Personligt

Efter att ha suttit med en skruttig iPhone 4s i nästan 3 år så fick jag äntligen min iPhone 6 plus efter att fått väntat 10 veckor sedan jag beställde den och man kan säga att den var värd att vänta på!
 
När iPhone 5s presenterades så var lockelsen snudd på obefintlig. Skillnaden mellan 5s och 4s var helt enkelt för små för att jag skulle känna lockelsen att betala en mindre förmögenhet för en lite större skärm. Ända sedan dess har jag väntat tålmodigt på att iPhone skulle komma med en rejäl skärm och när iPhone 6 plus presenterades blev jag eld och lågor. Äntligen kom det en iPhone med stor skärm!
 
Jag beställde iPhone 6 plus med 128GB när jag hade haft möjlighet att se och känna på den i butik för jag ville vara säker på att den inte var för stor. Det blev många besök och en del tveksamhet om jag skulle gå all-in med iPhone 6 plus eller nöja mig med den mindre iPhone 6. Till slut beslöt jag mig för att köra stort, dels för att jag länge tyckt att iPhone 4s är otroligt liten för att saker som kalender mm ska vara optimalt, men också för att det behövs någon med iPhone 6 plus i testsyfte på kontoret.
 
Lite drygt 10 veckor tog det innan telefonen dök upp förra veckan. Först så orkade postbudet inte leverera på måndagen så jag fick lov att hämta ut i butik på tisdagen. Inga problem om det inte hade varit för det faktum att jag jobbade hemma på tisdagen. Lyckligtvis har vi världens bästa Eva på jobbet som glatt hämtade ut den åt mig så jag hade den på onsdag morgon. På onsdagen så åkte paketet upp i rasande takt, men eftersom jag har ett micro-sim i min iPhone 4s och iPhone 6 plus behöver ett nano-sim så kom jag inte så långt.
 
Eva försökte ordna ett nano-sim, men det var flera dagars leveranstid för att få ett, så då blev det plan B: att försöka klippa till mitt kort. Jag gick ner till Telenor som är vår operatör, men där gick det inte att få till ett nano-sim trots en väldigt serviceminded personal som verkligen försökte att lösa problemet. Istället hänvisade de till Teknikmagasinet 20 meter bort där de inte heller kunde hjälpa, men de hade en klippare som jag fick köpa för en hundring.
 
Väl uppe på kontoret igen så var det lite nervöst att försöka få till ett nano-sim från mitt micro-sim eftersom en felklippning skulle betyda att jag blev utan telefonabonnemang ett par dagar. Eller, ja, en dag iallafall eftersom jag har tvillingkort och jag hade mitt andra sim-kort hemma. Med tungan rätt i mun så klippta jag till slut till och det gick lyckligtvis bra. Som alltid så är det enkelt att köra in en ny telefon och efter en knapp halvtimme med att ladda ner en backup så var det bara att börja använda den gigantiska luren.
 
ÄNTLIGEN KUNDE JAG BÖRJA ANVÄNDA MIN IPHONE & PLUS!
 
Jag hade förväntat mig ett par dagar där jag upplevde den större enheten som obekväm och ovan att hantera, men det tog ungefär noll sekunder. Trots att storleken är avsevärd så kändes den aldrig klumpig eller svår att använda, tvärt om. Det var som att jag alltid haft en enhet av den storleken och allt kändes bara...rätt. Bortsett att den kändes lite "tunn" i början så kan jag ärligt säga att det är den bästa enheten jag någonsin haft!
 
Precis som många redan ser i sin statistik så tar min iPhone 6 plus över allt mer från min iPad mini och jag fullkomligt älskar att läsa böcker och surfa på den. Saker som tidigare var näst intill obrukbara, som kalendern, fungerar nu ypperligt på en stor skärm. Till och med telefonsamtal känns nu mer naturligt än det någonsin gjort och att se på video är en fröjd.
 
Kort sagt så ångrar jag inte en sekund mitt val att välja den större iPhone 6 plus, den har verkligen gett mig ett stort lyft som arbetsverktyg i jämförelse med min gamla tegelsten iPhone 4s.

Det har inte blivit så många bloggposter än i år, men jag har väldigt bra anledningar...jag lovar! Förutom att jag flyttat till helt ny ort och ska försöka lära mig nya rutiner och det faktum att jag nu spenderar ca 10 timmar varje vecka på resande fot så har jag också fått nya arbetsuppgifter och nya utmaningar.
 
Att flytta till en helt ny ort är ingen dans på rosor, även om det är kul att utforska nya saker och hitta nya rutiner. Det kräver en hel del energi också då absolut ingenting är slentrian från uppstigning 05.30 till sängdags omkring 23.30 eller så. Ingenting är enkelt utan allting är ett litet äventyr oavsett om det är att hitta en ny frisör, köpa kläder eller en sådan enkel sak som att beställa en pizza. Det är förstås oerhört spännande, men det tar en hel del energi också.
 
På jobbet har jag sedan december suttit med test på ett stort projekt, vilket är ganska nytt för mig att genomföra under ordnade former även om jag alltid gjort test egentligen på ett eller annat sätt. Testningen genomförs i Jira med tillägget Zephyr som jag fullständigt älskar. Vi kör även med Greenhopper och den trilogin är verkligen helt underbart att sitta och jobba med. Självklart kör vi även med Confluence så vi får ett komplett system för alla behov!
 
Min testkarriär har gått från att hjälpa till med test, till en halvtidstjänst, till heltidstjänst, till testansvarig för frontend och nästa vecka ska jag vara testledare för både frontend och backend. Det ska bli riktigt spännande att få helhetsansvar en vecka, men också lite extra press då jag måste sätta mig in i backendutvecklingen för Hybris, något som jag hittills bara haft hyfsad koll på.
 
Hybris i sig går allt mer från klarhet till klarhet och det är ganska otroligt hur fort man lär sig systemet, speciellt när man sitter som testare och verkligen måste grotta ner sig i precis alla processer och flöden. Jag har lärt mig mer om Hybris senaste månaden än vad jag gjorde på hela förra året sett till funktionalitet och arbetsprocesser.
 
På tal om Hybris så ingår jag sedan årsskiftet officiellt i Hybrisgruppen även om det inte var annonserat innan områdeschefen Nenad gick på lite föräldraledigt. Nu är det dock uttalat officiellt och det betyder att jag har en lite större arbetsgrupp att umgås med nu när Strategy tappade Sïmon som gick vidare till nya stordåd. Jag har dock fortfarande en fot i Strategy även om jag numera har Nenad som närmaste chef.
 
Allt detta har naturligtvis betytt ganska stora förändringar på alla plan och jag har även samtidigt kört andra projekt inom optimering och gjort lite arbete med design, både ren photoshop-design och faktiskt som helhetsansvarig för landningssidorna för Digital River, vilket var ytterligare en ny utmaning. Som grädde på moset har jag även varit iväg på inspirationsföreläsning där jag presenterade trendeer inom e-handeln och gav smakprov på vad Neurowebdesign är.
 
Kort sagt så har jag haft så mycket för min stackars hjärna att processa att jag helt enkelt inte haft energi över till att skriva något på ett tag. Jag hoppas att du har förståelse för det och inte är arg på mig?

De senaste dagarna har jag varit lite låg. Det är mycket med flytten, arbetskamrater hittar nya äventyr och jag befinner mig långt från nära och kära...men det är mer än så inser jag idag.
 
För mig är julen inte bara en högtid med presenter, god mat och trevligt sällskap, det är även en påminnelse om saknad, smärta och sorg. I år är den känslan lite tydligare och kanske är det för att jag nyligen gav min far och farbror ett par gamla filmer i födelsedagspresent från när de var små.
 
På filmerna fanns inte bara min farmor utan också min farfar som dog just på julafton när jag var väldigt liten. Jag har inga minnen av min farfar och jag tror det är första gången som jag faktiskt ser hur han såg ut. Att se farmor igen väcker gamla minnen till liv som sista julen tillsammans när hon var så svag från cancern att hon inte kunde sitta upp.
 
Idag kämpar min morfar mot cancer vilket naturligtvis känns i hjärtat och även om jag är säker på att han har några år kvar så känns det som en hand som kramar runt hjärtat ändå...
 
Den här tiden påminner också om lillebror och det faktum att jag inte lyckades övertala honom att komma förbi och fira jul med oss för två år sedan. Snön och kylan påminner mig mycket om hans öde och ironin att han dog av köld när både han och jag i vår ungdom var nästan immuna mot just kyla...
 
Mitt humör har inte heller förbättrats av att lilla junior mår så dåligt av att jag är så långt bort nu när han behöver mig med flytt och allt och känslan av maktlöshet är bedövande. Allt jag vill göra är att krypa upp framför tvn med honom och hålla honom i min famn. Att få honom att känna sig trygg trots att allt känns skrämmande och otäckt just nu.
 
Det är många känslor som river i bröstet och tårarna är inte långt borta ibland, men någonstans mellan ångest och förtvivlan så försöker de glada minnena bryta igenom. Julafton hos farmor med lillebror som alltid skulle pilla på silverkulan med fågelsången, morfar som eldar upp symaskinen från sekelskiftet, benjamin syrsas sång på julkalender med sprakandet från den öppna spisen...
 
...men mest av allt känslan av att jag får åka hem imorgon och krama om en liten man som är rädd och orolig som jag har saknat så förtvivlat under veckan. Ingenting betyder mer än att få klä granen tillsammans med honom en sista gång i vår lägenhet och se hans lilla ansikte lysa upp av glädje.

Jag gillar inte julen. För mig är julen en ständig påminnelse om personer som lämnat jordelivet och en tid av kaotisk girighet som avslutas med frosseri. Iallafall tills dess att man sitter där vid bordet och allt känns rätt trevligt trots allt. I år påbörjade vi en ny tradition tillsammans med en chilensk familj och det var verkligen en trevlig upplevelse.
 
Trots att julen i år var grönare än någonsin och trots att hela familjen gått runt och varit sjuka i flera veckor, trots att mina föräldrar inte kunde komma i år, trots att min mormor precis gått bort och trots att jag jobbat under semestern så blev årets julafton en riktigt, riktigt trevlig upplevelse.
 
För trots allt detta så kom mina föräldrar förbi innan jul och även om det var en kort visit så kändes det underbart att se dem. Julen blev märkligt nog mindre viktig i år och det blev mer intressant att helt förutsättningslöst se vad en chilensk julafton betyder än att springa i affärer och stressa upp sig.
 
Så här i efterhand så kan jag säga att jul på chilenskt vis är precis lika härligt och fyllt med mat och godsaker, men det finns en känsla av att man tar det lite som det blir och att det viktigaste är att vara tillsammans och ha det trevligt. Med nästa 20 personer samlade så är det en förutsättning och oj så våra värdar Angela och Leonardo lyckades väl med detta!
 
Det var en härlig stämning och inte alls så fokuserat på julen utan mer avslappnat och trevligt. Maten var fantastiskt god och stämningen var på topp hela kvällen. Julklappsutdelningen var den längsta jag någonsin varit med om, men den blev en festlig tillställning med lilla Santiago som tomtens hjälpreda där varje klapp gav applåder och glada utrop till Santiagos glädje.
 
Det är få jular sedan min farmor gick bort för lite drygt 20 år sedan som jag uppskattat så mycket som denna, mycket tack vare vår nya chilenska familj och deras varma och hjärtliga välkomnande. Nästa år hoppas jag att samma härliga stämning kan infinna sig och att mina föräldrar kan dela julen med oss.
 
Tills dess önskar jag en god fortsättning och ett riktigt gott nytt år! 
 
 

Ända sedan jag tog mina första kliv ut på Internet har jag haft en dröm. En dröm att bygga en gemenskap där de smartaste, initiativrikaste och mest fantastiska människor delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Nu vill jag förverkliga det, tillsammans med dig.
 
Under den senaste månaden så har jag jobbat hårt på den här sidan. Jag har rivit den i småbitar och byggt upp den från grunden. Allt med ett tydligt fokus: skapa en plattform där jag kan vara kreativ och bygga vidare på sidan med så får restriktioner som möjligt.
 
Nu har jag äntligen den plattform jag saknat och då är det dags att se om jag kan förverkliga min dröm om att bygga en gemenskap. Under min livstid har jag träffat så otroligt många smarta, intressanta och passionerade personer så nu vill jag försöka samla alla er här hos mig.
 
Det finns inget krav på deltagande, ingen gömd agenda att jag ska spamma eller tjäna pengar. Bara en dröm om att få skapa en gemenskap och kanska inte alltid känna mig så ensam i mitt skapande här.
 
Det kanske är en naiv dröm att tro att just du vill bli medlem på min sida eller ännu mer naivt att tro att det går att skapa en gemenskap på en sådan spridd plattform som detta är. Men det är min dröm och kanske, bara kanske, kan du tänka dig att lägga några minuter av din tid för att den ska kunna gå i uppfyllelse?
 
Min dröm är att få 1000, riktiga, medlemmar under 2018 och att alla skriver en kommentar i just den här posten. Det är kanske inte rimligt eller möjligt, men det är min dröm.

Vill du hjälpa mig försöka uppfylla min dröm?

❤ Det skulle betyda så mycket ❤

De senaste 4-5 månaderna har jag känt att det behövs en förändring här på bloggen, en förändring som matchar den förändring som jag själv går igenom och ju mer tiden går, desto mer gnager den känslan i mig...
 
Jag har tänkt mycket under de senaste månaderna och vänt och vridit på vad jag egentligen vill använda min webbplats till och vilken plattform som jag vill bygga det på. Wordpress och andra alternativ har flugit förbi i min hjärna och även om det känns lockande att byta så kommer jag att ligga kvar på IPB. Dels för att jag redan investerat en hel del i det här systemet och dels för att IPB kommer med en ny version som har mycket som jag inte kommer att kunna få på andra plattformar.
 
Just syftet med webbplatsen har alltid varit lite svårt att definiera eftersom jag vill så mycket alltid. Nu måste jag dock ta ett beslut och fokusera på en sak känns det som. Exakt vad det ska vara är jag inte helt säker på än, men jag är helt säker på att jag kommer att ha en del av sajten öppen och en del tillgänglig bara för medlemmar. Den största utmaningen blir som alltid hur jag ska presentera navigering och strukturera upp innehåll så det blir enkelt att navigera runt.
 
Just nu snurrar ganska många saker i huvudet på många plan och jag är lite mer vilsen i livet än vanligt så det är en del som måste falla på plats innan jag gör något. Min plan är dock att webbplatsen ska få sig en uppryckning under Q1 2014, kanske till och med ännu tidigare...

Igår var jag till Stockholm över dagen för att gå igenom lite detaljer i ett projekt jag jobbar med nu och för att ha ett möte med kunden gällande den design jag tagit fram för deras e-handelssatsning. Det var med en skön känsla jag återvände hem igen efter att designen fått med beröm godkänt.
 
Det var en månad sedan som jag började den kreativa processen för en av våra kunder och jag hade en riktigt dålig start där jag lyckades bli sjuk ett par veckor. Lyckligtvis hade jag innan det fått oerhört bra feedback och inspiration från hela kundens marknadsavdelning där vi bland annat satt en hel dag och diskuterade designen i en fantastiskt bra brainstormingsession.
 
Det gjorde att jag även under sjukdomsperioden kunde skissa i huvudet lite och förra veckan kavlade jag upp ärmarna och gav ett första utkast på en design. Mottagandet var positivt, men jag var inte helt nöjd för det var småsaker som behövde filas bort och struktureras om. Kundens projektansvarige och flera från Brightstep gav bra feedback på vad de tyckte skulle fungera och inte fungera och till slut satte jag mig med Patrik som också är mycket skicklig interaktionsdesigner i en lång diskussion där vi vände på varenda pixel i jakten på den perfekta designen. Patrik är det perfekta bollplanket som får mig att omvärdera och vända på precis allt tills jag får fram det som ibland kan fastna i den kreativa processen.
 
Resultatet blev riktigt bra och jag la till en detalj som jag tyckte skulle passa bra för målgruppen och den vision som kunden har. Designmötet vi hade igår var nog ett av de kortaste och kontentan blev mest att bekräfta att jag hade träffat rätt och att kunden var riktigt nöjd med resultatet. Det kändes extra skönt att få höra att kunden var speciellt nöjd med att jag förstått målgruppen och den vision som kunden har med sin e-handelssatsning.
 
I ett designuppdrag är att det alltid extra viktigt att få till första sidan och ramverket och det är en speciell känsla när man lyckas komma tillbaka efter en tids sjukdom och verkligen pricka huvudet på spiken nästan direkt. Det är ett direkt resultat av en kund som förstår vikten att avsätta tid för att ge mycket input och verkligen låta mig förstå alla led i deras verksamhet, från butik till marknadsföring och dessutom låta mig sitta ner med alla dessa kreativa människor och få riktigt grotta ner mig i deras hjärnor. Det ger väldigt bra resultat även om det krävs lite mer tid och engagemang från kundens sida.
 
Sedan ska jag inte sticka under stolen med att kundens projektansvarige Johan är ruskigt duktig på det han gör och att det både motiverar och underlättar mitt kreativa skapande. Överlag kan jag säga att det här projektet känns riktigt, riktigt bra och jag ser fram emot att få se det här företaget ta steget ut på e-handelsarenan med en fantastisk plattform och en design som jag hoppas ska bli väl mottagen och leda till en fantastisk framtid för det här företaget.
 
Jag är väldigt nöjd med min egen insats så här långt med andra ord och i höst kommer även du att få se frukten av vad jag jobbar med just nu. Det ska bli spännande att se vad du tycker om min design och mina tankebanor då.

I måndags fick jag ett mail från Lena Hackelöer som ville träffa mig för en tredje intervju, så imorgon bär det av ner till Stockholm för en pratstund som jag misstänker blir på engelska. Det är alltså positionen som webbdesigner som jag ska bli intervjuad och av en slump hittade jag en film med Kristoffer Darj som jag mötte i förra intervjun där han berättar lite om jobbet.
 

 
Så nu hoppas jag bara att jag kan ge ett gott intryck på Lena och sen får vi se hur det går :)

Jag har varit på ett par konferenser i mina dagar, men normalt så brukar det inte locka speciellt mycket. Nu när jag jobbar på Claremont däremot så känns det lite annorlunda så när möjligheten presenterade sig så tvekade jag inte utan åkte glatt med till Montenegro för en tre dagars konferens.

Låt mig först förklara varför jag inte brukar gilla konferenser, företagsfester och After Work: det brukar snabbt eskalera till en repeterande process där man pratar ytligt och alkoholen brukar göra även de mest intellektuella till högjudda skrikhalsar. Normalt så brukar jag klara av ett par timmar, men sedan blir det bara tröttsamt.

Sedan jag började på Claremont så har det varit annorlunda. Jag inte bara gillar att hänga med mina design kollegor, jag brukar få svårt att ta mig hem innan sista tåget till och med! Det är för att diskussionerna är på rätt nivå, alkoholmängden tillräckligt för att lossa på tungorna, men inte så mycket så folk blir högljudda eller flygplan.

Så när det var dags för en konferens så kändes det som en bra idé även om det var långt bort och en ganska lång period. Risken för social utmattning var stor, men jag litade på att Claremont skulle hantera detta på samma fantastiska sätt som de hanterar allting annat.

Flygresan ner var lång, men ändå trivsam. Jag fick lära känna nya personer och hade en trevlig stund på både flygplatsen och flyget ner. Väl framme i Montenegro omkring midnatt så var det dags för en lång bussfärd till vår destination. Återigen så var humöret på topp och tiden flög fram, precis som vår buss på smala slingriga vägar i nattsvarta mörkret.

Väl framme vid hotellet så slogs jag av hur stort det var. Jag har jobbat inom hotell ganska många år och de hotell som jag jobbat på, eller bott på, kändes som miniatyrer i jämförelse. Incheckningen gick supersmidigt och jag och min rumskamrat fick en villa i bergssluttningen ovanför själva hotellbyggnaderna. Villorna hade två våningar med balkong och vardagsrum uppe och sovrum nere. Lyxigt värre med andra ord.

Dag 1 började med frukost så klart och vilken frukost det var. Mängder av alternativ, men det var storleken på matsalen och utsikten ut över havet, där man förmodligen kunde se Italiens kust om man ansträngde sig lite, som imponerade.

Efter frukosten började konferensen uppe på takterassen där vår VD höll ett kort anförande innan vi fortsatte nere i stora konferenssalen. En mäktig presentation om framtiden och genomgång av alla bolagen toppades av med en presentation av Claremonts nya grafiska profil och varumärke.

 

[caption id=" align="aligncenter" width="960] Hela Claremont gänget samlade för episk konferens[/caption]
Resten av dagen samlades vi bolagsvis och hade som uppgift att definiera våra bolag i den nya visionen. Det är svårt att förklara hur det är att jobba tillsammans i vårt design gäng, men det är underbart. Kvällen toppades sedan av med en middag och för de som så önskade så blev det dans på stadens häftigaste nattklubb. Jag skippade det för jag var, en härlig dag till trots, helt slutkörd mentalt.

Dag två bjöd på en fortsättning av vårt arbete dagen innan. Vi delade upp oss ytterligare och jag tillsammans med tre andra tillbringade ett par timmar under ett parasoll på stranden. Där diskuterade vi våra roller och bidrag i designgruppen eftersom vi alla är lite av schweiziska arméknivar med flera strängar på våra lyror.

Efter lunch bar det iväg till Lovcens Nationalpark där vi skulle bestiga ett berg tillsammans. Det blev en lång bussfärd som livades upp av en av de mest underhållande guiderna jag någonsin haft nöjet att lyssna på. Montenegros historia målades upp med humor och träffsäker retorik så det var en fröjd att lyssna på.

Väl vid bergets fot så bar det av mot toppen i en inte helt rasande fart då jag tog följe med några kollegor som inte kunde gå så fort av olika anledningar. Lite mer än halvvägs så var det några som kände att det blev lite för mycket så jag fortsatte själv den sista biten upp mot restaurangen och sedan vidare upp till mausoleumet på toppen.

 

[caption id=" align="aligncenter" width="1299] Utsiktplats bakom mausoleet. Bild av Sophie Johansson[/caption]
Efter en fantastisk eftermiddag bar det av mot hotellet igen och vi fick njuta av en helt otrolig solnedgång. Bergens toppar målades gyllene och vi hann lagom fram till kusten för att se havet förvalndlas till en glittrande gyllene bädd som sakta övergick till karmosinröd glöd innan ljuset falnade till mörker.

Återigen avrundades kvällen med en sen middag. Denna gång blev det fisk för hela slanten och det var fantastiskt gott. Trevligt sällskap till trots så var mitt huvud så trött så jag lämnade efter maten för att få lite sömn och tid för reflektion. Vi tog en kort runda i staden innan det var dags för sömn för min runskamrat var lite sugen på ett snack efter middagen. Vi lyckades hitta ett hamburgerställe som gjorde ett undantag för oss och min rumskamrat fick en gigantisk hamburgare att avrunda dagen med.

 

[caption id=" align="aligncenter" width="719] Patrik Vuorela äter en gigantisk hamburgare![/caption]
Sista dagen var det återigen arbete i bolagen på förmiddagen innan det var lunch på egen hand i Budva där många gav sig in i
för att shoppa innan det var dags att åka hem. Själv körde jag en episk pizza precis utanför muren eftersom jag redan vart inne och kikat tidigare och sedan smet jag in och checkade ut.
Efter lunchen så avrundade vi med ett anförande på takterassen igen. Vi tog lite spontana kort med en drönare och sedan fick vi en avslutande presentation i konferensrummet innan det var dags att åka hemåt efter en kort fika i Breeze Bar på hotellet.

Efter en lång bussfärd där de flesta passade på att vila lite så blev vi lite försenade på flygplatsen i Montenegro. Det kändes inte som någon stor sak för konversationerna flödade och tiden passerade fort i gott sällskap.

Flyget hem gick som en dans och väl på marken igen så hade det blivit en liten miss i planeringen för taxin hem. De kollegor som jag skulle dela taxi med hade åkt i det tidigare planet, men det gjorde inget utan jag hittade snabbt andra kollegor att dela en taxi med. Väl hemma strax efter midnatt så blev det en dusch och sedan ner i sängen.

En resa av det här slaget kan vara utmattande, speciellt för personer som har en introvert personlighet som jag delvis har. Arbetet i sig var ganska krävande mentalt och utbytet socialt var enormt. Trots detta så kändes resan otroligt givande och jag var inte alls lika trött mentalt som jag trodde att jag skulle vara. Tvärt om.



[caption id=" align="aligncenter" width="960] Utsikten från poolen nedanför villan där jag bodde.[/caption]
Resan i sig var otroligt välorganiserad, både av Claremont internt och av våra arrangörer. Varenda del av resan kändes genomtänkt och det fanns gott om personer att fråga om det var något man undrade över. Det var en av de få gångerna jag aldrig behövde fråga hotel personalen något, vilket är ett riktigt bra betyg.

Hela resan präglades av en härlig stämning, kommunikation och ett öppet sinne. Det var enklare än vanligt att lära känna nya medarbetare för alla delade samma öppenhet. Även om det blev en hel del ytligt prat också så föll det sig ändå naturligt att prata om saker som var intressanta. Arbetsprocesser, senaste teknikerna för utveckling och hur man bäst hanterar värdering av krav på ledningsnivå blandades friskt med djupdykningar att lära sig mer om andra medarbetare och deras förmågor.

Montenegro visade sig från sin bästa sida och även om inte alla kunde engelska så visade kroppspråket och glimten i ögat vilket fantastiskt folk som bor där. Staden vi bodde i, Budva, var ett arkitektonisk underverk där alla hotell verkade tävla med varandra om att vara mest unikt och spektakulärt. Överallt syntes en kärlek och passion för att arbeta med sten där till och med kyrkogårdarna utsmyckades som om varje gravplats var kejserlig.

Jag har en hel del bilder från resan och jag ska lägga upp dem i galleriet sedan när jag hunnit bygga klart det.

Kort sagt var det en fantastisk resa och återigen har Claremont visat att man kan leverera på alla fronter! Jag ser redan fram emot nästa resa och vem vet…kanske är du med på den resan också?

Veckan som varit har bjudit på en liten berg och dalbana kan man säga. Läkarbesök och röntgen har mixats med nya kontakter och ett inspirerande kaos på jobbet. Som grädde på moset är jag nu med gymkort också.
Veckan började med ett besök hos läkare. Dels för att kolla varför jag har lite problem med knäna och dels för att börja en utredning om SHR. Åkte och tog en röntgen på mitt högra knä och bokade in en tid för SHR i slutet på månaden.
Nästa steg i min hälsoresa blev att skaffa ett gymkort på SATS som jag hämtade upp i torsdags. Det blir en nystart nästa vecka och extra kul att det är flera på jobbet som verkar vara på hugget. Gymmet ligger knappt 50 meter från jobbet också så det kommer att bli riktigt bra tror jag. Ambitionen är att börja med 3 dagar i veckan och sedan får vi bygga på från det.
På måndag ska jag beställa en hälsokontroll med extra provtagning. Förutom den vanliga undersökning så kommer prover att tas för Apolipoproteiner A & B (blodfetter), kalcium, järn, kreatinin, albumin, ASAT, ALAT, GT (njur-och leverprover), CRP (infektionsmarkör) och TSH (sköldkörtelprov). Kvar på min lista efter det blir ett besök hos tandläkaren, sedan får vi se vad som behövs framåt.
I veckan fick jag knyta lite kontakter relaterat till min roll som Gruppledare för Atlassian Stockholm. Ett par herrar från Tyskland kom på besök och vi hade ett trevligt möte. Matti är Gruppledare i Helsingfors och tillsammans med Andreas så hade de många spännande förslag på samarbeten i Atlassian gruppen.
Från Praqma träffade jag Johan och en av hans kollegor som berättade om deras verksamhet och hur de kan bidra till gruppens framgång. Det kommer att bli en spännande vår med andra ord och i helgen ska jag boka in de första eventen.
På jobbet är det extra spännande tider just nu. Många initiativ flyger runt och ibland är det saker som verkar tokiga och man hör lite lös information som låter katastrofala. Sedan tar man ett möte och får hela bilden och vips så är det hur logiskt och bra som helst. Inget nytt på stora företag, men just nu verkar det vara extra mycket sånt som gror. Mycket spännande och lärorikt.
Själv sitter jag på ett projekt som projektledare nu och väntar på beslut på ett annat projekt. Jag driver också ett antal initiativ inom min grupp för samarbeten och processer. Samtidigt verkar alla på jobbet vara i en kreativ fas så jag kör workshops och bidrar i olika metod och processforum hela dagarna. Det är tidvis lite krävande, men ack så roligt.
Så 2019 har börjat med en rivstart och planen framåt är kristallklar för mig. Jag har ett uppdrag som sträcker sig hela året, hälsoresan är utpekad både privat och med familjen och det finns en plan för Atlassian gruppen som ska exekveras. Det rör sig framåt långsamt, men stadigt och jag har ingen brådska att det ska gå fortare heller.
Jag befinner mig på en bra plats i livet just nu.

Senaste tiden så har mycket av min energi och tid gått åt till att lägga ner mitt företag och skära ner på aktiviteter. Trots detta så har inte min bok hamnat i limbo, tvärt om. Mina senaste tre uppdrag har gett mig mängder av nya insikter och stöd för att min process fungerar. Jag skriver lite här och där, vilket betyder att det går framåt.
 
Det är något magiskt när företag efter företag som jag jobbar med har samma "pains" och att samma saker kommer upp hela tiden. Pains som jag identifierat och har med i min bok tillsammans med lösningar som är testade och fungerar.
 
Idag kikade jag i mina anteckningar och hur långt jag kommit i Scrivener för det har känts som det knappt har hänt något senaste tiden. Det är fortfarande mycket som saknas, men när jag läser det som jag skrivit så känns det väldigt bra.
 
Knappt 50.000 tecken så omkring 35 sidor text bara än, så det är långt kvar. Jag har gott om anteckningar som ska renskrivas med allt från hur Confluence ska struktureras till skillnaderna mellan projektbaserad utveckling och produktbaserad utveckling. En del specifika saker som hur man säkerställer teknisk stabilitet i Jira, Git strategier utifrån GitFlow och GitHubFlow och hur design kan jobba med brancher med hjälp av Abstract.
 
En del skisser för illustrationerna ligger lite här och där och måste samlas ihop också. Det blir en hel del av det för jag anser att det visuella är väldigt viktigt, speciellt för personer som jag som behöver just den visuella representationen för att förstå helheten.
 
Så, det går lite långsammare än planerat, men det går onekligen framåt.