Personligt

Några har uppmärksammat att det varit lite tunt med skrivandet under våren och ytterligare några har frågat om jag är ok då jag jobbat väldigt mycket under våren, till och med mer än vad som är normalt med mig så här är ett svar på de frågorna.
 
Året började ganska lugnt och fridfullt med att jag avslutade mitt uppdrag på Axfood där jag satte upp en ny arbetsprocess för vidareutveckling av Axfoods Ehandel. Ett roligt och utmanande jobb som jag blev ganska nöjd med även om jag gärna sett att jag kunnat driva igenom det också.
 
Istället så blev det övergång till ett annat uppdrag som Rollout Manager på Electrolux. Rollen var förhållandevis enkel, även om komplexiteten gradvis ökades så jag fick ta över organiseringen av flera system än vad jag först förväntade mig.
 
Projektet har som alltid vissa utmaningar och när projektet förändrades lite så gjorde även min roll det och jag fick ta över rollen som projektledare samtidigt som jag är ansvarig för rollouten som tidigare. Omplaneringar när projektet delvis förändrades har tagit mycket tid, men tack vare en helt fantastisk arbetsstyrka från Electrolux så är det inte ett betungande arbete utan något vi gör tillsammans med ett leende.
 
Så även om jag gjort både 50 och 60 timmars veckor så har det varit en rolig och utmanande tid tillsammans med en fantastisk arbetsstyrka, både från vår sida och Electrolux sida. Det har tagit på krafterna, men inte på ett destruktivt sätt utan mer ett positivt sätt (med vissa undantag så klart). Detta i sin tur har gjort att jag lagt mindre tid på att skriva och mer tid på att sova/vila.
 
En annan faktor har varit att jag fastnat lite i spelandet som en avkoppling. Warframe har tagit en hel del tid, men nu har jag en liten paus från det också så då finns det lite mer tid för att skriva igen. Jag skriver inte bara här så klart och just nu så har jag stor inspiration när det gäller att skriva på min bok igen efter att jag fått så många frågor på hur man ska arbeta på ett vettigt sätt i större IT projekt.
 
Så nu ska jag fokusera lite mer på det framöver och se om jag kan komma framåt då skrivandet har hamnat lite på efterkälken ett tag. Med min certifiering i REQB/IREB så känns det mer aktuellt än någonsin att ta alla erfarenheter och tankar jag har för att skapa en bok för hur jag ser att man bör jobba för att lyckas med större IT projekt där Agile, RUP och Vattenfall inte riktigt fungerar.
 
Så som svar på de frågor som dykt upp så mår jag bra, riktigt bra. Det är många, många utmaningar på daglig basis, men det är ju precis så jag vill ha det!  Jag har till och med skaffat gymkort, även om gymmet inte direkt är superoptimalt så kan jag iallafall träna på helgerna.
 
Så nu ser jag fram emot sommaren och lite ledig tid för att kunna skriva och träna lite mer.

Ett år lite drygt har passerat sedan jag började på Claremont och det känns som att det är dags att reflektera lite över hur det har varit att jobba på Claremont. Jag får frågan lite då och då från personer som är nyfikna, så här kommer en liten genomgång av hur det är att jobba på Claremont. Från mitt perspektiv.

Låt oss börja med det uppenbara och det är att jag jobbar som konsult. Det betyder att större delen av min tid spenderas ute hos kunderna och det är väldigt lite som är annorlunda oavsett vilket företag du jobbar för. I mitt fall så har jag jobbat med två företag sedan jag började på Claremont: Axfood och Electrolux.

Mitt viktigaste intryck från Claremont är att även om vi är omkring 300 personer som jobbar där så är vi en familj. med det menar jag att vi är respektfulla och bryr oss om varandra. På riktigt. För mig är det väldigt viktigt att den respekten finns som en viktig del av företagskulturen.

Detta sätts uppifrån och börjar med vår VD Peter Lundström och hela vår ledningsgrupp. Jag har hunnit med att ha två chefer redan eftersom Claremont delade på det bolag jag började min tid med och jag fick förmånen att bli en del av det nybildade UX bolaget.

Mikael Jonsson var min första chef och han är också min stöttepelare ute på Electrolux. Det är svårt att förklara vad det betyder att ha Mikael som stöd, oavsett om han är min chef eller inte, men jag kan ärligt säga att han är en av mina topp 3 chefer någonsin. Jag kan alltid lita på att Mikael har min rygg och han finns alltid där om jag behöver honom. Det är viktiga egenskaper för mig.

Aki Ravelin är min chef idag och han personifierar allt jag uppskattar med en chef. Allt handlar om omtanke och känslor med Aki och oavsett vilka problem som uppstår så stöttar han. Om han ens misstänker att något är knas så hör han av sig för att försäkra sig om att du mår bra. Aki är utan tvekan den bästa chefen jag har haft och jag har en hel UX grupp som delar den uppfattningen.

När det gäller företagskulturen så går den inte av för hackor den heller. Alla medarbetare på Claremont genomgår utbildning för att förstå sig själva, varandra och för att lära sig vilka värderingar som Claremont står för. Bara där så slår Claremont alla andra företag jag någonsin jobbat för på fingrarna med hästlängder.

Det är högt i tak och vi har kul med varandra. För de som känner mig så vet ni att jag sällan är med på fester och After Work eftersom jag tycker att det blir lite jobbigt efter ett par timmar. Sedan jag började på Claremont så har jag kommit på mig själv att klockan börjat närma sig midnatt flera gånger på månadsmöten eller After Work.
Detta är väldigt ovanligt för mig och det är för att jag har världens bästa medarbetare. Jag har aldrig upplevt en sådan samhörighet som jag har med mina kollegor i UX gruppen framförallt. De är precis lika pratglada, nyfikna och öppna som jag är, vilket är underbart!

Visst finns det saker som kan förbättras, det gör det alltid. Det som är så skönt med Claremont är att man kan lyfta sina åsikter och de blir hörda. Det är också skönt att det finns saker att förbättra så allting inte är satt i sten och ännu skönare att så många tar tag i saker och ting och får det att hända.

Slutligen så är det så underbart att Claremont har sådan stor bredd. För mig som jobbar över gränserna i alla möjliga olika delar av projekten så är det himmelriket att ena dagen djupdyka ner i en customer journey och nästa diskutera deployment management eller CSS Grids. Det finns alltid någonting nytt att lära och nya människor att utbyta kunskap och erfarenhet med.

Så hur skulle jag summera mitt första år? Levde Claremont upp till mina förväntningar när jag började där förra året? Jag kan med gott samvete säga ja med rungande stämma. Claremont har som alltid levererat och gjort det långt, långt över förväntan.

Tack för ett fantastiskt första år Claremont!

Varje år vid den här tiden så går ett kollektivt lämmeltåg man ur huse för att börja träna, sluta röka, bli en bättre förälder och så vidare. Ett nytt år ger en ny möjlighet att bli en bättre människa och att göra världen lite bättre, men kanske försöker vi lite för mycket? Hä
 
[embed]
[/embed] 
Kanske är det inte just nyår som är det viktiga utan att vi har en önskan och en ambition om att bli bättre? Tusen och åter tusen ögonblick där vi kan välja att förändra oss själva och världen runt omkring oss? Så låt ditt nyårslöfte bli startskottet för en varaktig förändring och inte ett enda tillfälle där då går all-in och antingen misslyckas fatalt eller gör en fantastisk förändring.
 
Själv så påbörjar jag en vit månad med början imorgon. I mitt fall betyder det en månad utan internet eller datorer då jag redan är nykterist. Istället för dator så är det anteckningsbok som gäller och istället för film är det böcker som gäller.  Telefon och dator stängs båda av när jag kliver innanför dörren hemma och det blir endast tillåtet med internet och datorer på jobbet.
 
Vi ska se hur det fungerar, men jag tänker att det blir en bra övning för att testa hur beroende jag är av internet egentligen. Jag misstänker att det är en hel del, så vi kan lika gärna få det bekräftat och testa hur illa det är.
 
Jag har flera andra saker som jag vill förändra också under 2017, men det får komma i framtida bloggposter.
 
Ha ett underbart 2017 så hörs vi om en månad igen!
 
 

En av fördelarna med att minska på krav runt omkring mig är att jag kan göra lite saker som jag alltid drömt om. Ett sådant projekt är på gång nu och det känns roligt och spännande för att jag får utnyttja så mycket av min kunskap på en gång.
 
Min hemsida här har börjat kännas lite liten. Det är en ganska liten och privat sida och även om jag har en hel del kul funktionalitet så känns den lite klaustrofobisk ibland. Så jag har påbörjat ett litet experiment där jag tänkte köra från ax till limpa och bygga en sajt på en annan plattform med lite annorlunda fokus.
 
Så jag har förnyat en gammal licens för Invision Community och börjat leka lite med det. Confluence är uppe och jag har börjat lite branding arbete som sedan ska födas in i Jira för att byggas. Jag har skaffat Affinity Designer för att lära mig ett nytt verktyg (det kommer en review framöver) och det blir både PHPStorm och förmodligen Bitbucket framöver när jag ska bygga nya designen.
 
Jag vet inte om det blir något av det här projektet, men jag har kul och det är så inspirerande att få bygga på ett helt annat sätt. Bara att sätta mig ner och fundera på vem jag är och vilka värderingar jag står för har gett mig en helt ny syn på vad en ny hemsida ska innehålla och vilken tonalitet som faktiskt är jag.
 
Förmodligen så kastar jag lite tankar på mina kollegor framöver för att få lite feedback och om allt går bra så kan det bli en parallell hemsida framöver där jag testar mina teorier om en ny tonalitet. tills dess tänker jag bara ha kul och prova nya saker!

I måndags började jag ett nytt uppdrag på H&M ute i Alvik. Ett spännande projekt där jag känner att jag hamnat rätt redan från första dagen. Det är sällan det blir en sådan bra start på ett projekt som det blev nu även om det aldrig blir dåligt så klart.
 
Att komma in i ett projekt på ett sådan stort bolag som H&M är och ha allt uppsatt och klart på 15 minuter det är snudd på magi. Dator, konton, passerkort. All klart, installerat och redo att köra. Jag är superimponerad kan jag säga.
 
Teamet är ett riktigt supertrevligt gäng med glimten i ögat och superduktiga på det de gör. Det känns rätt bra just nu med andra ord och det kommer att bli en riktigt, riktigt spännande vår framöver.

Slowly he lift his head and gaze over the the enemies that wait at the horizon. A tear linger on his cheek making another path down his face before it fall down towards the floor wet with tears.
 
He place his hand on his brothers stone coffin, carefylly avoiding the sharp thorns on the roses placed upon it. Slowly he stand once more and takes a deep breath. The cold air form a white cloud from his mouth as he exhale and draw his sword.
 
His brother has been mourned, his body laid to rest. Now it is time to put sorrow aside and prepare for battle. For the first time he will stand alone without the aid of his brothers strong arm and courageous heart and it make him hesitate.
 
A firm hand lands on his shoulder and he turn to see his fathers gentle smile. On the other shoulder another hand toches his shoulder and he turn to meet the kind and caring faces of his brothers friends who have come to stand against the coming tide. Behind them he see his son standing tall in front of his brave wife and mother. He is not alone in his battle or mourning.
 
High up on the sharp and icy mountains he hear a wolf howl. Deep and seemingly wrecked in sorrow, but slowly the sound changes into a howl of comfort and then unforgiving rage. The howling echo through the valley below them and before it fades another wolf answer, then another and another until the valley is filled with the cry of the Wolves.
 
The hand around his heavy blade grasp the hilt firmly and he pick up his shield from beside his brothers coffin and secure it firmly to his arm. His gaze is fimly fixed on the enemies below and his eyes burn with fury. Behind him he hear his family and friends do the same and then as the wolves howling suddenly stops silence wrap them all in a blanket of defening silence.
 
He give his brothers coffin one last look and nod softly in farewell and then march out towards the enemies line. Around him he see the shapes of wolves march with him towards the battlefield below. One large white wolf comes closer to march almost by his side and he meet its gaze for a brief moment and then fixate his gaze on his enemies once more with a soft smile on his lips.
 
He now know that his brother has reurned to their ancestors. He recognise his brother soul as it walk next to him. His brothers body may be gone and buried, but his soul will always be with him and it comfort him.
 
The white wolf next to him bare his fangs and attack as he do the same. Blood and death mixed with sorrow and suffering will drown the enemies on this day.
 
His brothers death will be avenged and anyone standing to harm his family or friends will be destroyed. No mercy will be given on this day, no prisoners taken. Only unforgiving rage and suffering to those foolish enough to stand against the wrath of the mourning tidalwave pouring down the mountainside...

Just nu går jag igenom en jobbig tid och är ganska rejält utslagen lagom till det nya året. Det är 26 dagar sedan jag senast tränade och det känns som att jag har vältrat mig i onyttigheter. Imorgon är det första dagen på det nya året och för mig är det läkarbesök och inte gymbesök som väntar...
 
Det låter kanske lite dramatiskt, men sanningen är att sedan vi fick problem med magen efter badandet i Midgårdsbadet i somras så har jag inte riktigt blivit helt ok. Någonting har spökat i magen och i slutet på November så gav kroppen upp inför någon form av infektion. I ett par veckor har det varit lite upp och ner med immunförsvaret, men i helgen kände jag att det brakade rejält. Jag misstänker att det är någon form av streptokocker som går runt i huset och jag tror att junior har det också då vi har ganska lika symptom, även om hans är betydligt mildare nu.
 
Så jag måste boka tid hos läkare så fort som möjligt så jag kan bli av med vad det än är som ligger och gror. När jag väl blir av med det så funderar jag på allvar att köra en detox för att rensa ut allt skit, bokstavligen och bildligt, som jag har liggandes. Jag kikade på en film som heter Fat, Sick & Nearly Dead nyligen och blev inspirerad till att ge det ett försök i 10 dagar eller så. Eftersom det är nytt år så blir det nya matrutiner för mig generellt från och med imorgon och det är märkligt hur de senaste veckornas frossande fått mig att se på en hel del mat med avsmak nu!
 
Bland de nya målen som jag har inför 2014 så blir det tack och adjö till kaffe, avsevärd minskning på salt och socker, ökat vattenintag då jag är urusel på att dricka vatten och en rejäl ökning av grönsaker, nötter och frukt. Dessa mål är inte all-in för jag är inte ute efter en snabb lösning utan en livsstilsförändring. Jag är väl medveten om hur svårt det är att skära ner på socker och salt som båda är kraftiga gifter och som jag anser mig ha ett beroende av, även om det blivit mindre under 2013.
 
En vän till mig beslutade at stänga ner Facebook under 2014 och jag har funderat på det beslutet ett tag. Jag har till och med skrivit ett blogginlägg som ligger och väntar på publicering. Det jag undrar är hur vanebildande är det egentligen att logga in på Facebook och går det att låta bli att göra det om man bestämmer sig för det? Som ett experiment tänker jag därför försöka att inte logga in på Facebook direkt på 31 dagar, dvs hela Januari. Jag kommer fortfarande att posta till Facebook, som tex att gilla olika saker eller dela saker, men ingen direkt inloggning är det tänkt. Det enda undantaget är när/om jag får support frågor för Mortfiles och då går jag genom pages- eller chat-appen och inte direkt till Facebook.
 
Just nu har jag passerat den irriterade fasen av att inte fungera ordentligt och känner mig ordentligt nedstämd och faktiskt lite smått deprimerad. En känsla som inte bli bättre av att ligga hemma med värkande lungor, värkande leder och slemhosta under självaste nyåret. Första nyåret i Märsta som grädde på moset. Jag känner mig fet, lat och allmänt usel, trots att jag vet att det inte stämmer.
 
Nu hoppas vi att de närmaste dagarna blir bättre och att jag kan sätta fart med alla planer för 2014...

Så är hösten på ingående och sommaren lider mot sitt slut. Som förra året innebär det mer jobb för mig med flera projekt som ska knytas ihop och levereras.
 
Efter sommaren brukar det bli ett litet uppsving på design fronten för mig och i år är inget undantag. Efter lanseringen av clientexecdesigns.com för ett par veckor sen har det ramlat in förfrågningar från både dom vanliga kanalerna, men också en del nya marknader har visat sig bära frukt.  Det lönar sig att visa framfötterna.
 
Ett nytt projekt är på gång i samarbete med DeserveIT.se igen och den här gången är det Formsakweb.com som får ett ansiktslyft. Ett ganska litet projekt för mig, men ett kul och annorlunda projekt.
 
Gudinnans Oas är ett annat projekt där jag fått i uppgift att ge ett nytt ansikte åt Borlänges stolthet. Gudinnans Oas är en hemsida för hälsa med fokus på hårmineralanalys och så spännade saker som laser och terapi med infrarött ljus.
 
Tolfesbo.se är återigen på framfart och jag väntar bara på innehåll och bilder innan vi gör klart Faluns mest kreativa design studio och släpper lös dess fantastiska produkter ut i etern.
 
Swecat.se är också tillbaka för lite nya godsaker för deras kattshop som ligger lite framåt i tiden vilket känns roligt.  Förhoppningsvis blir resultatet så bra som jag ser framför mig, men det kommer att bli en tuff utmaning!
 
Annars ser hösten ut att bli full fart med inskolning för Benjamin den 12:e september och sen åter till nattjobbet på First Hotel Grand i slutet på september. Vi får se hur min kropp reagerar på den omställningen igen och hur tillvaron blir med Benjamin på dagis.
 
"Life as usual" här på Mortfiles med andra ord...

Efter veckans tuffa beslut att lägga ner mitt webbhotell så har jag beslutat att flytta till Oderland. Dels för att jag har bra erfarenhet av Oderland sedan tidigare, men framförallt för att jag har Jack Oderland som vän på facebook så jag vet att jag får snabb hjälp om jag behöver.

Den här sidan är nu överlagd på Oderland redan och DNS ändringarna håller på att propagera. I samband med detta drastiska steg så passar jag på att samordna mina domäner, mina verktyg och så vidare. En liten vårstådning med andra ord.

Det låter kanske konstigt eftersom jag sitter upp till öronen med saker att göra, men jag mår riktigt, riktigt bra av detta! Det blir lite mycket ett tag nu, men det känns så skönt att få detta gjort.

Förutom att flytta sajten så har jag satt upp min slack igen för den här sidan och även satt upp en Discord också. Jag har jobbat på en annan sida också som börjar bli helt ok även om det är en del kvar att göra. Har kikat en del på forum igen efter att ha hittat några riktigt bra forum äntligen.

Självklart har jag även jobbat en del med min bok där jag börjar känna mig hyfsat klar med första utkastet på Inception fasen. Det känns som det blir mycket att skriva, men det är verkligen jättekul just nu!

Sen har jag syndat och köpt lite nya domäner och planerar att släppa en del som jag inte längre kommer att använda. Nya epostadresser är uppsatta och just nu så trivs jag rätt bra med livet kan man säga.

Hur ser din helg ut? Bara bra hoppas jag?

Bortsett från att det blev nya ägare på jobbet i veckan så känns det som att allt är på väg att förändras nu och det är spännande tider för mig personligen och för hela familjen!
 
För mig så är det extra spännande tider just nu på jobbet med otroligt många nya saker som bombarderar från alla håll. Nya arbetsuppgifter, nya ägare, utbildning, nya arbetsmetoder och mycket, mycket mer! Även privat så rör det på sig i och med att vi letar nytt boende och alla förändringar det innebär!
 
På jobbet så fick vi nya ägare i veckan, vilket kommer att betyda nya spännande utmaningar framöver även om det är ganska lugnt just nu inför sommaren. I projektet som jag är scrum master för så har vi passerat kritisk massa och det är med stor stolthet jag börjar se frukten av det otroliga jobb som teamet lagt ner. Nu väntar en vecka av förberedelser inför semestertider och sedan kan jag ta och slappna av några veckor efter en mycket hektisk period.
 
I höst blir det lite utbildning där jag dels ska sitta på skolbänken ett tag och dels stå som lärare. Jag ser fram emot båda varianterna för är det något jag verkligen älskar så är det att vidareutveckla mig själv och att få sprida kunskap. Det blir nog lite annat också med några events jag har i kikaren och ett par inriktningar jag gärna vill bli mer involverad i framöver. Det får dock vänta lite tills infasningen med Accenture och allt det innebär har genomförts.
 
Privat så har min hustru kämpat hårt för att lokalisera nytt boende, något som är svårare än det låter då vi söker hyresrätter och inte riktigt är redo att köpa än. Vi har några krokar ute i bland annat Barkarby och Sollentuna, men i veckan kikade vi på en lägenhet i Täby Kyrkby som kändes väldigt rätt och som vi hoppas mycket på.
 
Placeringen känns klockren när det gäller omgivning och skolgång för vår son, men den är inte direkt optimal för mig när det gäller resväg eller träningsmöjligheter. Vid första anblicken så såg det ganska hopplöst ut med buss om enda alternativ, vilket är lite problematiskt eftersom jag inte är riktigt byggd för buss...
 
När man kikar lite närmare så ser det inte så tokigt ut med busshållplats 150m från lägenheten som faktiskt går förbi stationen, något som SL's planerare verkar helt ha missat. Så då finns möjligheten att ta en kort busstur och sedan köra Roslagsbanan om man så önskar, eller ta bussen hela vägen. Total restid är ganska lik den jag redan har så det ska jag nog kunna stå ut med även om det bli med mindre behaglig transport med buss ibland.
 
Träningsmässigt så ser det inte ut att finnas några träningsalternativ alls i närheten, även om det finns ett "gym" vid stationen. Puls & Träning säger sig iallafall ha fria vikter så jag får gå dit och kika, men känslan är att det är ett typiskt "tuggumigym" med maskiner och väldigt begränsat utbud på fria vikter. Vi får se om jag har rätt, men oavsett så öppnar de inte innan 05.00 så då blir det lite svårt att hinna med träningen och hinna till jobbet i tid...
 
Om det inte skulle fungera så får jag kika på alternativet att träna i stan före och/eller efter jobbet vilket inte är ett alternativ jag är så förtjust i. Det får bli Sats då förmodligen, antingen Hötorget eller Zenit som ligger nära kontoret. Klurar också på att testa på Yoga på PANCRASE GYM på Rådmansgatan med baktanken att kanske köra Thaiboxning på samma ställe. Jag känner att jag behöver något mer än bara gym nu när jag är gammal...
 
Så det är som vanligt tusen saker varje dag som ändras...och det är helt underbart kaotiskt och spännande samtidigt som det är totalt utmattande!

Få saker med julen är något jag gillar särskilt mycket, men tanken med julen att visa andra uppskattning och glädjas över andras glädje och framgångar det är något jag verkligen gillar, oavsett om det är vid jul eller inte.
 
Därför är det med stor glädje som jag följer de vänner jag har som verkligen ger allt för att uppfylla sina drömmar och se hur de lyser av glädje när de lyckas. En av dessa är Emil Nord som jag delade lägenhet med under studentåren för länge sedan. Han har en dröm och passion inom filmens värld och under 2015 tog han världen med storm i flera reklamfilmer och spelfilmer.
 



"Att hitta fram till en dröm, oavsett ålder är en gåva. Att sedan vara på rätt plats på rätt tillfälle, det kan man tyvärr inte planera. Men jag hoppas och tror att det kan gå för alla, om man bara försöker. Man kan ju inte få nej, om man inte ens frågar." - Emil Nord
Det är en fröjd att se Emil fortsätta att växa som skådespelare och att dag för dag kämpa för sina drömmar med sådan framgång. 2015 var ett underbart år för Emils drömmar och jag önskar Emil ett ännu bättre 2016 med mina varmaste lyckönskningar. Må dina drömmar alltid lysa klart Emil!