[url="http://mortfiles.se/images/old_blog/2009/10/gnome-sticky-notes-applet.png"> under isen (vilket märkligt nog är exakt så många dagar som jag gjorde ett gästspel i verkligheten förra veckan) så är jag på krigsstigen...rejält! Nu har jag varit så långt ner under isen man kan komma och från mörkret och kylan så slår jag mig upp igen i ljuset, så jag säger bara till verkligheten som försöker trycka ner mig igen...
Bring it Bitch!
Långsamt så kommer jag ikapp med verkligheten och idag känns livet riktigt, riktigt bra, även om det känns att jag blivit rejält misshandlad av livet dom senaste 3 veckorna. Idag så ger det bara mer eld inombords och får mig att känna mig levande, vilket dagens resultat vittnar om efter att jag har tagit i med hårdhandskarna och tämjt den nya supportavdelningen så den nästan är klar! Jag fullkomligt krossade alla mental spärrar och allt föll på plats så där helt underbart som det kan kännas ibland när man är i "stimmet".
Nu ska jag bara fokusera på att komma ikapp i skolan också och avverka dom sista projekten så ska stressen upphöra så att den kreativa blockaden äntligen kan spräckas så man får något gjort igen. Den nya supportavdelningen kommer att kickas igång under veckan och sedan ska det nya ticketsystemet göras om och kundcentret ska anpassas lite smått, men jag tar det långsamt nu istället för att knäcka mig själv med orealistiska mål. Systemet fungerar som det är just nu även om det inte är direkt optimalt och ändringarna ska inte ta så väldigt lång tid när jag väl sätter mig ner och tar tag i det som ska göras.
I veckan ska jag även göra avslut på ett par projekt som ligger och drar fast dom egentligen är klara sen länge. Dags att kapa navelsträngen och gå vidare mot nya projekt! Pengar växer inte på träd som man säger om nu blir det lite jobbiga utgifter igen när det är programvara som ska köpas in så jag kan vidareutvecklas och en del investeringar som måste göras.
Jag avslutar med ett litet något jag skrev för ett par dagar sedan och pekar fingret åt molnen vid horizonten:
Bring it Bitch! I am ready!
Reality pushes hard against my broken bones
it tear deep into my severed flesh
trying to break me
trying to make me surrender
As the pain seers through me
it does not break me
it ignite the flame deep within
it awaken the will to live
the will to fight, against any odds
Reality pour down on me
the pressure takes away my breath
trying to bring me to my knees
trying bend me to it's will
Against the pressure I rise
bones aching, body seering in agony
yet I lift my head against it
open my eyes and stare it in the eye
You can try
you can hurt me
make me suffer in agony
but I will never surrender
never will I be broken
I stand, no matter what
Reality throw all it have
against my fragile and broken body
it rip through flesh and bones
that only makes me stronger
I grin against it and howl in defiance
You can try
you can hurt me
make me suffer in agony
but I will never surrender
never will I be broken
I stand, no matter what
Reality changes and it's fury
turn into a soft breeze
sorrow and darkness vanishes
replaced by sunlight and warmth
that heal my wounds
I walk, slowly at first
the grim reality changes before my eyes
defiance and rage within slowly fade
replaced by gratitude and happiness
No matter what is thrown at me
I will never break, will never surrender
I will ride out the storm
to see the rainbow in it's passing
You can try
you can hurt me
make me suffer in agony
but I will never surrender
never will I be broken
I stand, no matter what
