Personligt

Som du kanske märkt så har det blivit lite lägre tempo här senaste veckorna och det beror på att processen att lägga ner mitt företag och intensiteten på mitt nya uppdrag kostar ganska mycket energi. Ingen fara dock, jag väljer bara att fokusera på det just nu så jag inte bränner ut mig.
 
Att lägga ner ett företag tar en hel del energi när det är kunder som ska byta till nya webbhotell och servicen inte riktigt är vad man kan önska. Det kostar oerhört mycket tid och stress för jag har redan betalt stora pengar på att hålla mina servrar igång så kunderna kan få extra tid på sig att flytta. Förra veckan var otroligt frustrerande och jobbigt, men den här veckan är lite lugnare även om det så klart går alldeles för långsamt för att jag inte ska få magsår av det.
 
På jobbet så är det nu full fart i mitt uppdrag och även om det så klart är otroligt kul och givande så kostar det också väldigt mycket energi. I fredags till exempel hade jag workshop med en stor grupp som jag aldrig träffat tidigare där vi tre timmar gick igenom deras utmaningar och förhoppningar för framtiden. Varje dag är det nya möten med okända personer med nya utmaningar som jag behöver förstå så jag kan ge bästa möjliga hjälp.
 
Det är otroligt givande att få den möjligheten att kunna djupdyka på den nivån som jag kan göra och skapa värde på riktigt till så många människor. Komplexiteten är enorm och varje dag är fylld av ny kunskap och förståelse på dussintals områden. Jag somnar varje kväll med ett stort leende med ett helt tomt batteri då jag gett allt under dagen. Det är underbart, men inte helt förenligt med andra mål som jag har, inklusive att skriva mer här på bloggen.
 
Vis av erfarenhet så har jag släppt lite på ambitionsnivån här för att undvika att mina energidepåer blir för låga så jag mår dåligt istället för tillfreds med livet. Jag ska bara komma förbi den närmaste perioden så jag kan släppa mina kunder med gott samvete och sedan balansera jobbet lite. Just nu dyker jag lite för djupt in i rollen så jag riskerar att slukas helt, så jag behöver lyfta lite så jag hamnar på rätt nivå även där.
 
Jag gör även ganska stora förändringar på andra plan för att frigöra energi och framförallt tid, men det är en helt annan bloggpost. Var bara lugn att jag mår bra och kommer snart att komma tillbaka till skrivandet igen. Det är bara lite annat som ockuperar min tid just nu som behöver hanteras så jag hamnar i fas igen.
 
 

De senaste två veckorna har varit hektiska, väldigt hektiska. Jag var iväg till Sälen med goda vänner, besökte Klarna för ännu en intervju, skapade ett CV, skapade en ny logotyp åt ett företag, gjorde ett par kundbesök, skapade nytt tryckmaterial till Höstmörker och sen har jag jobbat på en e-handelskonvertering, ett par rapporter och så har det varit tentavecka med allt vad det innebär.
 
Puh! tror jag summerar dom senaste veckorna som började med en tripp till Sälen i goda vänners sällskap. Efter en trevlig resa upp och en trevlig första kväll klämde jag till med 40+ graders feber som slog till när vi gick på spa självklart. Jag får skylla mig själv som trodde att efter höstens vansinnes tempo så skulle jag klara mig när jag väl tog det lugnt och släppte alla krav ett tag. Lite ångest för att jag sabbade stämningen för dom andra, men ändå glad i själen när jag kom hem och kryade på mig efter ett par dagar.
 
Efter en del mailkonversation med Kristoffer Darj på Klarna så blev jag inbjuden till intervju två och lyckades pricka in en skjuts med en vän som skulle till Stockholm redan dagen efter, vilket passade Kristoffer bra också. Kom ner tidigt och passade på att ta ett kundsamtal innan jag gick upp till Klarnas kontor för att göra ett snabbt IQ test och sedan prata lite med Kristoffer. Grämer mig fortfarande att jag bommade en fråga på IQ testet och jag vet inte om jag tycker att intervjun gick särskilt bra heller. Jag var lite för trött och lite för sliten för att ha kunnat gjort ett bra intryck, men vi får se om någon vecka var Kristoffer tyckte.
 
Min Svåger som jobbar på Atea krävde ett CV eftersom Atea har ett jobb som han tyckte jag var perfekt för, så det var bara att öppna upp InDesign och göra ett CV. Resultatet blev ganska bra om jag får säga det själv. Jag har också fått bra respons från ett par företag som jag skickat till, bland annat Norkay, Landetreklam och Heimer & Company. Nu ska vi se vilken respons det får på Atea också samt dom andra företagen som jag skickat till under dom senaste veckorna.
 
Jag har hunnit jobba en del också, bland annat med en e-handels konvertering som ska vara klar nu i dagarna och sedan har jag gjort ett snabbt jobb i Illustrator för att skapa en logotyp för ett e-handelsföretag som vill hålla locket på ett tag till. Höstmörker är ett evenemang som går av stapeln ikväll och jag fick äran att skapa affisch, biljetter, parkeringsbiljetter och en tidningsannons, något som var väldigt givande måste jag säga.  Slutligen har jag hunnit med ett par kundbesök som resulterat i ett par offerter och har blivit tvungen att tacka nej till ett par projekt på grund av tidsbrist. Bland annat ett projekt som det skar i hjärtat att ge tråkigt besked till, men finns det inte tid så gör det inte det.
 
Studier har varit det som har dominerat senaste veckan iallafall, eftersom det är tentavecka och jag studerar 150% på distans, vilket betyder en hiskeligt massa skrivande. I en kurs har jag skrivit en rapport om grafisk utformning för webb och jämfört Aftonbladet med DN plus en summering av en del av Information design, an introduction och sedan kompletterat med en redesign av en akademisk rapport med tillhörande motivering. Inatt skrev jag en rapport om additiv och subtraktiv färgblandning och under veckan klämde jag i med både en 48 timmars hemtenta om kognitionsvetenskap och en 25 frågors snabbtenta i samma ämne. I dom andra kurserna så blev det en rapport om tvärvetenskap och lite annat smått och gott.
 
Förutom att jag blev sjuk ett par dagar så klämde junior i med att bli tokförkyld mitt i tentaveckan, vilket ställde till det en del tidsmässigt. Det blev också sjukdom i skolarbetet med ett par klasskamrater som insjuknade så det blev lite spännande på så vis också eftersom det är en hel del grupparbete med allt vad det innebär.
 
Den närmaste tiden kommer förmodligen att bli lika hektisk och kalendern börjar fyllas på ordentligt. Dels har jag flertalet projekt som kommer att börja framöver, dels så bär det iväg till Borås på Distanshandelsdagen om ett par veckor och nästa vecka kommer att vara en mellanperiod innan jag får ta bussen till Borlänge igen och sätta mig i skolbänken i inte mindre än tre nya kurser.  Jag ska även passa på att vara lärare tillsammans med ett par skolkamrater och knyta ihop det sista på kurserna jag läser nu. Jag ska också börja kika på vårens Exjobb och sedan får vi se om det blir som planerat eller om jag får lägga om utifrån en arbetsgivares önskemål.
 
Må du leva i intressanta tider är en beryktad förbannelse med tvivelaktigt ursprung och även om jag kan förstå vad det syftar till efter den senaste tidens hektiska och händelserika schema så njuter jag ändå.  Så jag hoppas att du också får leva i intressanta tider, men på ett bra sätt.

Förra året tog vi beslutet att flytta till Täby Kyrkby för att få en bättre skolgång för vår son. Till en början var vi i himmelriket och allt verkade fungera perfekt på Midgårdsskolan, men det förbyttes snart i en höst av förtvivlan och ilska. Allt tack vare en senil rektor som gick långt utanför sina befogenheter.
Photo by Arifur Rahman Tushar from Pexels   Att byta skola är aldrig lätt, speciellt när det kommer hastigt som det gjorde förra sommaren. Trots detta så fick vi en bra start på Midgårdsskolan med en engagerad och positiv lärarkår som verkligen visade framfötterna när det gällde att få vår son att trivas. Höstterminen trillade på i ett positivt och trivsamt töcken tills vi en dag blev kallade till den nya tillfällige rektorn för att en incident hade skett.
Exakt vad som hade skett brydde sig inte rektorn om utan allt fokus låg på att vår son hade blivit arg och slagit ett annat barn. Detta var så klart så allvarligt att en polisanmälan skulle göras och socialtjänsten skulle kallas in. Inte för att att det behövdes, utan för att skolan inte skulle framstå som oansvarig förklarade rektorn inför våra oförstående blickar. Det var här allt började gå åt pipsvängen.
Polisanmälan las så klart ner omedelbart och hos socialtjänsten fick vi ha ett möte och därefter meddelade även de att de inte såg någon anledning till att ta saken vidare. Vår son blev förstås förkrossad över att bli polisanmäld och hamna hos socialtjänsten och vi började se en negativ trend i skolan där lärarna förföljde vår son och betedde sig som att han var ett monster. Detta gav upphov till starka känslor av otrygghet och osäkerhet och kort därefter hände ytterligare en incident.
Beskrivningen av händelsen beskriver hur en lärare följt efter vår son, vilket fått honom att bli arg då han känt sig trängd. När han blir arg så tar läraren tag i honom och håller fast honom, vilket är precis vad vi sagt att man inte ska göra. Vår son får panik och börjar slåss för att komma loss. Då börjar lärarna skrika och fösa in alla andra barnen i skolan och de låser sedan ut vår son som av förståeliga skäl blir ännu mer emotionell av allt skrikande och att bli lämnad ute själv.
Efter detta så kallas min fru in och rektorn tycker att vi "ska ta en paus", vilket min fru tolkar som att vi låter vår son vara hemma ett par dagar så vi kan reda ut vad som har hänt. Efter ett par dagar frågar vi om vår son ska komma nästa vecka och får till svar att han är avstängd från skolan på obestämd tid. Veckan efter kommer ett beslut hemskickat daterat 7 dagar efter incidenten.
Samma dag får vi se att skolans vaktmästare kliver ut ur vår trappuppgång och vi hittar en skriftlig varning i vår brevlåda. Uppmaningen är att om vår son inte skärper sig så får han byta skola. Tonen är mycket hotfull och jag börjar undra vad i hela friden rektorn håller på med. Några dagar senare får vi ett beslut på att vår son ska ha nedsatt studiegång och inte får gå i skolan längre än till klockan 12 på dagarna. När jag ifrågasätter detta så meddelar rektorn att detta ska gälla året ut, dvs 2 månader, för de inte har personal för att hantera situationen.
Det är här jag tröttnar på den senila rektorn som är pensionerad och uppenbarligen helt utan verklighetsförankring så jag anmäler Midgårdsskolan till förvaltningsrätten och Skolväsendets överklagandenämnd då rektorn vägrar ändra sitt beslut om nedsatt studiegång. Det tar några dagar så har rektorn bytt ton och vår son får åter gå i skolan igen, förmodligen efter att ha fått smisk av kommunens representant gällande sina övertramp i hans iver att tolka lagtexter lite som han själv vill.
Det ska nämnas att vår son har under hela tiden på Midgårdsskolan haft en "assistent" som ska hjälpa till med att avstyra bråk och liknande. Vi gick även på utredning för ADHD, vilket skolan bett om. Inte en enda gång har vi som föräldrar blivit tillfrågade eller fått vara delaktig i processen att välja assistent utan istället har ett antal personer helt utan kompetens blivit utvalda. De har av någon anledning dessutom blivit utvalda för att hjälpa vår son i skolarbetet, vilket är lite märkligt när han ligger föra sina klasskamrater och flera gånger blivit tilltänkt att flytta upp en klass på grund av detta.
Inte heller har vi varit delaktiga i några utredningar eller handlingsplaner och enligt den dokumentation som de delgivit förvaltningsrätten har det heller aldrig funnits något liknande heller. Däremot har de skickat i incidentrapporter som mycket målande beskriver deras egna upplevelser, i vissa fall på två olika sätt som de glömt att ändra innan de skickat i pappren, helt utan inslag av vad andra involverade personer beskrivit. I den första incidenten så "glömde" man tex att beskriva att vår son blev sparkad av flera andra barn och ett av barnen uttryckte sig att det inte var konstigt att vår som kände sig trängd när nästan hela skolan var på honom.
Så trots en "assistent" och trots att incidenterna inte varit allvarliga annat än att skolan personal skrämt upp alla med sitt beteende och trots att vi tydligt förmedlat det behov som vår son har (ge utrymme att lugna ner sig, använd lågaffekt bemötande och under inga omständigheter ta tag i honom) så kan vi tydligt se att Midgårdsskolan misslyckas om och om igen med sitt uppdrag. Detta har de själva medgett och resultatet blev att vår son blev djupt deprimerad och vår familj fick offra hundratals timmar för att ha vår son hemma. Allt för att Midgårdsskolan inte kan fullfölja det uppdrag de har enligt lag.
Eter julen så skedde en tredje och sista incident där den assistent som då var utsedd återigen gjorde allt fel, inte för att vår son gjorde något utan för att han lät arg då en annan klasskamrat skrek åt honom och han svarade tillbaka. Återigen hålls vår son i så hårt att han får blödande rivmärken på armarna, men denna gång lyckas han kontrollera sin panik så han slår inte vilt omkring sig utan försöker ta sig därifrån. Då han tar sig från platsen för att lugna ner sig, som han blivit lärd, förföljs han och trängs upp i ett rum av tre vuxna där han verbalt ger uttryck för sin rädsla i form av hot.
Den nye rektorn meddelar då att vår son bör byta skola. Inte nödvändigtvis för det som då skett eller det som skett tidigare, utan för att Midgårdsskolan inte har det som krävs för att hantera sitt uppdrag när det gäller barn med tex ADHD. Rektorn anser även att situation i skolan blivit så dålig så att vår son skulle må bättre att börja om på ny skola. Rektorn har även tagit kontakt med en annan skola och berett plats för vår son och även jag och min fru ser att det förmodligen är ett betydligt bättre alternativ än att stanna på Midgårdsskolan.
Under 6 veckor får vi sitta i limbo och pussla med arbetstider innan vi kan börja i den nya skolan och den nya rektorn gör så gott hon kan för att vår son ska få lite skoltid på Kyrkskolan istället, något som uppskattas mycket av både mig och min fru, men framförallt av vår son. Efter denna mycket plågsamma tid där en senil rektor och en okunnig lärarkår helt förstör för en elev och dennes familj så har vi nu en helt annan situation där lugnet så sakta infinner sig igen efter en inskolningsperiod.
Det ska nämnas att jag lägger allt ansvar på den senile rektorn som enligt de dokument som vi fått från förvaltningsrätten bland annat visar att han inte skött sitt uppdrag och att personalen under hans ledning aldrig fått information eller handledning gällande vår son eller andra barn med ADHD liknande behov. Vår sons lärare är förmodligen en av de bästa lärare jag någonsin sett och hennes engagemang och kompetens förtjänas att hyllas. Även övriga lärarkåren består av bra och vänliga människor, men de saknar förståelse och kompetens att jobba med lågaffektivt bemötande då detta inte verkar läras ut i någon större utsträckning.
Vår situation är inte på något sätt unikt och jag vet flera barn som liksom vår son fått sluta på Midgårdsskolan för att det saknas kompetens och personal. Jag vet även att kommunen är medveten om detta problem och att de blundar för att skolorna i Täby helt saknar den kompetensen vilket gör att många barn, och deras föräldrar, far väldigt illa. Istället vill man skära ner på de få skolor som faktisk har kompetens och sätta alla barn i de skolor som idag inte ens har resurser eller kompetens att göra anpassningar för de elever de redan har i klassrummen.
Tittar man runt om i Sverige så är det som skett oss inte ens ovanligt utan snarare normen där alla barn som inte sitter tyst och snällt ska avhysas från skolans område istället för att hjälpas. Jag läser nästan dagligen om de hjärtskärande berättelserna om föräldrar som slåss mot skolväsendet och den ångest och maktlöshet de känner då man som förälder inte har några som helst medel att sätta mot skolans beslut om avstängning till exempel.
Ensamstående föräldrar vandrar genom en tillvaro som består av total maktlöshet och förtvivlan med en förlamande känsla av ensamhet som orsakar depression och psykisk ohälsa. Dessa hjältar som kämpar i ett till synes ogenomträngligt mörket ser många ner på och klassar dem som dåliga föräldrar för att de inte orkar hålla humöret uppe alla gånger eller för att de inte kan arbeta heltid.
Vår familj har haft turen att få hjälp och trots stora påfrestningar ekonomiskt och mentalt så har vi klarat oss igenom även denna prövning. Jag vet att andra inte har den turen, att ytterligare hundratals människor kämpar just nu och att ännu fler kommer att gå igenom liknande helvete i framtiden om ingenting görs åt skolans brister omedelbart.
 
Till er som fortfarande kämpar vill jag bara säga detta: Du är inte ensam och ge inte upp.
 
 

Egentligen hela 2018 har jag varit mer sjuk än vad jag brukar och jag har haft en lång period med ganska låg energi. Energin börjar komma tillbaka, men jag åker dit på sjukdom efter sjukdom just nu känns det som.
Låg energi är inget konstigt, det kommer och går som en del av livet. När det håller i sig en längre tid däremot så blir det lite jobbigt. Under 2018 har jag haft ganska låg energi redan från början och det har inte riktigt släppt än.
Under 2017 och början av 2018 gjorde jag ganska stora förändringar. Jag kapade bort saker som jag kände kostade energi och jag la ner det sista av mitt företag. Som alltid i Januari så var jag lite extra låg och med ett nytt spännande uppdrag som kostade massor av energi så var det inte oväntat att det skulle komma lite förkylningar och en period med låg energi.
Det var inte heller oväntat att med 3 timmars pendling i kommunaltrafiken och 6-8 timmars möten med människor från jordens alla hörn så skulle det blir lite extra baciller att bekämpa.  Våren och sommaren kom och gick och fast jag hade otroligt kul på jobbet så kostade det mycket energi och jag drog på mig lite förkylningar.
Efter sommaren så åkte jag dit på en lunginflammation och ett par rejäla förkylningar. Jag fick äta antibiotika och allt verkade ok. Tyvärr så har hösten varit extra jobbig med förkylningar i allmänhet och folk både på jobbet och i lokaltrafiken har snörvlat och hostat friskt under hela hösten.
När man äter antibiotika så tar det ganska ordentligt på immunförsvaret och trots att min fru försökt stoppa i mig alla möjliga piller för att stärka immunförsvaret så känner jag att jag är väldigt skör just nu. Det faktum att jag sover alldeles för dåligt, dricker alldeles för lite vatten och rör på mig alldeles för lite hjälper inte direkt heller.
Det som är lite märkligt dock är att jag normalt brukar ha en extra låg period nu i December och Januari av olika anledningar. I år så känns det dock som att jag har mer energi än vad jag brukar ha. Även om jag känner mig lite risig, eftersom jag har ännu en förkylning, så är min energi ganska bra ändå.
Det är fortfarande en bit kvar tills jag är tillbaka på min vanliga energi nivå känns det som, men det känns bättre nu än vad det gjort på mycket länge. Om jag bara kan bli av med alla förkylningar och komma igång med både träning och sömn, då kommer jag nog vara tillbaka på nolltid hoppas jag.
Tyvärr så kämpar jag fortfarande med mitt träningsdilemma där jag inte hittar något bra ställe att träna på som inte är tokfullt med instagrammare och spandex fetischister. Jag bor dessutom lite i limbo utan några bra gym i närheten, eller iallafall intalar jag mig det. Förmodligen behöver jag bara en spark i baken för att komma igång igen och jag tror faktiskt att jag måste göra det ganska snart...
 

Jag har ett bra jobb, en kärleksfull familj och ändlöst med glädjeämnen att fylla mitt hjärta med, ändå har jag haft svårt att hitta ljuset inom mig de senaste månaderna. En tomhet och känsla av otillfredsställelse har krupit sig in och blockerar ljuset.
 
Sedan November förra året när jag blev ordentligt sjuk så har jag haft en mörk känsla inom mig, en känsla som liksom inte vill släppa oavsett hur mycket glädje och värme som flödar in. Det finns så klart anledningar som flera månaders meningslösa förkylningar och infektioner, missade träningstillfällen som gnager som ondskefulla råttor inom mig, en jobbsituation där jag inte har några egentliga uppdrag just nu efter nästan två år av hög arbetsbelastning och en livstid av extrem arbetsbelastning osv.
 
Jag känner dock igen mörkret som krupit in i min själ, det har varit en följeslagare i hela mitt liv. Tomheten som får alla färger att bli lite dovare, alla nyanser lite mörkare och alla melodier lite tunnare. Jag kallar det hålet, ett bottenlöst hål av negativ energi som jag faller handlöst genom och som ju djupare jag faller ger upphov till depression, sorg och självömkan. Om jag tillåter det.
 
I min ungdom var jag tidvis slav under dess dunkel och upplevde många mörka dagar i dess skugga. Idag är hålet inte mer än ett irritationsmoment, ett varningstecken och en ful ovälkommen gäst. Jag har lärt mig att hantera dess närvaro och vet att mörkret inte är den ondskefulla fienden den en gång var, utan en påminnelse att jag är för upptagen att jag missar allt det underbara runt omkring mig. Att jag är för sluten till ljuset runt omkring mig.
 
Denna gången är lite annorlunda för jag misstog tecknen på dess närvaro med trötthet på grund av sjukdom och negativa känslor av att ständigt missa träningen på grund av det. Så av den anledningen tog det lite längre tid att uppmärksamma varför min energi var så låg, men nu känner jag igen den gamla fula gästen igen och jag fylls av energi igen.
 
Som alltid när energin tryter så måste jag lyfta blicken och se mig omkring för att se all den glädje och skönhet som finns överallt och fokusera på det istället för den ondska och förtvivlan som gammelmedia kavlar ut i media som ett ändlöst exkrement av misär.  Jag har de verktyg jag behöver för att fylla ut de dova färgerna så de skimrar som fjärilar i morgonens gyllene strålar, som kan tvätta bort solk och missfärgningar tills allt blir kristallklart och skinande färggrannt och som kan separera de dystra och dova tonerna ur musiken tills bara glädjefyllda och energifyllda toner fyller dess rymd.
 
Jag befinner mig där just nu och det är med ett stort leende jag nu ser fram emot att krossa dunklet och återigen fylla mitt hjärta med ett strålande solsken. Jag är en av de privilegierade, en av de som vet vad som behöver göras när det blir svårt att finna ljuset inombords. En av de som slagits och vunnit många gånger, oavsett hur djupt ner i hålet jag fallit.
 
Till alla de som saknar insikten eller verktygen så vill jag bara säga att du är inte ensam och när mörkret kryper sig på dig så slåss för ditt liv, kämpa med tänder och knuten näve för att resa dig och lyfta blicken mot den strålande solen ovanför dig. När du faller i din kamp eller när mörkret känns oändligt så var inte rädd utan sträck ut en hand. Vi är många som finns där för att ta din hand, stötta dig och hjälpa dig på fötter igen.
 
Du kan bli en av de priviligierade du också.
 
Precis som mig.
 

Den senaste månaden har jag varit låg och haft svårt att vara mitt vanliga glada jag. Det är inget ovanligt den här tiden på året för mig tyvärr för det är en tid då ett nytt år börjar för mig och jag känner saknaden av de som inte längre är med mig...
 
Julen är en svår tid för mig, även om den är mindre jobbig nu än förr. Den påminner allt för väl om de familjemedlemmar och vänner som saknas vid bordet, men det är efter nyår som sorgen kommer smygande och saknaden blir stor. I år så får saknaden efter min lillebror David extra tyngd då saknaden efter min morfar som gick bort nyligen känns lite extra i hjärtat.
 
Jag har kastat mig in i jobbet och träningen, kanske lite för hårt om man ska vara ärlig, och det kom med ett pris så i veckan har jag dragit på mig en förkylning som däckat mig ordentligt. Att ligga stilla under täcket i mörkret med febern rivandes väcker känslor av saknad samtidigt som en allt aggresivare och brutal värld kryper allt närmare. Det är då sorgen och saknaden kommer smygande på natten precis innan sömnens välsignade töcken hinner infinna sig.
 
Jag tillåter sorgen omfamna mig och låter saknaden värka i bröstet till tonerna av en sorgsen, men vacker sång. Jag räds inte tårarna som samlas i ögonvrån, ej heller minnena som kommer som vågor från en omtöcknad hjärna. Sorgen och saknaden finns där alltid, det är en del av mig och den behöver sin tid nu. Imorgon kommer solen att stråla lite extra och saknaden och sorgen kommer att ha falnat igen. Glädjen kommer åter likt vårens spirande blommor vid husknutens solbelysta kant. Imorgon är en ny underbar dag, men inatt får mörkret rasa fritt...
 
 
 
[embed]
[/embed] 
 

Det var ett tag sedan livet var som det brukar och de senaste veckorna så har livet varit till och med mer upp och ner än vanligt. För dig som kikat in här tidigare så vet du hur kaotiskt det betyder, men det har varit kul och mycket lärorikt med mycket skratt och glada återseenden.
 
Tisdag den 18:e mars så fick jag förfrågan om jag ville åka till Norge för att sitta som acceptanstestare hos en kund och då redan på onsdagen om det gick bra. Sagt och gjort, upp i planet och över till Norge. Tyvärr var det en stor konferens samma vecka så det fanns inga hotell inom rimliga avstånd, så det vara bara att packa in sig i planet på kvällen igen och sedan upprepa på torsdagen. På fredagen var det bara att byta väska och upp till Arlanda igen, denna gång med Italienska alperna som destination för en helg tillsammans med hela gänget på Brightstep. På måndagen bar det av hemåt igen via Genéve och Zürich  och återigen blev det att packa en ny väska och sedan ännu en tripp till Norge.
 
Väl i Norge så hann jag med att träffa en god vän och mina föräldrar som bor i närheten av där jag jobbade innan det bar av hemåt igen för en helg med välbehövlig vila. Tyvärr blev det inte så mycket vila som jag hade tänkt utan det blev till att åka iväg på en mycket trevlig middag med dans i välgörenhetens tecken till förmån för behövande i Filippinerna. På måndagen var det dags igen att ge sig av till Norge och sedan hem igen på tisdagen för att tvätta upp lite kläder och ta en tripp till kontoret för att diskutera framtiden med närmaste chefen. På torsdagen så bar det iväg till Berns för att tillsammans med Björn och Miranda på jobbet besöka eminenta from business to buttons, ett av nordens bästa evenemang för interaktionsdesign.
 
Idag fredag så har det blivit några timmars jobb och jag ser nu fram emot några dagars vila innan det blir dags igen för några dagar i Norge igen som det ser ut...

Så kom dagen då när jag packade upp min första egna mac. Det var en dag jag visste skulle komma, men det kändes ändå lite märkligt att jobba med en ganska annorlunda upplevelse som jag inte kan säga är helt utan friktion än.
 
Att packa upp min nya Macbook Air kändes bra, jag så fram emot att få testa en mac äntligen och Macbook Air är ju stilmässigt helt underbar och smidig. det var lite mer kablar än vad det brukar vara, men annars så var det ingen större skillnad mot att packa upp vilken annan laptop som helst.Att bara öppna datorn och sätta igång kändes ganska skönt och flödet med att ställa in saker och ting kändes bekant från bland annat iPad.
 
Macbook air har ingen CD/DVD spelare och eftersom jag har CS5 sviten på skiva blev det lite knepigt, men Marko på kontoret delade vänligt ut sin DVD spelare över nätverket så gick det bra också (tack @deeped för tipset!). Installationer är överlag lite annorlunda mellan en mac och en PC och det tog en stund innan jag började få kläm på det.Samma sak med avsaknad av delete och högerklick, även om jag upptäckte att det går utmärkt att högerklicka bara man kommer på knepet, kändes lite klaustrofobiskt och jag satt som ett fån i ett par minuter innan jag kom på att det är cmd+c och inte ctrl+v för att kopiera på en mac...
 
Som alltid med mac så stör jag min på vissa brister i designen av operativsystemet där "hålen" runt dockan och att äpplet inte avskiljs från den övre toolbaren så att det blir lättare att särskilja systemfunktioner från programfunktioner är de mest framträdande. Jag blev också förvånad över hur långsam min Air är på att hitta och koppla upp sig mot trådlösa nätverk, speciellt här hemma där jag kör utan DHCP på routern där den tappar uppkopplingen hela tiden och det tar upp till 20 minuter innan den hittar hemnätverket.
 
Skriva på min Air är en fröjd och allt ser snyggt och prydligt ut. Jag tycker till och med att finder fungerar bra, men stör mig fortfarande på att många program startar i småfönster istället för helskärm och att när jag drar upp i helskärm så försvinner övre programbaren.  Kort sagt så är det en del småsaker som är annorlunda och för mig som är van med högerklick istället för kortkommandon så blir det en avvänjningsperiod känner jag. det känns dock inte som att min Air är något revolutionerade steg jämfört med min Dell PC, men den är betydligt smidigare och riktigt skön att skriva på.
 
Nu ska jag bara komma på vilka program som jag bör ha och lära mig lite tips och tricks för mac, sen ska det nog bli en bekant känsla det här. Jag funderar redan på en Airport Extreme och en Time Capsule, men vi får se vad plånboken tillåter framöver.Du får gärna tipsa om vad som är ett måste för en Mac för alla tips mottages med tacksamhet!

Efter nästan ett års letande varav senaste halvåret har varit på heltid tack vare min fru som gått "all-in" så har vi äntligen hittat en lägenhet med förstahandskontrakt och efter årsskiftet så bär det av till Steninge Backe i Märsta.
 
Det har varit en lång resa som varit ganska påfrestande mentalt, men nu är det äntligen klart att hela familjen flyttar efter nyår till en trea i Märsta. Jag och min fru var på besök där förra helgen och trots att vi hade plats 5 i kön så blev det alltså vi som till slut fick lägenheten.
 
Hyran är ganska hög, men det hade vi räknat med och med tanke på att huset är byggt 2011 så känns det inte oskäligt högt ändå. Med ca 45 minuters resväg till kontoret inklusive buss och pendel så känns avståndet helt ok, speciellt som det är ca 20 minuter till Arlanda också när man ska iväg någonstans.
 
Så nu har livet tagit en ny inriktning och de senaste månadernas mentala trötthet är som bortblåst. Full fokus ligger nu på flytt och nystart och alla i familjen ser fram emot den nya lägenheten...och den nya familjemedlemmen som kommer till sommaren om allt går som det ska!

Ännu en vecka på fantastiska Brightstep är till ända och den senaste tidens projektmadness börjar tunnas ut till ett mer överskådligt projektläge. Samtidigt så börjar mitt arbete så smått synas på nätet...
 
Veckan som varit började som så ofta med ett möte i Stockholm där jag gick igenom detaljerna för ett projekt som börjar i slutet på nästa vecka. Det blir ett lite annorlunda projekt som ligger lite på sidan av det som Brightstep brukar jobba med, men det kommer att bli riktigt spännande. Jag har redan gjort ett kort uppdrag för kunden som snart kommer att synas på deras hemsida och jag ser fram emot att få sätta tänderna i deras övriga design! Lite extra kul är det att mitt arbete kommer att påverka företagets internationella profil till viss del också och inte bara i Sverige.
 
Veckan fortsatte med hårt arbete att ta fram en ny design för en kund som även om de är i e-handelsbranschen så är det ingen ehandel som ska analyseras och designas om. Så det var trevlig omväxling att skissa på en "vanlig" webbplats igen. Jag fick en flygande start och gick in i ett skönt inspirerat läge (som höll i sig till 03 som vanligt). På fredagen var det presentation av analysen gjord på den gamla webbdesignen och presentation av designförslaget. Det är alltid lite spännande att presentera nya designförslag, men presentationen gick bra (jag är riktigt nöjd med min Powerpointpresentation) och kunden gav klartecken att köra vidare med övriga designarbetet. Det kändes extra skönt då det är ett kort uppdrag som ska vara klart redan nästa vecka för min del och sedan lämnas över till programmerarna.
 
En tredje kund la fram ett nytt designförslag efter att designen godkänts för ett par veckor sedan och normalt så kan det bli lite problematiskt då jag antingen måste bli den där sura designern som tjatar om användbarhet och användarupplevelse eller så får jag helt enkelt släppa det och istället försöka ge kunden den vision som han eller hon har så att övriga utvecklingen inte blir lidande. Lyckligtvis så har kunden en av de bästa projektledarna jag någonsin jobbat med som verkligen förstår hela processen och nu pratar jag inte bara om designprocessen, utan hela utvecklingsprocessen på ett helt otroligt sätt. Det gör att situationen inte alls känns problematiskt utan faktiskt ganska kreativt då vi får vända på designen ett par vändor till och kan då förädla designen ytterligare. Lite bakvänt är det att designern pratar försäljning  och e-handlaren design, men så kan det vara ibland!
 
Igår så var det lite upp och ner när jag skulle hemåt från Stockholm för SJ hade problem med sin online bokning så jag missad först ett tåg då det tog för lång tid och tåget blev fullbokat och sedan höll på att missa även nästa. 30 minuter i sträck försökte jag boka biljett och sedan sprang jag ner till centralen för att försöka lösa biljett där, men det gick ju inte med 50+ före inne på SJ och 10+ i kö vid varje automat. Det fick bli en biljett på tåget och då var det bara förstaklass som fanns kvar. Som tur var slapp jag iallafall hoppa runt med mina inflammerade knän och kom hem i hyfsad tid trots allt.
 
På vägen hem så såg jag att Ehandel.se lagt ut en artikel om Klarnas nya supertjänst och jag undrar om jag kan ha gett lite input på delar av den i samband med min föreläsning på Klarna i november... Förmodligen inte, men det vore ju lite kul om det var så!  Sedan hade de även en artikel om Trygg E-handel med alltid eminenta Bosse  (Bo Lindell) och ödmjuka Johan Frykendahl som berättade lite om arbetet med nya Trygg E-handel vilket kändes extra spännande just nu av olika anledningar och inte bara för att Bo Lindell är direkt ansvarig för att jag sitter där jag sitter idag karriärmässigt.
 
Slutligen så har en kund som jag gjorde analysarbete åt i början på året börjat implementera några av de ändringar jag föreslog. Jag ska skriva om det lite senare när kunden hunnit se över och godkänt mitt inlägg. Jag kan säga att det är extra kul att se frukterna av mitt arbete och höra kunderna berätta att de fått beröm för förändringarna!
 
Så, med det så är en vecka avklarad och jag kan nu koppla av ett par dagar innan det är dags att gå all-in i en mycket hektisk vecka innan det är dags att flyga till London för tre dagars utbildning i PET (Persuasion, design and Trust)!

En ny layout är påbörjad och det ser väl inte supertokigt ut även om det är en hel del småsaker som ska justeras. Det är framförallt färger och liknande som ska justeras, men även en del sidor som ska byggas om.
Det är framförallt en mörk design som ligger i fokus och väldigt mycket att slimma ner och fokusera innehållet. Jag har redan rensat ganska hårt bland plugins och bortglömda sidor, men det finns mer att jobba på. Det kommer när det kommer för det viktigaste är inte att det går fort, utan att det känns bra.
Hittar ni några skavanker så skriv gärna en liten kråka här så ska jag fixa det så fort jag kan.