Allmänt

Igår sparkade jag äntligen igång på min nya dator och när jag började installera om alla program så visade det sig att jag hade missat att avaktivera mitt CS5 Creative Suite på den gamla burken!
 
CS5 Creative Suite tillåter bara två användanden av registernyckeln, dvs du kan ha två installationer av programsviten aktiva samtidigt. Så när jag installerade på nya datorn så fanns det redan två aktiva installationer: en på min gamla dator som var i molekyler och en på min bärbara. Då blev det lite problem.
 
Jag kunde förvisso plocka ihop den gamla datorn igen, sparka igång den, starta upp CS5 och avaktivera programsviten men det skulle innebära väldigt mycket jobb och den gamla hårddisken mår inte så bra. Chansen var alltså att allt jobb skulle vara förgäves ändå.
 
Av ren nyfikenhet kikade jag in på Adobe's hemsida för att se om det fanns mer information om det gick att avaktivera på något annat sätt. Det tog inte många sekunder innan en förfrågan dök upp om frågade om jag behövde hjälp, så jag hoppade in i ett chatfönster för att se om Vani från Adobe kunde assistera.
 
Vani visade upp varför support är så viktig och hur rätt det kan bli när man jobbar väl med det. På nolltid så kollade Vani upp hur min situation såg ut och med hjälp av registernyckel som verifierades mot adress så var problemet löst på nolltid. Jag passade till och med på att ordna till nyckeln för Adobe Acrobat som också var installerad på två enheter och behövde fixas till.
 
Så genom att jobba aktivt med supporten så lyckades Adobe, inte bara med att förgylla min dag, genom att smidigt och proffsigt lösa ett problem att ytterligare höja upplevelsen av att jobba med Adobe's produkter.
 
Dessutom fick de en trevlig bloggpost med bra betyg från en mycket glad och tacksam kund, något som aldrig är helt fel. Adobe har verkligen förstått vikten av att fånga upp personer som kikar runt på supportsidorna och jag kommer att använda det som exempel på ett bra sätt att jobba med support i en av analyserna jag jobbar med just nu.
 
Vad tycker du? Är det viktigt med support och vill du få hjälp när du letar information på supportsidor hos ett företag eller vill du bli lämnad ifred?

sfasdfasdfadf sdf sadfa sdfadsf adf asdf

Så har Aftonbladet tydligen sålt tillräckligt med lösnummer för att presentera vilka anklagelser man har riktat mot Littorin, men Aftonbladet lyckas ändå inte rädda ansiktet, trots att man säger sig ha starka "bevis".
 
Aftonbladet presenterar idag att det påstådda brottet Littorin ska ha begått för fyra år sedan ska handla om sexköp och man hänvisar till kvinnan som sålde sex till Littorin som källa för sin anklagelse. Som bevisning uppger man ha uppgifter från kvinnans dator där Littorin ska figurera med en hotmailadress och tidigare telefonnummer.
 

 
Det räcker självklart inte på långa vägar för att kunna anses vara "bevis" såvida inte Aftonbladets reportrar kunnat matcha hotmailadressen eller telefonnumret till kontakter som ska ha skett mellan kvinnan och Littorin. När det gäller hotmail adressen ser jag inte hur man ska ha lyckats med det så då måste det finnas telefonregister som styrker anklagelsen och det hoppas jag för Aftonbladets skull att dom har eller har ytterligare indicier som till exempel vittnen som kan styrka kvinnans påstådda möte med Littorin.
 
Jag läser Expressens Chefredaktörs inlägg om hur Expressen resonerat fram sitt beslut om att återpublicera Aftonbladets påståenden och jag får allt mer respekt för Thomas Mattson och Expressen som verkar ha en bra syn på situationen. Utifrån deras resonemang kan jag hålla med om att fanns det stark bevisning att Littorin har köp sex av den här kvinnan, och då menar jag mer än vad Aftonbladet presenterat hittills, då var det befogat att publicera storyn.
 
Däremot ser jag inte att det var befogat att publicera den när man gjorde. Publicering direkt efter Littorins avgång innehöll ingen information som var relevant annat än att Aftonbladet ansåg att det låg andra skäl bakom Littorins avgång, men det gör det inte ok att publicera en artikel utan mer innhåll än "Littorins avgång beror på ett brott som vi vet vad det är men tänker vänta att berätta så vi kan sälja fler lösnummer". Alternativt som hämnd för att Littorin inte ställde upp på intervjun som han lovat (som att politiker aldrig bryter några löften?).
 
Nu, ett par dagar senare så publicerar man den egentliga nyheten med motiveringen att Littorin getts tillräckligt med tid för att dementera. Hade det då inte varit mer korrekt, journalistiskt och etiskt att vänta tills idag och sedan publicerat hela historien på en gång? Fanns det någon som helst anledning till att publiceringen behövde göras omedelbart, men utan någon egentlig information?
 
I mitt sinne så heter den anledningen pengar och jag anser fortfarande att Aftonbladet betett sig felaktigt och oetiskt, allt för att tjäna extra pengar. Det har inte funnits någon samhällsnytta eller nyhetsvärde i tidigare publiceringar som inte dagens artikel med råge överträffar som berättigar flera dagars katt och råtta lek med ord och antydningar.  Det har varit ren sensationalism på det mest hänsynslösa och hjärtlösa sätt man kan tänka sig, allt för pengar och en stund i rampljuset...
 
Vad det gäller kvinnan som framför anklagelsen så köper jag inte hennes anledning till att berätta för att hon tycker att allmänheten bör få veta utan jag tror att det är finns en djupare psykologisk anledning än så som är ett betydligt bättre skäl. Jag tycker också att hon kan skatta sig lycklig som lyckats ta sig ur en sådan svår situation som prostitution är och jag hoppas att det som kommer att ske härnäst i offentlighetens ljus inte kommer att skada henne på grund av hennes förflutna.
 
Nu väntar vi bara på vad som ska ske härnäst. Littorin har förnekat anklagelserna och kvinnan har sagt att hon inte vill polisanmäla, men ställer upp i en eventuell utredning. Det betyder att någon annan måste ta steget till att det ska bli en polisiär fråga och då måste väl ändå Aftonbladet våga ställa sig upp och visa att man tror på det man säger? Sen kan man ju undra när Aftonbladet kommer att publicera nyheterna om dom andra sexköparna där det verkar finnas flera offentliga personer?
 
Slutligen undrar jag om reportern Mattias Carlsson faktiskt uttalar kvinnans namn när han konfronterar Littorin, på en flygplats, i en entré...på offentlig plats? Om det är så, är inte det ganska dumt gjort? Kvinnan är ju dessutom en källa så bryter han inte mot källskyddet om han faktiskt gör det?

Så var det dags igen då med svenska webbplatser som blir hackade. Den här gången är det TV3 och Aftonbladet som hamnar i trubbel, rejält. Frågan är varför och hur.
 
Knappt har Symantec hunnit sakta dött ut med kända virusmakare som växer till sig och hittar nya saker att intressera sig för eller Joe Telafici, vice vd för McAfees Avert Labs förklarat för media hur Andra bloggar om: tv3, hackat, hackade,

Först vill jag be om ursäkt för att jag blandar ihop olika typer av material och för att jag skäller oförtjänt på Journalister, så tack till @mymlan som skrev ihop en fin sammanställning för oss som inte riktigt är med på vem som skriver vad i tidningarna. Det var inte meningen att blanda ihop journalisternas arbete med personer som uttrycker sina åsikter ungefär som jag gör här och många andra bloggare med mig. det förklarade faktiskt en hel del som jag inte tänkt på tidigare.
 
På Aftonbladets löpsedel kavlar man ut allt man kan om Littorin och hur rätt det var av Aftonbladet att "avslöja Littorins brott", men det är när jag ser filmen där Aftonbladets reporter Mattias Carlsson jagar efter Littorin som en full våldtäktsmann som inte förstå nej!
 
Med en stor videoruta och order "Aftonbladet avslöjar" försöker Aftonbladet flytta skulden till Litterin, men efter att ha sett videoklippet kan jag ärligt säga att Aftonbladets reporter Mattias Carlsson bör skämmas efter den uppvisningen. Det är lekskolenivå och det känns surrealistiskt när reportern mässar efter Littorin om och om igen "förnekar du, förnekar du, förnekar du..." som en femåring. Littorin svarade klart och tydligt på frågorna och gav tydligt besked att han inte ville ge några ffler kommentarer, men ändå fortsätter reportern med sitt mantra! Jag få känslan av att det är så våldtäktsoffer känner sig när en full förövare försöker tjata till sex innan han förgriper offret, även om jag inte vill trivialisera ett sådantallvarligt brott med någonting sånt här. I aftonbladets fall så anklagade man offentligt en person för brott utan att presentera varför och helt utan empati för Litterins familj och nära.
 

 
Lena Mellin för fram en så förraktfull artikel/åsikt att jag häpnar över att den ens gick igenom för publicering. När jag läser saker som detta så undrar jag återigen hur det står till med Aftonbladet och när en juridisk åtgärd ska sätta stop för travestin?

Han sa att hans bostad varit belägrad. Att media intervjuat hans barn.
 
Låt mig redogöra för Aftonbladets publiceringar: Vi har skrivit om vårdnadstvisten vid fyra tillfällen.
 
Den första publicerades i oktober förra året. Anledningen var att tvisten rymde en politisk dimension.
 
I ett par år hade Sven Otto Littorin haft ansvaret för sina barn varannan vecka. Men våren 2009 blir ministerjobbet, enligt Littorin, för tungt. Han kan bara ha ansvaret varannan helg.


Inte nog med att hon försvarar intrång i en ministers personliv som väl knappast kan ha något nyhetsvärde genom dom flexibla ordet "politisk rymd", hon hånar honom också för att han genomgår en personlig kris med att känslokallt citera alliansregeringens valmanifest? Har du ingen form av anständighet eller medmänsklighet kvinna så att du kan se ansiktena bakom dom personer du så föraktfullt skadar med dina hjärtlösa kommentarer? Sen svarar du inte på påståendena utan hänvisar till att tidigare artiklar varit berättigade? Kanske vi ska följa efter Lena Mellin eller Mattias Carlsson på sin väg hem från jobbet och mässa "förnekar du, förnekar du, förnekar du"? Nej, så klart inte, så gör inte vuxna människor...

Det var den sämsta ursäkten jag har hört! Offentlig person eller inte så har aftonbladet anklagat honom för brott och då måste men följa upp och ge polisen dom bevis man säger sig ha. Att någon skulle hoppa av för att slippa svara på frågor är befängt och jag kan lova att det är dussintals reportrar som redan försökt få en kommentar av Littorin, offentlig person eller inte. Aftonbladet har märk Litterin som kriminell och kriminella får stå till svars för sina handling i såväl media som rätten, så den kommentaren är bara småaktig och defensiv.

 
SvD visar lite bättre omdömme även om dom passar på att ge ett tjuvnyp dom också, men mest heder verkar Expressen ha som låter nyheten sjunka ner på ett inte allt för upseende väckande sätt samt ger lite olika vinklar på situationen som visar att dom inte riktigt vill köra med alla kanonerna som Aftonbladet gör.
 
Oavsett om Littorin gjort sig skyldig till brott eller inte så är det inte medias plats att anklaga honom för det, det ska polis och rättsväsendet göra. Så är det för alla andra grupper i samhället och så bör det vara för Aftonbladets ansvariga också. Personligen hoppas jag att Littorin inte är skyldig, bara för att se hur svensk media hanterar ett sådant uppenbart fall av trakasserier, förtal och ärekränkning eller vilken brottsrubricering man ger när någon falskeligen aklagar någon för brott...

[url="http://mortfiles.se/images/old_blog/2009/02/bjorn.jpg">spotify och last.fm som jag med stort nöje använder mig av, men dessa saknar det stora utbudet och i mitt tycke även dom sociala aspekter som jag så gärna vill se. Anledningen till att dom fungerar så bra är inte det faktum att dom är gratis, vilket antalet betalande medlemmar borde bevisa trots bristen på egentliga fördelar, utan det beror på att dom är enkla att använda och dom begränsar inte användarens upplevelse genom att tvinga användaren att välja när, var och hur musiken kan upplevas.

Anledningen till att den diskussionen inte kommer upp är att ingen motsätter sig artistens rätt att få ersättning egentligen, utan konflikten är mot en multimiljardindustri som hellre lägger ner miljarder på att söka upp och straffa individer på dom mest okänsliga och avskyvärda sätt istället för att lyssna på behovet som har funnits i många år och sedan skapa ett alternativ. Människan har ett inbyggt behov att få tänka och handla fritt och det finns en anledning till varför historier som Robin Hood och David och Goliat väcker sådana känslor hos var och en av oss. När musik och filmindustrin lyfte sin bildliga stridsklubba och svingade den mot ensamstående mammor och finniga tonåringar skapar dom själva den konflikt som sedan infekterats till den situation vi har idag.
 
När sedan politik blandas in och USA utövar påtryckning på andra länders politik i fildelningsfrågan så förstärks den känslan tusenfaldigt och liksom dalmasarna slog näven i borde marscherade mot Stockholm 1743 har nu en hel generation vänt sig mot musik och filmindustrin med ett trots som långsamt har övergått till avsky och hat.  Hanteringen av thepiratebay väcker reaktioner som är helt motsatt mot vad film och musikindustrin önskar och istället för att avskräcka så ökar trotset och thepiratebay växer sig starkare för varje dag som går i sin roll som martyr för allt som vi människor ser som ont i världen, nämligen girighet, hot, politiskt rävspel och trakasserier.
 
Det tragiska i det hela är att film och musikindustrin faktiskt är till väldigt stor del ansvariga för dagens situation på grund av hur dom hanterat fildelningsfrågan från första början och i slutändan så betyder det att dom kreativa personer som ska ha ersättning för sina verk blir lidande på ett mer tydligt sätt än tidigare. När det gäller om det är någon skillnad mot hur det var för 10 år sen så tvivlar jag starkt på att det är någon skillnad eftersom kopiering alltid varit en del av industrin ända sedan kassettbandens intåg och trots att kassettbanden sedan länge förpassats till historien så får musikindustrin fortfarande ofantliga summor pengar från den så kallade kassettskatten.
 
Om vi återgår till din fråga Björn så ÄR det faktisk jäkligt svårt att hitta ett sätt att på laglig väg betala för sina nedladdningar och jag uppmanar alla inom film och musik att sätta press på era organisationer för att få fram bra, enkla alternativ för legala nedladdningar och det väldig, väldigt fort innan industrin helt tappar all trovärdighet och respekt hos gemene man och på så sätt begår artistiskt självmord. Jag, liksom miljoner andra med mig skulle gärna betala för bra och användbara tjänster som inte begränsar utan främjar den positiva effekten som ligger i alla kreativa verk utan att för den sakens skull ta ifrån kreatörens rättmätiga belöning. På samma sätt är jag, liksom miljoner andra med mig villiga att ställa oss framför Goliat i form av medieiundustrins blodhundar med trots i ögonen och hytta näven även om vi blir krossade under lagens bildliga stridsklubba om vi blir tvingade.
 
Medieindustrin för ett krig som får Vietnamkriget att verka enkelt och fridfullt för oavsett hur många som offras på det politiska slagfältet så ställer sig tusen och åter tusen upp för att ta den fallnes plats så länge som mediaindustrin för samma linje som nu. Det går inte att stoppa fildelning om det inte finns alternativ som är lika enkla och bekväma som att ladda ner den musik eller film som man själv väljer. Det initiativet saknas hos mediaindustrin idag och därför fortsätter lämmeltåget av fildelare och den lille kreatören tynar långsamt bort utan belöning för sitt hårda arbete.
 
Musik och film har berikat mitt liv på så många sätt och jag har genom åren betalt hundratusentals kronor personligen och minst lika mycket indirekt i olika yrkesroller. Jag har många reservationer när det gäller hur mediaindustrin agerar idag, men mitt hjärta lider med alla dom kreativa själar som förtjänar bättre än dagens situation. Därför lämnar jag ett öppet erbjudande till dig Björn och alla andra inom mediaindustrin att när ni bestämmer er för att skapa framtiden för er industri så behöver ni bara höra av er så ska jag ge er all min kunskap och expertis inom mitt område.

Ännu en vecka har passerat som anställd på Brightstep och jag förundras över hur mycket som händer, varje dag. Det är en fantastisk resa även om det ibland är lätt överväldigande!
 
Förra veckan präglades av möten och offertarbeten, men också av en känsla av lättnad när alla projekt äntligen lägger sig på plats. Under ett par veckor har jag jonglerat möten och organisering av tiotalet projekt, vilket är kul, men också rätt utmanande mentalt.
 
Förra veckan levererade jag mina två analyser som jag påbörjade före jul och jag har nu analyser för två företag färdiga att lägga i "saker jag har gjort" högen.  Det blir en uppföljning om en vecka eller två för att se till att leveranserna är till kundens belåtenhet.
 
Förra veckan gick jag in i Sprint 1, dvs den första perioden, i ett annat projekt där jag ska jobba med en redesign av en anrik webbshop. Det betyder att jag de närmaste veckorna vet vad jag ska göra och det blir lite mindre hoppande bland alla projekt, vilket känns skönt.
 
Förra veckan hade jag också en presentation för ett företag där jag fick lov att gå igenom arbetsmetodik och processer med mina kollegon Björn och Patrik samt installera e-handelssystemet Hybris lokalt för att kunna ge korrekta estimat på hur  lång tid olika delar av offerten vi tog fram tar.
 
Det blev en del timmar brainstorming för att verkligen undersöka och estimera en realistisk tidsuppfattning. Själva presentationen gick fint även om min del blev lite kortare än det var tänkt pga tidsbrist, men jag är nöjd med responsen från kunden.
 
Förra veckan fick jag också besöka ett företag som alltid ger mig ett stort leende och som tar mig tillbaka till ungdomens dagar. Det blev ett intressant möte och det var svårt att inte handla upp hela lönen på vägen ut från den välfyllda butiken!
 
Det blev en övernattning i Alby hos svågrarna också, vilket alltid är kul. Jag hade gärna varit kvar lite längre, men plikten kallade och jag avslutade veckan med besök från min projektledare och lite trevligt samtal omkring [url=http://www.episerver.se/Produkter/EPiServer-Commerce-SE/">Episerver Commerce som vi jobbar med nu. Självklart smet vi iväg på . Som alltid så blir det lite offertarbete och förmodligen ett par telefonmöten tillsammans med lite annat smått och gott.
 
Livet leker och jag är rätt ödmjuk en dag som denna över möjligheten som jag fått att jobba som konsult på Brightstep. Det är få förunnade att få jobba med det de älskar så jag känner mig väldigt lyckligt lottad!

[extract]I slutet på 2012 satte jag målet att jag under 2013 skulle nå 500+ på linkedin, något som kändes lite jobbigt då jag hade mer än 70 personer kvar att knyta kontakt med, men igår spräckte jag den magiska gränsen![/extract]
 
Trots att min Linkedin profil är långt ifrån komplett och trots att den bara är på engelska än så känns det fantastiskt kul att jag lyckas nå mitt mål med att komma in i 500+ klubben utan att egentligen försöka. Jag har gjort ett par försök att knyta kontakt med kollegor och bekanta, men majoriteten av de kontakter jag har fått de senaste månaderna kommer från personer som sökt mig och inte tvärt om.
 
Jag var helt övertygad om att jag skulle få slita hårt för att hitta de sista 70 personerna att knyta kontakt på Linkedin med, men av någon anledning så blev det tvärtom så att jag hann inte riktigt med att försöka sätta min plan i verket! Ännu mer förvånande är kanske det faktum att jag börjar få en del jobberbjudanden genom Linkedin, även om jag ännu inte fått ett erbjudande som kan locka mig från Brightstep där jag trivs väldigt bra.
 
Det känns bra att kunna bocka av Linkedin från min att göra lista för 2013 och ännu bättre att antalet personer som vill knyta kontakt inte tagit slut utan fortsätter att komma in :)

[extract]Dom senaste två dagarna har varit fantastiska för äntligen börjar arbetsglädjen återfinna sig igen efter en ganska lång tid då det har gått lite uppför (eller nerför beroende på hur du ser på metaforen).[/extract]
 
Först så klickade det till på den blanka canvas som jag stirrat på ett par månader och jag har äntligen fått till tre av huvudsidorna på Mortfiles som jag vill ha dom, iallafall konceptmässigt. Det är sidorna för Webbhotellet, design och indexsidan som långsamt börjar ta form och det är dom tre viktigaste sidorna för mig eftersom dom sätter ribban för övriga sidor.
 
Kodmyran har väntat tålmodigt väldigt länge och efter ett par månaders halvhjärtade försök att klura ut templatesystemet så lossnade det ordentligt och det är äntligen dags att få projektet i mål! Erik och Katrin kommer att få prova Projekthanteraren, som idag bara är ett forum, så får jag se hur jag ska utveckla det senare när jag har mer tid.
 
Nu är jag sugen på mer jobb, men jag får nog hålla mig ett tag till eftersom jag har ett par projekt som kanske kommer att bli verklighet samtidigt som jag har ett par hundra timmar kodning på Mortfiles och säkert lika mycket på ett annat projekt som jag tänkt "leka" med i sommar om tiden tillåter
 
Livet leker!
 
 

Ja, om man får tro på Emanuel Sidea från Veckans Affärer så är det så och även om jag inte håller med om hela hans resonemang så visst har han en del saker som jag tycker stämmer.


Långtida anhängare (ofta noga med att säga när de fick nätnärvaro) och även proselyter av sociala medier är de mest antisociala människor jag mött – vid sidan av religiösa fundamentalister. De har mycket gemensamt. De är oförstådda, evangeliska och självgoda med ett budskap och endast en sensmoral: "upprättelsen kommer när dagen är inne". Dagen då allt redan är pushat.
 
Källa: Dagens Media
Ord och inga visor. Emanuel kastar svidande kritik till hur socialt kompetenta personer som sysslar med Sociala Medier är i hans ögon och saken är den att dom resonemang han framför gäller i stort sett alla yrkesgrupper. Det är fullt normalt att vi som individer söker oss till andra individer med liknande intressen och att vi helst talar om sånt som intresserar oss, vilket ofta leder till små klickar av människor som utvecklar ett lite säreget språkbruk och en kultur som är anpassade till deras gemensamma intresse. Detta fenomen studeras ganska flitigt av Socialantropologer så det finns gott om material att ta del av.
 
När det gäller människor inom Sociala Medier så skulle jag säga att antalet personer med högt utvecklat social fallenhet är högre än genomsnittet för sociala grupperingar, men jag misstänker att intensiteten är högre på bekostnad av uthålligheten, dvs vi är mer sociala än vi har energi för så vi bränner ut oss fortare. Därför är Sociala Medier så fantastiskt eftersom vi kan vara sociala när vi vill och hur vi vill, men för dom allra flesta av oss så är Sociala Medier långt ifrån tillräckligt, vilket alla sociala träffar och events kan vara en bra indikation på, även om dagliga personliga kontakter är väldigt frekvent förekommande också.
 
Så jag vet inte vilka människor som Emanuel har träffat som gett ett sådant negativt intryck, men är du i Falun någon gång så hojta till så tar vi en fika och pratar om precis vad du vill. Jag har kanske inte den bredaste kunskapen i ämnet, men jag är alltid pigg på att lära mig nya saker och träffa nya människor.
 
Tack för en intressant artikel Emanuel, det är nyttigt att betrakta och kontemplera över hur vi agerar ibland.