Personligt

Ända sedan jag var liten har jag undvikit festligheter med alkohol. Eftersom jag inte dricker alkohol själv så har det aldrig riktigt lockat att umgås med andra som dricker. Visst har jag gått på fester och skrattat åt andra som blivit fulla och betett sig som puckon, men det har aldrig riktigt varit något som jag tyckt varit "kul". Ju äldre jag blir, desto mindre intresserad av festligheter med alkohol har jag blivit.
Missförstå mig rätt.
Jag har inga som helst problem med att folk dricker. Det är upp till var och en att bestämma om man vill dricka eller inte. Ett par glas vin till maten eller någon öl framför teveapparaten är inget jag ens noterar mer än om personen skulle dricka läsk eller mjölk. Det är inte alkoholen i sig jag avskyr, det är när "kepsen släpper", dvs när alkoholen börjar stänga ner de högra hjärnfunktionerna och omdöme och tankeförmåga försämras.
Röstnivåerna går upp och intelligensen går ner. Låga skämt, dumma kommentarer och man ska prata känslor. Nu börjar mina nerver vibrera och det är oftast när den glada stämningen övergår i en mild grad av salongsberusning som jag lämnar festligheterna. Jag brukar säga att jag har en tvåtimmars gräns och sedan vill jag åka ifrån festligheterna.
Vad är det då jag tycker är så jobbigt med småfulla människor? Tja, jag har sett rätt mycket under mina år när det gäller fylla och även om en lätt berusning inte alls är samma som ett flygplan som står och kräks på chefen på julbordet så blir jag irriterad. Personer som dricker blir annorlunda och med sämre omdöme och tankeförmåga så blir jag väldigt provocerad av att jag ska behöva försöka konversera med människor som kan haspla ur sig vad som helst på det mest ointelligenta sättet. Det är som att sitta ensam i ett rum med personer som medvetet valt att bli neandertalare för att kunna ha "kul". För mig är det ungefär lika attraktivt som att spendera en kväll med lobotomerade personer med tidiga stadier av Alzheimers.
När jag vill ha trevligt och umgås med andra så vill jag ha intelligent och personlig dialog. Jag vill kunna sitta ner och prata i lugn och ro om allt mellan himmel och jord med en person som jag tycker är intressant. Det är något som jag finner näst intill omöjligt att göra med någon som är påverkad. Hur kan man föra en intelligent dialog med någon vars omdöme och tankeverksamhet är nedsatt? Hur kan man ha en personlig dialog med någon som inte är sig själv? För mig kan detta bli väldigt påfrestande och det ligger högt på min lista över saker som kostar energi.
För mig är det trevligt med tillställningar när alkoholen är det där lilla extra, inte när det är huvudsyftet. Ett glas vin eller två till maten eller kanske en whiskey eller Baileys efter maten att smutta på ser jag som en lagom nivå. Klämma 2-3 nubbar till sillen med ett antal öl och cider till maten innan man tar whiskey och irish coffe till efterrätten är lite över gränsen för mig. Då tar jag och checkar ut lite tidigare och låter de som tycker att den typen av umgänge är kul, för jag är väl medveten om att majoriteten inte känner som jag.
För mig är det här ingenting konstigt och jag ber absolut inte om ursäkt om jag tackar nej till tillställningar med alkohol om det finns en risk att det blir lite för blött eller om jag inte kan lämna tillställningen när jag vill. Det är den jag är och om någon tycker det är konstigt eller inte kan förstå varför jag känner som jag gör så är det deras problem. Jag behöver inte förklara för någon och de som känner mig och bryr sig om mig förstår detta och accepterar hur jag känner.
Jag vet dock att det finns de därute som har problem att förklara varför man drar sig för att gå på tillställningar med alkohol, så den här bloggposten är för att visa att ni inte är ensamma. Oavsett om ni tar avstånd av ideologiska skäl, personliga skäl eller som för mig att ni finner ointelligent sällskap, på grund av alkohol, otillfredsställande och energikrävande, så finns det gott om likasinnade som förstår dig!
 

Nu när våren är här så känner jag att det är dags att städa upp lite här på hemsidan också. Det har varit ett riktigt hektiskt halvår och jag har inte riktigt hunnit ta tag i hemsidan på länge, men lite städning ska jag väl hinna med!
 
Ett nytt tema och ett lite annorlunda tänk kring sidan är det som gäller just nu och med det så kommer ett fullständigt kaos som vanligt med lite sidor som behöver fixas till och lite strukturer som behöver justeras. Så räkna med att det blir lite kaotiskt ett par dagar framöver medan jag testar lite olika saker och flyttar om saker.
 
Det nya temat medför att vissa saker helt försvinner och att andra kommer till. Bland det nya är en gilla funktion på alla bloggposter och möjligheten att skriva lite recensioner. Det som försvinner är portfolio och testimonials, så det ska jag åtgärda så fort jag kan, men jag tar det lite långsamt och har kul med sidan för en gångs skull :)

Veckan som gick var lite extra tung då det är ganska mycket som händer varje dag som kräver så kallade "content switchings", dvs många hopp mellan olika områden så hjärnan måste ställa om sig. Det var också en vecka fylld av frustrering då jag inte kunde träna ordentligt och en nästan episk trötthet.
 
Det var förra söndagen som jag åkte på en total energi zap när jag körde ben. Det var i set 10 i smithmaskinen när jag körde squats som precis all energi försvann helt plötsligt. Jag fastnade i botten av en squat och fick ta mig upp endast på vilja, något som gjorde att jag gjorde illa vänstra sidan av ländryggen och fick rejäla blödningar i båda benen. Inget allvarligt så klart, men mest besvärande. Ryggen kändes inte så farlig efter en dag eller två då det bara var en överansträngning, men benen känns faktiskt fortfarande!
 
Att ha träningsvärk från Hades i båda benen är i sig rätt jobbigt, men den här veckan har som bekant bjudit på blixthalka som grädde på moset. Om du någonsin haft episk träningsvärk i benen så kan du tänka dig hur skönt det är att halka runt som Bambi med det. Om du som jag avskyr att gå långsamt så förstår du kanske hur kul jag tyckt att det varit den här veckan när jag fått snigla runt på blöta isbanor...
 
På jobbet så blev det tt hoppa rakt in  hetluften som Scrum master, design ansvarig och kravansvarig då projektet körde igång på två fronter omedelbart, eller egentligen så blev det tre fronter till och med. Vi kör två spår just nu med utveckling och kravspecifikation samtidigt som halva styrkan har haft utbildning på sidan av. Att både köra kravspecifikation där jag gör större delen av designen samtidigt som jag ska jobba med kraven så de blir ok PLUS vara scrum master är lite av en utmaning kan man säga. Lyckligtvis har jag bra stöd i teamets tekniska arkitekt som är en stor klippa som tar den stora delen av kravspecifikationen.
 
Eftersom projektet är väldigt tidsstyrt med en tajt deadline så blir det många, långa timmar där hjärnan glatt får hoppa mellan designspecifikationer, kravdetaljering och planering av testarbete för att nämna några saker. Det är självklart otroligt kul att det händer många saker, men min hjärna har inte varit på topp den här veckan med någon form av förkylning som ligger och saktar ner saker och ting. Att hela tiden byta context, både inom projektet och utanför med säkert tusen saker som ska hållas koll på och genomföras så har jag varit väldigt trött den här veckan.
 
Faktum är att jag var så trött att jag somnade före 21 i fredags och sov fram till 16 på lördagen. Jag somnade vid 1 igår och sov till 12 idag också och ändå känns det som att jag skulle kunna sova en vecka till. Min att göra lista ser ut som tomtens lista över julklappar som ska levereras och ibland känns det som att jag drunknar i allt som ska göras.
 
Det är då jag sätter på musiken och trär på mig träningskläderna. Det är då den långa promenaded i blåst, regn och mörker väcker hungern i hjärtat. Det är då tanken på att arbetsbördan och livets utmaningar faller över mig och hotar att kväva mig får mig att le och blotta tänderna som ett vilddjur. Det är då jag reser mig i stormens öga och vrålar ut mitt trots.
 
Ge mig allt du har. Slå ner mig på knä. Pressa mig mot marken och försök krossa mig. Ju mer du försöker få mig att ge upp, ju mer motiverad blir jag att resa mig igen och besegra alla odds. Det spelar ingen roll vilka hinder som ställs framför mig för jag sänker huvudet och pressar igenom. Ibland krävs det flera försök och kroppen skriker av smärta och frustration, men inget står emot mig för evigt.
 
Veckan som var var tuff, men det kommer en ny vecka som blir lika tuff så det är bara att bita ihop och pressa vidare med vetskapen om att jag lever precis det liv jag önskar coh att vilka utmaningar jag än möter så är det inget mot vad andra möter varje dag.
 
Så, hur var din vecka?

För ett antal veckor sedan klev jag in på Velodromia och fick uppleva något fantastiskt. Idag kommer en inspirerande sammanfattning i videoform där en viss liten knubbis skymtar förbi här och där.
 

Den senaste veckan har varit lite mer hektisk än normalt då ett projekt som gått lite på sparlåga ett tag plötsligt fick panikbrådska så min lätt överambitiösa arbetsplan sprack i sömmarna, men det är bara att kavla upp ärmarna och göra det som krävs.

Veckan började med en liten kalldusch då ett projekt som jag jobbat på ett tag mot en utvecklares behov plötsligt flammade upp och det sattes en deadline...i fredags. Problemet var bara att det var ganska mycket jobb kvar och veckan var överbokad redan då jag ville jobba på innan jag åker till London imorgon. Det fanns två sätt att hantera situationen: flytta fram en del projekt eller lägga i en överväxel. Jag är inte mycket för att flytta fram projekt och tanken på att jag då hade allting kvar när jag kommer hem från London kändes lite stressande.
 
Så, jag pratade igenom situationen med min chef och efter godkännande så var det bara att bita ihop och ge järnet. Jag har nog aldrig levererat så mycket på en vecka som jag gjort den här veckan och det känns skönt att kunna, mer eller mindre, lägga tre projekt till handlingarna som släpat efter och att jag kommit ganska bra framåt i övriga projekt. Lite drygt 70 timmar kommer det att bli efter dagens arbete och däremellan har jag hunnit med ett 6-årskalas, besök till tandläkare och öron, näsa, hals med junior och ett par timmar med Diablo 3 betaspelande (!).
 
Nu väntar jag på att min datormus ska få ladda upp sig igen så jag kan göra slutspurten innan jag kan knyta ihop veckan och ladda inför nästa veckas äventyr. Imorgon åker jag till Stockholm för en heldag med möten innan jag flyger till London för första gången i mitt liv. Där ska jag spendera tre dagar med att lära mig mer om PET (Design for Persuasion, Emotion and Trust). Att få fokusera på en sak ett par dagar kommer att kännas som rena semestern och det är en utbildning som jag verkligen ser fram emot. Lite pirrigt att åka till London, men det ska nog gå bra hoppas jag.
 
Lite extra kul har veckan varit med Indiska som lanserade sin E-handel som flera kollegor jobbat hårt med och jag ser fram emot att se frukten av mitt eget arbete ganska snart i två projekt som jag jobbat med i veckan. Jag är lite sliten, men det har det varit värt för när jag kommer hem sedan kan jag njuta av att min "att göra hög" är avsevärt mindre sedan min rackarns förkylning strulade till det.

Förra veckan var en sådan där spännande vecka fylld av nya erfarenheter, nya människor och faktiskt nya länder. På en vecka jobbade jag i fem städer i tre länder, men sådan är min vardag numera!
 
Måndag
 
Jag började min vecka hemma i Falun och som vanligt var det bråda dagar med många saker som ska organiseras och färdigställas. En behaglig början på veckan även om tiden som alltid bara rusar förbi. Efter jobbet på måndagen bar det av med tåg och tunnelbana ner till Alby i Stockholm där svågrarna bor. Där blev det en trevlig kvällsmiddag innan det var dags att krypa till kojs.
 
Tisdag
Halv fyra var det uppstigning och sedan bar det av med tunnelbana till centralen där det blev byte till Arlanda expressen. Väl på Arlanda mötte jag upp med arbetskollegorna innan det blev incheckning och bordning på flyget mot Oslo. Väl i Oslo blev det först tåg och sedan taxi fram till platsen för dagens kundmöte som bestod av en dagslång workshop för att gå igenom kundens syn på den design som ska skapas. 6 timmar senare var det dags att ta taxi och tåg tillbaka till Oslos flygplats för att ta nästa flyg med destination Danmark.
 
Det var min första resa till Danmark och eftersom jag fortfarande är ganska ny på att hatta runt som en globetrotter så kändes det lite skrämmande att helt själv navigera i ett nytt land i kolsvarta mörkret. Lyckligtvis gick allt som smort och jag hittade relativt enkelt metrobanan mot Köpenhamns central där jag sedan enkelt kunde promenera till hotellet som dagen till ära fick bli First Hotel Vesterbro (notering: jag har jobbat 8 år på First Hotels tidigare). Rummet var litet men helt ok och efter en kort kvällspromenad för att hitta lite förtäring somnade jag in gott efter en lång och intressant dag.
 
Onsdag
Jag vaknade tidigt och gick igenom dagens agenda innan jag mötte upp med min kollega Sofia som jobbar på Malmökontoret. Kundbesöket låg ett stenkast bort och efter en stunds väntan så gick vi igenom ett snabbt och bra möte som kändes bra även om jag var lite rädd för att min danska inte skulle hålla måttet. Lyckligtvis var det inga problem och vi återvände ut i Köpenhamn för att ta en välförtjänt lunch. Självfallet föll valet på Jensen's Bøfhus.
 
Efter lunchen bar det av mot centralen igen och metron mot Skurup. En viss förvirring över vart jag checkade in senare så hittade jag till rätt terminal och kunde med ett par timmars marginal i lugn och ro invänta planet hem. Jag tror aldrig jag varit med om att ett flyg avgår i förtid, men det gjorde det den här gången och jag fick avnjuta en behaglig resa tillbaka till Arlanda med strålande solsken.
 
På Arlanda passade jag på att avnjuta en pizza innan jag begav mig ner i mörkret till tågperrongen där jag njöt av kylan och mörkret efter ett par hektiska dagar. Slutligen kom tåget och jag kunde avnjuta en stilla resa hem till Falun igen.
 
Torsdag
Torsdagen gick väldigt trögt och jag bestämde mig att jobba hemifrån då någonting inte kändes helt ok i kroppen. Det blev inte riktigt den fart jag hade hoppats på och senare i veckan skulle jag få förklaringen...
 
Fredag
På morgonen bar det av med tåg igen och den här gången mot Stockholm för byte mot Norrköping. Tågresan blev lång, men behaglig och väll i Norrköping mötte chefen upp och vi tog oss till dagens kundmöte där det blev en kort resumé från Mattis om vad som hänt tidigare i projektet. Sedan var det dags för lunch och introduktioner av kundens team innan vi satte fart med den strategiska workshoppen. Återigen kände jag att jag inte var 100% skärpt, men det kändes ändå ganska bra när jag lämnade Norrköping i vad som måste vara den äldsta och sämsta tågvagn SJ kan erbjuda.
 
Flera timmar senare fick jag äntligen byta i Sala och fick en mycket behagligare resa, något som jag senare kom på berodde på att jag bokat förstaklass biljett då övriga var slutsålda. Hemresan var lång, men händelselös och jag lyckades både jobba lite och ta en välbehövlig tupplur innan det var dags för veckans sista tågbyte i Borlänge för slutsträckan hem till Falun igen.
 
Efter en lång och spännande vecka somnade jag gott på kvällen.

When will you?
 
 
For each day our freedom is reduced
 
for each day our integrity is cut down
 
for each day our human rights are violated
 
for each day greed grows stronger
 
for each day the police grow weaker
 
for each day the law is corrupted
 
for each day politicians get more distanced
 
 
 
When will you speak up?
 
 
 
For each day our forests are cut down
 
for each day our seas are polluted
 
for each day our health drops
 
for each day hatred grows stronger
 
for each day fear becomes prominent
 
for each day our children’s future get darker
 
 
 
When will you react?
 
 
 
For each day criminals grow stronger
 
for each day insanity spreads
 
for each day another species are lost
 
for each day we consume more
 
for each day we create less
 
for each day we come closer to our fate.

 

When will you demand a change?
 
 
 
Today may not be the end of days
 
but tomorrow will be.
 
Our children will live in a world
 
created by our shortcomings and fear.
 
The only way for evil to win,
 
is for good to do nothing.
 
 
 
When will you fight for our future?

Jag skulle sätta upp ett par manualer för nya Wordpress 2.7 och efter lite knep och knåp så var det dags att exportera till PDF...trodde jag. Nu verkar det som om man tagit bort den funktionen från Photoshop CS4, vilket ställde till det...ordentligt.
 
Att göra manualer i photoshop är väldigt enkelt och ganska skojigt, men att få ut resultatet på ett bra sätt visade sig vara rena mardrömmen. Problemet ligger i att man tagit bort möjligheten att skapa flersidors PDF'er som tidigare fanns. Jag hade tänkt lägga upp resultatet på Slideshare och hade slideshare accepterat bilder hade det varit ok, men icke då. Efter flera timmars stön och vrål av frustration så ger jag upp tills dess att jag hittat ett alternativ till att skapa ordentliga PDF filer eller sparkat igång Openoffice's alternativ till powerpoint eller nåt.
 
Tills vidare lägger jag upp manualerna i bild format och sätter mig ner för att lära mig hur ViewletCam 2 fungerar som jag just köpt in. Det blir många timmar framöver för att skapa dom manualer jag hade tänkt mig, men jag har ingen egentlig brådska. Huvudsaken att dom manualer som Samfälligheten behöver kommer ut så fort som möjligt så överlever nog övriga kunder ett tag till.