Allmänt

Smashing magazine presenterar idag 12 härliga CMS relaterad ikoner designade av den ryska designstudion Pixel-mixer.
 
Som vanligt så är ikonerna fria att användas såväl privat som kommersiellt, men får inte återförsäljas, sublicenseras eller uthyras:

Washington Post tar initiativ och belyser den olycksaliga nedåtgående spiral som USA lider av och som jag misstänker kommer att förgöra ett av världens mäktigaste länder, om inte deras finanser gör det innan dess.
 
Under två år har Washington kartlagt det dom kallar för Top Secret America som är ett alarmerande stort antal hemliga instanser och faciliteter runt om i USA som alla är skapade för olika ändamål relaterade till antiterrorism och liknande.  1.271 regeringsorganisationer och 1.931 företag arbetar på olika program relaterade till detta i någon av dom 10.000 faciliteterna som Washington Post kartlagt!
 
Totalt finns mer än 850.000 personer med säkerhetsbehörigheten Top Secret. Detta är siffror som ökar dagligen!
 

När resten av världen tar semester och njuter av sommaren med vänner och reser till nya okända destinationer så fortsätter mediaindustrins vansinne oförtröttligt, men nog skymtar man ett visst vansinne bakom alla tokigheter?
 
Den senaste tiden har

Tomkassettersättning
 
Den 1 januari 1999 trädde lagen om sk. kassettersättning i kraft. Kassettersättningen är enligt upphovsrättslagen 2 öre per inspelningsbar minut. På ett 90 minuters band betalar importören alltså 1,:) kr och för ett tretimmars band betalas 3,60 kr. Lagen innebär att en avgift om 2 öre per inspelningsbar minut skall betalas för oinspelade videokassetter, ljudkassetter, inspelningsbara CD-skivor, MP3-spelare med internt minne etc. Avgiften erläggs av den som yrkesmässigt importerar eller tillverkar dessa produkter.
 
Källa: Opassande

Det är inte bara kopieringsskatt mediaindustrin vill ha, filmindustrin är duktiga på att leka med siffrorna på ett skapa ett nytt bolag för varje film och sedan köpa tjänster från filmstudion på dom mest kreativa sätt så att bolaget för själva filmen aldrig går med vinst. För dom skådespelare som varit dumma nog att acceptera en del av nettovinsten för en film kan se sig im i stjärnorna efter någon inkomst alls, fråga bara betydligt mer kreativ i sina sätt dom kan skinna hårt arbetande artister och jag som har påstått att managers och musikjättar stjäl minst :)% av alla intäkter artisten egentligen tjänar är hästlängder ifrån verkligheten!  I verkligheten ligger summan omkring 97.5% som musikbolagen stjäl från artisterna i slavkontrakt som får mig att baxna!
 
Trots att piratkopieringen "stjäl" pengar från skivbolagen så har dom ändå ökat sin omsättning, främst från strömmande tjänster som Spotify, vilket inte är så konstigt eftersom skivbolagen tjänar alla pengarna och artisterna får knappt något alls. Se bara på Lady Gaga med över en miljon låtar spelade vilket gav henne mäktiga 2300:-. Ska vi gissa att skivbolaget tjänade betydligt mer än artisten? Och vad var skivbolagets engagemang egentligen? Skandal.
 
Intressant är det däremot att försäljningen viker mest i USA och Japan och att i Piratstarka Sverige så ökar istället försäljningen. Det betyder att i diktaturen USA dör Antipiratrörelsen är som absolut starkast så minskar försäljningen och i Sverige där vi har ett mer normalt klimat så ökar försäljningen. Min gissning är att Spotify och bättre lagliga alternativ står för den ökningen, iallafall i Sverige. Vi får hoppas att ytterligare tjänster kan öka den positiva trenden, framförallt när det gäller utländska serier som lyser med sin frånvaro hos legala aktörer.
 
Om fildelningen inte stoppas så hävdar DN att 1.2 miljarder jobb hotas i EU, vilket är ganska anmärkningsvärt eftersom det skulle betyda att varje invånare i EU skulle jobba 2.4 heltidstjänster inom mediaindustrin utöver eventuella andra jobb. Det ska självklart vara 1.2 miljoner, men det roliga i kråksången är att det är den högre av siffrorna som Tera Consultants presenterar och beräkningsgrunden är egentligen "förluster i alla de kreativa näringarna", vilket inte riktigt stämmer med DN's artikel. Göran Widham sågar ordentligt i sin blogg.
 
I USA så har värmen slagit till ordentligt och det rapporteras att myndigheterna i USA har[url=http://torrentfreak.com/u-s-authorities-shut-down-wordpress-host-with-73000-blogs-100716/"> stängt ner en server med 73.000 bloggar på

I fredags så blev jag officiellt klar med den första av sommaren två kurser, nämligen Social mjukvara och Web 2.0. Det betyder att jag imorgon går in i nästa etapp av sommarens utmaningar.
 
Social mjukvara och Web 2.0 bjöd på fyra intressanta veckor med en hel del intressanta saker och utmaningar som gav fyra mindre uppsatser och en hel del forumpostning på ping pong sida. Jag har för första gången någonsin CCS baserad webbdesign som jag tänkte beta av och jag ska även ta veckan till att gå över laborationerna för IP.Content. När det är klart får vi se hur långt arbetet med IP.Nexus har kommit för att avgöra om jag ska övergå till det systemet direkt, eller vänta ett tag. Om jag ska vänta så blir det istället som ska byggas om enligt den nya designen.
 
...men först ska jag rensa avloppet :)

Så har Aftonbladet tydligen sålt tillräckligt med lösnummer för att presentera vilka anklagelser man har riktat mot Littorin, men Aftonbladet lyckas ändå inte rädda ansiktet, trots att man säger sig ha starka "bevis".
 
Aftonbladet presenterar idag att det påstådda brottet Littorin ska ha begått för fyra år sedan ska handla om sexköp och man hänvisar till kvinnan som sålde sex till Littorin som källa för sin anklagelse. Som bevisning uppger man ha uppgifter från kvinnans dator där Littorin ska figurera med en hotmailadress och tidigare telefonnummer.
 

 
Det räcker självklart inte på långa vägar för att kunna anses vara "bevis" såvida inte Aftonbladets reportrar kunnat matcha hotmailadressen eller telefonnumret till kontakter som ska ha skett mellan kvinnan och Littorin. När det gäller hotmail adressen ser jag inte hur man ska ha lyckats med det så då måste det finnas telefonregister som styrker anklagelsen och det hoppas jag för Aftonbladets skull att dom har eller har ytterligare indicier som till exempel vittnen som kan styrka kvinnans påstådda möte med Littorin.
 
Jag läser Expressens Chefredaktörs inlägg om hur Expressen resonerat fram sitt beslut om att återpublicera Aftonbladets påståenden och jag får allt mer respekt för Thomas Mattson och Expressen som verkar ha en bra syn på situationen. Utifrån deras resonemang kan jag hålla med om att fanns det stark bevisning att Littorin har köp sex av den här kvinnan, och då menar jag mer än vad Aftonbladet presenterat hittills, då var det befogat att publicera storyn.
 
Däremot ser jag inte att det var befogat att publicera den när man gjorde. Publicering direkt efter Littorins avgång innehöll ingen information som var relevant annat än att Aftonbladet ansåg att det låg andra skäl bakom Littorins avgång, men det gör det inte ok att publicera en artikel utan mer innhåll än "Littorins avgång beror på ett brott som vi vet vad det är men tänker vänta att berätta så vi kan sälja fler lösnummer". Alternativt som hämnd för att Littorin inte ställde upp på intervjun som han lovat (som att politiker aldrig bryter några löften?).
 
Nu, ett par dagar senare så publicerar man den egentliga nyheten med motiveringen att Littorin getts tillräckligt med tid för att dementera. Hade det då inte varit mer korrekt, journalistiskt och etiskt att vänta tills idag och sedan publicerat hela historien på en gång? Fanns det någon som helst anledning till att publiceringen behövde göras omedelbart, men utan någon egentlig information?
 
I mitt sinne så heter den anledningen pengar och jag anser fortfarande att Aftonbladet betett sig felaktigt och oetiskt, allt för att tjäna extra pengar. Det har inte funnits någon samhällsnytta eller nyhetsvärde i tidigare publiceringar som inte dagens artikel med råge överträffar som berättigar flera dagars katt och råtta lek med ord och antydningar.  Det har varit ren sensationalism på det mest hänsynslösa och hjärtlösa sätt man kan tänka sig, allt för pengar och en stund i rampljuset...
 
Vad det gäller kvinnan som framför anklagelsen så köper jag inte hennes anledning till att berätta för att hon tycker att allmänheten bör få veta utan jag tror att det är finns en djupare psykologisk anledning än så som är ett betydligt bättre skäl. Jag tycker också att hon kan skatta sig lycklig som lyckats ta sig ur en sådan svår situation som prostitution är och jag hoppas att det som kommer att ske härnäst i offentlighetens ljus inte kommer att skada henne på grund av hennes förflutna.
 
Nu väntar vi bara på vad som ska ske härnäst. Littorin har förnekat anklagelserna och kvinnan har sagt att hon inte vill polisanmäla, men ställer upp i en eventuell utredning. Det betyder att någon annan måste ta steget till att det ska bli en polisiär fråga och då måste väl ändå Aftonbladet våga ställa sig upp och visa att man tror på det man säger? Sen kan man ju undra när Aftonbladet kommer att publicera nyheterna om dom andra sexköparna där det verkar finnas flera offentliga personer?
 
Slutligen undrar jag om reportern Mattias Carlsson faktiskt uttalar kvinnans namn när han konfronterar Littorin, på en flygplats, i en entré...på offentlig plats? Om det är så, är inte det ganska dumt gjort? Kvinnan är ju dessutom en källa så bryter han inte mot källskyddet om han faktiskt gör det?

I veckan så har jag lärt mig en hel del om tidningarnas sätt att jobba och det jag har lärt mig har öppnat ögonen för hur nyhetsmedia förlorar i trovärdighet på grund av att många tror att allt som skrivs i en tidning skrivs av journalister, vilket inte alls är sant.
 
Jag har alltid trott att det jag hittar i en nyhetstidning är skrivet av journalister och därmed ska artikeln ha gått igenom källgranskning och ska vara skriven på ett så opartiskt sätt som det är möjligt (helt opartiskt är självklart omöjligt). Nu visar det sig att det är gott om innehåll som inte alls skrivs av journalister och som är långt ifrån opartiska samt saknar källgranskning. Dessutom så är det många artiklar som är refererade artiklar från andra tidningar, som inte heller nödvändigtvis behöver följa dom regler jag förväntat mig av artiklar i nyhetstidningar.
 

 
Det som jag blev lite förvånad över var att det finns delar i nyhetsspektrumet där skribenterna egentligen skriver på samma sätt som vi bloggare, dvs det finns inga krav på sanningsenlighet, källgranskningar eller etiska måttstockar som dom ska verka inom, det enda som styr vilka som får publicera är att tidningens redaktör väljer vilka som ska få synas. Plötsligt så blev debatten om att bloggare tar död på nyhetsmedia lite tydligare...det är inte så stor skillnad trots allt.
 
Ett av problemen som media har är ju att många börjar tröttna på allt skvaller som skrivs och att informationen är vinklad på ett tydligt opartiskt vis och jag tänkte hur det skulle se ut om man applicerade en ansvars aspekt på nyhetsmedia samtidigt som man taggar artiklar med information om artikelns beskaffenhet?  Inte för att sätta någon stämpel på informationen eller påstå att någon nyhet är bättre än någon annan, utan för att läsarna ska veta vad det är för artikel och hur trovärdig den är.
 
Till exempel så kan en artikel som är skriven av en journalist, skriven med målet att vara så objektiv som möjligt, med fullgod källgranskning och etiskt granskad se ut någonting så här:
 
[caption id=attachment_1794" align="aligncenter" width="600" caption="Bilden är delvis baserad på DN.se som illustration][/caption]


Nu har jag inte lagt någon tid på val av grafik eller design här utan bara lagt in en färgad tagg som säger att det är en journalistisk artikel (jag visar nedan en artikel som är inlänkad som illustration på hur det ser ut), tre små notiser som säger att artikeln är etiskt granskad, dom två källorna man har har granskats och sedan sätter artikel författaren ett självkritisk värde på hur opartisk artikeln är. Är artikeln vinklad åt ett eller annat håll så kan man kanske även skriva det någonstans kanske så läsaren vet om artiklen är riktad eller inte.
 
En bild på författaren med namn och epost som alla ska leda till en profilsida för den som skrivit artikeln. Jag la till ett litet hjärta också, kanske för att ge lite cred tillbaka eller för att lägga till artikelförfattaren som favorit...vad vet jag :) Själva profilsidan kan hålla all information om skrribenten som utbildningar, artiklar skrivna, bloggar och andra uppdrag osv.
 
Om artikeln istället inte är en journalistisk artikel utan en insändare, debattinlägg eller inlänkat material från andra tidningar så kan det istället se ut så här:
 
[caption id=attachment_1796" align="aligncenter" width="600" caption="Bilden är delvis baserad på DN.se som illustration][/caption]


Som du ser så syns det tydligare att det här är information från en extern källa som nyhetstidningen inte har haft möjlighet att källgranska och sedan får redaktören eller annan ansvarig sätta ett värde på hur objektiv artikeln verkar. Eftersom objektivitetn sjunkit så ändras färgen på ikonen också och ikonen för källgranskning har en grå länkikon som visar att det är en externkälla utan egen källgranskning. För debattartiklar och insändare använder man lämpligen andra symboler också om man vill.
 
Vad skulle då det här tillföra till nyhetstidningarnas artiklar? Jag tror att rätt använt kan det öka tidningarnas trovärdighet, men samtidigt också tvinga nyhetstidningarna att ta ansvar för sina artiklar och bli mer självkritiska. Genom att för varje artikel alltid skriva ut som en försäkran att artikeln är etiskt granskad och att källorna blivit granskade ordentligt så måste man sedan kunna hålla det löftet och genom att tvinga skribenterna att själva bedöma sin objektivitet så blir dom förhoppningsvis mer självkritiska och kan se mer objektivt på saker och ting.
 
Ska man sedan ta det här ytterligare ett steg så kan man låta läsarna ge sin bedömning av hur objektiv artikeln är och kanske även om man anser att den är oetisk i sitt utförande. Sådana funktioner kommer självfallet alltid att vara missvisande eftersom det nästan alltid är extremerna som kommer att rösta och då blir bedömningen lite skev, men det kan kanske vara en bra fingervisning till nyhetstidningen för att förbättra sitt arbete?
 
Vad tycker du? Är jag helt ute och cyklar eller kan det vara något positivt för nyhetstidningar? Finns det andra sätt för nyhetstidningarna att öka läsarnas förtroende för deras artiklar?

I den här presskonferensen uppger Littorin att media har gått över gränsen och ger en del skrämmande exempel på klara överträdelser när det gäller etik från Media och min fråga är om media kommer att bemöta den kritiken och undersöka om det stämmer det han säger?

Aftonbladet har gått långt över gränsen för vad som är acceptabelt, men frågan är hur många andra tidningar som brutit mot alla etiska regler när dom, enligt Littorin, kontaktar hans barn i frågor som jag har svårt att förstå varför man ens kontaktar dom?  Vilka tidningar eller andra "nyhetsformer" tycker att det är acceptabelt att ringa till underåriga för att "få en kommentar"?

Jag får lite känslan av att en del reportar inte bryr sig så mycket av informationen som reaktionen, lite som sociopatiska småbarn som kastar sten på kattungar för att se om dom blir ledsna eller arga...

Kommer media någonsin att bemöta dom anklagelser om trakasserier som Littorin för fram gentemot media eller ens bry sig om att se om deras agerande kanske gränsar till det oetiska? Jag tvivlar starkt, men jag hoppas att ett undersökande organ som media ska ha så pass stor självrespekt att man gräver fram sanningen om det som har hänt för sanningen är väl alltid det som räknas...eller?

Jag vet inte, men är det bara jag som skäms när jag ser det här? Är det ett moget beteende att springa efter och tjata som en femåring som vill ha godis i affären? "förnekar du? förnekar du? förnekar du?" För helvete skaffa hörapparat, han har redan svarat på dina frågor och avböjt vidare kommentarer! Fatta vinken och väx upp...


Det kunde ju vara lite respektfullt att inte framföra allvarliga anklagelser på offentlig plats heller utan be att få kliva undan till en mer privat omgivning, men då hade väl effekten inte blivit lika bra kanske? Det är ju förnedringen offentlig som ger dom bästa reaktionerna eller?

Jinge skriver mycket bra om Littorin situationen och som alltid är han betydligt mer vuxen och mogen i sina kommentarer än vad jag är och jag håller med om hans resonemang fullkomligt.
 
Det Jinge skriver är mer fokuserat på hur Aftonbladets agerande inte är hållbart eftersom det skrivs mycket kritik om att har man sagt A får man säga B, men han ger också ett par fina kommentarer om hur Aftonbladet insinuerar (jag älskar det ordet :)) att Reinfeldt och övriga partitoppen visste om det påstådda brottet:

Ett annat citat som är så fullständigt lysande är följande:

Helst skulle jag vilja citera allt Jinge skriver för allt är så väldigt bra skrivet, men det vore orätt så istället föreslåt jag att du kikar in på följande poster på Jinges blogg:

Spekulationer om Littorins brott
Sätt strålkastaren på Aftonbladet!

Det är verkligen inte ofta jag får tillfälle att nicka gillande åt politiker och jag tror aldrig det har hänt när det gäller Fredrik Reinfeldt, men när han tvålar till media på det här viset så ler jag med hela ansiktet.
 
Det är på frågan om han har någon kommentar om Littorins påstådda brott som Reinfeldt påpekar att brott utreds av rättsväsendet, vilket för mig är en tydlig signal att han tycker att media tar sig lite väl stora friheter :) Se och njut :)

Uppdaterat: jag vill be om ursäkt för att jag blandar ihop olika typer av material och för att jag skäller oförtjänt på Journalister, så tack till @mymlan som skrev ihop en fin sammanställning för oss som inte riktigt är med på vem som skriver vad i tidningarna. Det var inte meningen att blanda ihop journalisternas arbete med personer som uttrycker sina åsikter ungefär som jag gör här och många andra bloggare med mig. Det förklarade faktiskt en hel del som jag inte tänkt på tidigare.
 
Jag läste just en debattartikel skriven av Förre PO Pär-Arne Jigenius angående Litterins avhopp och jag blev förbannad. Det som Pär-Arne skriver är precis det som jag anser är fel med media idag och även om jag gärna skulle vilja muttra några otrevliga ord om Pär-Arne så skulle jag inte vara bättre än honom då.
 
Vad är det då egentligen jag upprörs över? Först och främst upprörs jag av hur enkelt media kan anklaga, ljuga och fabricera "sanningar" och hur dessa sedan kan tryckas ut i massornas medvetande, helt utan begränsning eller reglering. Visst, journalister kastar gärna fram ord som etik och källgranskning, men om vi tittar på Aftonbladet och Expressens artiklar under 2010, hur många av dessa visade sig vara missledande eller helt enkelt felaktiga? Är det någon som korrigerar dom eller ber om ursäkt?
 

 
För mig är journalistik förmågan att ta fram viktig information och presentera på ett sanningsenligt sätt. Nämn en tidning i världen som kan skryta med att dom jobbar precis så? Om vi bortser från den ständigt nedåtgående spiralen av "dödsmedia" som jag tror påverkar vårt samhälle på samma sätt som våldsfilmer och krigsspel någonsin kan göra (varför finns det ingen åldersgräns på nyheter?) så finns det en allvarligare aspek och det är att för varje lögn så urholkas nyhetsindustrin till den milda grad att jag ser Aftonbladet och Expressen med ungefär samma trovärdighet som när jag läste en ding ding värld när jag var 15. Det underhåller, men det har ingen, eller väldigt liten substans.
 
@Mymlan poängterar att texten som Pär- Arne skriver är en debattartikel, vilket är ett fint ord för att säga att tidningen får snacka skit om vem som helst under premissen att texten ska skapa debatt.  Jag undrar om jag kan hävda samma sak och diskutera Pär-Arne's privatliv och förolämpa honom här? Troligen, men då har min pytte blogg inte en bråkdel av läsarna som den gemensamma mediabranschen har. Jag frågar också om det skulle varaa skillnad på om jag ställde mig på Hötorget och sa samma sak som debattartikeln, eller om jag skrev samma sak om min granne? Jag misstänker att det finns en ganska stor skillnad där när det gäller vad som är förtal och det är det jag blir förbannad på.
 
Om jag lugnar ner mig lite och tittar på debattartikeln igen så försöker jag se vari själva debatten ligger? Pär-Arne ska tydligen ha skrivit artikeln med hans kunskaper i pressetik som anledning och visst kan jag se hur Pär-Arne går till angrepp mot den bild av media som presenterades när Littorin  höll presskonferens:

Nu måste jag säga att den kommentaren rimmar väldigt illa med den fullkomliga anstormning av reportrar och fotografer som man ser varje gång någon offentlig person ska uttala sig. Att bli anstormad av 20-30 personer som blixtrar och beter sig som jag vet inte är för mig helt oacceptabelt och något som hör hemma i sandlådan. Vuxna människor har den förmågan att organisera sig utan att trängas, slåss och vara extremt närgångna.  Nu är Sverige kanske inte det mest extrema landet när det gäller sånt beteende, men nog händer det ganska ofta att reportrar tränger sig in på tomter, ringer på i trappuppgångar med alla möjliga okänsliga frågor eller ringer ett potentiellt scoop till vansinne. Det är övertramp så det heter duga och skulle aldrig accepteras av andra arbetsgrupper.
 
Nu försöker Pär-Arne lägga skulden på barnens olycka på Littorin, vilket är lite fegt måste jag säga:

Här kommer Etiken in i bildenoch det är intressant att Pär-Arne väljer orden "dom påstås på olika sätt ha utnyttjats av media" och jag vet inte riktigt och Pär-Arne menar att familjen Littorin ljuger eller om det är en uppmaning till Pressens Etikråd att se om en sådan överträdelse har skett?  Det kan vara åt båda hållen och jag hoppas att det är det senare. Sedan är det en ganska stor skillnad på att verklighetsgöra barnen som säger sig blivit drabbade och att trakassera barn som reportern/reportrarna sägs ha gjort? Att bli omnämnda och presenteras offentligt kan väl aldrig jämföras med trakasserier som får barn att må dåligt, speciellt i en redan jobbig situation som familjen Littorin går igenom?

Pär-Arnes avslutande paragraf lyser av bitter okänslighet, troligen från åratal av exponering av Politikens smutsiga bykar, lögner och ränkspel och jag kan bara säga som så att varför inte bara erkänna att pressen ibland går för långt och i jakten på den senaste storyn så kör man över personer i jakt på fler upplagor utan att bry sig om vem man tranpar på? Varför inte bara erkänna ett den eller dom reportrar som påstås ha trakasserat familjen gått för långt och framförallt varför inte bara erkänna att Pressetik är ett flexibelt begrepp och ett försäljningknep?
 
Avslutningsvis vill jag bara säga att även om mina ord ofta är hårda och bittra när jag pratar om Mediabranschen och Politik så är det hur dessa organ agerar generellt som jag är irriterad över och hur jag långsamt glider in i förrakt mot det som borde vara vårt samhälles viktigaste ämnen! Det är den långsamma försämringen, av såväl arbetssätt som arbetsetik, om man nu kan säga att det finns något sådant hos Politiker, och att ingen verkar bry sig?  Människorna som jobbar inom Media och Politik är oftast helt underbara och fantastiska människor, så min slutsats är att det beror på att vi har tappat fokus på det som är viktigt här i livet.
 
Kanske är 2012 ingen myt ändå, utan året då allt kommer att kollapsa på sin egen orimlighet. Vi ser ju hur vårt moderna Romarrike USA följer sin historiska föregångare mot en total kollaps och det just på grund av urholkningen av det privata i jakten på mer pengar...