Personligt

Det är nu över en vecka sedan jag besökte bystspecialisten och opererade knät och jag börjar långsamt återgå till en normal vardag, men det har varit en intressant resa.
 
Under ett par år nu har jag haft lite problem med knäna, eller snarare under knäna. Det är förmodligen en långdragen benhinneinflamation som aldrig vill ge med sig och så fort jag får tag på den sjukgymnast jag har försökt få tag i för en tidsbokning (seriöst...öppet 8-8.15 på måndagar?) så ska jag få bukt med det också.
 
Jag har även haft en knöl på ena knäskålen som ibland ger upphov till rejäl smärta när jag råkar komma åt den. Jag lyckades med det under ett biobesök och det är ingenting jag kan rekommendera för folk tar verkligen illa upp när man börjar låta som trollet i sagan om ringen mitt i en spännande scen.
 
Den knölen beslutade jag att ta bort och efter en viss förnöjsamhet av att få göra operationen hos en kirurg vars referenser innefattar en omformning av systrarna Grafs amningsutrustning så var det dags.
 
Efter en blixtsnabb undersökning (seriöst, det tog knappt 5 minuter) så fick jag tid fyra dagar senare (jag var där på fredag och fick tid på tisdagen efter!). Jag har redan testat att operera mig med lokalbedövning då jag tog bort en knöl i vänster handled, men att operera knät visade sig vara lite värre...
 
Att ta bedövningssprutorna i knät var ingen angenäm upplevelse. Det påminner ganska mycket om när tandläkaren hittar ett hål i en tand med den där spetsiga skrapan och det tar ett par sekunder innan han märker att han sitter och sticker spetsen i nerverna nere i tandens rot. Fast 10-12 gånger efter varandra...
 
När bedövningen väl var satt så var det dags att karva upp och ta bort lite saker ur knät. Att området runt själva knäskålen är helt bedövad och resten av knät har full känsel gör att det blir en ganska obekväm situation när det skärs och undersöks. Känslan blev något mer obekväm när jag vid två gånger kände skalpellen skära i knät och jag fick ytterligare ett antal bedövningssprutor.
 
Den känslan förstärktes när jag fick böja på benet och ryckandet och slitandet fortsatte så jag var helt säker på att att kirurgen skulle dra ner huden runt knät som om han skalade en banan...
 
Det är alltid lika upplyftande när kirurgen lägger ner delar av ditt knä i ett provrör och meddelar att han ska göra ett försök till sen ger han upp och hade jag inte vetat vad han syftade på hade jag nog ställt mig upp och gått då. Inte för att varken det uppskurna knät, höften som låst sig av den konstiga vinkeln eller mina ryggmuskler som hade kramp hade gjort det speciellt enkelt, men jag hade lyckats!!
 
Efter operationen tog jag bussen hem och gjorde nog en dam lite halvtrumpen då jag satt utan att kunna böja knät och därmed tog upp lite mer säte än vad som kanske är riktigt artigt. Väl hemma började resan mot att kunna böja benet och det gick ganska fort även om det inte blev helt angenämt de första 3-4 dagarna.
 
Så idag är det lite ömt fortfarande där delar av knät avlägsnat och fortfarande lite stelt, men jag har överlevt och kan se fram emot nya äventyr!


Ja, ganska precis så här var det!!

The tide is coming,
like a wall of hatred and fear,
and he braces himself,
preparing for the battle,
that is before him.
 
His back agaist the wall,
shielding his son and wife,
he clenches his jaws shut,
his heels dug in deep in the ground,
a low growl deep in his throat.
 
Today he is not a man,
today he forsake all sanity,
today he will bleed,
today he will suffer and die.
 
The faceless horde closes in,
he raises his sword in a salute,
"Morituri te salutant" he whisper silently,
and let the blade fall,
"We who will die salute you"...
 
The battle is long and fierce,
the pain intense and endless,
the blood is hot and crimson red,
the anger glowing in dying eyes,
then it stop.
 
The silence is deafening,
he look up and find the faces,
of his wife and son,
they are both safe above.
 
He let his blade fall,
on bloody ground.
he fall down on his knees,
weak from his wounds,
smiling over his victory,
 
His laughter is soft,
yet his wife and son,
can hear his words clearly,
before he fall.
 
"Unus sed Leo",
One, but a lion.
 
So he lived,
so he died,
so he will be remembered.
 
Requiescat in pace.

Då är det dags att sätta lite fart på bloggandet igen då och vad passar bättre än att göra gemensam sak med andra bloggare och köra 100 dagar med minst ett inlägg på bloggen varje dag?! Det låter kanske lite knasigt, men jag är inte direkt känd för att alltid göra det normala utan vill gärna testa mina gränser. Så häng med så kör vi!
 
Jag har kikat på #blogg100 de senaste 2 åren som det har gått och alltid tänkt att i år ska jag vara med. Alltid har det varit någonting som ställt till det så jag har alltid missat att vara med, men inte i år. I år kör vi full fräs med lite kortare och några längre inlägg. Det blir lite nyheter, lite personliga reflektioner och en hel del relaterat till webbutveckling, test, arbetsmetodik och så klart en redig laddning om E-handel.
 
Är det något som du vill veta mer om eller som du vill att jag skriver om, så skriv en kommentar eller hör av dig till mig på sociala medier eller via mail. Jag har en hel del kunskap och erfarenhet, men det är inte alltid så lätt att veta vad just du vill läsa mer om. Skriv och lägg in en förfrågan så ska vi se om jag kan ta upp ditt ämne de närmaste hundra dagarna!

24 timmars racet är över och det är dagen efter, det är med andra ord dags för att reflektera lite över vad som hände egentligen och vad jag fick ut av det på olika sätt.
 
Själva evenemanget var fantastiskt kul med många, ännu obearbetade intryck, och många nya kontakter med fantastiska personer. Jag hade bestämt mig redan innan evenemanget att kliva utanför min bekvämlighetszon och nog fick jag göra det alltid... det finns en videosekvens (omkring 3.07) där jag ser ut som en utvecklingsstörd get med spontan epilepsi som blivit drogad. Officiellt heter det att vi fick prova på Zumba, men jag tvivlar att mina bidrag kan klassas som det.
 
Under evenemanget så blev vi filmade hela tiden, både genom den fasta kameran som vår grupp fanns i bild på under hela evenemanget och genom webbkameror som flyttades runt mellan dom olika båsen. Några av filmerna ligger på Bambuser och du hittar dom här: http://bambuser.com/...velodromia24h_2
 
Vi fick även besök lite då och då av olika personer, bland annat så klämde Falukuriren in ett besök och jag fick höra att vår grupp tydligen var i tidningen under gårdagen. Vi får se om det dyker upp fler bilder framöver också, för jag vet att det fotades och filmades något kopiöst. Jag hittar bland annat inlägg på TV4 och en hel del av Dalarnas Tidningar som visar dom glada vinnarna David, Isabel och Johanna.
 
Lite kul var det att jag under 24 timmar lyckades träffa inte mindre än 4 tidigare chefer, alla kvinnor, alla framgångsrika och alla från First Hotel Grand! Alltid kul att träffa Barbro, Evis och Helén, oavsett forum och tid på dygnet.
 
Jag ska spara reflektionerna lite eftersom jag har 5årskalas idag och måste fokusera på det, men jag kan glatt säga att jag är väldigt nöjd med att jag anmälde mig till Velodromia 24h 2011 och får jag chansen så kommer jag helt klart att försöka bli med på fler sådana evenemang i framtiden.
 
Jag ska fortsätta att samla på mig bilder och annat och testa nya galleriet lite också, så finns det bilder eller artiklar därute, så säg till!

[extract]Knappt en timme kvar tills det är dags att dra på #velodromia24h för en liten entreprenad utmaning som ska vara i lite över 24 timmar. Kan gå precis hur som helst![/extract]
 
Idag från 10.00 är det dags för #velodromia24h på Palladium i Borlänge och jag packar för fullt. Gamla skrutten (laptopen) ska ut på fieldtrip och den gör lite som den vill...som vanligt. Batteriet är åt skogen också, så det får bli kabel hela eventet, men det ska nog gå ändå. Det verkar som det kommer några jag vet vilka dom är iallafall, men det känns ändå lite pirrigt. Märkligt.
 
Räkna med en och annan uppdatering på Twitter och önska mig lycka till...jag kan behöva det ;)

Att vara tillsammans i snart 22 år betyder att jag har en livspartner som har vandrat vid min sida genom eld och mörker, smärta och sorg, glädje och lycka och genom fattigdom och rikedom. Min fru gör mig galen, både på det negativa sättet och det positiva sättet och jag skulle inte vilja ändra på det för allt i världen. 
 
Alla som varit tillsammans en längre tid vet att vardagen är ett EKG där du ena dagen vandrar på moln tillsammans och nästa grälar över småsaker så det flyger gnistor. När man som vi gått genom tuffa tider senaste tiden med vår son och hans skolgång så sliter det på relationen. Då är det viktigt att titta tillbaka på vad vi redan gått igenom tillsammans för vi har gått igenom mycket tillsammans och vi är fortfarande tillsamman.
 
I måndags var det vår bröllopsdag och vi firade 10 år tillsammans som gifta, vilket är mindre än hälften av den tid vi varit tillsammans. Med Benjamins inskolning i en ny skola, Jenny som börjat på nytt jobb och allt runt omkring med förkylningar och mycket på jobbet så har det varit lite upp och ner senaste tiden. Då skickar min fru en liten video till mig som får all turbulens och stress att bara försvinna.
 
Min fru har funnits där i de mörkaste stunderna i mitt liv. Hon har funnits där för de vackraste och bästa stunderna och hon har stått ut med mig i snart 22 år. Ibland behöver man bara stanna upp en stund och minnas allt som vi har gått igenom tillsammans för att minnas att oavsett vad livet kastar på oss i form av lycka och olycka så har vi mött det tillsammans.
 
Jag älskar dig Jenny och jag oavsett vart vår resa tar oss så gör vi resan tillsammans.
 
I will stand by you.
 
[embed]
[/embed]

2009 skrev jag denna till min älskade fru Jenny och idag känns som en bra dag att återposta den då den försvann från den här bloggen i ett plattformsbyte. 23 år och lite till har vi varit tillsammans och jag älskar henne fortfarande av hela mitt hjärta. Här är mina 15 orsaker till varför hon fortfarande håller lågan varm i mitt hjärta från 2009.
 
1. Jag älskar att du älskar mig, trots mina brister.
2. Jag älskar hur du är en helt underbar mor till Benjamin.
3. Jag älskar hur du stoppar saker överallt som en liten ekorre.
4. Jag älskar hur du pysslar med vårt hem trots att du är trött.
5. Jag älskar att du alltid finns där för mig och för Benjamin.
6. Jag älskar att höra dig skratta.
7. Jag älskar hur dina kyssar fortfarande gör mig svag.
8. Jag älskar hur du alltid bryr dig om andra.
9. Jag älskar hur du skickar mig små SMS under dagen.
10. Jag älskar hur gott du alltid luktar.
11. Jag älskar hur vacker du är, alltid.
12. Jag älskar när du kryper upp brevid mig när vi ser på film.
13. Jag älskar att du alltid lagar så god mat.
14. Jag älskar hur dina ögon byter färg ibland.
15. Mest av allt älskar jag att du fortfarande är min.

2012 går mot sitt slut och så gör 18 års boende i Falun. Om lite drygt en vecka går flyttlasset mot Märsta och på många sätt blir det startskott på ett nytt liv. Under 2012 har det hänt mycket, men jag har varit dålig på att skriva om det, så det känns på sin plats med en summering.
 
2012 har präglats väldigt mycket av mitt arbete och det har varit källan till både en stor oro och en stor förnöjsamhet. Själva arbetet i sig har enbart varit positivt med mängder av spännande utmaningar och fantastiska människor, men det har varit tufft att hantera boendesituationen. Att vara ifrån familjen har varit tufft och stressen att hitta lämpligt boende i tid har tärt hårt på psyket. Det är enbart tack vara min underbara frus fantastiska engagemang som den stressen snart försvinner för hon har verkligen lagt ner oerhört med tid och hjärta under det närmaste halvåret.
 
Mitt arbete har verkligen varit omväxlande på ett mycket positivt sätt där jag fått prova alla möjliga arbetsuppgifter med en rad olika konstellationer. Företrädesvis har jag jobbat i egna, mindre projekt, men även flera stora projekt med stora arbetsgrupper. Båda varianterna har sina fördelar och nackdelar där jag hela tiden tar med mig nya lärdomar till nya projekt. Mina arbetskamrater har varit helt fantastiska och det är en fröjd att få jobba med så underbara människor som hela tiden utmanar och motiverar mig att bli bättre och lära mig nya saker.
 
Efter en kort tid på Nettel tillsammans med vänner så beslöt jag mig att försöka vara mer på plats i Stockholm och jag påbörjade en påfrestande tid med pendling och boende i svågrarnas lägenhet i Alby. I början hade jag lägenheten för mig själv, men under sommaren trillade det in några cirkusdamer som jag delade hushållet med. Lite ovant för mig att bo med tre kvinnliga cirkusakrobater, men det gick det med 
 
Under året hann jag med ett fåtal evenemang som ConversionJam!, Emeet och så klart ehandelsdagarna i Sundsvall och jag fick möjlighet att föreläsa en del. I Sundsvall fick jag sällskap av Mattias Pihlström som också föreläste och på Emeet höll jag och Sïmon Saneback en liten konverteringsoptimerings workshop.
 
Jag fick även möjlighet att träffa en del spännande företag som Payair, Virtusize och så en lång trevlig pratstund på Panagora om responsiv design i synnerhet och ehandel i allmänhet. Jag vill gärna fortsätta med liknande möten under 2013 och har lite planer i bakfickan för det.
 
Jag hann även med att åka runt en del. Bland annat bar det av till Bikbok i Norge ett par gånger, en tripp till Danmark för första gången i mitt liv och sedan lite olika resmål i vårt avlånga land som till Stadium i Norrköping och Inkclub i Uppsala. Någonting säger mig att nästa år kommer att ha fler resmål än i år av någon anledning...
 
På sjukfronten så har jag haft ett par förkylningar och småkrämpor som alltid kommer väldigt olämpligt, men jag är faktiskt förvånad över att jag inte varit sjuk mer än vad jag har varit. Jag hade faktiskt räknat med att ha fler sjukdomsdagar i och med det faktum att jag utsatt mig för ganska många nya bakteriehärdar under året. Om jag tänker efter så har jag med ett undantag bara blivit sjuk när jag har varit hemma i Falun, något som har varit en dålig trend så länge som vi har bott här...
 
Kanske inte helt relaterat till sjukdomar, men jag hann under 2012 även med en knäoperation för att försöka få bukt med problemet med mina knän som jag haft ett tag. Det var en annorlunda upplevelse och jag ler fortfarande lite över det faktum att kirurgen egentligen är specialiserad på skönhetsoperationer med byst som specialitet. Helt bekvämt var det inte och det vetetusan om det gav det resultat jag hade hoppats på...
 
När det gäller mitt företag så har jag tyvärr inte varit 100% där och jag har dåligt samvete för det. Där måste det bli ändring under nästa år och jag hoppas att nu när stressen över boende är över och vi kan börja komma in i lite rutiner igen så ska det ordna upp sig.
 
Min hemsida låg väldigt länge på sparlåga innan jag fick tummen ur och ta steget att slå ihop bloggarna på Mortfiles och här till en stor blogg och där jag bytte ut Wordpress mot IP.Content. Idag börjar saker och ting iallafall falla någorlunda på plats även om det är långt ifrån klart här. Min bloggpost om framtiden kommer att ha mer information om det och vi kan väl säga att jag har en del saker på min att göra lista, men att det känns som att jag har en hyfsat grund iallafall.
 
Så om jag summerar 2012 så har det varit som att köra motorcykel väldigt fort utan hjälm. Det har varit hisnande spännande med tunnelseende samtidigt som det varit plågsamt med alla insekter som slagit mot ansiktet. Som tur var så har jag iallafall hållit mig på vägen och inte kraschat under året som gått även om det har vobblat rejält ett par gånger...

Så är 2014 till ända. Det blev ett år som på många sätt gick på sparlåga, både privat och professionellt. En besvikelse, men ändå ett bra år, speciellt de sista månaderna.
 
Året började i Uppsala på Inkclub där årets första månader gick på högvarv inför lanseringen av deras nya e-handelslösning. Över ett år spenderade jag i Uppsala på Inkclub och det är ett av de mest lärorika åren jag haft på mycket länge. Med skiftande roller och en ständigt uppgående lärokurva så väcktes en passion för test och kravhantering som jag inte trodde fanns.
 
Efter Inkclub så blev det en långsam period mellan projekt där jag hoppade friskt mellan olika projekt, både kundprojekt och interna. Jag involverade mig i GUI gruppen och drog igång möten för vidareutveckling för alla GUI utvecklare på företaget tillsammans med Ornamo. GUI gruppens arbete visade att vi har en del att kika på när det gäller arbetsprocesser och jag testade flera IDE's och ramverk bland annat för att hitta nya processer med bland annat SASS/LESS.
 
Jag involverade mig även i testgruppen ledd av Patrik där mycket handlade om att utveckla en ny metod och få in test på ett nytt sätt i arbetsprocessen. Test överlag tillsammans med kravhantering blev allt mer intressant och jag började kika på både ISTQB och REQB certifiering som jag hoppas kunna genomföra under 2015.
 
Framförallt involverade jag mig i metodarbetet generellt för att se hur den metodik som vi började utforma kunde appliceras rent praktiskt i JIRA och Confluence som är våra primära användningsverktyg. Som ansvarig för Confluence på företaget och som en av de mest aktiva Atlassian nördarna så kunde jag dyka djupt in i JIRA och Confluence för att undersöka möjligheterna med transitions med olika skärmar och  olika flöden beroende på issue type och så vidare.
 
Jag fick åka till Norge som acceptanstestare för Elkjøp vilket var en stor utmaning eftersom jag varken kunde deras affär eller plattformen, men det gick det också. Tillsammans med Åsa började vi utveckla vårt erbjudande för konverteringsoptimering under arbetsnamnet Optimize, något som jag får ta tag i igen när tiden tillåter nu när Åsa tragiskt nog lämnat företaget.
 
Sedan var det många småsaker som att kika på blogglösning för Bikbok, test och offert arbete för Reima och många småsaker som estimat för olika projekt och små design uppdrag här och där.
 
Hela företaget tog en tripp till Courmayeur där det blev konferens, skidåkning och mycket trevligt mingel. Det blev en lång helg, men en mycket givande helg också som jag tror att alla på företaget upskattade.
 
Under senhösten så ändrades saker och ting och jag fick plötsligt flera stora projekt på en gång. Jag fick i uppdrag att skriva testplan för Martin & servera och bara några timmar senare så blev jag ombedd att återvända till Elkjøp för att sedan bli indragen i ett nytt projekt för Stadium. Som grädde på moset så fick jag dessutom uppdraget att hjälpa Assa Abloy med en prototyp utifrån min tidigare interaktionsanalys. Där blev det lite mycket kan man säga.
 
Under ett antal veckor så blev det många långa timmar och offrade helger för att kunna leverera i alla projekt. I Assa Abloy projektet fick jag lyckligtvis hjälp av Ornamo och Oliver och testgruppen stöttade i arbetet med testplanen så den passade ihop med vår nya metod och samtidigt följde ISO standard. I Stadium projektet så började jag som design kompetens och motpart mot designbyrån, men så sakteliga så fick jag ta över kravarbetet mer och mer.  Tillsammans blev detta väldigt mycket att hantera samtidigt, men jag fick ihop det med nöjda kunder till slut trots allt.
 
Nu ser jag fram emot 2015 som kommer att bli mycket spännande!
 
Privat så började jag året med problem med hosta som ledde till en lungröntgen. Problemen bara fortsatte och jag drogs med flera mindre åkommor som bekymrade mig efter att året innan varit så gott som sjukdomsfri. Efter en del rannsakan kom jag fram till att det berodde delvis på att jag halkat in i en liten depression. Troligen på grund av hög träningsfrekvens kombinerat med ett mycket hårt och stressat arbete med flera hundra timmars övertid under 2013.
 
Problemen fortsatte under sommaren med inflammerad käke som påverkade örat, något som gjorde att jag fick äta enbart glass i 4-5 veckor och inte kunde sova. Örat fick sig sedan en släng av svamp så jag fick gå med antibiotika för det som grädde på moset. Sedan fortsatte året med flera små, och mest irriterande, småförkylningar.
 
Lyckligtvis så har jag möjlighet att jobba hemifrån så trots att det är jobbigt att vara sjuk så påverkar det inte jobbet så mycket, speciellt när jag inte är med i något projekt och har medarbetare som jag behöver kommunicera med.
 
Under 2014 så jobbade jag en hel del med Wordpress också och jag lyckades sjösätta inte mindre än 5 nya sajter under året. Ett projekt var att skapa en helt ny webbplats för den orden som jag är medlem i, eller snarare för den loge som jag tillhör eftersom Bifrostorden som orden redan har en ok webbplats.
 
Jag skapade också inte mindre än tre webbplatser med begravningstema åt en god vän. Där var tanken att bara hjälpa till med att sätta upp och hosta en webbplats, men det blev lite mer om man säger så.
 
Den sista webbplatsen gjorde jag som experiment för egen del. Det blev en e-handelssida för asiatiska svärd som heter e-katana som jag byggde med Woo-commerce som en dropship lösning. Det var ett spännande projekt som jag dessutom testade Facebook's annonsering för med mycket god respons.
 
Under 2014 så miste jag min morfar. Det är alltid sorgligt när man mister en släkting, men morfar var något speciell ändå även om vi inte haft så god kontakt genom åren. Morfar hade varit sjuk länge och kämpat hårt mot cancer och lunginflammationer, så det var inte oväntat tyvärr. Det var en fin ceremoni bara för den närmaste släkten och även om det är en sorgsen tillställning så blir det alltid mycket skratt när vi träffas. Precis som jag tror att morfar ville att hans begravning skulle vara.
 
2014 var också året då jag fick en snyting av Getty Images och fick tippa lite på tå för att undvika böter för en bild som det blev lite galet med. I samband med det så tog jag bort bilderna helt på hemsidan tills vidare eftersom det är omöjligt att helt säkert veta vem som äger rättigheterna idag och ännu svårare att veta vad som händer imorgon. Det kommer en egen post på det ämnet vad det lider, men vi kan säga att det gick att lösa det också med lite diplomati och kunskap om psykologi.
 
Under 2014 så började jag så smått att bidra i liten skala till olika ändamål. En kollega på jobbet har ett privat engagemang i Indien som drivs av hans föräldrar som jag bidrog till sporadiskt och i slutet på året så började jag bidra lite på Kiva. Jag köper tidning varje månad av hemlösa och försöker ge en slant när jag kan till tiggare och hemlösa. Min fru engagerade sig också och tillsammans med alltid fantastiska Magnus Noord från skickatårta.se så fick en familj en gratis tårta genom giving people organisationen.
 
Under 2015 så ska jag bli månadsgivare till Stockholms stadsmission och jag ska börja donera blod om hälsan bara tillåter (ta i trä). Över lag så vill jag bli mer engagerad i att ge tillbaka till samhället genom att hjälpa de som har det svårast.
 
Det bästa på året var utan tvekan besöket från mor och far som flög från Norge för att spendera några dagar över jul. Även om hela familjen var lite förkylda så det blev lite låg fart så var det otroligt skönt att ha mor och far hemma över jul. Det är alldeles för sällan vi ses så vi får boka in en repris till nästa år och sedan planera in en resa till Norge framöver också.
 
Jag är ju som bekant medlem i Bifrostorden och under 2014 så tog jag plats i logens direktorie, dvs den grupp som leder logens arbete. Jag fick rollen som logens webmaster efter att ha frågat om vem som håller i den biten, men sedan av någon anledning halkade jag dit som logens fotograf, korvgubbe och andre skrivare också. Senare så tog jag även på mig rollen som logens utvecklare också, något som kändes naturligt då det på många sätt är liknande roll som jag har professionellt.
 
Det första jag gjorde var att bygga en ny webbplats och köpa in lite domännamn. Jag byggde webbplatsen på Wordpress med ett färdigt tema och köpte in lite plugins så vi får en början iallafall. Under 2015 så hoppas jag kunna bygga på lösningen med lite bättre community känsla, kanske baserat på Invision Power Board.
 
På fotosidan så införskaffade jag en blixt som jag köpte av en mycket trevlig fotograf som tog sig tid att träffas med kort varsel. Det är lite knepigt att lära sig hur man skjuter med blixt och jag behöver införskaffa en diffuser, men det börjar arta sig iallafall.
 
Över lag så är jag mycket nöjd med mitt val att gå med i Bifrostorden och jag hoppas att kunna få med mig några vänner in i orden framöver. Jag har också många saker jag vill se inom orden som ännu ligger lite efter digitalt och som en del av det arbetet har jag börjat med ett nyhetsbrev genom MailChimp som blivit mycket uppskattat.
 
Under 2015 så hoppas jag kunna fokusera mer på ordens arbete med framförallt gällande hjälpverksamhet där jag vill ta mitt engagemang ett litet steg ytterligare.

Ju mer jag ser hur företagen därute kämpar med att försöka ändra sina processer till något som faktiskt fungerar, på riktigt, ju mer känner jag att jag behöver få klart min bok. Just nu kikar jag på lite olika alternativ för att hitta mer tid för att skriva så vi får se vad som händer i framtiden.

För de av er som inte har någon aning om vad jag pratar om så har jag börjat skriva en bok om arbetsprocesser för större företag, så kallade enterprise företag. Boken handlar om hur jag brukar jobba och varför det fungerar.

Boken är uppdelad i flera sektioner som jag hoppas ska kunna vara användbart både som helhet och var för sig. Exempelvis ska det gå att ta bara kapitlet om kravprocessen om man så önskar, men att det finns synergier genom hela processflödet.

Eftersom jag behöver en liten spark i baken så funderar jag på vad jag kan göra för att motivera till högre fokus på min bok. Jag känner att jag gärna vill ha ut den så fort som möjligt och då är det viktigt att få ett första utkast klart så snart det bara går.

Att skriva boken är bara ett steg, sedan ska den illustreras också. Den ska korrläsas och gå igenom några revideringar innan det ens blir tal om publicering. Publiiceringen i sig kan ju göras på massor av olika sätt så även där måste jag klura på vad som är det bästa för just min bok och vad jag vill att det ska ge mig i det långa loppet.

Först måste jag dock skriva en hel del till, så jag hoppas att jag kan fokusera lite på det i helgen. Sedan ska jag fundera på hur jag kan bibehålla fokuset för det är ju inte direkt så att jag inte skriver saker, för det gör jag hela tiden.

Ni som redan skrivit böcker, eller som skriver just nu. Hur håller ni motivationen och fokuset uppe? Vilka tips har du till mig för att den här boken ska kunna bli verklighet?

Ännu en släkting tog sina sista andetag för lite över en vecka sedan och även om det är min fru som känner saknaden mest så kommer stinget av saknad och livet ter sig lite mindre glatt och ljust just nu. 
 
Det är märkligt hur mycket en person som man knappt träffar kan lysa upp ens liv, bara genom att finnas. En tanke, ett minne eller ett foto påminner om den glädje, den osjälviska och givmilda själen som alltid hade ett leende och ett vänligt ord att skänka.
 
Det är märkligt hur dystert och mörkt livet kan te sig när personer i vår närhet går bort, även om de inte finns i ens liv varje dag utan bara några gånger per år. Det är som om den ljusa sommarhimmeln täcks av moln, och ibland av ett stilla regn som smattrar mot själens fönster.
 
De senaste åren har jag förlorat flera släktingar och det finns stunder då jag känner av tidens tand och funderar på framtiden, orolig för vad som finns bortom horisonten. En stilla fundering över vad jag tillför till världen och vad jag lämnar efter mig till min son och hans medmänniskor flyger genom mitt inre.
 
Så minns jag de stilla orden från en skådespelare som även han rycktes bort nyligen. Ord som alltid talat till mig djupt inne i min själ och som skänker tröst. När den djupa natthimlens tindrande stjärnor lyses upp av stjärnfall så tänker jag på dem som inte längre finns hos oss och önskar att jag alltid får minnas de goda stunderna tills min tid är kommen.
 
Tills dess ska jag oroa mig mindre och se till att mitt liv blir spektakulärt...
 
 
 
[embed]
[/embed]