemsida, så det blev extra grädde på moset.

Tillbaka på kontoret så blev det inte riktigt så lugnt som jag hade trott då jag officiellt sitter med i testgruppen där vi sitter med riktigt spännande utmaningar att introducera nya processer i vårt löpande arbete. Jag sitter även i vår nyformade GUI grupp där vi frontend utvecklare och designers träffas och utbyter kunskap samt att jag nu i veckan blev utsedd till ansvarig för Confluence och därmed sitter med i vår Atlassian grupp också. Det gjorde att det blev en del möten och jag behövde utvärdera ett par editorer för frontend utveckling och skriva en ganska lång retrospektive över Inkclub projektet.

Tanken var att testa Adobe Edge Code som verkar mycket lovande och som är riktigt strömlinjeformat och enkelt att arbeta med. Tyvärr så är AEC lite begränsat fortfarande och låst till UTF-8, vilket inte alltid fungerar. Exempelvis så kör Kodmyran med iso-8859-1 och då fungerade det inte med AEC fullt ut. Istället fastnade jag för PHPStorm (Kodmyran är ett PHP projekt) och efter en kort utvärdering så är jag nu helt såld på PHPStorm. Andra i GUI gruppen har kört WebStorm som är lillebror till PHPStorm med gott resultat. Efter att ha testat PHPstorm och satt upp ett arbetsflöde där jag jobbar lokalt mot Kodmyrans server och sedan kör med versionshantering genom ett privat repository på GitHub. Jag testade även att köra med både Dropbox och Google Drive som sekundärt repository med gott resultat.

Träningsmässigt så åkte jag på en liten förkylning förra helgen och därmed tog jag det lite lugnt förra veckan. Den här veckan är det tillbaka till gamla vanor och det känns skönt att kunna ta i ordentligt igen. Målet på 10.000 armhävningar går lite trögt och det känns som att det kan bli tufft att ta sig hela vägen till 100 kilo i bänkpress just nu, men skam den som ger sig!  Det är fortfarande en del fläsk på gubben, men det syns att jag tränat de senaste 10 månaderna iallafall och jag gillar det faktum att jag börjar få en liten vägkarta med blodådror på såväl armar som axlar trots fläsket. Jag kör vidare med sexor månaden ut och sedan ska jag nog ändra träningen lite igen. Förmodligen så kör jag en månad med dubbla rygg och bröstpass plus ett benpass där jag kör ett pass med tunga sexor och ett pass med lätta tjugor eller mer på bröst och rygg. Tanken är att slita sönder musklerna på sexorna och sedan pumpa in blod och syre med de lätta passen för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Vi får se hur det går.

Det låter kanske lite dramatiskt, men sanningen är att sedan vi fick problem med magen efter badandet i Midgårdsbadet i somras så har jag inte riktigt blivit helt ok. Någonting har spökat i magen och i slutet på November så gav kroppen upp inför någon form av infektion. I ett par veckor har det varit lite upp och ner med immunförsvaret, men i helgen kände jag att det brakade rejält. Jag misstänker att det är någon form av streptokocker som går runt i huset och jag tror att junior har det också då vi har ganska lika symptom, även om hans är betydligt mildare nu.

Så jag måste boka tid hos läkare så fort som möjligt så jag kan bli av med vad det än är som ligger och gror. När jag väl blir av med det så funderar jag på allvar att köra en detox för att rensa ut allt skit, bokstavligen och bildligt, som jag har liggandes. Jag kikade på en film som heter Fat, Sick & Nearly Dead nyligen och blev inspirerad till att ge det ett försök i 10 dagar eller så. Eftersom det är nytt år så blir det nya matrutiner för mig generellt från och med imorgon och det är märkligt hur de senaste veckornas frossande fått mig att se på en hel del mat med avsmak nu!

Bland de nya målen som jag har inför 2014 så blir det tack och adjö till kaffe, avsevärd minskning på salt och socker, ökat vattenintag då jag är urusel på att dricka vatten och en rejäl ökning av grönsaker, nötter och frukt. Dessa mål är inte all-in för jag är inte ute efter en snabb lösning utan en livsstilsförändring. Jag är väl medveten om hur svårt det är att skära ner på socker och salt som båda är kraftiga gifter och som jag anser mig ha ett beroende av, även om det blivit mindre under 2013.

En vän till mig beslutade at stänga ner Facebook under 2014 och jag har funderat på det beslutet ett tag. Jag har till och med skrivit ett blogginlägg som ligger och väntar på publicering. Det jag undrar är hur vanebildande är det egentligen att logga in på Facebook och går det att låta bli att göra det om man bestämmer sig för det? Som ett experiment tänker jag därför försöka att inte logga in på Facebook direkt på 31 dagar, dvs hela Januari. Jag kommer fortfarande att posta till Facebook, som tex att gilla olika saker eller dela saker, men ingen direkt inloggning är det tänkt. Det enda undantaget är när/om jag får support frågor för Mortfiles och då går jag genom pages- eller chat-appen och inte direkt till Facebook.

Just nu har jag passerat den irriterade fasen av att inte fungera ordentligt och känner mig ordentligt nedstämd och faktiskt lite smått deprimerad. En känsla som inte bli bättre av att ligga hemma med värkande lungor, värkande leder och slemhosta under självaste nyåret. Första nyåret i Märsta som grädde på moset. Jag känner mig fet, lat och allmänt usel, trots att jag vet att det inte stämmer.

Nu hoppas vi att de närmaste dagarna blir bättre och att jag kan sätta fart med alla planer för 2014...

Året som gick

2013 måste gå till historien som det mest omvälvande året hittills i mitt liv. Det har varit ett år där egentligen allting ändrades och det känns på något sätt som att det var året då saker och ting kom på plats. Samtidigt så är jag medveten om att den återfödelse som jag, och min familj, genomgår bara har börjat.

Året började med en flytt från Falun till Märsta. Det var en förhållandevis "lätt" flytt rent fysiskt, mycket tack vare fantastiska släktingar som alltid finns där när man behöver dem. Mentalt var det lite svårare att acklimatisera sig och allt blev ett äventyr och en utmaning. Varje dag fylldes med tusen beslut och trevande försök att hitta nya jaktmarker för mat och basbehov. Nya saker upptäcks fortfarande varje dag i vår omgivning och jag är säker på att vi har många smultronställen kvar att upptäcka.

Flytten innebar också lite frustration över en saknad soffa från Trademax och jag hade lite separationsångest över att mitt gamla arbetsrum försvunnit och att få klara mig utan min stationära dator. Näthat och rasism under flera former och trams om att kvotera in kvinnor i olika sammanhang fick mig att skaka uppgivet på huvudet under 2013. Mobila betalningar fick ett uppsving och jag sågade Wywallet och hissade Swish vid flera tillfällen under året. Nät-TV blev stort under året och efter att ha provat olika tjänster som HBO Nordic, Netflix och Magine för att nämna några så står Netflix som obesegrad mästare.

På Jobbet

På jobbet så har det varit lite tyst senaste året, men det har absolut inte stått stilla! Det har varit en hektisk tid, men ändå relativt få projekt att föra upp på listan över nya kunder. Jag har suttit i samma projekt i över ett år nu där jag gick in för att "hjälpa till lite" med test och där jag nu sitter som systemtestare på heltid med ansvar som release manager för testmiljöerna, design och konfigurations ansvarig för Digital River och allmän support resurs för allt som rör Hybris från ett användarperspektiv.

Utvecklings och lönesamtalet gick väldigt bra i år och jag fick en hyfsad löneförhöjning tillsammans med ett nytt fokus där jag kommer att lägga mer fokus på systemtest, affärsutveckling, projektledning och GUI utveckling. Det ger mig ett större spann på kunskapsfronten och även om jag inte direkt saknar rekryteringsförfrågningar så har jag inga direkta planer på att byta arbete just nu. Istället vill jag fokusera på att bli ännu bättre på framförallt GUI delen av Hybris så min Hybriskompetens kan nå ytterligare en nivå.

Jag har lagt en hel del extra tid det här året också med några hundra timmars övertid vilket kan låta mycket, men som har varit helt ok faktiskt. Under ett par månader jobbade hela teamet övertid och det gav en ganska bra gemenskap som jag tror att vi alla uppskattade även om övertiden självklart tog en hel del energi.

Under året som gick så försvann det några arbetskamrater och några nya kom till. Tre riktigt bra arbetskamrater slutade som jag kommer att sakna i framtiden, men det kom också en hel del nya arbetskamrater som jag tyvärr inte hunnit bekanta mig med så mycket än. Det har varit en hel del barn som sett dagens ljus och det betyder en del tillfällig frånvaro bland medarbetarna. Även om detta är ganska normalt så känns det ändå som att vi har haft ganska hög omsättning på medarbetare under året, speciellt som vi med ljus och lykta söker efter fler medarbetare och växer så det knakar!

Personligen har jag fått flera förfrågningar från olika rekryterare med olika intressanta jobberbjudanden under året. Det är alltid smickrande och även om det varit ett och annat jobb som intresserat mig så ska det mycket till innan jag lämnar Brightstep. Nu i December kom det flera förfrågningar som vi får se vad det leder till nästa år. Det är alltid intressant att höra och se vad andra tycker att jag är värd och vilka signaler som min CV och min LinkedIn profil ger och är det någonting jag förstått under 2013 så är det att jag är lite smått underbetald i förhållande till min kompetens.

Under 2013 så la jag till en del nya saker på min redan ganska breda palett av färdigheter. Jag har blivit betydligt bättre på Hybris, speciellt hur man använder HMC och de olika cockpits, men också en hel del om hur olika saker hänger ihop rent tekniskt. Detta kommer sig naturligt när man sitter som systemtestare och har som uppgift att just grotta ner sig i de bitarna och det är just test som jag tycker att jag blivit betydligt bättre på under 2013. Jag har även fått sköta releasehantering för testmiljöerna och det är lite kul att få bryta av test med lite datasynk och relase deployer ibland. Jag har även lärt mig mycket om krav och kravhantering och självklart så snappar jag upp mycket nyttigt om projektledning i allmänhet och SCRUM i synnerhet.

Träningen

I Maj påbörjade jag min transformering träningsmässigt. Jag har länge velat komma igång med gym framförallt, men haft svårt att hitta tid och möjlighet som passat mig. Lyckligtvis finns det ett Fitness 24 Seven bara två kilometer bort från dit vi flyttat och det betyder att jag inte längre är fast vid öppettider. Det gav mig möjlighet att träna på mina villkor och jag började kika på vilka tider som passar mig bäst. Det tog ett tag, men jag insåg snart att tidiga gympass passade mig perfekt så jag började sätta klockan på först 05.00 och sedan 04.00.

På våren och sommaren gick det väldigt bra och jag njöt av att kunna se solen komma upp på väg till eller från gymmet. Jag började försöka mig på lite löpning till gymmet och blev belönad med en trasig vad nästan omedelbart. På gymmet gick först axeln och sedan bröstet sönder så smått. Alla skador visade sig dock vara övergående och med lite vila och smart träning med låga vikter så kunde jag fortsätta utan vidare skador.

När sommaren närmade sig gick jag och kikade på MMA/Thaiboxning och beslöt mig för att testa på under sommaren. Trots att det var en bit bort lyckades jag få till några träningar, men det är betydligt svårare att hitta tid för kvällsträning har jag märkt. Det märktes att konditionen inte var i toppform, men långsamt, långsamt så blev det bättre.

Löpningen blev även den långsamt, långsamt bättre och jag hittade en helt fantastisk liten sträcka att gå/löpa runt. Efter sommaren så började det bli naturligt att springa större delen av sträckan till gymmet och även den 5 kilometer långa slingan kändes ganska behaglig trots att den är ganska kuperad.

Kostnadsmässigt så är det dyrt att komma igång med träningen, speciellt när det är flera olika typer av träning som gym, löpning och thaiboxning. Under 2013 spenderade jag en hel del pengar på utrustning, men det ser jag som en viktig och bra investering. Nya löpskor, en löparryggsäck,träningskläder, trådlösa hörlurar, väska, vattenflaskor, boxhandskar, benskydd, tandskydd, träningshandskar och dragremmar är bara några av de saker jag köpt under året. Till det så kommer även kostnaden för gym och thaiboxningen plus en del pengar för olika appar som Weighttraining.com och Runkeeper.

Resultatet av 2013 års träning är ok. Jag ser resultat av min träning och framförallt så känner jag resultatet i och med att jag är piggare och orkar mer fysiskt och mentalt. Jag fick även lov att byta ut hela min garderob då jag gått ner så mycket i vikt att jag inte längre kan ha mina gamla kläder...

Socialt

Socialt har det varit förvånansvärt positivt med många nya vänner och återkoppling till gamla vänner under året. Det känns dock som att det är många fler som man borde knyta kontakt med igen, så vi får se om det går att ordna under 2014 när det bör bli lite mindre övertid. Både jag och min fru har jobbat ganska mycket, speciellt sista kvartalet och det märks också i sjukdom och trötthet även om vi båda självklart stormtrivs trots detta.

Jag har under året hunnit med ynka ett möte med fantastiska Bäcke, något som jag får råda bot på under 2014 hoppas jag. Jag har dock hunnit med inte mindre än fem biobesök under året, ett med Bäcke, två med Boutros och två med Ruchir. Det är jag ganska nöjd med eftersom det är ungefär dubbelt antal jämfört med när jag bodde i Falun!

Årets höjdpunkt var att få fira min Morfar när han fyllde år i somras och då få träffa hela "tjocka" släkten som jag aldrig tycks kunna träffa annars. Morfar och Sonya var det nästan 20 år sedan sist om man bortser från det korta mötet på lillebrors begravning, kusinerna Patrik, Susanne och Madeleine har jag inte sett sedan jag tog studenten (fast jag och Patrik hade ett smygmöte tidigare tillsammans med Moster Helene och kusin Hanna). Mamma och Pappa var det ett tag sedan sist vi sågs och så var det så klart kul att träffa Bosse och Karin igen efter så många år.

Under många år så har tanken på att tillhöra ett ordenssällskap varit intressant. När jag var yngre så var det tempelriddarna som lockade med sin mystik och gemenskap, men senare år så har även sällskap som Odd Fellow och Timmermansorden varit lockande. Under 2013 fick jag erbjudande om att besöka Odd Fellow, men av olika anledningar fick jag hoppa över den introduktionen just då. Istället så fick jag erbjudande om att bli medlem i Bifrostorden, en av de yngre ordensällskapen som baserar sig på en mer Nordisk atmosfär. 31 oktober i år så blev jag officiellt medlem i Bifrostorden och nästa år kommer jag att ta en plats i det som kallas direktorium, dvs en av de officiella ansvarspositionerna. Under 2014 hoppas jag kunna besöka Odd Fellow också och eventuellt ta en plats även där om jag passar in.

Planerna inför 2014

Under 2014 så har jag satt upp en del mål som jag vill uppnå, framförallt med träningen, men även på andra områden. Jag tänkte att jag ska lista några saker så får vi se vilka av målen jag uppnår under 2014 och vilka som jag inte lyckades uppnå.

På Jobbet

På jobbet så har jag som mål att dyka djupare ner i Hybris och det finns planer på att jag ska gå den GUI kurs som Hybris har planerat ett tag nu. Frågan är om den kommer under 2014 eller inte nu när Hybris ägs av SAP. Jag vill bli en bättre systemtestare och testledare så en av de saker jag kikar på är om jag ska certifiera mig som testare under 2014. Det känns som en bra investering, både för mig personligen och för Brightstep som företag.

I slutet av 2013 så startade vi en GUI grupp på Brightstep, men på grund av tidsbrist så blev det inte så mycket av det än. Där vill jag ta tag i saker och ting och verkligen sätta fart med GUI gruppen så vi kan få internt utbyte av den otroliga kompetensen som finns.

Jag har även som mål att få sätta mig ner och jobba med Hybriskoden, helst tillsammans med Ornamo som kan koden utantill vid det här laget. Syftet med det är att bli bättre bekant med Hybris frontend rent kodmässigt så jag kan bli ännu bättre på Hybris. Jag vill också försöka vara med lite på de tekniska presentationerna för Hybris för att lära mig mer om arkitektur och kodbas när det gäller Java och Spring bland annat.

Träningen

Mina mål med träningen under 2014 är att inte ge upp, utan hålla igång med träningen. Ett sätt jag tänker göra det på är min smått vansinniga utmaning #10kpushups där jag utmanar resten av världen att göra 10.000 armhävningar under 2014. Syftet med det är att man måste verkligen träna varje dag för att lyckas med utmaningen, vilket bör göra att det motiverar till att hålla igång hela året. Ett annat mål jag har är att kunna göra 6 repetitioner på 100 kilo i bänkpress och att kunna göra 10 pull-ups i rad. Idag ligger jag på 70 kilo i bänkpress när jag kör och jag kan knappt göra 2 reps på pull-ups.

Jag har köpt ett års medlemsskap på Weighttraining.com som är min favorit bland alla träningssajter och under 2014 så kommer jag att fokusera på just weighttraining.com när det gäller all träning. Jag kommer till exempel inte att förnya mitt Elite medlemskap på Runkeeper under 2014 utan jag kommer att nöja mig med gratisvarianten. Däremot så kommer jag att investera i Lifesum fört att logga vad jag äter då jag ska försöka komma så nära 10% gränsen för kroppsfett under 2014. Målet är att börja äta rätt, inte mindre under första 4-6 månaderna och sedan köra 1-3 månader superstrikt för att se hur lågt jag kan komma.

På gymmet så kommer jag att fortsätta med mina sexor första kvartalet för att bygga upp styrka. Tanken är att jag ska öka vikt i alla övningar löpande under året, men under första 3-6 månaderna kommer det att ha högsta fokus. Under 2013 så var det en hel del experimenterande och lite si och så med disciplinen, men under 2014 måste det bli bättre. Beroende på hur min fru jobbar så kommer det att bli lite mixtrande med vilka dagar som blir träningsdagar, men målet är att minst träna 4 dagar i veckan, helst 5. Jag kommer att fortsätta med basövningar som bänkpress/hantelpress, squats (både i och utanför smithmaskinen), hammer-/preacher curls och långsamt jobba fram en bra form för stående rodd och deadlift bland annat.

Lite piller och pulver tänkte jag prova under 2014 också då jag har känt att det ibland tär på immunförsvaret och att återhämtningen inte alltid är optimal då jobbet kan vara ganska krävande. Därför så kommer jag att börja med flytande aminosyror och kreatin som bas tillsammans med proteinpulver. Jag fick en burk PWO av min fru i julklapp (världens bästa fru!) så jag kör nog den istället för vanlig kreatin under Januari för att se hur den fungerar. Utöver det så blir det förmodligen någonting av typen Mivitotal eller Mighty Sports som komplement, alternativt någon multivitamin för att se till att kroppen har allt det den behöver.

När det gäller Thaiboxningen så är planen att ta mig dit så ofta som möjligt. Under 2014 var jag lite lat och det blev lite för lätt att skippa träningen på kvällen. Jag skippade också all träning i Hope eftersom jag tycker att det är lite krångligt att ta mig dit. Sådana tankar får vi undvika under 2014 om det ska bli någon ordning på träningen. Målet är att kunna träna minst två gånger i veckan utav fyra, även om det betyder sena kvällar. Eventuellt så kommer jag att iallafall prova på MMA senare under 2014 då det är väldigt bra träning.

Jag funderar på om jag ska köra Vansbrosimningen under 2014 och i så fall i vilken utsträckning. Det har funnits en tanke att försöka klara av en tredagars i Vansbro, dvs klara tre lopp under tre dagar. Nu har man utökat antalet lopp så det skulle teoretiskt gå att köra hela 4 lopp på tre dagar och jag ska erkänna att jag är sugen på att försöka mig på det. Problemet är kostnaden och om jag hinner komma i tillräckligt bra form för att klara en sådan utmaning.

Socialt

När det gäller den sociala biten så har jag ingen direkt brådska. Jag kommer att fokusera på att bli mer delaktig i Bifrostorden och ta mig till bion när andan faller på och tiden tillåter. Nu när min fru jobbar också så blir det lite mindre flexibelt med fritid så det gäller att ta tillvara på de stunder som finns. Det känns viktigt att inte låta familjen förlora tid tillsammans när vi jobbar så mycket och när jag har kvällsaktiviteter iallafall två dagar i veckan.

Allmänt

Under 2013 så hände det inte speciellt mycket här på min webbplats och mycket av det berodde på att jag hade för många planer och det fanns för många funktioner och möjligheter med IPB. Samtidigt så var det väldigt svårt att jobba med plattformen då plattformen saknar både dokumentation och aktiv användarbas. Därför gick jag över till Wordpress igen inför 2014 och även om det finns lite saker här nu så är det långt, långt ifrån den webbplats jag tänker mig.

Under 2014 så kommer jag därför att bygga upp webbplatsen igen och jag ska verkligen försöka undvika att "spreta" så mycket som jag gjort tidigare. Det blir en del innehåll om mig självklart med kanske ett dussin sidor till och ett nytt galleri, men huvuddelen av sajten kommer att bestå av den här bloggen. Jag hoppas att jag kan locka till mig några trogna läsare som är pigga på att kommentera för jag uppskattar några väl valda ord som respons på mitt skrivande.

Kanske du är en av dessa läsare?