Allmänt

Under fyra år har jag bloggat från Mortfiles företagsblogg och där blandat allt mellan himmel och jord, men nu delar jag på mitt bloggande och ger båda bloggarna bättre fokus.
 
Det har länge känts lite fel att blanda mina personliga åsikter med mina yrkeskunskaper och därför passar jag nu på att göra om lite i hur jag bloggar. Dels vill jag skilja på mina privata åsikter och dom mer företagsinriktade inläggen och dels vill jag få bättre fokus på dom olika områdena.
 
Med jimiwikman.se bättre förberedd för hur jag vill ha min personliga webbplats så har jag nu utrymme att börja om helt på nytt med Mortfiles, vilket jag också kommer att göra så fort tiden tillåter. Allt som jag har skrivit finns numera här på jimiwikman.se, så dina favoriter finns fortfarande kvar.
 
I framtiden kommer jimiwikman.se att presentera mig personligen med fotografier, skolarbete, olika projekt och dess inverkan på privatliv och så vidare. Samtidigt så kommer Mortfiles.se att bli mindre personligt och mer affärsfokuserat där det blir mer skrivet om sociala medier, webbdesign, utveckling på internet i stort och så klart webbhotell och Wordpress som kommer att få mycket fokus under 2011.
 
Jag hoppas några kommer att finna min nya oas trevlig och trivsam så ni kommer tillbaka ibland och säger hej :)

Då kör vi med ett nytt parti och den här gången är det Centerpartiet som får visa framfötterna. Budskapet är inte så dumt, men räcker det hela vägen fram? Vad tycker du?
 

Med anledning av gårdagens något förvirrade diskussion på Twitter om invandrare och Sverigedemokraterna så måste jag bara posta den här lilla filmen :)
 
....

Sverigedemokraterna kastar vi ut härnäst, ett parti som väcker känslor helt klart och som nyligen fått mycket mediautrymme efter att TV4 vägrat att visa deras reklam film med motiveringen att den bryter mot hets mot folkgrupp. Efter att sett filmen så får jag säga att den är ganska humoristisk om det inte hade varit så allvarliga frågor som man förlöjligade i videon.
 
 

 
 

Känner mig extra hedrad av att få två platser på

Ett nytt projekt damp ner igår och det är ett wordpress projekt för en webbplats som jag tror kan bli en riktig hit, nämligen kombinationen av e-handelslösningar och logistik från en och samma webbplats.
 
Det är Kodmyran som är tillbaka för ytterligare en omgång designgodis och den här gången får jag lite att bita i! En webbplats med kontakt och offertformulär ska knåpas in tillsammans med information och annat smått och gott i en säljande webb 2.0 design. Det blir något att sätta tänderna i vill jag lova :)

Idag tänkte jag köra Miljöpartiets reklamfilmer och det som slår mig mest är hur sparsamma filmerna är med information...det är mer som snabba slogans med en fyndig touch än informativa kortfilmer om Miljöpartiets politik. Lite synd tycker jag...
 

Förmodligen ett av valets bättre valkampanjsmaterial jag sett hittils. Bra formulerat, enkelt och tydligt med ett budskap som alla kan relatera till. Ska kika på övriga partiers videofilmer också tänkte jag och se hur dom står sig i jämförelse.
 

Ett nytt projekt för mig att bita i blir Buskåkers gästgiveri som drivs av Tony Persson, som jag tidigare gjort designen till Perssons Catering åt. det blir ett Wordpress drivet projekt självklart.
 
Buskåkers gästgiveri ligger i Borlänge på väg ut mot Romme och det är ett väldigt mysigt litet krypin med bra mat, konferensmöjligheter och hotell i samma byggnad. Hela fastigheten är anrik med gott om historiska anekdoter, men samtidigt ett fräscht modernt företag. Det är den känsla jag ska försöka fånga på något sätt.
 
Förutom ren information så ska det till utrymme för bilder, olika säsongsbetonade paket samtidigt som jag måste få in hela tre-enigheten med hotell, restaurang och konferens på ett bra sätt. Det kommer att bli en riktig utmaning, men kul på samma gång!

Jag älskar Wordpress, det är ett förhållandevis enkelt CMS system med bra dokumentation och ett ganska aktivt community, men på många sätt så när inte Wordpress ända fram...
 
Wordpress är för mig världens bästa CMS, dvs det hanterar innehåll på ett fantastiskt sätt, men när det gäller att skapa gemenskap och interaktivitet...ja då faller Wordpress platt på ansiktet. "Men buddypress finns ju!" skriker säkert en del nu och jag kan bara säga...snälla nån, säg att du skojar? Buddypress, liksom mycket av det som är Wordpress är tekniskt nördigt och jobbigt att försöka jobba med och i slutändan så blir det aldrig helt 100% ändå.
 

 
Jag har gett mig på Buddypress ett halvdussin gånger och alla gånger har resultatet blivit samma:

- "Jag vill att det ska ska se ut så här, går det?"

- "Visst, du behöver bara koda om hela Buddypress! ...just ja, en del designändringar måste du göra i plugin koden också, ha så skoj!"
Även med Buddypress så känns Wordpress osocialt och klumpigt. Ändå så är det ett av få sätt att ge någon form av social interaktion för Wordpress som är så dålig att dom flesta verkar välja att lägga in externa kommentarsfunktioner som Disqus, trots deras brister, för att få någon form av feedback på det man skriver.  Funktionerna för skapa vänlistor, direkta meddelanden och diskussioner och Buddypress känns inte särskilt lockande eller väl genomtänkta utan mer som lite extra krimskrams på en för övrigt perfekt publicerings plattform., eller ja...nästan perfekt.
 
Wordpress lider nämligen av ett glapp mellan dom traditionella typerna av innehåll och custom post types som introdcerades med full kraft vid releasen av Wordpress 3.0.  Eftersom custom post types inte egentligen är varken poster eller sidor så behövs det nya funktioner för att använda dom på rätt sätt och där ligger det ett litet glapp idag.   Custom posts types styrs nämligen av inställningarna av hur många poster du vill ha per sida och det är inte helt lätt att hitta kod för att dels ge paging för custom post types och dels att ändra antalet inlägg per sida.
 
Custom post types var det bästa tillägget till Wordpress på länge, men det behöver en revision till eller två innan det blir riktigt användbart. Taxonomy likaså och där har jag inte ens hittat någon kod alls för hur man ändrar antalet inlägg eller lägger till paging....tips på bra beskrivning hur man gör det mottages med tacksamhet!
 
Varför Wordpress inte lägger lite fokus på social interaktion är för mig lite märkligt med tanke på åt vilket håll internet rör sig och vilka användningsområden som Wordpress faktiskt har. Jag vet att jag vill ha diskussioner med  mina läsare och jag vill veta mer om dom än bara en epostadress och hemsida. Jag vill skapa en relation med mina läsare, jag vill se vad dom gillar och inte gillar, jag vill att dom ska tycka att det är kul och intressant att dels interagera och dels att faktiskt bli medlem på min blogg eller webbplats.  Där räcker inte Wordpress hela vägen...faktum är att wordpress inte ens är med på resan alls.
 
Så, jag hoppas att Wordpress ska tänka till lite i framtiden och se vart Wordpress är på väg och hur man ska komma dit. I ärlightens namn skulle jag gärna vara delaktig i den processen, men jag finner utvecklingsarbetet oorganiserat och förvirrande (seriöst...utveckling via mailinglista?), vilket är ytterligare en märklig aspekt av Wordpress. Är det väldigt svårt att sätta upp ett riktigt system för utveckling? Det skulle ju faktiskt räcka med ett ordentligt forum (VB, IPB...) och vill man vara riktigt duktig kan man sedan flytta över det som ska göras i en projektmanager som Active Collab? Bugtracking kan göras i direkt anslutning till forumet, liksom sätta upp ett chatrum.
 
Så, nu när jag klagat lite på Wordpress så ska jag sätta mig ner och fortsätta bygget med IP.Content, ett system som har alla sociala aspekter och bra funktioner för att verka som ett CMS, men som saknar bra dokumentation. Aldrig får man vara riktigt nöjd :)

Det är endast ett fåtal saker som väcker minnen i mig så starka som att höra Bette Midler sjunga sången The Rose och till och med efter alla dessa år så är smärtan fortfarande stark även om saknaden klingat av med tiden.
 
Jag satt hemma i min lägenhet i Borlänge,  nedsjunken framför tvn med lite godis och slötittade på filmen The Rose med Bette Midler när telefonen ringde. Jag mins inte själva samtalet med min far, bara hur allt svartnade när han berättade det jag fruktat så länge...min älskade Farmor hade lämnat oss efter en svår tid i cancer. Jag minns inte heller att jag la på eller vad jag sa till min far, jag minns bara att hela min värld stannade och jag var som förlamad.
 
Sedan sjöng Bette Midler och med sista refrängen brast mitt hjärta...
 
Under året som följde kämpade jag mot mörkret inombords och hängav mig åt allt som fick mig att sluta tänka på smärtan inombords. Jag spenderade mer tid på gymmet och karate träningen än i klassrummet där min inre smärta byttes ut mot dess fysiska motsvarighet. Min aptit försvann och jag kollapsade med en brusten blindtarm. Inte ens det stoppade mig och bara ett par veckor senare åkte jag till Finland för ett helg med hård träning och gradering med karateklubben.
 
Jag började löpträna och slog och sparkade på allt i ett försök att låta den fysiska smärtan fylla det hål jag kände inombords, men utan resultat. Smärtan blev bara värre och en dag satta jag mig ner och såg filmen The Rose igen. Mitt hjärta brast återigen och jag föll djupt ner i smärtan, rädd att aldrig någonsin hitta ut från det mörka hål jag famlade blint i. Jag fann tröst i mina vänners sällskap och när det blev för svårt att hålla tårarna inne dök jag djupt ner i böckernas värld som alltid varit min trygghet och senare in i fimens värld.
 
Men det var inte tillräckligt...
 
Men så en dag så hände något. Ett leende skymtades bakom luggen hos en blyg och vacker varelse och en röst som av en ängel fick mitt mörker att lyfta som genom ett mirakel. Smärtan klingade av och långsamt ersattes mörkrets ångest av ett ljus så varmt och vackert att jag än idag ler bara vid tanken. Hennes namn var Jenny och idag är hon min hustru och följeslagare genom livet, mitt ljus och min trygghet. Hon är min Ros som med solens varma strålar kämpat sig upp från under vinterns tunga täcke av snö för att läka mitt brustna hjärta och lära mig att älska igen.
 
För mig är Bette Midlers låt mer än bara en vacker melodi och fagra ord, det är en representation av den svåraste tiden i mitt liv och hur jag räddades av min Jenny...