Personligt

Ända sedan jag tog mina första kliv ut på Internet har jag haft en dröm. En dröm att bygga en gemenskap där de smartaste, initiativrikaste och mest fantastiska människor delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Nu vill jag förverkliga det, tillsammans med dig.
 
Under den senaste månaden så har jag jobbat hårt på den här sidan. Jag har rivit den i småbitar och byggt upp den från grunden. Allt med ett tydligt fokus: skapa en plattform där jag kan vara kreativ och bygga vidare på sidan med så får restriktioner som möjligt.
 
Nu har jag äntligen den plattform jag saknat och då är det dags att se om jag kan förverkliga min dröm om att bygga en gemenskap. Under min livstid har jag träffat så otroligt många smarta, intressanta och passionerade personer så nu vill jag försöka samla alla er här hos mig.
 
Det finns inget krav på deltagande, ingen gömd agenda att jag ska spamma eller tjäna pengar. Bara en dröm om att få skapa en gemenskap och kanska inte alltid känna mig så ensam i mitt skapande här.
 
Det kanske är en naiv dröm att tro att just du vill bli medlem på min sida eller ännu mer naivt att tro att det går att skapa en gemenskap på en sådan spridd plattform som detta är. Men det är min dröm och kanske, bara kanske, kan du tänka dig att lägga några minuter av din tid för att den ska kunna gå i uppfyllelse?
 
Min dröm är att få 1000, riktiga, medlemmar under 2018 och att alla skriver en kommentar i just den här posten. Det är kanske inte rimligt eller möjligt, men det är min dröm.

Vill du hjälpa mig försöka uppfylla min dröm?

❤ Det skulle betyda så mycket ❤

Så är det då dags igen för en ombyggnation. Min gamla sajt var ok, men kändes lite klaustrofobisk. Temat jag använde var långsamt och hade få utvecklingsmöjligheter så det var dags att göra något nytt.
 
Mitt nya tema är Publisher från Better Studio och det har många av de funktionerna som jag har tänkt bygga in, men inte hunnit eller orkat med. Temat är betydligt snabbare och jag kan ta bort flera plugins som jag inte längre behöver.
 
Som alltid när man ändrar saker så är det saker som går sönder. I mitt fall så är det en del saker som baseras på ett plugin till WPBakery som jag använder. Det är en bugg i pluginet så jag har fått stänga av det med resultatet att några sidor som använder funktionerna har gått sönder. Jag ska bygga om dem så fort jag kan självfallet.
 
Som du kanske redan märkt så har jag börjat sätta ut lite färger och utmärkningar här och där, men just färgerna och fonterna är fortfarande odefinierade och behöver lite extra kärlek.
 
Jag fokuserar om sidan lite i tre P: Privat, Professionellt och Produktivt. Detta går igen i min bok som också har tre P i titeln. Jag har också fokuserat lite mer på medlemskap och kopplat ihop mitt forum med kommentarsfunktionerna och lagt till ett poäng system.
 
Med den uppdelningen så öppnar jag upp för en hel del nya spännande saker som tidigare var lite låst. Exempelvis kommer det tester av olika slag och jag ska lägga in en eventkalender för olika event har jag tänkt. Jag kikar även på olika typer av artiklar där jag kommer att börja definiera upp olika roller i de olika delarna av mitt professionella liv.
 
Så, jag ber om ursäkt för röran just nu, men det ska bli bra i slutändan, jag lovar!

I år så vill jag ge en liten julhälsning till min chef Aki Ravelin. Under året som gått har han jobbat hårt för att skapa Sveriges bästa UX företag med de bästa kompetenserna och nu vill jag ge en hyllning till honom för att han lyckats.

Aki, under året som gått har du jobbat hårt. För hårt ibland, inte av dumhet utan av passion och ett hjärta som rymmer en ocean av kärlek. Ibland har det blivit svackor, inte för att det märkts på ditt humör och det fantastiska stöd som du gett oss alla, men jag har sett det i dina ögon.

Det tar på krafterna att leda och än mer att bygga. Din ambition har alltid varit det absolut bästa, vilket är än mer krävande. Hårt tempo på rekrytering och en outtröttlig kamp att hitta fantastiska uppdrag till oss alla samtidigt som du byggt ett affärsområde med tuff konkurrens och viss okunskap hos våra kunder.

Tvivel har utan tvekan visat sitt fula tryne ibland tillsammans med ett sting av förtvivlan att inte räcka till. Ett tufft år har det varit Aki, men ta en stund och lyft blicken...

Se de människor som idag jobbar på några av de mest fantastiska uppdrag inom UX. Se de människor som får glädjen att jobba tillsammans och växa som individer och konsulter i en miljö som är unik och underbar på ett sätt som inte går att beskriva.

Se oss Aki.

Vi sitter här idag för att du trodde på vår potential och förmåga att tillsammans skapa magi. Vi jobbar i uppdrag som andra nystartade bolag inte ens kunde drömma om och vi går in i julledigheten med en trygghet och känsla av samhörighet som värmer djupt in i hjärtat.

Du har skapat en attityd och stämning där känslor och öppenhet inte bara godtages utan uppmuntras. Där glädje och omtanke omhuldar varje del av vår vardag och där vi kan vara oss själva, tillsammans.

Så när din tro på dig själv och din förmåga att leda vacklar så räck ut en hand och låt oss stötta dig. Låt oss få ge dig fotfästet tillbaka på samma sätt som du stöttar oss när vi vacklar.

Luta dig nu tillbaka, låt blicken tona ut en stund och reflektera en stund över det fantastiska du åstadkommit under året. Låt ett leende lysa upp ditt ansikte och tända en gnista av stolthet i ögat.

Vila en stund nu Aki och njut av en underbar ledighet med förvissning om att året som gått har varit både premium och episkt.

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År Aki.

Idag har varit ytterligare en omtumlande dag, men kanske lite mer än vanligt. På många sätt har det varit en dag då det känns som jag tagit ett steg vidare på vissa plan och jag har växt lite som individ.

Insikter kommer med allt högre frekvens nu känns det som. Nästan som att jag växlar upp för något som jag inte riktigt ser än. Varje dag känns som att jag växer lite mer och varje dag känns både inspirerande och spännande. Vart det leder vet jag inte än, men jag ser fram emot att få redan på det.

Idag har jag varit på besök hos Identity Works igen efter några år och som alltid så ger det både en kick och inspiration. Mitt eget varumärke och hur jag ser på den här sidan har fått en liten inspirationskick igen och jag ritar för fullt på nya tankar.

Det känns också som att jag växer lite som ledare. Jag har fått otroligt mycket bra feedback från mina medarbetare där flera av de personer som jag tidigare varit ledare för har uttryckt uppskattning för hur jag är som ledare. Det betyder mycket för mig, kanske mer än någon annar, till och med jag själv.

Det känns som att den syn jag har på mig själv, mina medmänniskor och på hur jag ser på arbete och ledarskap börjar klarna. Jag känner mig nöjd med min plats i livet och jag känner både tacksamhet och lite skuld att jag har det så bra som jag har det.

Efter en riktigt bra och omtumlande dag så avslutar jag den med en helt fantastiskt bra video från en av mina riktigt, riktigt stora inspirationskällor Simon Sinek. Se och njut.




[embed width=960" height="540] [/embed]

Nu när min flytt till Oderland är klar så har jag som vanligt ganska stora planer. Några av sakerna är redan på gång och några är i planeringsstadiet, men helt säkert är att snart kommer det lite mer här på sidan.

Jag har både galna och lite mer sansade planer, men jag tänkte börja med det sansade planerna så ser vi vart det leder. Vi kan säga som så att jag har köpt in lite domännamn och lagt upp en liten SEO plan bland annat så stannar vi där idag.

Jag har en hel del som behöver uppdateras också så det blir ett litet renoveringsprojekt att gå igenom texter och bilder. Lite gamla saker kan komma tillbaka, jag utvärderar det nu, fast i ny tappning.

Jag kommer även påbörja flytt av gamla inlägg och ska kika på att återpublicera lite äldre inlägg som kan ha hamnat lite i skymundan med tiden. Klurar på två nya serier av inlägg som jag ska se om jag kan göra verklighet av, men det beror en hel del på vilken respons jag får.

I helgen har jag fokuserat på att skriva om Inception fasen i min arbetsprocess, både från produkt och från projekt. Så det är logiskt att jag börjar applicera det jag lär ut själv också, så det arbetet har jag påbörjat nu.

Så, en del nytt på sidan är på väg ut men jag skyndar långsamt.

Efter veckans tuffa beslut att lägga ner mitt webbhotell så har jag beslutat att flytta till Oderland. Dels för att jag har bra erfarenhet av Oderland sedan tidigare, men framförallt för att jag har Jack Oderland som vän på facebook så jag vet att jag får snabb hjälp om jag behöver.

Den här sidan är nu överlagd på Oderland redan och DNS ändringarna håller på att propagera. I samband med detta drastiska steg så passar jag på att samordna mina domäner, mina verktyg och så vidare. En liten vårstådning med andra ord.

Det låter kanske konstigt eftersom jag sitter upp till öronen med saker att göra, men jag mår riktigt, riktigt bra av detta! Det blir lite mycket ett tag nu, men det känns så skönt att få detta gjort.

Förutom att flytta sajten så har jag satt upp min slack igen för den här sidan och även satt upp en Discord också. Jag har jobbat på en annan sida också som börjar bli helt ok även om det är en del kvar att göra. Har kikat en del på forum igen efter att ha hittat några riktigt bra forum äntligen.

Självklart har jag även jobbat en del med min bok där jag börjar känna mig hyfsat klar med första utkastet på Inception fasen. Det känns som det blir mycket att skriva, men det är verkligen jättekul just nu!

Sen har jag syndat och köpt lite nya domäner och planerar att släppa en del som jag inte längre kommer att använda. Nya epostadresser är uppsatta och just nu så trivs jag rätt bra med livet kan man säga.

Hur ser din helg ut? Bara bra hoppas jag?

Idag så har jag tagit ett par tuffa beslut. Det är beslut som jag dragit på alldeles för länge, men som jag nu känner att det är dags att ändå gör slag i saken med. Inte så kul, men väldigt, väldigt nyttigt!

Tid är någonting som jag har alldeles för lite av. Med min situation på jobbet och med en ambition att skriva en bok eller två under 2018 så behöver jag rannsaka mig själv lite. Resultatet av detta blir att jag lägger ner mitt webbhotell jag haft puttrande sedan 15 år tillbaka eller vad det kan bli.

Microhost, som tidigare hette Mortfiles, är hem till några väldigt underbara kunder så det känns ordentligt i hjärtat att meddela dem att jag kommer att lägga ner Microhost. jag känner dock att jag inte har något val för jag har inte den tiden som behövs för att ge den service kunderna förtjänar.

Det andra beslutet är att jag avsäger mig det ansvar jag har inom Bifrostorden. Jag kommer inte sluta vara engagerad, men jag kommer att lämna direktoriet som är motsvarande styrelsen för en förening. Detta gör att jag kan njuta av att bara deltaga istället, vilket jag inte gjort än sedan jag gick med i Bifrostorden.

Dessa två beslut känns långt, långt in i hjärtat, men jag känner att det är rätt beslut för mig just nu. Jag har tänkt på det ett tag och idag så kände jag att det var dags för att sluta skjuta upp beslut som måste tas och helt enkelt acceptera konsekvenserna.

Att lägga ner Microhost kommer att kosta mig pengar. Jag tjänade aldrig några pengar från början utan det har varit mitt sätt att hjälpa utvalda personer så gott jag kunnat med den kompetens jag har. Jag skulle kunna sälja och tjäna pengar på det viset, men det vore orätt mot mina kunder och det skulle kännas som ett svek mot allt som mitt lilla webbhotell ändå stått för under alla år.

Lite jobbigt känns det just nu och de närmaste dagarna kommer att vara lite jobbiga. Det kommer dock att ge mig det lugn och den tid jag behöver för att må bättre i framtiden och jag fokuserar på det.

Efter att ha gått igenom Scrivener i lite mer detalj så har jag äntligen fått en struktur som börjar kännas rätt. Nu börjar arbetet att skriva så mycket som möjligt så jag kan börja processen att förädla texten till något värt att publicera.



Det kändes väldigt bra att kunna sätta mig ner igår och skapa en struktur med nya ikoner och labels i Scrivener. Nu känns det mer strukturerat och jag kan se vilka områden som hör till vad med härlig färgkoordinering.

Lite drygt 7.000 ord är skrivna hittils, vilket inte är speciellt mycket. Det ska bli ordning på det och jag siktar på (minst) 20.000 ord innan slutet på november. Jag hoppas kunna ha minst en sektion tillräckligt genomarbetat för att kunna få lite feedback tills dess.

Vi får se om någon har intresse av att bli en Muse tills dess :)

Ju mer jag ser hur företagen därute kämpar med att försöka ändra sina processer till något som faktiskt fungerar, på riktigt, ju mer känner jag att jag behöver få klart min bok. Just nu kikar jag på lite olika alternativ för att hitta mer tid för att skriva så vi får se vad som händer i framtiden.

För de av er som inte har någon aning om vad jag pratar om så har jag börjat skriva en bok om arbetsprocesser för större företag, så kallade enterprise företag. Boken handlar om hur jag brukar jobba och varför det fungerar.

Boken är uppdelad i flera sektioner som jag hoppas ska kunna vara användbart både som helhet och var för sig. Exempelvis ska det gå att ta bara kapitlet om kravprocessen om man så önskar, men att det finns synergier genom hela processflödet.

Eftersom jag behöver en liten spark i baken så funderar jag på vad jag kan göra för att motivera till högre fokus på min bok. Jag känner att jag gärna vill ha ut den så fort som möjligt och då är det viktigt att få ett första utkast klart så snart det bara går.

Att skriva boken är bara ett steg, sedan ska den illustreras också. Den ska korrläsas och gå igenom några revideringar innan det ens blir tal om publicering. Publiiceringen i sig kan ju göras på massor av olika sätt så även där måste jag klura på vad som är det bästa för just min bok och vad jag vill att det ska ge mig i det långa loppet.

Först måste jag dock skriva en hel del till, så jag hoppas att jag kan fokusera lite på det i helgen. Sedan ska jag fundera på hur jag kan bibehålla fokuset för det är ju inte direkt så att jag inte skriver saker, för det gör jag hela tiden.

Ni som redan skrivit böcker, eller som skriver just nu. Hur håller ni motivationen och fokuset uppe? Vilka tips har du till mig för att den här boken ska kunna bli verklighet?

Jag har varit på ett par konferenser i mina dagar, men normalt så brukar det inte locka speciellt mycket. Nu när jag jobbar på Claremont däremot så känns det lite annorlunda så när möjligheten presenterade sig så tvekade jag inte utan åkte glatt med till Montenegro för en tre dagars konferens.

Låt mig först förklara varför jag inte brukar gilla konferenser, företagsfester och After Work: det brukar snabbt eskalera till en repeterande process där man pratar ytligt och alkoholen brukar göra även de mest intellektuella till högjudda skrikhalsar. Normalt så brukar jag klara av ett par timmar, men sedan blir det bara tröttsamt.

Sedan jag började på Claremont så har det varit annorlunda. Jag inte bara gillar att hänga med mina design kollegor, jag brukar få svårt att ta mig hem innan sista tåget till och med! Det är för att diskussionerna är på rätt nivå, alkoholmängden tillräckligt för att lossa på tungorna, men inte så mycket så folk blir högljudda eller flygplan.

Så när det var dags för en konferens så kändes det som en bra idé även om det var långt bort och en ganska lång period. Risken för social utmattning var stor, men jag litade på att Claremont skulle hantera detta på samma fantastiska sätt som de hanterar allting annat.

Flygresan ner var lång, men ändå trivsam. Jag fick lära känna nya personer och hade en trevlig stund på både flygplatsen och flyget ner. Väl framme i Montenegro omkring midnatt så var det dags för en lång bussfärd till vår destination. Återigen så var humöret på topp och tiden flög fram, precis som vår buss på smala slingriga vägar i nattsvarta mörkret.

Väl framme vid hotellet så slogs jag av hur stort det var. Jag har jobbat inom hotell ganska många år och de hotell som jag jobbat på, eller bott på, kändes som miniatyrer i jämförelse. Incheckningen gick supersmidigt och jag och min rumskamrat fick en villa i bergssluttningen ovanför själva hotellbyggnaderna. Villorna hade två våningar med balkong och vardagsrum uppe och sovrum nere. Lyxigt värre med andra ord.

Dag 1 började med frukost så klart och vilken frukost det var. Mängder av alternativ, men det var storleken på matsalen och utsikten ut över havet, där man förmodligen kunde se Italiens kust om man ansträngde sig lite, som imponerade.

Efter frukosten började konferensen uppe på takterassen där vår VD höll ett kort anförande innan vi fortsatte nere i stora konferenssalen. En mäktig presentation om framtiden och genomgång av alla bolagen toppades av med en presentation av Claremonts nya grafiska profil och varumärke.

 

[caption id=" align="aligncenter" width="960] Hela Claremont gänget samlade för episk konferens[/caption]
Resten av dagen samlades vi bolagsvis och hade som uppgift att definiera våra bolag i den nya visionen. Det är svårt att förklara hur det är att jobba tillsammans i vårt design gäng, men det är underbart. Kvällen toppades sedan av med en middag och för de som så önskade så blev det dans på stadens häftigaste nattklubb. Jag skippade det för jag var, en härlig dag till trots, helt slutkörd mentalt.

Dag två bjöd på en fortsättning av vårt arbete dagen innan. Vi delade upp oss ytterligare och jag tillsammans med tre andra tillbringade ett par timmar under ett parasoll på stranden. Där diskuterade vi våra roller och bidrag i designgruppen eftersom vi alla är lite av schweiziska arméknivar med flera strängar på våra lyror.

Efter lunch bar det iväg till Lovcens Nationalpark där vi skulle bestiga ett berg tillsammans. Det blev en lång bussfärd som livades upp av en av de mest underhållande guiderna jag någonsin haft nöjet att lyssna på. Montenegros historia målades upp med humor och träffsäker retorik så det var en fröjd att lyssna på.

Väl vid bergets fot så bar det av mot toppen i en inte helt rasande fart då jag tog följe med några kollegor som inte kunde gå så fort av olika anledningar. Lite mer än halvvägs så var det några som kände att det blev lite för mycket så jag fortsatte själv den sista biten upp mot restaurangen och sedan vidare upp till mausoleumet på toppen.

 

[caption id=" align="aligncenter" width="1299] Utsiktplats bakom mausoleet. Bild av Sophie Johansson[/caption]
Efter en fantastisk eftermiddag bar det av mot hotellet igen och vi fick njuta av en helt otrolig solnedgång. Bergens toppar målades gyllene och vi hann lagom fram till kusten för att se havet förvalndlas till en glittrande gyllene bädd som sakta övergick till karmosinröd glöd innan ljuset falnade till mörker.

Återigen avrundades kvällen med en sen middag. Denna gång blev det fisk för hela slanten och det var fantastiskt gott. Trevligt sällskap till trots så var mitt huvud så trött så jag lämnade efter maten för att få lite sömn och tid för reflektion. Vi tog en kort runda i staden innan det var dags för sömn för min runskamrat var lite sugen på ett snack efter middagen. Vi lyckades hitta ett hamburgerställe som gjorde ett undantag för oss och min rumskamrat fick en gigantisk hamburgare att avrunda dagen med.

 

[caption id=" align="aligncenter" width="719] Patrik Vuorela äter en gigantisk hamburgare![/caption]
Sista dagen var det återigen arbete i bolagen på förmiddagen innan det var lunch på egen hand i Budva där många gav sig in i
för att shoppa innan det var dags att åka hem. Själv körde jag en episk pizza precis utanför muren eftersom jag redan vart inne och kikat tidigare och sedan smet jag in och checkade ut.
Efter lunchen så avrundade vi med ett anförande på takterassen igen. Vi tog lite spontana kort med en drönare och sedan fick vi en avslutande presentation i konferensrummet innan det var dags att åka hemåt efter en kort fika i Breeze Bar på hotellet.

Efter en lång bussfärd där de flesta passade på att vila lite så blev vi lite försenade på flygplatsen i Montenegro. Det kändes inte som någon stor sak för konversationerna flödade och tiden passerade fort i gott sällskap.

Flyget hem gick som en dans och väl på marken igen så hade det blivit en liten miss i planeringen för taxin hem. De kollegor som jag skulle dela taxi med hade åkt i det tidigare planet, men det gjorde inget utan jag hittade snabbt andra kollegor att dela en taxi med. Väl hemma strax efter midnatt så blev det en dusch och sedan ner i sängen.

En resa av det här slaget kan vara utmattande, speciellt för personer som har en introvert personlighet som jag delvis har. Arbetet i sig var ganska krävande mentalt och utbytet socialt var enormt. Trots detta så kändes resan otroligt givande och jag var inte alls lika trött mentalt som jag trodde att jag skulle vara. Tvärt om.



[caption id=" align="aligncenter" width="960] Utsikten från poolen nedanför villan där jag bodde.[/caption]
Resan i sig var otroligt välorganiserad, både av Claremont internt och av våra arrangörer. Varenda del av resan kändes genomtänkt och det fanns gott om personer att fråga om det var något man undrade över. Det var en av de få gångerna jag aldrig behövde fråga hotel personalen något, vilket är ett riktigt bra betyg.

Hela resan präglades av en härlig stämning, kommunikation och ett öppet sinne. Det var enklare än vanligt att lära känna nya medarbetare för alla delade samma öppenhet. Även om det blev en hel del ytligt prat också så föll det sig ändå naturligt att prata om saker som var intressanta. Arbetsprocesser, senaste teknikerna för utveckling och hur man bäst hanterar värdering av krav på ledningsnivå blandades friskt med djupdykningar att lära sig mer om andra medarbetare och deras förmågor.

Montenegro visade sig från sin bästa sida och även om inte alla kunde engelska så visade kroppspråket och glimten i ögat vilket fantastiskt folk som bor där. Staden vi bodde i, Budva, var ett arkitektonisk underverk där alla hotell verkade tävla med varandra om att vara mest unikt och spektakulärt. Överallt syntes en kärlek och passion för att arbeta med sten där till och med kyrkogårdarna utsmyckades som om varje gravplats var kejserlig.

Jag har en hel del bilder från resan och jag ska lägga upp dem i galleriet sedan när jag hunnit bygga klart det.

Kort sagt var det en fantastisk resa och återigen har Claremont visat att man kan leverera på alla fronter! Jag ser redan fram emot nästa resa och vem vet…kanske är du med på den resan också?

Ett år lite drygt har passerat sedan jag började på Claremont och det känns som att det är dags att reflektera lite över hur det har varit att jobba på Claremont. Jag får frågan lite då och då från personer som är nyfikna, så här kommer en liten genomgång av hur det är att jobba på Claremont. Från mitt perspektiv.

Låt oss börja med det uppenbara och det är att jag jobbar som konsult. Det betyder att större delen av min tid spenderas ute hos kunderna och det är väldigt lite som är annorlunda oavsett vilket företag du jobbar för. I mitt fall så har jag jobbat med två företag sedan jag började på Claremont: Axfood och Electrolux.

Mitt viktigaste intryck från Claremont är att även om vi är omkring 300 personer som jobbar där så är vi en familj. med det menar jag att vi är respektfulla och bryr oss om varandra. På riktigt. För mig är det väldigt viktigt att den respekten finns som en viktig del av företagskulturen.

Detta sätts uppifrån och börjar med vår VD Peter Lundström och hela vår ledningsgrupp. Jag har hunnit med att ha två chefer redan eftersom Claremont delade på det bolag jag började min tid med och jag fick förmånen att bli en del av det nybildade UX bolaget.

Mikael Jonsson var min första chef och han är också min stöttepelare ute på Electrolux. Det är svårt att förklara vad det betyder att ha Mikael som stöd, oavsett om han är min chef eller inte, men jag kan ärligt säga att han är en av mina topp 3 chefer någonsin. Jag kan alltid lita på att Mikael har min rygg och han finns alltid där om jag behöver honom. Det är viktiga egenskaper för mig.

Aki Ravelin är min chef idag och han personifierar allt jag uppskattar med en chef. Allt handlar om omtanke och känslor med Aki och oavsett vilka problem som uppstår så stöttar han. Om han ens misstänker att något är knas så hör han av sig för att försäkra sig om att du mår bra. Aki är utan tvekan den bästa chefen jag har haft och jag har en hel UX grupp som delar den uppfattningen.

När det gäller företagskulturen så går den inte av för hackor den heller. Alla medarbetare på Claremont genomgår utbildning för att förstå sig själva, varandra och för att lära sig vilka värderingar som Claremont står för. Bara där så slår Claremont alla andra företag jag någonsin jobbat för på fingrarna med hästlängder.

Det är högt i tak och vi har kul med varandra. För de som känner mig så vet ni att jag sällan är med på fester och After Work eftersom jag tycker att det blir lite jobbigt efter ett par timmar. Sedan jag började på Claremont så har jag kommit på mig själv att klockan börjat närma sig midnatt flera gånger på månadsmöten eller After Work.
Detta är väldigt ovanligt för mig och det är för att jag har världens bästa medarbetare. Jag har aldrig upplevt en sådan samhörighet som jag har med mina kollegor i UX gruppen framförallt. De är precis lika pratglada, nyfikna och öppna som jag är, vilket är underbart!

Visst finns det saker som kan förbättras, det gör det alltid. Det som är så skönt med Claremont är att man kan lyfta sina åsikter och de blir hörda. Det är också skönt att det finns saker att förbättra så allting inte är satt i sten och ännu skönare att så många tar tag i saker och ting och får det att hända.

Slutligen så är det så underbart att Claremont har sådan stor bredd. För mig som jobbar över gränserna i alla möjliga olika delar av projekten så är det himmelriket att ena dagen djupdyka ner i en customer journey och nästa diskutera deployment management eller CSS Grids. Det finns alltid någonting nytt att lära och nya människor att utbyta kunskap och erfarenhet med.

Så hur skulle jag summera mitt första år? Levde Claremont upp till mina förväntningar när jag började där förra året? Jag kan med gott samvete säga ja med rungande stämma. Claremont har som alltid levererat och gjort det långt, långt över förväntan.

Tack för ett fantastiskt första år Claremont!