Personligt

Det var i måndags mitt äventyr började, ett äventyr som tog mig till Stockholm där jag trots förkylning utmanade mig själv genom att först lära Klarna om Neurowebdesign och sedan fick möta Sveriges trevligaste E-handlare och leverantörer på #emeet.
 
06.42 bar det iväg med tåget mot Stockholm. Jag var ute väldigt tidigt för att vara säker på att hinna hitta till både hotell och Klarnas huvudkontor i god tid. Knappt hann jag kliva av tåget innan min svåger Matthias ringde och frågade om jag ville träffas. Självklart ville jag det, för det är inte ofta han och resten av cirkusgänget är hemma och ett par minuter senare stod jag och försökte lite förvirrat klura ut vilken tunnelbana jag skulle ta till Alby. Efter lite klurande lyckades jag till slut iallafall och 35 minuter senare var jag i Alby för en snabblunch med Matthias, Mikael (andra svågern), Matthias fru Magali och deras dotter Celeste. Lite småstressad, men mätt, skyndade jag mig tillbaka till centralstationen för att hitta nästa pendel till Odenplan för att sedan till fots luska reda på Klarnas huvudkontor.
 
Att hitta till Odenplan gick smidigt och därifrån gick det ganska smärtfritta att hitta till Klarnas huvudkontor. Väl där fick jag träffa trevliga Delphine för en arbetsintervju som webbdesigner innan jag fick träffa Fredrik som hjälpte mig med det tekniska innan min föreläsning för Klarnas utvecklare och marknadsavdelning. När min publik kommit på plats så var det dags att hålla min föreläsning om Neurowebbdesign, på engelska. Lite hes som jag var fick jag ta i lite extra, men jag tycker föreläsningen gick ganska bra med tanke på att jag var lite småfebrig och förkyld och det blev en del bra frågor efteråt. Jag hoppas att jag gjorde ett bra intryck och att åhörarna tyckte det var intressant. Jag har hört på omvägar efteråt att en del tyckte det var bra iallafall.
 
Efteråt bar det av till Odenplan igen för att klura ut hur jag hittade till hotellet. Det visade sig gå ganska enkelt och snart befann jag mig på Fridhemsplan letandes efter vart mitt hotell kunde befinna sig. Efter ett par varv runt så hittade jag en ganska anonym port där det minsann stod "Hotel Aldoria" så jag ringde på porttelefonen och vips så var jag inne. Väl uppe i ett ganska spännande hotellrum så kunde jag slappna av lite efter en spännande dag, så jag ringde upp katrin och Erik från Kodmyran för att bestämma middagsdate. Innan det var dags så sprang jag över gatan till ICA för att köpa tandkräm och väl där så släppte stressen och febern slog till rätt hårt. På vägen hem smet jag in på ett nästan tomt McDonalds som låg 15 meter från hotellet och sedan skickade jag ett meddelande till Katrin om att jag var tvungen att hoppa över middagen. Efter en snabb burgare och en dusch så somnade jag in redan klockan 8...
 
Dag två började redan vid 6 snåret på morgonen, även om jag vaknade först vid 3, men lyckades somna om. Gav mig av mot tunnelbanan strax efter 8 och träffade på Daniel från iPhonebutiken som jag träffade i Sundsvall senast. Tillsammans tog vi oss till Västra Skogen i Solna där vi spatserade in i Postens HQ Arken för att möte resten av gänget som besökte #Emeet. Wilma tog emot och jag fick träffa Rickard och Peter för första gången, vilket var riktigt trevligt. Hann nästan hänga upp jackan innan de första förfrågningarna om jag skulle föreläsa även på #Emeet dök upp och jag förklarade att jag var osäker om rösten skulle hålla. Bo Lindell från Svensk Distanshandel var där självklart och jag blev genom honom presenterad för både Arne från posten och Mattias från Brightstep som jag ska bedöma webbplatser tillsammans med på distanshandelsdagen i Borås nu i november.
 
Morgonen blev en ganska lång hälsningsfas när ansikten från Twitter fick fysisk form för första gången och gamla bekanta ansikten dök upp överallt i den annars ganska okända skaran av människor från hela Sverige. Till slut blev det dags för #Emeet att samlas och efter en bra inledning där alla initiativtagarna med Magnus i spetsen briljerade med sin vältalighet och entusiasm så var det bara att välja ämnen att deltaga i från gridden.
 
Själv deltog jag i ett par diskussioner, men satt mest tyst på grund av min trasiga hals och sedan kastade jag upp mig själv på gridden på gott och ont som initiativtagare för en session om Neurowebbdesign. En snabb lunch och en stunds revidering av föreläsningsmaterialet och testning av tekniken så blev det dags. Mitt under lunchtid och med flera intressanta ämnen lyckades jag locka ca 15-20 personer som fick stå ut med en föreläsning mitt i all un-conference och det var en del som såg ut som de verkligen tyckte det var intressant iallafall. Efteråt kom en dam och en herre fram och frågad om jag kunde ta det på engelska också, så det blev en snabbgenomgång på engelska ute i lobbyn också.
 
Efter det blev det ett litet möte med Arne och Mattias angående Distanshandelsdagen i Borås och sedan en stund tillsammans med Wilma där vi gick igenom designförändringar för hennes webbshop. Eftermiddagen avrundades med många möten och samtal innan jag satte mig ner för att fika lite. Blev lite lätt överrumplad av en strålande glad och trevlig man från Binero som verkligen förgyllde min dag och återigen visade varför jag gillar Binero som företag. Eftersom jag precis lagt över ett community på Binero och fått testa deras support så gav jag mycket beröm, något som uppskattades mycket tydligen. Det blir en längre post om Binero senare...
 
Efter att avrundat dagen med samtal med bland annat Dan från roligprylar och legendaren Jonathan Sulo samt en fantastiskt trevlig Julius som tar hand on E-handelssverige geom E-handel.se så blev det en avslutning följt av en väldigt fin goodiebag innan det bar av till bussen. Väl vid bussen träffade jag på Julian från Attitude som kände igen min t-shirt som han tryckt åt mig förra veckan! Världen är liten och med sig hade han den andre webbdesignern som fanns på #Emeet, någon jag önskar jag träffat tidigare på dagen så vi hade kunnat diskutera design i en session tillsammas kanske. Grämer mig att jag inte kommer ihåg hans namn, men jag får kolla med Julius.
 
En kort busstur senare var det dags för middag och jag kände att stressen började byggas upp. En timme och 45 minuter kvar tills mitt tåg skulle gå och med 200 personer så visste jag att maten inte skulle gå fort att få fram. Hade några väldigt trevliga bordsgäster och mina vana trogen så såg jag till att jag hamnade blad personer som jag inte träffat tidigare. Det blev många intressanta samtal om såväl mobillösningar som säkerhetsprodukter och sedan precis innan jag fick rusa till tåget något så spännande som tavlogram!
 
19.20 klockade jag in min mat och 19.30 rusade jag ut från restaurangen för att helt blint försöka rusa till tåget som skulle avgå 19.45. Jag hade ingen aning om åt vilket håll jag skulle och eftersom Tre hade varit nere större delen av dagen så kunde jag inte kolla heller. Lyckligtvis så sprang jag åt rätt håll och lyckades pricka rätt nedgång och rätt spår på en gång. Det gick som på räls kan man säga så med 3 minuters marginal klev jag på tåget hem mot Falun igen!
 
Överlag så var det här en helt fantastisk resa som går långt utanför vad jag normalt brukar göra och även om jag är ganska trött idag så ångrar jag ingenting. Under min Stockholmsresa så dök det upp en och annan förfrågan om anställning och när jag väl kom hem så hade jag två middagsförfrågningar från webbyråer här i stan. Det bådar gott även om jag förstås hoppas att Klarna ska tycka att de får valuta för pengarna så de anställer mig :)
 
Nu ska jag ta det lite lugnt idag och sedan laddar jag för lunchföreläsning av Sarepta Studio AS följt av Propellern nästa vecka och sedan drar jag till fjällen med goda vänner för en spahelg innan det är dags att planera för Borås. Vem vet, det kanske hinner trilla in flera roliga saker däremellan också...den som lever får se!

Efter att ha gått igenom Scrivener i lite mer detalj så har jag äntligen fått en struktur som börjar kännas rätt. Nu börjar arbetet att skriva så mycket som möjligt så jag kan börja processen att förädla texten till något värt att publicera.



Det kändes väldigt bra att kunna sätta mig ner igår och skapa en struktur med nya ikoner och labels i Scrivener. Nu känns det mer strukturerat och jag kan se vilka områden som hör till vad med härlig färgkoordinering.

Lite drygt 7.000 ord är skrivna hittils, vilket inte är speciellt mycket. Det ska bli ordning på det och jag siktar på (minst) 20.000 ord innan slutet på november. Jag hoppas kunna ha minst en sektion tillräckligt genomarbetat för att kunna få lite feedback tills dess.

Vi får se om någon har intresse av att bli en Muse tills dess :)

Idag så har jag tagit ett par tuffa beslut. Det är beslut som jag dragit på alldeles för länge, men som jag nu känner att det är dags att ändå gör slag i saken med. Inte så kul, men väldigt, väldigt nyttigt!

Tid är någonting som jag har alldeles för lite av. Med min situation på jobbet och med en ambition att skriva en bok eller två under 2018 så behöver jag rannsaka mig själv lite. Resultatet av detta blir att jag lägger ner mitt webbhotell jag haft puttrande sedan 15 år tillbaka eller vad det kan bli.

Microhost, som tidigare hette Mortfiles, är hem till några väldigt underbara kunder så det känns ordentligt i hjärtat att meddela dem att jag kommer att lägga ner Microhost. jag känner dock att jag inte har något val för jag har inte den tiden som behövs för att ge den service kunderna förtjänar.

Det andra beslutet är att jag avsäger mig det ansvar jag har inom Bifrostorden. Jag kommer inte sluta vara engagerad, men jag kommer att lämna direktoriet som är motsvarande styrelsen för en förening. Detta gör att jag kan njuta av att bara deltaga istället, vilket jag inte gjort än sedan jag gick med i Bifrostorden.

Dessa två beslut känns långt, långt in i hjärtat, men jag känner att det är rätt beslut för mig just nu. Jag har tänkt på det ett tag och idag så kände jag att det var dags för att sluta skjuta upp beslut som måste tas och helt enkelt acceptera konsekvenserna.

Att lägga ner Microhost kommer att kosta mig pengar. Jag tjänade aldrig några pengar från början utan det har varit mitt sätt att hjälpa utvalda personer så gott jag kunnat med den kompetens jag har. Jag skulle kunna sälja och tjäna pengar på det viset, men det vore orätt mot mina kunder och det skulle kännas som ett svek mot allt som mitt lilla webbhotell ändå stått för under alla år.

Lite jobbigt känns det just nu och de närmaste dagarna kommer att vara lite jobbiga. Det kommer dock att ge mig det lugn och den tid jag behöver för att må bättre i framtiden och jag fokuserar på det.

His hands are numb and his heart is pounding hard in his chest, almost bursting out of his chest through his broken ribs. He wait for another assault, one he know he will not stand through.
 
For three days he have fought the horde and in each wave he has been pushed back, inch by inch by the sheer number of attackers falling around him. His blade ha long been lost and he hold the mace of a fallen foe in his only usable arm. His body is covered in blood, both that of his enemies and his own. He slip on the blood covered ground and stagger until his broken an exhausted body find it's balance once more.
 
He see his enemies starting to move again, encouraged by their commander and this time the black ogre that have been standig like an obsidian statue for the past three days take the lead. Twice the horde have sent an ogre against him and twice he has defeted them, but at great cost. This black ogre make those past encounters seem like childs play and he can barely lift the mace, let alone put up a fight against such a formidable foe.
 
Three days he have cut down the horde and defeated all they have thrown at him. He send a silent glance towards the sky and pray that his suffering have not been in wain and that his death will be quick. A reflection of the sun high above him make him look up. He notices the dwarven scout and smiles relieved.
 
He made it after all.
 
Pale broken lips form the words and aching lungs fill the words with melody as he sing a farewell and get ready to fight one last time.
 
"You look towards the sky hoping for a miraclebut time has cometo sing your farewell
 
the time is nowstand tall and always knowyour time, forewer locked awayin my heart
 
farewell my love,know that youwill be with me forever..."
 
The song end as the Ogre comes near enough to attack. He look the beast into it's evil eyes and as it strike he fokus all his might to do one last battle.
 
It is over quickly.
 
---
 
"My Lord!"
 
The scout run to meet the king with rage marked in his face.
 
"Speak quickly, are we to late?"
 
The king's woice is tense with worry and even before the scout say the words he know the answer as he notices the tears in the scout's blue eyes.
 
"He held out until he knew we had arrive my lord."
 
The words knock the kings legs from under him and his men hold him firmly so he will not fall down. In a moment his face changes from chock and sorrow to ironclad determination and he stand firmly and lift his battlehorn.
 
The deep sound echoes down the pass and make the air vibrate as if alive. Behind him another horn sound, then another and another until the air is filled with the sound of a thousand battlehorns.
 
On the other side of the entry to Greystone pass the deep howling of a wolf join the battlehorns, then another. Soon the howling match the Dwarven battlehorns in numbers and it is joined by the sound of a thousand drums.
 
Then as sudenly as it begun the sounds stop. The silence is almost deafening.
 
An order is shouted and the sound of thousands of hands drawing their weapon cut through the silence like a flash of lightning cutting through darkness.
 
Buzzing sounds like a miljon bees fill the air and for a moment the sun is blocked out as if Gods wrath itself is descending upon the pass.
 
The king wipe away a tear from his chin with a ironclad fist as he watch the first volley of arrows hit the horde with the force of a tidalwave and lift his royal axe high above his head.
 
He need not utter any command for no words are needed now. Instead he scream out his anger and sorrow. His cry is soon joined by thousands of dwarves under his command and a moment later from across the entry to the pass.
 
The Dwarves move like a tidalwave of death towards the horde with a single purpose. Today the Grey Wolf's death will be avenged and the horde crushed without mercy. Halfway towards the horde the elves join their Dwarven allies with tearfilled eyes that gleam with sorrow and hatred.
 
On all their minds one thought is burning...
 
They arrived just a few moments to late.

[extract]The Museum of Me är en vacker och häftig applikation där du låter sidan ta del av din Facebook profil och sedan skapa en hänförande vacker utställning baserat på din information. Rekommenderas![/extract]
 
 

http://www.youtube.com/watch?v=LsQ1A8H5ur8


The Museum of Me

En lite historia som jag skrev för många år sedan som nu får återse dagens ljus efter att ha försvunnit i ett plattformsbyte. Den är på engelska, men jag hoppas att det ska fungera ändå.
 
The torturers blade dug deep into his flesh yet again and once more the seering pain flooded through his broken body. Deep within the pain changed and grew deeper, more primal. He felt it fill his soul and fuel the rage within him and he lifted his gaze to look at the torturer holding the blade with silent defience radiating from his gaze.
 
"Damn you, why will you not break?!" The torturers eyes was filled with both fear and confusion, unable to understand how anyone could endure the pain he inflicted, pain which would have broken even the strongest warrior, let alone this beggar.
 
Blood filled his mouth, but he grinned against his tourmentor while his eyes glowed with unrelentless hate.
 
"I was born a Northman, son of the wild and frozen dark. The midnight child, a seawolf. A tiger with the heart of a lion and soul of the wolverine. Break my bones, cut my flesh and condemn me to eternal pain and I will still defy you to my last breath." With every word he pushed harder against the bonds that held him until it begun to cut through the flesh surrounding it.
 
The torturer took a step backward with eyes filled with disbelief.
 
"I will burn out your eyes and send you back into the darkness you claim to be so familiar then." The torturers voice betrayed his fear despite his attempt to sound harsh and freightening. A swift move and a shimmering of red sparkles from the red hot branding iron was followed by the sickening sound when it boiled the left eye in it's socket.
 
The pain was hot like the branding iron inflicting it and as it transformed into an unsational thirst for retribution it was accompanied with pure white hatred and defiance. He let out a growling between cracked teeths.
 
The sissling sound slowly faded and for a moment the silence was deafening as the torturer waited for the reaction from him, a reaction expected to be fear and suffering like so many victims had responded with before.
 
Slowly he turned his head and looked at the torturer. The black crater on his left side made the clear blue eye next to it seem to shine with an unatural glow. He pushed even harder against the bonds and a soft crackling sound indicating that bones was beginning to break under the pressure.
 
"Even when blinded I will be guided by the northstar, so go ahead and take my other eye." There was no fear in his voice, no studdering or shiver from pain or exhaustion. Only an unyielding determination and unforgiving hatred.
 
The torturer pushed the branding iron deep into the glowing eye that taunted him and as it boiled the second eye from the man's face the torturer noticed that he did not even flich, let alone tried to move his head away from the suffering of the branding iron. The torturer knew in that instance that this man would never break and if not killed he would find a way to take vengence for his suffering.
 
For the first time in a very long time he felt the cold shiver of fear down his spine...

När jag var yngre lästa jag mycket. Ibland 3-4 böcker per vecka, ibland ett par böcker på en dag. Jag började läsa så fort så jag ibland missade hela meningar och när jag spenderade mer tid på Internet så kunde jag ibland missa hela sidor! Jag har försökt komma tillbaka till läsandet, men alltid fastnat på att jag har för bråttom. Tills nu...
När du utvecklar förmågan att läsa fort så blir dina saccadiska ögonrörelser längre, dvs ditt öga hoppar längre mellan orden och din hjärna blir bättre på att fylla i mellanrummen. Du utvecklar också en förmåga att skapa mentala bilder snabbare så du kan "se" det du läser fortare. I mitt fall så blev mina saccader så långa att jag ibland kunde missa korta meningar, vilket resulterade i att jag ibland fick backa tillbaka om det var något viktigt i den meningen.
Texter på Internet läser vi på ett helt annat sätt än böcker. Det är därför till exempel som alla regler för att utforma texter i print ofta är omvänd i digitala medier. Där vi utformar texter i böcker för hög läsbarhet så utformar vi texter i digitala medier att vara lätta att skanna. Det gör att vi lätt kan tillgodose oss ytlig information i digitala medier, men det blir jobbigare att ta till oss långa text stycken och djupare information.
För mig som läser mycket på Internet så har det skapat ett slags handikapp där jag får svårt att låta hjärnan gå ner i varv och fokusera på det jag läser. Resultatet blir att jag fortsätter med samma läsbeteende som när jag var yngre med ganska långa saccadiska rörelser. Samtidigt ligger det nya beteendet att skanna text kvar. Resultatet blir att jag får hoppa tillbaka ibland hela sidor och jag får svårt att skapa de mentala bilderna från texten jag läser.
Det krävs att jag skär bort allt som distraherar och som påverkar min hjärna både medvetet och undermedvetet för att jag ska kunna sakta ner mitt läsbeteende tillräckligt för att skapa de mentala bilderna. Ett lugnt sinne som inte är lätt i dagens stressande samhälle, speciellt inte för någon som mig som hela tiden håller mig uppdaterad inom dussintals områden samtidigt.
Det jag känner nu är att jag är på rätt mental nivå så jag har börjat läsa lite smått. Jag är fortfarande lite rostig på de mentala bilderna och måste medvetet bromsa mig lite för att få fram dem genom bokens resa, men det går ganska bra. Lite drygt 400 sidor har det blivit på en vecka av Bren Weeks The Way of Shadows som är en del av hans Night Angel trilogi. Efter den har jag laddat upp med boken Omgiven av dåliga chefer : varför bra ledarskap är så sällsynt som verkar lite intressant.
Det känns bra att hitta lugnet att kunna sätta sig ner och läsa igen och jag ser fram emot att kunna bibehålla det lugnet även efter sommaren. Förhoppningen är att det ska kunna ersätta spel och film lite grand som energiskapare.
Nu ska jag ta en promenad och njuta av ännu en bokläsardag.

Efter att ha haft en period av att prova nya saker så är jag tillbaka här igen. Bort med alla superambitiösa funktioner och åter till det som jag faktiskt brinner för: att skriva.
Det var länge sedan jag skrev nu, men det är för att jag provat olika saker och experimenterat med olika typer av skrivande. Det har gett olika perspektiv på saker och ting och trots allt spännande som finns därute så är det ändå här som jag trivs bäst.
Varje år brukar det bli en liten paus här och jag kikar på andra plattformar och provar andra sätt att vara kreativ. I år blev det en väldigt lång sådan och det är av olika anledningar.
Jag har tagit bort en hel del här redan och kommer att ta bort ännu mer för att renodla sidan. Back to basic helt enkelt så jag kan fokusera på skrivandet igen.
Vi får se om någon fortfarande vill läsa vad jag skriver...

Ett löfte som jag skrev för många år sedan till min son, som nu får återse dagens ljus efter att ha försvunnit i ett plattformsbyte. Den är på engelska, men jag hoppas att det ska fungera ändå.
 
To my son that I love so much,
this I forever swear...
 
I will be there when you stumble,
I will be there when you fall,
I will be there in your time of need,
to pick you up, to hold you,
to comfort you and chase away your fears...
 
This I forever swear.
 
I will be there when you triumph,
I will be there when you win,
I will be there when fortune shine upon you,
to share your smiles and laughters,
at whatever distance you prefer...
 
this I forever swear.
 
I will teach you all that I know,
I will help you see right from wrong,
I will show you the path I have walked before,
to guide you in this world,
to help you avoid the mistakes,
that I have already made...
 
This I forever swear.
 
I will always love you,
unconditionally and without hesitation,
wherever your path will lead you,
and how far apart we are...
 
this, my son, I forever swear.

Inte helt oväntat så åkte jag dit på influensan rätt ordentligt förra veckan. Jag har haft det på gång ett tag och med tanke på den stress som jag haft i kroppen senaste 6 månaderna så var det nästan garanterat att jag skulle insjukna när allt blev klart. Och så blev det.
 
Efter lite trassel med hälsan tidigare i år så slog influensan till med buller och brak när jag till slut lagt mitt företag i backspegeln och kunde slappna av igen. Familjen åkte till Falun för lite sportlovsmys och det gav mig möjligheten att djupdyka ner i alla känslor samtidigt som febern suddade ut tid och rum.
 
Lite mörka drömmar och märkligt nog lite tårar, men inte av sorg utan någon sorts utrensning som triggades av
av alla saker! Det var skönt att få en liten stund för mig själv, speciellt som jag är så otroligt ynklig när jag blir sjuk. 
Just nu försöker jag skaka av mig det sista av sviterna från en vecka i sängen och det är bihålorna, käken och ilningar i rygg och ben som är kvar. Lite frisk luft och rörelse ska nog kunna fixa det så är jag redo för en ny vecka igen.
 
Ibland går det upp, och ibland går det ner här i livet. Precis som det ska.

Så var min tid i Inkclub projektet avklarat (för den här gången) och jag tillbringade förra veckan med nya utmaningar och spännande händelser, både som anställd på Brightstep och på det privata planet. Träningen svajar en del och rutinerna hoppar åt alla håll just nu när allt som var "vardag" ställs på ända igen.
 
Efter ett år på heltid som systemtestare, deploy manager, Digital River manager och gud vet vad på Inkclub så gjorde jag min sista dag den 14:e februari och återvände till hötorgsskrapan i förra måndagen. Osäker på vad jag faktisk skulle göra så skrapade jag ihop lite tid förra helgen på både Pricerunner och Kodmyran. Det är alltid kul när det går att ordna timmar med kort varsel och båda kunderna är ju riktiga favoriter som jag jobbat med länge nu. Kodmyran sitter jag dessutom med som kund privat också där jag skapar deras nya hemsida, så det blev extra grädde på moset.
 
Tillbaka på kontoret så blev det inte riktigt så lugnt som jag hade trott då jag officiellt sitter med i testgruppen där vi sitter med riktigt spännande utmaningar att introducera nya processer i vårt löpande arbete. Jag sitter även i vår nyformade GUI grupp där vi frontend utvecklare och designers träffas och utbyter kunskap samt att jag nu i veckan blev utsedd till ansvarig för Confluence och därmed sitter med i vår Atlassian grupp också. Det gjorde att det blev en del möten och jag behövde utvärdera ett par editorer för frontend utveckling och skriva en ganska lång retrospektive över Inkclub projektet.
 
Tanken var att testa Adobe Edge Code som verkar mycket lovande och som är riktigt strömlinjeformat och enkelt att arbeta med. Tyvärr så är AEC lite begränsat fortfarande och låst till UTF-8, vilket inte alltid fungerar. Exempelvis så kör Kodmyran med iso-8859-1 och då fungerade det inte med AEC fullt ut. Istället fastnade jag för PHPStorm (Kodmyran är ett PHP projekt) och efter en kort utvärdering så är jag nu helt såld på PHPStorm. Andra i GUI gruppen har kört WebStorm som är lillebror till PHPStorm med gott resultat. Efter att ha testat PHPstorm och satt upp ett arbetsflöde där jag jobbar lokalt mot Kodmyrans server och sedan kör med versionshantering genom ett privat repository på GitHub. Jag testade även att köra med både Dropbox och Google Drive som sekundärt repository med gott resultat.
 
Träningsmässigt så åkte jag på en liten förkylning förra helgen och därmed tog jag det lite lugnt förra veckan. Den här veckan är det tillbaka till gamla vanor och det känns skönt att kunna ta i ordentligt igen. Målet på 10.000 armhävningar går lite trögt och det känns som att det kan bli tufft att ta sig hela vägen till 100 kilo i bänkpress just nu, men skam den som ger sig!  Det är fortfarande en del fläsk på gubben, men det syns att jag tränat de senaste 10 månaderna iallafall och jag gillar det faktum att jag börjar få en liten vägkarta med blodådror på såväl armar som axlar trots fläsket. Jag kör vidare med sexor månaden ut och sedan ska jag nog ändra träningen lite igen. Förmodligen så kör jag en månad med dubbla rygg och bröstpass plus ett benpass där jag kör ett pass med tunga sexor och ett pass med lätta tjugor eller mer på bröst och rygg. Tanken är att slita sönder musklerna på sexorna och sedan pumpa in blod och syre med de lätta passen för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Vi får se hur det går.