Personligt

Det börjar närma sig nu för den första riktiga semestern på nästan 10 år och det ska bli så fantastiskt skönt! Projekten som jag jobbat med ebbar sakta ut och de långa timmarna byts ut mot solljus och familjetid.
 
I över ett år har jag suttit med ett projekt nu i olika omgångar och olika roller och jag har ett tag kvar innan det projektet kan läggas på hyllan, men det känns som att projektet går in i en lite enklare och lättare del nu. Andra projekt är avklarade och jag har bara hunnit med 4 andra projekt i år, vilket känns lite ovanligt.
 
Det som har varit jobbigast i år är att jag har varit tvungen att säga nej till projekt för att jag inte hunnit med. Detta trots att jag gjort en hel del övertid för att hinna med de projekt som jag haft då jag gått in på helger och röda dagar samt jobbat både 12,13 och 14 timmars dagar. Trots det så har jag alltså ändå fått tacka nej till projekt.
 
Efter den senaste tidens urladdning då jag jobbat extra många timmar övertid så känns det skönt att få slappna av med vanliga 8 timmars dagar igen och faktiskt komma hem i god tid då solen fortfarande skiner. Just den här helgen känns extra skönt att ta det lugnt då jag knappt hann med förra helgen då jag jobbade hela lördagen och var i stan och shoppade med junior inför fruns födelsedag på söndagen.
 
Det känns som att det faktiskt börjar bli dags att damma av kameran och ta sig ut på en fotopromenad så jag kan dela med mig av vårt nya, underbara hem. Kort sagt...det är dags att komma ut och njuta av den ankommande sommaren!

Det har varit hektiskt senaste året kan man säga och nu sa det inre batteriet till att det var dags att ladda om. Av erfarenhet vet jag att det är viktigt att lyssna när det tar lite tid för leendet att nå ansiktet eller när frustrationen ligger för nära ytan. Så det är dags att bunkra lite.
 
Alla som känner mig vet att jag jobbar hårt och att jag inte skyr långa timmar för att får ett projekt på rätt spår. Det senaste året har jag lagt väldigt många timmar på att får saker och ting på plats som jag vill ha det i mina projekt. Inte för att det har begärts, utan för att jag ser att det behövs. Resultaten visar också att den tid jag lägger in har betydelse, så jag gör det gärna även om det sliter på kropp och själ.
 
För vissa så kan det verka märkligt att jag väljer att lägga så mycket tid på mitt arbetet, men jag har förmånen att ha ett jobb jag älskar och som jag faktiskt skulle göra utan betalning till och med om jag inte hade några finansiella behov. Känslan att kunna organisera ett projekt och leda en arbetsgrupp från att vara en grupp främlingar till ett sammansvetsat gäng som ser fram emot att komma till jobbet varje dag är något magiskt.
 
Nu har det varit extra mycket att organisera det senaste halvåret där jag mer eller mindre fått bygga helt nya arbetsmetoder och processer för en mycket komplex arbetsgrupp. Lyckligtvis har jag erfarenhet från alla delar så jag kan kommunicera och tolka mellan de olika delarna i gruppen. Inom gruppen så har vi även många eldsjälar som liksom jag brinner för bättre processer som trots att de är ovana med mina förslag gör sitt bästa att utforma det som fungerar bäst för alla.
 
Under de senaste 6 månaderna har jag jobbat varje helg med undantag av 4 dagars vila under Jul. Resultatet är fantastiskt, men det sliter på kropp och själ, så nu är det dag att ta en liten paus. Det börjar kännas lite kallt och hårt inombords och temperamentet är kinkigare än vad det bör vara. Jag känner även en allt större önskan att få vara ensam, vilket är tecken på att det är dags att stanna upp och släppa in lite solsken och ro igen.
 
Det är en skön känsla att kunna känna av energibristen innan det går för långt och jag hamnar i "hålet" och istället kunna stanna upp och andas ett tag för att fylla på batteriet. Nu tar jag 4 dagars helg och släpper allt vad jobb heter ett tag och fokuserar på mig själv ett tag. Det är dags att möta våren och förnya energinivåerna utan stress och krav ett par dagar så jag kan komma tillbaka som en förnyad människa igen.
 
Tills dess önskar jag en trevlig helg!
 
 

En av anledningarna till att det går lite segt här är för att jag inte riktigt gillar ändringarna efter senaste Wordpress uppdateringen. Inte med Wordpress utan för hur mitt tema har reagerat med det.
Små saker som att textblocken är fetstilta fast de inte är det och för att det är lite väl många plugins och liknande just nu har fått mig att vilja ändra lite på saker och ting. Jag kikar på ett nytt tema som heter "The Gem" som jag gillar, men vi får se vad det blir till slut.
Jag är på en lite annorlunda plats i livet just nu känns det som så det känns som en bra tidpunkt att skriva lite igen. Fast då vill jag göra om lite på sidan och strukturera om saker lite.
 

Idag var jag på Capsaicinprovokation på Sofiahemmet, vilket är det sista testet på första delen av min hälsoresa. Tillsammans med en utökad testning på Feelgood så har jag nu en sorts baslinje för hur jag faktiskt mår hälsomässigt.
Under Januari och Februari har jag varit hos läkare och företagshälsovården Feelgood för att se över min hälsa. Inte för att jag känner mig dålig, utan för att göra en grundlig koll hur min status ser ut. Bortsett från de vanliga testerna med vikt och längd, blodtryck och sänka så tog jag även Apolipoproteiner A & B (blodfetter), kalcium, järn, kreatinin, albumin, ASAT, ALAT, GT (njur-och leverprover), CRP (infektionsmarkör) och TSH (sköldkörtelprov).
Samtliga prover var väl godkända även om jag hade ett något högt levervärde som jag ska kolla igen om 3 månader ungefär. Det är bara för att säkerställa så det inte går upp då det är helt normalt med ett något högre värde. Som förväntat så var syresättningen av blodet lite lägre än önskvärt eftersom jag inte har tränat på 3 år (mer eller mindre).
Hos läkaren gick jag igenom de besvär jag har haft i stort sett hela livet med överkänslighet mot dofter. Resultatet blev en remiss till att genomföra ett test som kallas Capsaicinprovokation. Det är ett andningstest där man utsätts för olika koncentrationer av den aktiva ingrediensen i chili för att provocera fram en reaktion.
Idag träffade jag läkare på Sofiahemmet där jag fick göra både spirometri och Capsaicinprovokation. Det var inte jätteobehagligt, men inte heller jättekul om man säger så. Det blev lite rethosta, ont i lungorna och lättare huvudvärk som sitter i fortfarande 9 timmar senare. Med det så väntar jag på resultatet och första delen av min hälsoresa är avklarad.
Min nästa del blir att gå till tandläkaren för en genomgång och sedan att växla upp träningen med löpning. Idag tränar jag 3-4 gånger i veckan på SATS och försöker simma en gång på helgen. Med lite varmare väder är planen att även komma igång med löpningen också.
Så, så här långt går allt enligt plan :)

Jag har ett mindre projekt som har hög prioritet som jag har försökt att komma till rätta med, men av någon anledning så fastnade jag i en kreativ loop och fastnade tankemässigt...
 
Det mindre projektet verkade ganska strömlinjeformat när jag fick det, men allteftersom jag börjat kika på det så ökade komplexiteten med olika variabler och undantag. Det sammantaget med en väldigt annorlunda grundkonstruktion gjorde att jag fastnade i den kreativa processen och eftersom jag har väldigt mycket att göra just nu så kröp stressens kalla hand in i hjärtat för att jag kände pressen att hitta en bra lösning.
 
I torsdags efter ett mycket lyckat kundmöte så haffade jag därför några kollegor och bad chefen (Mattias Pihlström) att kika förbi om han hade tid. Det var förmodligen den minst organiserade eller sammanhängande brainstormingen jag någonsin genomfört för min hjärna var verkligen helt utbränd och sömnen hade det varit lite ont om kan vi säga.
 
Trots det så visade Mattias, Sïmon och Tobias mycket stort tålamod och lät mig stappla runt i de tomma skrymslena som var mina kreativa tankar och sedan visade de varför de är de bästa kollegorna (och chef) man kan ha.
 
Alla mina funderingar tog de och ifrågasatte, utvecklade och förkastade och sedan kastade de in sina egna tankar och förslag i en aldrig sinande ström på ett helt underbart kreativt sätt. Mattias kunde inte stanna så länge men Sïmon och Tobias hjälpte mig att vända och vrida på precis allt och det var en fröjd att se dem kliva ur sina egna erfarenheter och ta besökaren roll om och om igen.
 
Bombardemanget av förslag, frågor och resonemang om alla designelement fick långsamt min blockering att försvinna och tillsammans fick vi fram ett ungefärligt flöde som jag nu kan ta och förädla och förankra. Ångesten över att sitta fast kreativt är borta och jag fick ny energi i projektet.
 
Att ha kollegor som är villiga att helt förutsättningslöst släppa allt för att hjälpa en kollega att leverera en ännu bättre lösning eller produkt och sedan göra det på ett helt fenomenalt sätt är något som är ganska ovant för mig. Det känns skönt att jobba på ett företag som Brightstep där jag är omgiven av de mest kreativa, professionella och kunniga människor jag någonsin träffat!
 
Stort tack till Mattias Pihlström (@MPihlstrom ), Sïmon Saneback (@saneback) och Tobias Fink (@saibotknif ),  ni är bäst!

Nästan ett år har gått sedan jag började på Brightstep och även om jag har världens bästa jobb så börjar det slita på mig, eller det är egentligen boendesituationen som är jobbig. Tyvärr så är det inte bara jag som känner att boendet är lite påfrestande...
 
Att få jobb på Brightstep kändes oerhört bra och jag har verkligen njutit av att jobba på Sveriges, om inte världens bästa arbetsplats. Varje dag har känts fantastiskt rolig och jag har verkligen känt att varje dag har varit ett nytt äventyr, något som get mig förnyad inspiration och lärt mig oändligt mycket.
 
Det enda som kastat en liten skugga över mitt liv är det faktum att jag bor 25+ mil från kontoret och att det betyder att jag måste spendera en hel del tid ifrån mina nära och kära. I det korta loppet så har det visserligen varit lite bökigt med tåg och vara inneboende, även om jag haft den stora turen att kunna bo hos mina svågrar, men det har gått. I det långa loppet, och där börjar vi hamna nu, börjar det kännas nu. ordentligt.
 
Kanske har det faktum att jag jobbade igenom mina tre veckors semester som jag verkligen behövde för att ladda om, kanske beror det lite på att jag haft otur och varit sjuk en del och kanske är jag lite sliten efter alla projekt senaste året med tusen nya saker att lära sig. Kanske påverkar de små sakerna lite, men mest av allt så är det hjärtat som slits varje gång jag säger hej då till en 6 åring som verkligen inte vill att pappa ska vara borta en hel vecka igen eller tanken på att inte finnas där för min underbara fru och dela deras dagar.
 
Visst, vi pratar på Skype och visst jag har ett eget rum hos mina svågrar, men det är inte hemma och det tär på mig inombords. Kanske till och med mer än vad jag vill erkänna...
 
Så nu hoppas jag innerligt att vi ska hitta en lägenhet omkring Stockholm så att hela familjen får landa från det limbo som det känns som vi befinner oss i där vi har ena foten i Falun och ena i Stockholm, men samtidigt finns vi ingenstans. Vi har tittat på en lägenhet som jag gillade i Märsta av alla ställen och nu hoppas jag att lyckan ska le mot oss trots att vi har plats 5 i kön.
 
Med mörkret som faller allt tidigare utanför fönstret och begynnelsen till ett litet mörker inombords så känner jag mig trött, men ändå hoppfull. För eller senare händer det, det vet jag ju, men hur länge orkar min fru lägga alla dessa timmar på att söka lägenheter och hur länge orkar jag vara borta från familjen innan det börjar överskugga den oförfalskade glädjen jag upplever varje dag på mitt jobb? Jag hoppas att jag aldrig behöver få reda på den frågan...
 
Mitt i all denna oro och känsla av att inte vara rotad så vet jag att det finns de som har det mycket, mycket värre och idag skrev en underbar människa öppenhjärtligt om sina problem på ett sådant sätt att mina ögon tårades. Att läsa om Jimmy Öström och hans kamp mellan hopp och förtvivlan innan allt raserades i konkurs och skilsmässa skär i mitt hjärta.
 
Att Jimmy ändå, trots alla motgångar och den smärta som måsta gnaga i det enormt givmilda hjärtat ändå väljer att berätta om sin tragedi och göra det på ett sånt sätt så att andra kan lära sig av hans misstag gör mig mållös av beundran.
 
Nu hoppas jag att jag och min familj får landa någonstans så vi kan påbörja vårt nya kapitel i livet tillsammans ordentligt, men mest av allt en dag som denna hoppas jag att lyckan ska hitta en gigant någonstans i Spanien som idag kämpar i motvind…Det förtjänar han.

Som jag skrev tidigare så blev det ganska mycket där i Oktober och vi kan väl säga att det inte direkt har lugnat ner sig än, även om jag nu lagt två projekt bakom mig och fokuserar 120% på ett projekt bara.
 
I Oktober så blev det lite hektiskt med många bud och projekt på samma gång. I ett projekt så hade jag uppdraget att skriva en testplan, vilket låter enkelt, men som blev lite komplicerat på grund av olika faktorer. Ett annat projekt började med ett enkelt uppdrag att analysera en B2B lösning och presentera förslag på hur interaktionsdesignen kunde förbättras. Detta ledde till ett längre och betydligt mer komplicerat uppdrag att koda en prototyp från en befintlig lösning och sedan implementera lösningsförslagen. Det låter kanske enkelt, speciellt som vi kunde ta koden direkt från den befintliga lösningen, men en ständigt förändrande kodbas med en hiskelig spagettikod gjorde projektet lite knepigare än förväntat. Lyckligtvis kunde jag luta mig mot mina kollegor Ornamo och Oliver som fixade biffen på ett alldeles utomordentligt sätt.
 
I det tredje projektet, som jag för närvarande jobbar dag och natt med, så började jag projektet som designansvarig i specifikationsfasen tillsammans med en designbyrå. Sedan blev det lite kravarbete och till slut så blev jag kravansvarig tillsammans med den tekniska arkitekten. Även nästa fas där jag var tänkt att jobba med GUI utvecklingen blev snabbt ändrad och jag får kliva upp som scrummaster, testledare och kravansvarig även under utvecklingsfasen.
 
Så kan det gå och det blir ganska många omställningar under en kort period, men jag gillar att jobba hårt och ta mycket ansvar, så det passar mig fint. Redan nu känns det riktigt bra i teamet trots att jag bara jobbat med Ornamo i något projekt tidigare. Resten av teamet är nya för mig och några till och med nya på företaget, men under den korta perioden som vi jobbat ihop så känns det riktigt bra och jag ser fram emot att axla rollen som scrummaster på allvar nästa år.
 
Livet som konsult är aldrig tråkigt iallafall, det är ett som är säkert!

Mina planer med jimiwikman.se går långsammare än vad jag hade tänkt, men de står inte stilla trots en lätt kaotisk tillvaro där allt som är bekant och tryggt kastas ut genom fönstret för en helt ny tillvaro...
 
Att säga att jag går runt med skräckblandad förtjusning är en underdrift och hade det inte varit för min underbara fru som styr flytten som om hon aldrig gjort annat så hade min hjärna smält för länge sedan! Nu är vi iallafall på väg och kan se fram emot ett nytt liv i Märsta efter nyår någon gång...
 
När det gäller planerna här på jimiwikman.se så är IPB 3.4 här om några dagar vilket betyder att jag kan göra vissa uppgraderingar och börja jobba med medlemskommunikation på ett mer strukturerat sätt. Nya funktioner kommer på plats, men i ärlighetens namn så är det viktigaste att få upp information, som sidan om mig och de fyra innehållssektionerna.
 
Jag har introducerat månadens medlem som funktion och utmärkelser, något som jag ska kika på lite mer under nästa år då jag har lite mer tid. Jag har även börjat att lägga upp lite databaser som ska stylas, tex snippets databasen som ska innehålla diverse kodsnippets som är användbara när man jobbar med HTML/CSS/PHP/javascript osv där jag även tänker lägga in en specifik sektion just för Wordpress till att börja med.
 
Någonting som jag ligger rejält efter med är min bok som jag skriver på när tillfälle ges, men även där så går det framåt om än lite långsamt. Planen var att ha den klar till Q4 i år, men så kommer det absolut inte att bli. Istället för att fokusera på att få ut den fort så kommer jag att jobba mot att boken ska bli så bra som möjligt och det är inte helt omöjligt att jag kommer att leta upp ett antal inspiratörer som får agera Musor och rådgivare under skrivandefasen.
 
Så det händer saker, även om det går lite långsamt just nu..

Jag jobbar på min bok om arbetsmetodik, men det har gått lite segt senaste tiden. Hög arbetsbelastning och sedan att byta jobb har tagit fokus från skrivandet ett tag, men det känns som att det är på väg igen nu.
 
Det är lite roligt hur saker och ting ordnar sig och hur händelser verkar leda till de mest intressanta av framtider. Efter min tid på Fjord där jag byggde upp en helt ny arbetsmetodik i JIRA och Confluence så kände jag att jag fått pröva på mina hypoteser och att de höll. Beslutet att skriva en bok om mitt sätt att se på projektmetodik kändes ganska självklart.
 
Sedan kom beslutet att byta jobb och jag hamnade på ett nytt uppdrag. Återigen såg jag att det fanns förbättringspotential så jag gjorde en liten pitch till den som var ansvarig på företaget om hur just de projektet kunde utnyttja JIRA och Confluence bättre. Veckan efter var jag system admin för JIRA och Confluence hos kunden och en helt ny resa började för att sätta en ny metodik för systemutveckling.
 
Resan som gjorts sedan dess har varit fantastisk och återigen ser jag att mina hypoteser fungerar. Jag märker återigen att när man släpper begreppen Agil och Vattenfall och fokuserar på vad som behöver göras så blir det mindre frustration och mindre ad hoc. En tydlighet av varje del gör att man förstår helheten bättre, även i stora grupperingar där den Agila metodologin inte fungerar och där Vattenfall blir för oflexibelt.
 
Så, det är med förnyad energi jag fortsätter att jobba på min bok där jag nu fokuserar en hel del på krav och verifiering av krav. Fokus kommer att ligga på den svåra balansen mellan den hårda styrningen från Vattenfall och den snabba och förändringsledda Agila metodologin samt hur man jobbar med detta i JIRA och Confluence.
 
Jag fokuserar på att få ner mängder med text just nu så blir nästa steg att förädla till en vettig textmassa innan det grafiska ska in. Jag har inte tänkt så mycket på publicering än, men det ska nog ordna sig tänker jag. I värsta fall får det bli en E-bok, men det vore trevligt om jag fick den i print också.
 
Först ska det skrivas en hel del dock...

När jag beställde två datorer från Dustin, en speldator och ny macbook så gick det lite snett och postombudet måste fått total hjärnblödning eller haft en riktigt dålig dag....
 
Det var i slutet av April jag beställde en rejäl laddning från Dustin med en ny speldator, skärm, tangentbord och mus med en ny Macbook pro som grädde på moset. Normalt så är Dustin ruskigt snabba och när jag sedan låg sjuk hemma så tänkte jag att jag nog skulle kunna använda min nya macbook för att se lite på film iallafall.
 
Inget paket dök up på hela veckan och veckan efter blev jag lite orolig så jag kollade spårningen på de kollin som skickats ut. Lite märkligt så stod det att paketen signerats och att leveranserna var avslutade! Lite orolig att någon annan tagit emot paketen eller att chauffören bara dumpat av paketen utanför dörren så de blivit stulna så ringde jag Dustin för att få klarhet i vad som hänt.
 
En hjälpsam kundtjänstmedarbetare förklarade besvärat att tydligen så hade postens ombud inte fått tag på mig och istället för att leverera paketen till ett ombud som är normalt så returnerade hen helt sonika mina paket till Dustin. Nu är det så att jag var hemma den dagen posten hävdade att ett besök skulle skett och jag hade såväl porttelefon som mobil påslagna. Ingen ringde på och ingenting indikerade att ett besök hade skett.
 
Så, det var inte mycket att säga om det så jag gjorde om beställningen med Dustins hjälp och allt verkade som det skulle ordna upp sig... men då kom första brevet. "Hej din beställning är försenad" lät rubriken som kom 3 dagar efter att jag la den nya beställningen och flera av de sakerna jag hade beställt hade en längre leveranstid. Min Macbook hade 2 veckor längre leveranstid till och med och jag tyckte det var lite tråkigt så klart, men jag vet ju hur det fungerar så det var bara att vänta.
 
7  dagar senare så kom ytterligare ett mail och då ville Dustin skjuta fram leveransen ytterligare en vecka så den skulle komma i början av Juli, dvs  över en månad senare än beräknat. Det kändes inte ok, så jag ringde upp och avbeställde min Macbook så resten av beställningen kunde komma fram iallafall. Sedan mailade jag Digital Inn och kunde gå ner och hämta upp en ny Macbook pro inom ett par timmar.
 
Bara några dagar senare kom min leverans från Dustin med min speldator som jag glatt kunde hämta upp på ICA, där de borde hamnat flera veckor innan om inte en chaufför från posten skickat tillbaka mina paket av någon oförklarlig anledning.
 
Det är inte första gången som Posten bråkar med mina leveranser, eller Schenker för den delen som blåljög vid flera tillfällen och hävdade att de försökt leverera trots att jag hade kontorsfönstret bredvid ingången så jag borde sett en stor lastbil som blockerade den.
 
I det här fallet så gjorde Dustin så gott de kunde och jag vet att det är många e-handlare som hamnar i kläm mellan kunderna och distributionspartners. Hade jag inte vetat hur det fungerar med E-handel så hade jag nog blivit fly förbannad på Dustin. Istället så får jag ändå säga att Dustins kundtjänst skötte allt väldigt bra och även om det blev lite oturligt med förlängd leveranstid så är jag ändå nöjd med Dustins tjänster och produkter.
 
Posten däremot...ni ligger lite pyrt till ;)

Distanshandelsdagen är över för i år, men för mig och många andra så blir det nu ett par veckor med uppföljning av ett mycket lyckat evenemang som jag gärna återkommer till nästa år. Resultatet för mig personligen är att jag sitter i en märklig situation med flera anställningserbjudanden och ännu fler arbetserbjudanden...

På väg till Borås
Mitt Boråsäventyr började på onsdagen med uppstigning 04.00 och sedan en 6 timmars tågresa. Resan gick hyfsat bra även om det är lite nervöst att göra många byten på en sträcka man aldrig åkt förut. Väl framme tog jag en rask promenad genom hela Borås eftersom Google Maps listar First Hotel Grand på fel sida av Borås. Som tur är så ligger Turistbyrån där istället så jag fick hjälp att hitta rätt. Väl på hotellet så slöt jag upp med Mattias Pihlström och Arne Andersson vid konferensavdelningen där vi satte oss ner och sammanställde våra tankar och synpunkter på dom sex webbplatser som skulle presenteras på torsdagen. Det svåraste med sammanställningen var förmodligen att välja ut vad vi skulle kommentera på eftersom varje webbplats hade begränsat med tid på scen.
 
Efter att Arne pusslat ihop presentationen så var det dags för kvällsmat tillsammans med Bo Lindell och Gunnar Ryman. Maten var i världsklass och trots att det tog en liten stund och att köket råkade missa min förrätt, något som jag hade stort överseende med, så måste jag säga att det var en trevlig och avslappnad tillställning. Vid nio snåret dök Ola Wenström och hans fru upp och gjorde oss sällskap och samtalen tog ny fart. Även en riktigt trött Arne kämpade tappert trots att han nog föredragit att krypa till kojs om vi inte hade haft så trevligt. Omkring halv ett kastade jag in handsken för dagen och tog några timmars sömn innan det var dags för den stora dagen.

Torsdagen
06.00 gick klockan igång och det var inte världens piggaste Jimi som klev upp kan jag ärligt påstå. Spänd i nacken av lite nervositet gav mig en fin spänningshuvudvärk redan på morgonen, men det var bara att bita ihop och ge sig av upp till Åhaga. Väl på plats blev det en snabb macka och en flaska vatten och sedan upp till scenen med nervösa kliv. Jag kan säga att det var ingen liten scen och utsikten från scen med dom 500 sittplatserna var ganska skräckinjagande kan jag säga. Lite sista minuten fix med att lägga till en missad bild i presentationen blev extra spännande när Internet var nere och stackars Lottie Knutson som skulle prata först gick som katten runt het gröt innan situationen löstes och hon äntligen kunde kolla igenom sitt material! Jag ber om ursäkt för det Lottie, men jag skyller på nerverna...
 
Väl klar med förberedelserna och en liten genomgång med Ola Wenström angeånde upplägget så kunde jag sätta mig i publiken och lyssna på Lottie's berättelse, mest för att se hur scenen ser ut från publikens sida. Jag tyckte Lotti gjorde en bra presentation, men jag var för nervös för att riktigt ta in allt. Efter Lottie var det dags för Mikael Hussain och Henrik Pettersson från Klarna som diskuterade kommande trender inom risk och bedrägerier, men jag smet iväg för att gå igenom vad jag skulle presentera så jag missade den presentationen.

Dags på scen....
Efter fikat var det sedan dags för oss att ta scenen och trots att det var fjärilar innan jag klev upp på scen så flög dom iväg ganska snabbt tack vara Ola och Arne som verkligen satte en skön och avslappnad stämning på scenen när dom diskuterade Arnes bemärkelsedag som inföll just på torsdagen och som Ola med flera hade snappat upp. Jag kan säga att stå inför ett par hundra personer från både stora och större företag borde ha gett mig stora skälvan, men det kändes inte alls så farligt när jag väl stod där.
 
Arne satte ribban på en gång när han förklarade att han hade varit lite för snäll året innan enligt Mattias, som förklarade att vi hade full förståelse för att e-handel är svårt och då blev det bara jag kvar att vara bad-guy, så jag tog fram den stora verbala yxan och gick lös på webbplatserna. Jag var först ut på varje webbplats och gav en kort syn på webbplatsens design och sedan kom Mattias och Arne in och gick in mer på funktion och köpupplevelse, något som uppskattades av publiken tydligen. Själv tyckte jag att varje sida fick ruskigt lite tid och jag kan inte säga att jag tyckte att jag gjorde världens bästa presentation, men publiken var nöjd och vi överlevde dom 75 minuter vi hade till vårt förfogande utan några större problem. Jag hade faktiskt riktigt kul däruppe och kände mig trygg i min egen kunskap och stödet från Arne, Mattias och Ola.
 
Efteråt kom paret Harge fram och tackade för våra synpunkter och gav visitkort. Paret fick frågan av Ola direkt efter vår presentation om hur dom tyckte att det var att få synpunkterna och trots att Ragnar sa att det sved så var han ändå mycket tacksam över att få synpunkterna. Det värmde för vårt mål var att vår kritik skulle hjälpa e-handlare att skapa bättre webbsidor i framtiden, inte att "såga" webbplatserna för att vara elak. Efter det korta mötet var det dags för mat och alla rörde sig mot matsalen, utom jag som istället tog tillfället i akt att pusta ut lite bland montrarna i mässavdelningen.
 
Under ganska kort tid var det flera företag som kom fram och uttryckte sig positivt om vår presentation och jag fick dela ut en hel del visitkort, bland annat till kappahl, MQ, Stayhard, Centiro, Wipcore, Borås Repro och en hel del andra. En dam från Homeenter gav upp sökandet efter mig och bad istället Bo Lindell att förmedla kontakt och sedan var det en mycket försynt dam som försiktigt bad om ett visitkort efter att ha letat efter mig en längre tid. Även paret Harge letade upp mig igen och vi pratade en stund tills Niklas Hedin från Centiro kom förbi högg tag i mig för en lunch.

Lunch!
Lunchen blev lite äventyrlig eftersom det var smått kaotiskt på grund av dubbla sittningar, men till slut löste det sig och jag och Niklas hamnade bredvid ett logistik företag från Åland, som dessutom även hade varit i Sundsvall och lyssnat. Det blev en riktigt trevlig lunch som avslutades först när Niklas gick för att förbereda sin presentation. Jag passade på att återanvända mina blommor jag fick efter vi gjorde vår presentation och gav dom till kökets ansvarige med mitt helhjärtade tack för deras hårda arbete, något som verkade uppskattas med tanke på alla glada miner sedan. Jag återgick till att njuta av alla montrar och fick dagens roligaste fråga från en av Wipcores personal: "Vill du ha sprit?". Han syftatde självklart på handsprit, vilket var ett annorlunda och inte alls fel sätt att få uppmärksamhet.

Niklas Hedin
När det var dags för Niklas Hedin att göra sin presentation bänkade jag mig på första raden och kände mig hedrad över att bli nämnd och utpekad från scen flera gånger (tack för det Niklas!), något som även Ola gjorde, precis när jag tog kort på honom vilket blev lite extra spännande då han stannade upp och poserade mitt på scen inför fem hundra personer eller något sånt. Niklas gjorde en jättebra presentation som jag verkligen tyckte var intressant på flera nivåer och jag ser fram emot att höra mer av Niklas i framtiden. Det är synd att han bor så rackarns långt bort bara...  Niklas mamma stod också för dagens ödmjukaste ögonblick när hon kom fram och berömde mitt bidrag i dagens evenemang, något som värmde långt in i själen.

Ari Riabacke
Efter fikat var det dags att lyssna på Ari Riabacke, mer känd som beslutsdoktorn, som jag sett fram emot att lyssna på. Första intrycket när jag träffade honom på förmiddagen var att han verkade lite osäker, men tjohej vad det skenet bedrog sig! Jag trodde också att det skulle bli en intressant presentation, men kanske lite tung för en del på grund av det mycket djupa ämnet, nämligen psykologi och hur vi fattar beslut, men kyss karlsson i kakelbaren vad fel jag hade! Ari klev upp på scen och dominerade. Han tog dom tunga intellektuella ämnena och kastade in en sådan klockren humor så det var en fröjd att se. Jag aldrig haft så kul åt en timmes presentation om beslutsprocesser som jag hade när Ari gjorde sin presentation. Sen att Felix Herngren ser näst intill exakt ut som Ari gjorde inte det hela sämre kan jag säga.
Kort efter Ari var det dags för prisutdelning med Ola och Magnus Bäcklund som fick visa upp sig lite inför kvällens underhållning och sedan bar det av hemåt igen för att byta om till kostym inför middagen. Jag hade förmånen att få dela bil med några mycket trevliga och pratsamma representanter från InkClub som gjorde resan lite extra spännande. Jag är aldrig helt bekväm i kostym och med lite för stora kläder så kändes det lite extra ovant, men det gick ändå och jag såg väl inte så tokig ut trots allt om jag får tro omgivningens kommentarer (Tack för det Ola!). På vägen tillbaka till middagen delade jag bil med Ola och hans fru och diskussionen hamnade på hur våra unga har utvecklat helt nya sätt att tänka och andra intressanta ämnen.

Middagsbjudning på Åhaga
Tillbaka på Åhaga blev det först lite mingel och jag försökte leta upp en lugn vrå för att pusta ut. Efter en liten stund dök Jonas Åkermark från Wipcore upp och vi hade en trevlig diskussion. Efter en stund fick vi besök av Linda Hedström som också försökte hitta en lugn plats och sedan hennes kollega Hans Löwlund om jag inte minns fel. En trevlig pratstund senare bar det av in till matsalen som var vackert uppdukat och jag hamnade bredvid Mikael Hussain från Klarna och Magnus Noord från Skickatårta.se, en av vinnarna i årets prisutdelning på Distanshandelsdagen. Maten var fantastiskt god och jag lät Magnus adoptera mina vinglas och sedan kaffekopp.
Jag fann mig i en trevlig konversation med Mikael angående säkerhet och diverse andra ämnen och trots en mycket trevlig show från Magnus Bäcklund och hans band så var både jag och Mikael smått utmattade av dagens presentationer, så vi bestämde oss för att smita och ta en taxi tillbaka till Grand. Mikael såg verkligen trött ut och jag skulle inte bli förvånad och han somnade på väg till rummet, men själv tog jag mig iallafall till rummet och hann med en lång telefonkonversation med min fru innan jag lät ögonlocken falla.

Fredag i Borås och vägen hem
Fredagen började med en härlig sovmorgon ända till 10 och sedan lyxade jag lite och låg kvar i sängen ganska länge innan det var dags att kliva upp och packa ihop för resan hemåt. Med två timmar att slå ihjäl innan tåget gick så tog jag en liten rundtur i Borås innan jag fick inbjudan till fika av Anders Kihl som jag "känner" genom Twitter. Det blev en kort, men trevlig pratstund över en bit pastasallad innan det var dags att åka hemåt.
 
Hemresan var lång och jag lyckades hamna i fel vagn vid bytet i Herrljunga och fick vackert slå mig ner där det fanns plats tills jag kunde byta till rätt vagn och plats vid nästa station. Sånt ger alltid lite extra puls, men det gick ju bra den här gången också. Efter nästan 30 minuters frustrerande väntan i Borlänge så kom jag äntligen hem strax för 8 på kvällen till min fru och son som väntade på perrongen och jag kunde glatt konstatera att en mycket trevlig och lyckad Boråsresa nu var slut och det var dags att försöka bearbeta intryck och ta några viktiga beslut i frågor som dök upp under resans gång...
Jag ser redan fram emot Distanshandelsdagen nästa år och jag hoppas att vår dynamiska trio kan får göra favorit i repris då 

Reflektioner
Borås blev för mig en riktig lyckoträff. Jag fick träffa många företag och intressanta personer, något som också lett till en ganska annorlunda situation när det gäller mitt jobbsökande. Det blev en rejäl egoboost att inte bara få beröm utan också att bli refererad till och uppmärksammad från scen av såväl Ola som Niklas och lite kort även Ari. Jag fick också ett bevis på att jag inte har några större problem att stå inför hundratals personer eller börjar bete mig fånigt runt kändisar eller personer med såväl makt som inflytande. Jag är mig själv ändå, vilket är precis som jag hoppades att det skulle vara. Jag fick också ytterligare bevis för att jag ligger helt rätt när det gäller karriärval och inriktning på Neurowebbdesign.
 
Livet leker och det ser inte ut som att det blir tillbaka gång till en statisk vardag än på ett tag...nu är det kaos och spännande tider som gäller!