Personligt

Förra året tog vi beslutet att flytta till Täby Kyrkby för att få en bättre skolgång för vår son. Till en början var vi i himmelriket och allt verkade fungera perfekt på Midgårdsskolan, men det förbyttes snart i en höst av förtvivlan och ilska. Allt tack vare en senil rektor som gick långt utanför sina befogenheter.
Photo by Arifur Rahman Tushar from Pexels   Att byta skola är aldrig lätt, speciellt när det kommer hastigt som det gjorde förra sommaren. Trots detta så fick vi en bra start på Midgårdsskolan med en engagerad och positiv lärarkår som verkligen visade framfötterna när det gällde att få vår son att trivas. Höstterminen trillade på i ett positivt och trivsamt töcken tills vi en dag blev kallade till den nya tillfällige rektorn för att en incident hade skett.
Exakt vad som hade skett brydde sig inte rektorn om utan allt fokus låg på att vår son hade blivit arg och slagit ett annat barn. Detta var så klart så allvarligt att en polisanmälan skulle göras och socialtjänsten skulle kallas in. Inte för att att det behövdes, utan för att skolan inte skulle framstå som oansvarig förklarade rektorn inför våra oförstående blickar. Det var här allt började gå åt pipsvängen.
Polisanmälan las så klart ner omedelbart och hos socialtjänsten fick vi ha ett möte och därefter meddelade även de att de inte såg någon anledning till att ta saken vidare. Vår son blev förstås förkrossad över att bli polisanmäld och hamna hos socialtjänsten och vi började se en negativ trend i skolan där lärarna förföljde vår son och betedde sig som att han var ett monster. Detta gav upphov till starka känslor av otrygghet och osäkerhet och kort därefter hände ytterligare en incident.
Beskrivningen av händelsen beskriver hur en lärare följt efter vår son, vilket fått honom att bli arg då han känt sig trängd. När han blir arg så tar läraren tag i honom och håller fast honom, vilket är precis vad vi sagt att man inte ska göra. Vår son får panik och börjar slåss för att komma loss. Då börjar lärarna skrika och fösa in alla andra barnen i skolan och de låser sedan ut vår son som av förståeliga skäl blir ännu mer emotionell av allt skrikande och att bli lämnad ute själv.
Efter detta så kallas min fru in och rektorn tycker att vi "ska ta en paus", vilket min fru tolkar som att vi låter vår son vara hemma ett par dagar så vi kan reda ut vad som har hänt. Efter ett par dagar frågar vi om vår son ska komma nästa vecka och får till svar att han är avstängd från skolan på obestämd tid. Veckan efter kommer ett beslut hemskickat daterat 7 dagar efter incidenten.
Samma dag får vi se att skolans vaktmästare kliver ut ur vår trappuppgång och vi hittar en skriftlig varning i vår brevlåda. Uppmaningen är att om vår son inte skärper sig så får han byta skola. Tonen är mycket hotfull och jag börjar undra vad i hela friden rektorn håller på med. Några dagar senare får vi ett beslut på att vår son ska ha nedsatt studiegång och inte får gå i skolan längre än till klockan 12 på dagarna. När jag ifrågasätter detta så meddelar rektorn att detta ska gälla året ut, dvs 2 månader, för de inte har personal för att hantera situationen.
Det är här jag tröttnar på den senila rektorn som är pensionerad och uppenbarligen helt utan verklighetsförankring så jag anmäler Midgårdsskolan till förvaltningsrätten och Skolväsendets överklagandenämnd då rektorn vägrar ändra sitt beslut om nedsatt studiegång. Det tar några dagar så har rektorn bytt ton och vår son får åter gå i skolan igen, förmodligen efter att ha fått smisk av kommunens representant gällande sina övertramp i hans iver att tolka lagtexter lite som han själv vill.
Det ska nämnas att vår son har under hela tiden på Midgårdsskolan haft en "assistent" som ska hjälpa till med att avstyra bråk och liknande. Vi gick även på utredning för ADHD, vilket skolan bett om. Inte en enda gång har vi som föräldrar blivit tillfrågade eller fått vara delaktig i processen att välja assistent utan istället har ett antal personer helt utan kompetens blivit utvalda. De har av någon anledning dessutom blivit utvalda för att hjälpa vår son i skolarbetet, vilket är lite märkligt när han ligger föra sina klasskamrater och flera gånger blivit tilltänkt att flytta upp en klass på grund av detta.
Inte heller har vi varit delaktiga i några utredningar eller handlingsplaner och enligt den dokumentation som de delgivit förvaltningsrätten har det heller aldrig funnits något liknande heller. Däremot har de skickat i incidentrapporter som mycket målande beskriver deras egna upplevelser, i vissa fall på två olika sätt som de glömt att ändra innan de skickat i pappren, helt utan inslag av vad andra involverade personer beskrivit. I den första incidenten så "glömde" man tex att beskriva att vår son blev sparkad av flera andra barn och ett av barnen uttryckte sig att det inte var konstigt att vår som kände sig trängd när nästan hela skolan var på honom.
Så trots en "assistent" och trots att incidenterna inte varit allvarliga annat än att skolan personal skrämt upp alla med sitt beteende och trots att vi tydligt förmedlat det behov som vår son har (ge utrymme att lugna ner sig, använd lågaffekt bemötande och under inga omständigheter ta tag i honom) så kan vi tydligt se att Midgårdsskolan misslyckas om och om igen med sitt uppdrag. Detta har de själva medgett och resultatet blev att vår son blev djupt deprimerad och vår familj fick offra hundratals timmar för att ha vår son hemma. Allt för att Midgårdsskolan inte kan fullfölja det uppdrag de har enligt lag.
Eter julen så skedde en tredje och sista incident där den assistent som då var utsedd återigen gjorde allt fel, inte för att vår son gjorde något utan för att han lät arg då en annan klasskamrat skrek åt honom och han svarade tillbaka. Återigen hålls vår son i så hårt att han får blödande rivmärken på armarna, men denna gång lyckas han kontrollera sin panik så han slår inte vilt omkring sig utan försöker ta sig därifrån. Då han tar sig från platsen för att lugna ner sig, som han blivit lärd, förföljs han och trängs upp i ett rum av tre vuxna där han verbalt ger uttryck för sin rädsla i form av hot.
Den nye rektorn meddelar då att vår son bör byta skola. Inte nödvändigtvis för det som då skett eller det som skett tidigare, utan för att Midgårdsskolan inte har det som krävs för att hantera sitt uppdrag när det gäller barn med tex ADHD. Rektorn anser även att situation i skolan blivit så dålig så att vår son skulle må bättre att börja om på ny skola. Rektorn har även tagit kontakt med en annan skola och berett plats för vår son och även jag och min fru ser att det förmodligen är ett betydligt bättre alternativ än att stanna på Midgårdsskolan.
Under 6 veckor får vi sitta i limbo och pussla med arbetstider innan vi kan börja i den nya skolan och den nya rektorn gör så gott hon kan för att vår son ska få lite skoltid på Kyrkskolan istället, något som uppskattas mycket av både mig och min fru, men framförallt av vår son. Efter denna mycket plågsamma tid där en senil rektor och en okunnig lärarkår helt förstör för en elev och dennes familj så har vi nu en helt annan situation där lugnet så sakta infinner sig igen efter en inskolningsperiod.
Det ska nämnas att jag lägger allt ansvar på den senile rektorn som enligt de dokument som vi fått från förvaltningsrätten bland annat visar att han inte skött sitt uppdrag och att personalen under hans ledning aldrig fått information eller handledning gällande vår son eller andra barn med ADHD liknande behov. Vår sons lärare är förmodligen en av de bästa lärare jag någonsin sett och hennes engagemang och kompetens förtjänas att hyllas. Även övriga lärarkåren består av bra och vänliga människor, men de saknar förståelse och kompetens att jobba med lågaffektivt bemötande då detta inte verkar läras ut i någon större utsträckning.
Vår situation är inte på något sätt unikt och jag vet flera barn som liksom vår son fått sluta på Midgårdsskolan för att det saknas kompetens och personal. Jag vet även att kommunen är medveten om detta problem och att de blundar för att skolorna i Täby helt saknar den kompetensen vilket gör att många barn, och deras föräldrar, far väldigt illa. Istället vill man skära ner på de få skolor som faktisk har kompetens och sätta alla barn i de skolor som idag inte ens har resurser eller kompetens att göra anpassningar för de elever de redan har i klassrummen.
Tittar man runt om i Sverige så är det som skett oss inte ens ovanligt utan snarare normen där alla barn som inte sitter tyst och snällt ska avhysas från skolans område istället för att hjälpas. Jag läser nästan dagligen om de hjärtskärande berättelserna om föräldrar som slåss mot skolväsendet och den ångest och maktlöshet de känner då man som förälder inte har några som helst medel att sätta mot skolans beslut om avstängning till exempel.
Ensamstående föräldrar vandrar genom en tillvaro som består av total maktlöshet och förtvivlan med en förlamande känsla av ensamhet som orsakar depression och psykisk ohälsa. Dessa hjältar som kämpar i ett till synes ogenomträngligt mörket ser många ner på och klassar dem som dåliga föräldrar för att de inte orkar hålla humöret uppe alla gånger eller för att de inte kan arbeta heltid.
Vår familj har haft turen att få hjälp och trots stora påfrestningar ekonomiskt och mentalt så har vi klarat oss igenom även denna prövning. Jag vet att andra inte har den turen, att ytterligare hundratals människor kämpar just nu och att ännu fler kommer att gå igenom liknande helvete i framtiden om ingenting görs åt skolans brister omedelbart.
 
Till er som fortfarande kämpar vill jag bara säga detta: Du är inte ensam och ge inte upp.
 
 

När jag var yngre lästa jag mycket. Ibland 3-4 böcker per vecka, ibland ett par böcker på en dag. Jag började läsa så fort så jag ibland missade hela meningar och när jag spenderade mer tid på Internet så kunde jag ibland missa hela sidor! Jag har försökt komma tillbaka till läsandet, men alltid fastnat på att jag har för bråttom. Tills nu...
När du utvecklar förmågan att läsa fort så blir dina saccadiska ögonrörelser längre, dvs ditt öga hoppar längre mellan orden och din hjärna blir bättre på att fylla i mellanrummen. Du utvecklar också en förmåga att skapa mentala bilder snabbare så du kan "se" det du läser fortare. I mitt fall så blev mina saccader så långa att jag ibland kunde missa korta meningar, vilket resulterade i att jag ibland fick backa tillbaka om det var något viktigt i den meningen.
Texter på Internet läser vi på ett helt annat sätt än böcker. Det är därför till exempel som alla regler för att utforma texter i print ofta är omvänd i digitala medier. Där vi utformar texter i böcker för hög läsbarhet så utformar vi texter i digitala medier att vara lätta att skanna. Det gör att vi lätt kan tillgodose oss ytlig information i digitala medier, men det blir jobbigare att ta till oss långa text stycken och djupare information.
För mig som läser mycket på Internet så har det skapat ett slags handikapp där jag får svårt att låta hjärnan gå ner i varv och fokusera på det jag läser. Resultatet blir att jag fortsätter med samma läsbeteende som när jag var yngre med ganska långa saccadiska rörelser. Samtidigt ligger det nya beteendet att skanna text kvar. Resultatet blir att jag får hoppa tillbaka ibland hela sidor och jag får svårt att skapa de mentala bilderna från texten jag läser.
Det krävs att jag skär bort allt som distraherar och som påverkar min hjärna både medvetet och undermedvetet för att jag ska kunna sakta ner mitt läsbeteende tillräckligt för att skapa de mentala bilderna. Ett lugnt sinne som inte är lätt i dagens stressande samhälle, speciellt inte för någon som mig som hela tiden håller mig uppdaterad inom dussintals områden samtidigt.
Det jag känner nu är att jag är på rätt mental nivå så jag har börjat läsa lite smått. Jag är fortfarande lite rostig på de mentala bilderna och måste medvetet bromsa mig lite för att få fram dem genom bokens resa, men det går ganska bra. Lite drygt 400 sidor har det blivit på en vecka av Bren Weeks The Way of Shadows som är en del av hans Night Angel trilogi. Efter den har jag laddat upp med boken Omgiven av dåliga chefer : varför bra ledarskap är så sällsynt som verkar lite intressant.
Det känns bra att hitta lugnet att kunna sätta sig ner och läsa igen och jag ser fram emot att kunna bibehålla det lugnet även efter sommaren. Förhoppningen är att det ska kunna ersätta spel och film lite grand som energiskapare.
Nu ska jag ta en promenad och njuta av ännu en bokläsardag.

Ända sedan jag var liten har jag undvikit festligheter med alkohol. Eftersom jag inte dricker alkohol själv så har det aldrig riktigt lockat att umgås med andra som dricker. Visst har jag gått på fester och skrattat åt andra som blivit fulla och betett sig som puckon, men det har aldrig riktigt varit något som jag tyckt varit "kul". Ju äldre jag blir, desto mindre intresserad av festligheter med alkohol har jag blivit.
Missförstå mig rätt.
Jag har inga som helst problem med att folk dricker. Det är upp till var och en att bestämma om man vill dricka eller inte. Ett par glas vin till maten eller någon öl framför teveapparaten är inget jag ens noterar mer än om personen skulle dricka läsk eller mjölk. Det är inte alkoholen i sig jag avskyr, det är när "kepsen släpper", dvs när alkoholen börjar stänga ner de högra hjärnfunktionerna och omdöme och tankeförmåga försämras.
Röstnivåerna går upp och intelligensen går ner. Låga skämt, dumma kommentarer och man ska prata känslor. Nu börjar mina nerver vibrera och det är oftast när den glada stämningen övergår i en mild grad av salongsberusning som jag lämnar festligheterna. Jag brukar säga att jag har en tvåtimmars gräns och sedan vill jag åka ifrån festligheterna.
Vad är det då jag tycker är så jobbigt med småfulla människor? Tja, jag har sett rätt mycket under mina år när det gäller fylla och även om en lätt berusning inte alls är samma som ett flygplan som står och kräks på chefen på julbordet så blir jag irriterad. Personer som dricker blir annorlunda och med sämre omdöme och tankeförmåga så blir jag väldigt provocerad av att jag ska behöva försöka konversera med människor som kan haspla ur sig vad som helst på det mest ointelligenta sättet. Det är som att sitta ensam i ett rum med personer som medvetet valt att bli neandertalare för att kunna ha "kul". För mig är det ungefär lika attraktivt som att spendera en kväll med lobotomerade personer med tidiga stadier av Alzheimers.
När jag vill ha trevligt och umgås med andra så vill jag ha intelligent och personlig dialog. Jag vill kunna sitta ner och prata i lugn och ro om allt mellan himmel och jord med en person som jag tycker är intressant. Det är något som jag finner näst intill omöjligt att göra med någon som är påverkad. Hur kan man föra en intelligent dialog med någon vars omdöme och tankeverksamhet är nedsatt? Hur kan man ha en personlig dialog med någon som inte är sig själv? För mig kan detta bli väldigt påfrestande och det ligger högt på min lista över saker som kostar energi.
För mig är det trevligt med tillställningar när alkoholen är det där lilla extra, inte när det är huvudsyftet. Ett glas vin eller två till maten eller kanske en whiskey eller Baileys efter maten att smutta på ser jag som en lagom nivå. Klämma 2-3 nubbar till sillen med ett antal öl och cider till maten innan man tar whiskey och irish coffe till efterrätten är lite över gränsen för mig. Då tar jag och checkar ut lite tidigare och låter de som tycker att den typen av umgänge är kul, för jag är väl medveten om att majoriteten inte känner som jag.
För mig är det här ingenting konstigt och jag ber absolut inte om ursäkt om jag tackar nej till tillställningar med alkohol om det finns en risk att det blir lite för blött eller om jag inte kan lämna tillställningen när jag vill. Det är den jag är och om någon tycker det är konstigt eller inte kan förstå varför jag känner som jag gör så är det deras problem. Jag behöver inte förklara för någon och de som känner mig och bryr sig om mig förstår detta och accepterar hur jag känner.
Jag vet dock att det finns de därute som har problem att förklara varför man drar sig för att gå på tillställningar med alkohol, så den här bloggposten är för att visa att ni inte är ensamma. Oavsett om ni tar avstånd av ideologiska skäl, personliga skäl eller som för mig att ni finner ointelligent sällskap, på grund av alkohol, otillfredsställande och energikrävande, så finns det gott om likasinnade som förstår dig!
 

Det var länge sedan jag skrev på svenska här. Faktum är att det var länge sedan jag skrev alls för jag har varit lite ur gängorna sista tiden. Nu är jag dock på väg upp igen från mitt mörker och livet känns lite ljusare dag för dag. Som alltid när jag mår bra så planeras det för fullt i mitt huvud om alla möjliga saker.
Den här sidan börjar kännas bra nu. Jag har ju gjort den här resan tidigare, men det har inte gått så bra och jag har bytt tillbaka till Wordpress efter ett tag. Den här gången känns det annorlunda (ta i trä) och jag tycker att det fungerar bättre än någonsin. Iallafall för mig.
Mina planer för den här sidan är som alltid episka, men jag tar det lugnt och fokuserar mer på mina behov än att försöka bygga för andra. Det är roligt att bygga nya saker, men att skapa en sida som den här är ett maraton, inte ett sprint lopp. Så jag tar det långsamt och provar olika saker för att se vad som fungerar för mig.
Idag till exempel så ska jag kika lite extra på min sektion för profiler. Jag klurar också på om jag ska leka lite med ett jultema på sidan eftersom det går så fort att bygga nya teman. Som du kanske märkt så lägger jag till saker nästan dagligen, men det sker på olika delar av sidan. Det är något som jag tänker att jag ska fortsätta med för det ger mig energi att kunna lägga till en film eller skriva ett inlägg när jag känner för det.
Det finns så mycket att leka med så det är till och med svårt att bestämma vad som jag ska fokusera på först!
Förutom den här sidan så är jag i mål med mitt hälsoår. Jag har gjort en ganska genomgående hälsokoll där jag igår avslutade genomgång av tänder med besök hos tandhygienist. Med bara några månader kvar på 2019 så är jag ganska nöjd med resultatet, så det är dags att gå vidare med planerna för 2020 som blir ett EgoÅr. Mer om det senare 🙂
Nu ska jag skissa på nya planer och lägga mig och läsa lite tror jag.
Ha en toppen dag!

En av anledningarna till att det går lite segt här är för att jag inte riktigt gillar ändringarna efter senaste Wordpress uppdateringen. Inte med Wordpress utan för hur mitt tema har reagerat med det.
Små saker som att textblocken är fetstilta fast de inte är det och för att det är lite väl många plugins och liknande just nu har fått mig att vilja ändra lite på saker och ting. Jag kikar på ett nytt tema som heter "The Gem" som jag gillar, men vi får se vad det blir till slut.
Jag är på en lite annorlunda plats i livet just nu känns det som så det känns som en bra tidpunkt att skriva lite igen. Fast då vill jag göra om lite på sidan och strukturera om saker lite.
 

Veckan som varit har bjudit på en liten berg och dalbana kan man säga. Läkarbesök och röntgen har mixats med nya kontakter och ett inspirerande kaos på jobbet. Som grädde på moset är jag nu med gymkort också.
Veckan började med ett besök hos läkare. Dels för att kolla varför jag har lite problem med knäna och dels för att börja en utredning om SHR. Åkte och tog en röntgen på mitt högra knä och bokade in en tid för SHR i slutet på månaden.
Nästa steg i min hälsoresa blev att skaffa ett gymkort på SATS som jag hämtade upp i torsdags. Det blir en nystart nästa vecka och extra kul att det är flera på jobbet som verkar vara på hugget. Gymmet ligger knappt 50 meter från jobbet också så det kommer att bli riktigt bra tror jag. Ambitionen är att börja med 3 dagar i veckan och sedan får vi bygga på från det.
På måndag ska jag beställa en hälsokontroll med extra provtagning. Förutom den vanliga undersökning så kommer prover att tas för Apolipoproteiner A & B (blodfetter), kalcium, järn, kreatinin, albumin, ASAT, ALAT, GT (njur-och leverprover), CRP (infektionsmarkör) och TSH (sköldkörtelprov). Kvar på min lista efter det blir ett besök hos tandläkaren, sedan får vi se vad som behövs framåt.
I veckan fick jag knyta lite kontakter relaterat till min roll som Gruppledare för Atlassian Stockholm. Ett par herrar från Tyskland kom på besök och vi hade ett trevligt möte. Matti är Gruppledare i Helsingfors och tillsammans med Andreas så hade de många spännande förslag på samarbeten i Atlassian gruppen.
Från Praqma träffade jag Johan och en av hans kollegor som berättade om deras verksamhet och hur de kan bidra till gruppens framgång. Det kommer att bli en spännande vår med andra ord och i helgen ska jag boka in de första eventen.
På jobbet är det extra spännande tider just nu. Många initiativ flyger runt och ibland är det saker som verkar tokiga och man hör lite lös information som låter katastrofala. Sedan tar man ett möte och får hela bilden och vips så är det hur logiskt och bra som helst. Inget nytt på stora företag, men just nu verkar det vara extra mycket sånt som gror. Mycket spännande och lärorikt.
Själv sitter jag på ett projekt som projektledare nu och väntar på beslut på ett annat projekt. Jag driver också ett antal initiativ inom min grupp för samarbeten och processer. Samtidigt verkar alla på jobbet vara i en kreativ fas så jag kör workshops och bidrar i olika metod och processforum hela dagarna. Det är tidvis lite krävande, men ack så roligt.
Så 2019 har börjat med en rivstart och planen framåt är kristallklar för mig. Jag har ett uppdrag som sträcker sig hela året, hälsoresan är utpekad både privat och med familjen och det finns en plan för Atlassian gruppen som ska exekveras. Det rör sig framåt långsamt, men stadigt och jag har ingen brådska att det ska gå fortare heller.
Jag befinner mig på en bra plats i livet just nu.

Idag var jag på Capsaicinprovokation på Sofiahemmet, vilket är det sista testet på första delen av min hälsoresa. Tillsammans med en utökad testning på Feelgood så har jag nu en sorts baslinje för hur jag faktiskt mår hälsomässigt.
Under Januari och Februari har jag varit hos läkare och företagshälsovården Feelgood för att se över min hälsa. Inte för att jag känner mig dålig, utan för att göra en grundlig koll hur min status ser ut. Bortsett från de vanliga testerna med vikt och längd, blodtryck och sänka så tog jag även Apolipoproteiner A & B (blodfetter), kalcium, järn, kreatinin, albumin, ASAT, ALAT, GT (njur-och leverprover), CRP (infektionsmarkör) och TSH (sköldkörtelprov).
Samtliga prover var väl godkända även om jag hade ett något högt levervärde som jag ska kolla igen om 3 månader ungefär. Det är bara för att säkerställa så det inte går upp då det är helt normalt med ett något högre värde. Som förväntat så var syresättningen av blodet lite lägre än önskvärt eftersom jag inte har tränat på 3 år (mer eller mindre).
Hos läkaren gick jag igenom de besvär jag har haft i stort sett hela livet med överkänslighet mot dofter. Resultatet blev en remiss till att genomföra ett test som kallas Capsaicinprovokation. Det är ett andningstest där man utsätts för olika koncentrationer av den aktiva ingrediensen i chili för att provocera fram en reaktion.
Idag träffade jag läkare på Sofiahemmet där jag fick göra både spirometri och Capsaicinprovokation. Det var inte jätteobehagligt, men inte heller jättekul om man säger så. Det blev lite rethosta, ont i lungorna och lättare huvudvärk som sitter i fortfarande 9 timmar senare. Med det så väntar jag på resultatet och första delen av min hälsoresa är avklarad.
Min nästa del blir att gå till tandläkaren för en genomgång och sedan att växla upp träningen med löpning. Idag tränar jag 3-4 gånger i veckan på SATS och försöker simma en gång på helgen. Med lite varmare väder är planen att även komma igång med löpningen också.
Så, så här långt går allt enligt plan :)

I veckan så blev jag sängliggande en dag. Inte för att jag var sjuk utan för att min kropp reagerade på någonting i min omgivning. Jag har ingen aning om vad eller hur jag ska kunna förhindra att det händer igen. Jag vet bara att det händer ibland och det får jag leva med.
Sensorisk hyperaktivitet (SHR) är ett ganska nytt begrepp, men det betyder i korthet att jag är överkänslig för dofter och kemiska ämnen. Symptomen är koncentrerade kring lungor och ögon och det är oftast inga problem med mindre symptom som ger hosta och snuva.
Det är när det blir en hög koncentration som det blir problematiskt. Problem att andas och kraftig huvudvärk som ofta följs av kraftigt illamående kan lamslå mig en hel dag. Saker som starka rengöringsmedel och vissa typer av parfym är det som brukar ge den typen av reaktion.
Sensorisk hyperaktivitet ger förutom allmänna besvär också symptom som kan vara lite svårtolkade:
nästäppa eller rinnsnuva nysningar kliande eller rinnande ögon hosta och slembildning heshet och klåda i halsen tryck eller smärta över bröstet en känsla av att det är svårt att andas. Ögon irritation, t ex klåda och rodnad Näs irritation, t ex nästäppa och snuva Hals irritation, t ex heshet och klåda Som du kan se så är det flera av symptomen som påminner om enklare förkylningar. För mig så kan det ibland vara svårt att veta om jag är förkyld eller bara reagerar på något kemiskt. Rinnsnuva, feber, huvudvärk och hosta är symptom som kan passa in på både en förkylning och SHR.
Det som triggar symptomen är fortfarande väldigt oklart. Det finns liten forskning och resultaten är svårtolkade i många fall. Några saker verkar dock påverka i större utsträckning än andra. Några triggers av den typen är 
Parfym - kosmetika          Parfymerade produkter         Olika kemikalier         Blomdoft         Cigarettrök         Mögel         Luftföroreningar         Avgaser         Kall luft och ansträngning Ett exempel på en väldigt stark trigger som jag sprang på för några år sedan är när jag var på gymmet och körde ganska hårt. Jag noterade inte först att städskrubben var öppen eller att städare mixade lite städvätskor för att börja sitt arbete. När jag väl märkte det var det redan försent. Jag lämnade gymmet omedelbart och kräktes i buskarna utanför. Den dagen blev jag sängliggande med migränliknande symptom och kraftig illamående.
För mig så är det lite svårt att parera alla triggers eftersom jag åker kollektivt. Det är ofta det kliver på personer som badat i parfym eller som stinker cigarett rök. Det är dock ytterst ovanligt att jag brukar få några kraftigare reaktioner, men ibland händer det och då finns det inget jag egentligen kan göra åt det.
Under 2018 hade jag ovanligt många sjukdagar och jag börjar fundera på om det kan finnas ett samband med arbetsmiljön eftersom det byggs om en hel del. Det betyder att det blir ganska mycket lim, färg och nya mattor med mera. Med tanke på att det är en del av mina sjukdomsperioder som sammanfaller med större ändringar i arbetsmiljön så är det inte helt omöjligt att det kan vara det som iallafall ökat på problemet.
2019 för mig blir ett hälsoår. Så nästa vecka så ska jag boka in tid för hälsoundersökning och tandläkare. Jag ska även köpa nytt gymkort och kolla upp mina knän som bråkat ett tag. Förhoppningen är att jag ska kunna få en diagnos gällande SHR också så jag antingen kan utesluta det eller få det bekräftat en gång för alla.
Att leva med SHR är lite småknepigt, men generellt så påverkar det inte så mycket. Det blir några episoder varje år och ett antal dagar då jag är lite snuvig/febrig och får huvudvärk. Jag undviker platser som att gå upp vid Åhlens om jag ska till T-Centralen eftersom den ligger utanför Åhlens parfymavdelning. Flyger jag till Gardemoen i Norge så tar jag personal gången förbi taxfree och så vidare. Jag har också oftast en huvudvärkstablett med mig utifall jag behöver den under dagen.
Det finns många som har detta problem, men vi pratar ganska lite om det. Har du samma situation eller känner du någon som har samma problem?

För en månad sedan var det dags för första semestern sedan 2005. Tre hela veckor med familjen som jag verkligen behövde efter första halvåret på Brightstep som verkligen gått nonstop, men det gick inte riktigt som jag tänkte mig...
 
Veckan innan semestern frågade min chef om jag kunde tänka mig att hjälpa till på ett annat projekt med lite frontendkodning som omväxling från all design och analysarbete. Det är alltid skönt att få sätta sig ner och låta CSS och HTML flöda då det är ganska avkopplande till skillnad från att vara kreativ med att skapa design.
 
Sagt och gjort så satte jag igång med att sätta upp arbetsmiljön med lokal installation av Magento Enterprise på WAMP med Tortoise SVN hemma då fru och barn fortfarande var sjuka. Efter den initiala frustrationen över Magento som alltid dyker upp när det är ett tag sedan man jobbat med Magentos kodbas så flöt projektet på i bra fart, men det var tydligt att det behövdes en hel del tid för att ro projektet i hamn så här i semestertider.
 
Så det vara bara att släppa första semesterveckan och kavla upp ärmarna för att hjälpa till att ro projektet i hamn. Andra veckan på projektet började med att jag fick ta över designansvaret då Miranda gick på välförtjänt semester, något som var mer en formalitet då all design redan var satt. På tisdagen visade det sig att det behövdes någon som tog tag i saker och ting så jag fick kliva in som projektledare temporärt.
 
Som projektledare så flög tiden iväg i möten och organisatoriska göromål, så det vara bara att inse att semestervecka två fick vänta den också. Ordinarie projektledare klev in igen och jag kunde åter fokusera på frontend kod tillsammans med Javaskript virtuosen Andreas och programmerarna Robert och Tobias. Med en riktigt tajt tidsgräns så var det bara att kavla upp ärmarna och ta lite övertid, men det gjorde inget med världens bästa arbetskamrater och en kund som fullkomligt vibrerade av entusiasm.
 
När veckan närmade sig sitt slut så var det tydligt att det skulle behövas mer tid inför lanseringen veckan efter så det vara bara att räkna av några dagar till på semestern för att ta allt hela vägen in i mål. Det blev två dagar med ett ursinnigt tempo där jag klämde in över 30 timmar med att fixa tusen småsaker och ett par lite större inför lanseringen som skulle ske på onsdagen. Diverse orsaker sköt sedan lanseringen till måndagen veckan efter så resten av veckan gick åt till att få alla kosmetiska ändringar på plats.
 
På måndagen var jag ganska trött då jag tog en 15 timmars tripp till Stockholm för att ha möte i ett annat projekt och jag kände att nu måste knopp och själ vila lite, så jag tog helt enkelt resten av veckan ledigt för några dagars semester innan nästa projekt kör igång med full kraft på måndag. Kanske hinner jag med lite jobb under helgen trots allt, men jag har ingen brådska direkt. Jag har ju semester.
 
Nu låter det kanske som jag jobbar väldigt mycket och att jag är dum som kastar bort min semester på det här viset, men jag älskar det. Jag har världens i särklass bästa arbetskamrater och jag kan helt enkelt inte gå ifrån ett projekt utan att kunden känner att jag gett allt. Den här gången kostade det några semesterdagar, men kunden har fått en bra e-handelssajt (du kan se vilket projekt det är på min LinkedIn profil) och jag är nöjd med min insats i projektet.
 
Jag lärde mig mycket under de här veckorna också, bland annat hur bra det går att kommunicera via Skype som är ett otroligt bra verktyg som jag mer eller mindre pratat i oavbrutet under projektet. Jag har även lärt mig vikten av att inte bara ha tydlig kommunikation utan också att kommunicera på rätt sätt till rätt personer.
 
Nu tar vi nya tag och går vidare med fler projekt under hösten. Några projekt från i våras ska knytas ihop, presentationen till E-handelsdagarna i Sundsvall ska skrivas ihop och de närmaste veckorna kommer flera projekt som jag varit inblandad i att dyka upp så jag får visa upp mitt arbete offentligt!
 
...men först ska jag slappa ett par dagar till.

Det var ett tag sedan jag var ute och fotograferade. Väldigt länge sedan till och med. Nu funderar jag på om det kanske kan vara dags att återuppta fotograferandet igen, men då behöver jag köpa en ny kamera.
Min gamla kamera fungerar fortfarande felfritt och det är en trevlig liten kamera. Tyvärr så har jag alltid känt att jag har svårt att känna mig bekväm med titthålet eftersom jag har glasögon. Idag finns det många prisvärda instegskameror med inbyggd skärm, så jag funderar på att uppgradera lite.
Jag har en Nikon med några objektiv så det känns logiskt att fortsätta med Nikon även i framtiden. Jag tänker inte lägga några stora summor på en ny kamera så det blir förmodligen något som Nikon D5300 som ligger ganska bra i pris.
https://www.youtube.com/watch?v=rl2XcilScIU

Egentligen hela 2018 har jag varit mer sjuk än vad jag brukar och jag har haft en lång period med ganska låg energi. Energin börjar komma tillbaka, men jag åker dit på sjukdom efter sjukdom just nu känns det som.
Låg energi är inget konstigt, det kommer och går som en del av livet. När det håller i sig en längre tid däremot så blir det lite jobbigt. Under 2018 har jag haft ganska låg energi redan från början och det har inte riktigt släppt än.
Under 2017 och början av 2018 gjorde jag ganska stora förändringar. Jag kapade bort saker som jag kände kostade energi och jag la ner det sista av mitt företag. Som alltid i Januari så var jag lite extra låg och med ett nytt spännande uppdrag som kostade massor av energi så var det inte oväntat att det skulle komma lite förkylningar och en period med låg energi.
Det var inte heller oväntat att med 3 timmars pendling i kommunaltrafiken och 6-8 timmars möten med människor från jordens alla hörn så skulle det blir lite extra baciller att bekämpa.  Våren och sommaren kom och gick och fast jag hade otroligt kul på jobbet så kostade det mycket energi och jag drog på mig lite förkylningar.
Efter sommaren så åkte jag dit på en lunginflammation och ett par rejäla förkylningar. Jag fick äta antibiotika och allt verkade ok. Tyvärr så har hösten varit extra jobbig med förkylningar i allmänhet och folk både på jobbet och i lokaltrafiken har snörvlat och hostat friskt under hela hösten.
När man äter antibiotika så tar det ganska ordentligt på immunförsvaret och trots att min fru försökt stoppa i mig alla möjliga piller för att stärka immunförsvaret så känner jag att jag är väldigt skör just nu. Det faktum att jag sover alldeles för dåligt, dricker alldeles för lite vatten och rör på mig alldeles för lite hjälper inte direkt heller.
Det som är lite märkligt dock är att jag normalt brukar ha en extra låg period nu i December och Januari av olika anledningar. I år så känns det dock som att jag har mer energi än vad jag brukar ha. Även om jag känner mig lite risig, eftersom jag har ännu en förkylning, så är min energi ganska bra ändå.
Det är fortfarande en bit kvar tills jag är tillbaka på min vanliga energi nivå känns det som, men det känns bättre nu än vad det gjort på mycket länge. Om jag bara kan bli av med alla förkylningar och komma igång med både träning och sömn, då kommer jag nog vara tillbaka på nolltid hoppas jag.
Tyvärr så kämpar jag fortfarande med mitt träningsdilemma där jag inte hittar något bra ställe att träna på som inte är tokfullt med instagrammare och spandex fetischister. Jag bor dessutom lite i limbo utan några bra gym i närheten, eller iallafall intalar jag mig det. Förmodligen behöver jag bara en spark i baken för att komma igång igen och jag tror faktiskt att jag måste göra det ganska snart...