Allmänt

Det är någonting nästan magiskt med att se hur en sida kommer till liv med CSS och hur en liten div tagg plötsligt exploderar fram färg och form från tomma intet, men så har vi irritationen och vansinnet när CSS inte riktigt gör som man tänkt sig. Så är det att bygga i CSS.
 
För en gammal räv som mig som började bygga hemsidor på 90-talet då tabeller var lika vanligt som att glatt norpa både kod och bilder från lite var stans utan tanke på validering eller upphovsrätt så är det fortfarande ett komplicerat förhållande till CSS över tabeller diskussionen som gäller. Eftersom tabeller på ett enkelt sätt delar upp arbetsytan i ett rutnät som följer innehållet så är det enkelt att jobba med texturer och bakgrunder som utan krångel följer med innehållet även i närliggande fält och eftersom CSS mer är som ett lapptäcke av innehållsfält som man lägger som ett pussel lite flytande både över och under varandra så är det inte helt lätt att byta arbetstänkande, men det är helt klart värt det.
 
Att bygga i CSS kräver lite mer förarbete än att bygga i tabeller och man måste fundera lite extra på hur man ska lägga divtaggar och annat så att "lapptäcke" blir optimalt. När man väl fått den delen ur vägen så brukar jag börja med att lägga ut divtaggarna och samtidigt märka upp vart dom börjar med remarks. Detta gör jag så att jag ser vad som är vad för det kan bli en del förvirring i stora projekt med mängder av divtaggar som slutar på samma ställe och råkar man glömma en då blir det mycket krångel för att rätta till/hitta det problemet.
 
Den totala mängden kod brukar bli betydligt mindre eftersom man flyttar mycket av informationen till stylesheet som innehåller all egentlig layout, vilket återigen känns lite bakvänt eftersom jag är van att lägga bilder och liknande direkt i koden. Fördelen blir även att man kan använda samma stil på flera element och på så sätt minska den totala mängden kod.
 
Anledningen är att man genom att lägga allting i stylesheet och styra layout genom CSS är dels att det blir betydligt enklare att ändra saker eftersom en fil styr all layout på alla sidor samtidigt, dels så kan man använda sidan som ren text genom att ta bort stylesheet vilket är ett bra alternativ för textbaserade webbläsare, talsyntes program eller mobiltelefoner och liknande.
 
Nu när jag jobbar med layouten för en ny webshop som är helt baserad på CSS så har jag även passat på att anpassa layouten för Mortfiles till att bli helt CSS styrd också. Jag tog en stund igår och gjorde om layouten samtidigt som jag ändrade headern till den nya varianten med inbyggd sökfunktion och ny logga. Här ser du hur den ser ut med CSS och utan så du kan se skillnaden.
 
[url="http://mortfiles.se/images/old_blog/2008/01/header.gif" title="Mortfiles nya header"> Andra bloggar om: stilmallar,

Igår var en speciell dag då vi här hemma firade både mors dag och min fru Jenny's födelsedag. För att göra dagen lite extra så tog jag med mig min son benjamin till Stockholm för att köpa presenter...
 
Dagen började med en lång pendeltågsresa med en ordentligt uppskruvad sjuåring som ivrigt berättade allt som hända på iPaden för att sedan bli en shoppingfrossa utan dess like. Vi kom till stan ganska tidigt och gick runt och kikade i affärerna lite innan de öppnade när vi helt plötsligt sprang på världens bästa Daniel Ermesjö med fru!
 
Efter en stunds gemensam shopping där vi hittade en telefonlur till fruns iPhone var det dags att dela upp oss och jag och Benjamin gav oss in på Guldfynd med helhjärtat engagemang. Min son gick lös som en bärsärk och plockade ihop en imponerande samling smycken som vi sedan fick fint inslagen. Bland annat fick vi en hjärtformad ask som det stod världens bästa mamma på, vilket verkligen summerade vad vi ville säga med våra gåvor.
 
Efter det gav vi oss iväg till sportaffärerna och plockade upp en billig innebandyklubba inför utebandy framöver och sedan ner till Ã…hlens underjordiska domäner för att hitta presentpapper och annat som behövdes för att utsmycka presenterna. Sedan gav vi oss av till mitt kontor på 17:e våningen för att slå in paketen och hämta upp min hemliga present: en 11" Macbook Air som jag köpt av en arbetskollega.
 
Efter att ha imponerat på sonen med mitt kontor och efter att ha slagit in alla paketen så gav vi oss iväg mot centralstationen igen för att hitta lite bukfylla innan hemfärden. Som vanligt blev det MCDonalds på Vasagatan som tydliogen är sonens favorit och som alltid har lagom lång kö. Numera är tydligen sonen för stor för Happy Meal så det var med blandade känslor som jag beställde två big mac...
 
Efter det bar det av hemåt och väl framme på stationen blev vi upphämtade på stationen för att sedan ta ett snabbt pit-stop hemma för kisspaus innan vi for vidare mot Plantagen där det skulle inhandlas utemöbler till balkongen. Vid det här laget var jag lite sliten mentalt och efter en hel del krånglande så lyckades vi få till båda leverans som betalning och kunde fara hem äntligen.
 
Paketöppnandet blev minst sagt en succé och rejält trött efter en lång vecka och en lång dag så kändes det skönt att kunna lägga sig till ro och somna med vetskapen att min son hade en rolig dag och att min fru var glad över uppvaktningen på hennes speciella dag.

Jag läser Micke Kazarnowicz tänkvärda post om transformering och olika livsstadier och jag kan inte låta bli att nicka instämmande, för jag känner att jag börjar närma mig ett sådant avslut jag också.
 
Micke beskriver sitt liv på ett intressant sätt och jag måste erkänna att jag kan känna igen mig lite. Precis som Micke har jag förvandlats flera gånger under mitt liv och omformat den jag är utifrån detta. Mina livssteg har följt en annorlunda väg, men på många sätt så är det liknande steg, fast i olika ordning. Till skillnad från Niclas som ser sin utveckling som en mer processbaserad utveckling så kan jag se mina olika utvecklingssteg ganska tydligt eftersom varje steg har sitt ursprung i ett livsförändrande event.
 
Min första identitet tror jag slutar någonstans omkring 11 års ålder då jag gick från en något instabil tillvaro, mobbningsoffer och utböling till en mer stabil och accepterad tillvaro. Min nästa identitet fick fokus och jag växte oerhört som individ genom social acceptans och genom att jag hittade litteraturen på mognare sätt. Min första identitet som utfryst enstöring präglade mig dock väldigt mycket och jag bär fortfarande med mig ensamheten även om den numera är mer självvald.
 
Mellan 11 och 16 var jag i en växande fas och hela min personlighet utvecklades fort och tydligt. Rollspelandet vid 12 års ålder någonstans ledde till helt nya spelregler för mitt sociala liv och jag formade vänskapsband som än idag leder mig till mina bästa vänner. Jag flyttade till eget boende i min morfars gamls sommerstuga som stod på vår tomt och byggde bo vid tidig ålder, något som stärkte min självkänsla och oberoende. Det här var min uppväxt tid.
 
Min farmors död tvingade fram nästa stora förändring och jag flyttade hemifrån till Borlänge där jag fokuserade all min smärta på träning och självömkan. Min kropp plågades hårt av alldeles för mycket träning och alldeles för lite sömn och näring. Jag pendlade mellan ångest och förtvivlan samtidigt som jag för första gången i mitt liv började känna visst hopp om att finna någon som kanske fann mig attraktiv och värd att älska. Jag befann mig i ett vakuum och allt verkade gå i ultrarapid samtidigt som alldeles för hög fart. Det här var min destruktiva och obalanserade tid.
 
När jag var 20 träffade jag min fru och gjorde militärtjänst på K3 i Karlsborg innan min rygg gick sönder och jag förflyttades till I13 i Falun. Jag jobbade på biblioteket i Falun och kom för första gången i kontakt med Internet och dess fantastiska värld. Under dom närmaste 6 åren var mitt liv kaotiskt, plågsamt och underbart. Smärta och kärlek blandades friskt med ekonomisk osäkerhet och total förvirring inför framtiden. Till slut brakade jag rätt in i väggen och levde nästan ett år med panikångest, sjukgymnastik och evigt mörker. Det här var min kaotiska tid.
 
Ã…r 2000 förändrades allt igen och jag fick jobb som nattreceptionist på First Hotel Grand, en anställning som gick från drömjobb till en mardröm och sedan allt däremellan. Under 8 år jobbade jag i evigt mörker och träffade mnniskor från hela världen i en aldrig sinande ström av gäster. Jag fick stabilitet i både ekonomi och tillvaro, men på bekostnad av ett näst intill dött socialt liv. Arbetstiderna, som motsvarade att veckopendla till USA tärde hårt på både kropp och själ. Det var dom fantastiska gästerna och medarbetarna som höll humöret uppe, men framförallt min underbara fru som trots hårda påfrestningar stod vid min sida genom en ganska jobbig tid. Till slut så orkade jag dock inte med arbetstiderna, dom allt för frekventa chefsbytena och oförmågan att förstå hur det är att jobba evig natt och jag var tvungen att ta nästa steg. Det här var min mörka och osociala tid.
 
2006 var det dags att prova vingarna som egenföretagare och Mortfiles som företag såg dagens ljus, bara några månader innan min son Benjamin föddes. Till en början kombinerade jag Mortfiles med mitt nattjobb, men allt eftersom situationen på hotellet blev allt mer infekterat och arbetstiderna inte fungerade med livet som nybliven förälder så insåg jag att det var dags för en förändring. 2008 bestämde jag mig för att studera på Högskolan Dalarna en tid för att tänka och utvecklas, ett beslut som blev väldigt enkelt när ytterligare en ny chef fick total hybris. Under ett par månader så fick jag navigera ett minfält av jurister och fackförbund som gnisslade tänder högt för att jag inte varit medlem i facket tillräckligt länge för att facket skulle få gå in och ge hotellchefen rejält på käften. Jag var för trött i både kropp och själ för att orka strida så jag höll en diplomatisk linje och lämnade hotellet under inte helt trevliga omständigheter, men ändå får jag säga att jag anser mig vinnare på alla plan i den konflikten. Det här var min frigörande tid.
 
Sedan 2008 har jag studerat på Högskolan Dalarna på heltid, drivit Mortfiles på heltid och försökt varit en bättre make och far. Det har varit en tid fylld av ljus och framtidstro samtidigt som det varit en tid av total frustration då vi haft extremt stor otur med sjukdommar. Lyckligtvis sitter några hjärnceller fortfarande på plats och jag har inga större problem att absorbera information samtidigt som jag är kreativ. Långsamt så har mitt sociala liv återuppväckts och min kropp börjar långsamt vänja sig vid, och uppskatta ljus igen. Genom kamerans underbara värld så har jag också börjat se världen lite annorlunda och jag känner mig piggare och gladare för varje dag som går. Det har har varit min återuppväckande tid.
 
Nu är jag redo för nästa steg känns det som. Mortfiles går in i en helt ny fas och jag har fler strängar på min lyra när det gäller kreativt arbete. Benjamin börjar omvandlas från barn till en liten man och med en bil i familjen så öppnar sig helt nya världar. Kanske är det min lillebrors död som påverkar mig, men jag känner förändringens vindar blåsa och för första gången i mitt liv så känner jag mig rastlös och ivrig att ta nästa steg, oavsett vad det steget kan före med sig.
 
Jag är redo för framtiden, jag är redo att förvandlas återigen.

Jag börjar långsamt få kläm på det här temat, men att sitta och "nysta" i någon annans kod och hur den personen valt att lägga filer och funktioner är tröttsamt.
 
Just det här temat är så komplext skapat att det buggar lite. Bland annat så är det småsaker som att Portfolio och Gallery sidornas huvudsida saknar vissa funktioner och att det inte går att se hela bilderna i galleriet utan bara det som dom croppade bilderna tillåter. Även själva postningen buggar lite på grund av att skaparen valt att lägga till mängder av shorttags, något som inte riktigt hjälper när hela din post försvinner lite då och då eller vägra att uppdatera.
 
Templatefilerna är inte helt enkla att följa heller och eftersom så mycket av temat styrs från en kontrollpanel på ett väldigt snyggt och stiligt sätt så ligger nästan allt i olika funktioner, till och med enkla tillägg till headern. Det gör att det blir lite tröttsamt att följa hänvisning på hänvisning genom någon annans hjärna för att försöka luska ut vart funktionen jag söker finns.
 
Skaparen av temat hade också väldigt dåliga instruktioner om hur till exempel post typen för Gallery fungerar och hänvisar till ett plugin som inte står omnämnd i beskrivningen. Det verkar dessutom som att personen är väldigt känslig och har flaggat ett par av mina kommentarer som olämpliga, något som känns lite märkligt eftersom kommentarerna var godartade och inte menade som förolämpade.
 
På det hela så lägger jag inte så stor vikt på problemen eftersom det här temat är temporärt tills dess att jag hinner bygga ett nytt :)

Att jobba hårt är inget nytt för mig, jag kavlar gärna upp ärmarna och ger lite extra, men de närmaste fem veckorna kommer att bli lite utöver det vanliga...
 
Det blir en del övertid när man som jag sitter på heltid i ett projekt och försöker hantera mindre sidoprojekt utöver det, men det brukar lösa sig. Det är när det kommer beordrad övertid på 44 timmar de närmaste 5 veckorna som det blir lite av en utmaning kan man säga.
 
Så ser min situation ut just nu. Jag sitter på heltid och gör ca 50 timmar i veckan de närmaste fem veckorna, vilket är helt ok även om det kräver lite pyssel så jag hinner med familjen iallafall en stund om dagen. 50 timmar i veckan är dessutom inga problem direkt, men jag tror min chef blev lite fundersam när jag bad om att få göra ytterligare 30-35 timmar på två veckor utöver detta.
 
Anledningen är att jag har två andra projekt samtidigt som kräver en del tid just nu, plus ett projekt som kanske kommer in nästa vecka. Det betyder att jag behöver ta i lite extra och utnyttja även helgen till att jobba, speciellt som jag fick en resa till Norge på måndag i knät lite oplanerat så jag måste trolla fram 12-13 timmar till någonstans för att planen ska gå ihop.
 
Lite tufft är det med 2 timmars resande utöver de långa dagarna och jag har gjort närmare 60 timmar redan den här veckan med ytterligare 20 timmar lördag och söndag innan vi går på nästa veckas pass. Vi kan väl säga att jag redan ser fram emot nästa lördag som blir min första lediga dag på två veckor. Inte för att det är så jobbigt med långa dagar utan mer för att jag vill ha en hel mysdag med familjen.
 
...och ja, långa dagar med övertid blir extra spännande med allt pollen som flyger runt!

Jag jobbar för fullt med att bygga en ny blogg som ska ersätta den här bloggen, något som jag först hade väldigt stor ångest över, men som jag nu känner en allt större lättnad över!
 
Ju mer jag bygger på den nya bloggen, ju mer börjar jag fundera över hur en blogg fungerar, vilka funktioner som används egentligen och vilka som bara finns där och jag känner en viss lättnad över att slippa begränsningarna som Wordpress faktiskt skapat för mig när det gäller design, eller så är det kanske så att dom verktyg jag nu har känns nyare och roligare helt enkelt!
 
Den nya bloggen kommer inte att ha något system för taggning eller funktion för att pinga och det kändes först väldigt jobbigt, men nu känns det inte alls så väldigt problematiskt. Jag började fundera på hur ofta jag faktiskt använt taggar på dom olika bloggarna jag besökt, eller arkiven för den delen och jag måste erkänna att det är färre än 10 av tusentals bloggbesök faktiskt. Samtidigt så är taggar och arkiv dom två funktioner som brukar byggas om på grund av duplicate content som skadar SEO, så varför har alla bloggar dom systemen och hur ofta används dom?
 
Pinga däremot är väldigt viktigt, men det finns olika tjänster för att åstakomma samma funktion, som rssping.com eller pingomatic till exempel. Till och med Feedburner har funktioner för automatiskt pinga dom största tjänsterna, men jag ska leta vidare efter ett system som jag kan välja själv vilka tjänster jag vill pinga.
 
Jag har heller aldrig riktigt gillat Wordpress system för kommentarer för det känns som en nödlösning från 90-talet snarare än en funktion för gemenskap och det är väl därför som det blir fler plugins för externa kommentarstjänster. Därför känns det spännande att se hur ett system som IPB kan mäta sig när registrering blir belönat på ett helt annat sätt. Det blir inte direkt svårare att bli medlem med kopplinagr till twitter, Facebook, OpenID och MSN som inloggningsalternativ, men skillnaden blir markant när man väl blir medlem!  Frågan är bara om det är positivt eller negativt att ha den typen av medlemsskap och om det minskar eller ökar antalet kommentarer...
 
Istället för arkiv kommer sökfunktionen att vara mycket mer användbar, men även filterfunktioner som jag tror kan bli spännande att använda och som ger möjlighet att anpassa hur man tar del av bloggens innehåll. Saker som att märka upp vilka bloggposter man ännu inte har läst och möjligheten att filtrera ut oändligt olika varianter på innehållet gör det ännu mer spännande! Jag ser fram emot att få visa upp den nya bloggen och kunna testa hur den står sig i jämförelse med den här bloggen :)
 

[extract]I fredags var det dags att säga adjö till min lillebror och lägga honom till sin sista vila. Det blev en dag av sorg och saknad, men också av glädje och omtanke.
[/extract]
Morgonen grep med sina iskalla fingrar runt hjärtat så fort jag vaknade och till och med vädret verkade känna ångesten. Snöfallet var lika tät som vemodet inombords, men förberedelserna med kläder och transporter ockuperade tankarna...iallfall till en början. Sedan bar det av mot Djura där Davids sista ceremoni skulle hållas.
 
Väl på plats pirrade magen som tusen fjärilar. Några bekanta ansikten tröstade i sockenstugan innan den tunga vandringen till kyrkan blev ett måste. Inne i kyrkan var lillebrors kropp redan på plats och arrangemangen var i full färd. Den iskalla sorgens hand grep runt hjärtat och vred tills jag trodde att jag skulle spricka, men jag var inte ensam om min smärta.
 
Lillebrors äldsta son kämpade mot sorgen och jag tog med honom upp på läktaren så han fick lite utrymme och avskildhet att sörja sin far på lite avstånd. Min frus kusiner övade på sångerna och både jag om min tappre brorson föll djupt in i tårarnas land samtidigt som lillebrors yngste gjorde sitt bästa att hålla humöret uppe. Till slut satte han sig dock bredvid oss och sa med allvarlig röst: "Pappa är död."
 
Mer smärtsamma ord har aldrig trillat över en treårings läppar.
 
När tårarna slutligen ebbade ut återvände vi ner och jag tog med äldste brorsonen till gravplatsen så att han fick lite utrymme och så att han blev förberedd på vad som skulle komma senare. Det var många tankar som sprang runt i hans huvud och jag försökte besvara dom alla så gott jag kunde innan vi återvände till kyrkan.
 
Väl tillbaka så började övriga besökare strömma till och det var många kära återseenden som både värmde och smärtade, inte för att att jag inte var glad att se dom utan för att jag ville att det kulle ske under mycket trevligare omständigheter.
 
Släkt och vänner från när och fjärran dök upp för att säga ett sista farväl, men starkast påverkades jag av en av mina bästa vänner som likt en befäst hamnstad krossade ångestens vågor med sin närvaro. Jag vet inte varför jag var förvånad att Stefan dök upp, för han har alltid funnits där, liksom hans bror Thomas. Kanske var det för att vi inte pratat om begravningen eller så var det helt enkelt effekten hans närvaro hade. Oavsett vilket så är jag så oerhört tacksam för hans närvaro.
 
Begravningen var precis så smärtsam som jag fruktat och min far fick ledas till sin plats på min vänstra sida. På min högra satt min äldste brorson som kämpade tappert mot sorgen av att sitta en knapp meter från Davids kista. Prästen höll det formella kort och min frus kusiner Karoline och Linn sjöng så vackert så hjärtat brast flera gånger.
 
http://www.youtube.com/watch?v=9FDN9mKzHsM
 
Jag försökte ge stöd åt min far och äldste brorsonen som båda kämpade mot sorgen som rev inombords samtidigt som jag bara ville ställa mig upp och skrika ut min ångest och vanmakt. Tårarna föll så sakteliga under ceremonin tills Linn sjöng sin sång från hjärtat. Då brast dammen för mig och äldste brorsonen och tillsammans med min far så lät vi vår sorg flöda. Strax efter höll modet inte längre för yngsta brorsonen och sorgen efter sin döde far fick honom att släppa ut sin smärta till slut.
 
Efter ceremonin så tog vi plats runt lillebrors kista för en sista vandring tillsammans, en eskort till hans sista vila. Jag och min far stod längst fram och efter en viss förvirring då några som skulle ha burit inte klarade av den sista färden så svällde hjärtat av tacksamhet när min morbror Bosse tog plats tillsammans med Lollo. Sedan började den sista färden...
 
Min inre smärta fick välkommet besök av fysisk smärta när kistlocket skar in i underarmen på grund av en inte helt genomtänkt uppställning runt kistan där dom långa bärarna hamnade på motsatta sidan. På något sätt så minskade den fysiska smärtan den inre på ett märkligt sätt och det gjorde den tunga färden mot graven lättare. Min far tog fram äldste brorsonen så han fick gå med sin far till hans sista vila.
 
Nedsänkningen gick betydligt lättare än vad jag trodde och när lillebror väl hamnat på plats var det dags att säga farväl. Det blev många tårar och jag fann mig omringad av släkt och vänner som alla ville dela sin sorg med mig. Släktingar jag inte sett på 15-20 år och som åkt många mil för ett sista farväl blandades med Davids vänner, både nya och gamla och alla ville dom ha en kram och framföra sina sympatier. Värmen från deras närvaro betydde väldigt mycket.
 
Till slut så tog begravningen slut och det var dags att andas ut lite över en stilla fika, men först stannade jag till framför Davids grav och la in hans sista vila i Gowalla. Ensam till slut så fick jag en chans att säga farväl till min bror och känslorna vällde fram när jag såg mig omkring och mindes alla fina stunder vi delade när vi växte upp. Cirkeln är nu sluten och den lilla varelsen jag höll i mina armar för 28 år sedan får nu vila ett stenkast från det första hem han hade.
 
Långsamt försöker jag få vardagen att bli verklighet, men det känns fortfarande motsträvigt och i mina försök att gå vidare med livet så snubblar jag ibland och tappar orienteringen. Det är då som jag minns texten som nu spelar i mina lurar och fokuset återkommer långsamt igen. Jag är starkare nu och även om jag känner mörkret klösa inombords ibland så vet jag hur jag ska släppa in ljuset igen.
 
Jag önskar bara att lillebror ska vara här så jag kan hålla om honom och lära honom vad jag lärt mig....
 

Jag studerar just nu Kognitionsvetenskap, Informationsdesign och Interaktionsdesign vilket är tre kurser som handlar om hur vi utformar information på bästa sätt och hur vår hjärna fungerar. Man kan ju tro att kurser med dom inriktningarna skulle ha en bra struktur och glasklara instruktioner, men inte då!
 
Högskolekurser är alltid kaotiska, mycket tack vare urusla system och ett informationsflöde som vi kan säga inte alltid når hela vägen fram, men i dom tre kurserna jag läser nu så är det snudd på löjligt. Inte nog med att kurserna är ganska lika och det är lite svårt att hålla isär dom ibland, kurserna är dessutom upplagda på ett sätt så att eleverna spenderar nästan lika mycket tid på att fundera ut vad vi faktiskt ska göra och när.
 
Så här enkelt och lättöverskådligt ser schemat ut för kursen Kognitionsvetenskap till exempel:
 
[url="http://www.jimiwikman.se/wp-content/uploads/2011/10/kognitionsvetenskap.jpg">
 
I kursen informationsdesign så är studiehandledningen, dvs instruktionerna till uppgifterna, på 30 sidor och övningsboken på 73 sidor, men där är allting iallafall klart och tydligt nedskrivet och det är mer ett problem att hinna med uppgifterna och försöka klura ut vilka uppgifter som ska göras.
 
Varför i hela friden är det så svårt för Högskolorna att skapa enkla och lättförstådda instruktioner och varför skapas det inte verktyg för att underlätta? Jag höll på att trilla av stolen när jag skulle lämna in den första uppgiften på en av kurserna för den skulle skickas genom antiplagieringssystemet Urkund. Instruktionerna för att genomföra något som borde vara ett förhållandevis enkelt steg ser ut så här:
 
[url="http://www.jimiwikman.se/wp-content/uploads/2011/10/inlämningsformalia.jpg">
 
Inte så märkligt kanske bortsett från att det finns ganska stora möjligheter att göra fel, både när det gäller filnamngivning, ämnesrad och den ganska långa emailadressen. Problemet är bara att det inte står i beskrivningen att det måste skickas från högskolans webbmail (hemska outlook) så jag skickade från min vanliga mail. en stund senare kom ett mail tillbaka och sa att inlämningen misslyckades. Ingen förklaring till varför dock, så jag provade igen. Samma resultat, men den här gången klagade systemet på min signatur. Provade igen utan den och fick felmeddelande igen. Då kollade jag på forumet (nåja, knappt värt namnet) och såg att det måste skickas från webbmailen.
 
Hur svårt hade det varit att skapa ett formulär att fylla i och ladda upp en fil som sedan skickade mailet genom Urkund? Ur användarsynpunkt hade det varit mycket enklare och betydlig mindre troligt att orsaka frustration och minska möjligheten att användaren gör "fel" till näst intill noll.
 
Jag är nu än mer besluten att designa ett system för Högskolorna som Exjobb...

Babben Larsson är en underhållare av högsta klass och få människor har fått mig att le och skratta som babben gjort. Med en härlig självdistans, den underbara glimten i ögat och så den gotländska dialekten är hon i världsklass inom komik och därför var det med sorgsen min jag läste om hennes problem att hitta en epost leverantör som höll måttet.
 
Jag rös och slet mitt hår om vart annat när jag läste artikeln om hennes sökande efter en gratis leverantör som skulle hålla måttet, men lugnade ner mig när jag såg att hon till slut funnit Gmail, som är den enda gratis epost leverantören som jag någonsin skulle rekommendera om någon frågade. Gmail har fungerat bra för mig som kompletterande epost, men det har varit en del mindre driftstörningar på sista tiden, så jag hoppas att Babben inte ska känna av samma problem utan äntligen få en epost som fungerar!
 
Nyfiken som jag är letade jag rätt på Babbens hemsida och hittade den under http://www.babben.com. Jag blev lite besviken på hemsidan eftersom den, tvärt emot babben själv, är platt och lite tråkig. Mest besviken var jag på blogg och gästboken som kändes riktigt tråkiga och lite röriga layoutmässigt. Det var dessutom någon konstig fördröjning på bloggen så ett tag trodde jag att det bara var ett inlägg på varje månad för det kom bara upp en post om man inte väntade ett tag tills resten dök upp.
 
Det som är lite förvånande är att babben faktiskt har en epost som hon kan använda helt gratis och som ser betydligt bättre ut i kontakt med företag och i jobb sammanhang och det är hennes domännamn, babben.com. Frågan är varför hon inte utnyttjat den adressen som faktiskt varit registrerad sendan 2000, men vid en snabb koll på vart babben.com ligger hittar jag ett webbhotell som begär hutlösa 150:- per år för en epost adress(?!) och då förstår jag genast varför Babben letar alternativ...
 
Så Babben...Jag förstår ditt problem och jag hoppas att du till slut hittar det du söker och flyttar till ett annat webbhotell snart så du kan börja använda ditt domännamn som epost leverantör utan att behöva betala extra för det. Jag skulle gärna se en liten uppdatering på hemsidan också med lite gladare och piggare layout och kanske bygga om lite när det gäller bloggen och gästboken., men det är mina hjärnspöken som springer runt och ylar och du kanske är helt nöjd med sidan som den är.
 
Slutligen kan jag tipsa om att det finns möjlighet att, helt gratis, bygga en BabbenToolbar som vem som helst kan ladda hem där du kan lägga upp länkar till dom olika delarna av din hemsida, allt nytt i Babbel genom RSS och kanske nyttigast av allt...en epost indikator som fungerar för Gmail och om du någonsin får till en babben.com epost. Andra funktioner som popup blockerare och nyheter från Babben finns också samt allt annat du skulle vilja ha lätt tillgängligt. Hör av dig om det låter intressant och lycka till med allt du tar för dig i framtiden.
 
Du gör livet en smula ljusare Babben.

[url="http://mortfiles.se/images/old_blog/2009/12/gpg.png">December handlar inte bara om Stora December Kampanjen, det är också backup och säkerhetsmånaden. Under december månad ska jag försöka skriva lite om backup och säkerhet för webbhotell.
 
Som första steg ska jag försöka sätta upp JungleDisk som extra backup på Mortfiles och sedan hoppas jag att kunna lista ut hur man kan installera Dropbox som extra backuptjänst. Detta gör jag för att när olyckan är framme så är det alltid bättre att ha extra backup än att någon kund ska bli av med sin information.
 
Under december planerar jag en post om hur man kan använda sig av Dropbox för att göra backup på sina filer helt utan kostnad och även instruktioner om hur man gör en vanlig backup genom Mortfiles kontrollpanel. Det blir också en artikel om vilka backupmöjligheter som finns förutom Dropbox och lite allmänt om serversäkerhet är det tänkt.
 
Om det är något ämne du skulle vilja att jag tog upp när det gäller just säkerhet, så skriv en kommentar så ska jag kika på det.

Efter många månaders sökande efter ett projekthanteringsskript som föll mig i smaken så har jag äntligen bestämt mig för ett som jag verkligen gillar. Resultatet blir ett betydligt mer översiktligt system som kommer att förenkla och samla all information om pågående projekt på ett bra sätt.  Nu ska systemet bara finjusteras och byggas om lite...som vanligt.
 
Det nya projekthanteringsskriptet kommer från Ryssland och heter [url=http://www.stuffedguys.com/products/factory/">Factory Nova, utvecklad av företaget