Personligt

Just nu börjar jag sakta komma tillbaka efter ett antal dagar till sängs. Det är någon slags infektion som jag förmodligen dragits med ett tag och som nu bubblat upp till ytan när jag börjar slappna av inför julledigheten. Att inte kunna göra något och gå runt halvt livlös tar på humöret mer än krafterna känns det som...
 
Att vara hemma och inte vara på topp har tidigare inte varit några problem, men nu väcker det en frustration jag är ovan vid. Att känna att det finns så mycket som ska göras och sedan inte ha ork eller förmåga har tärt hårt på humöret. Det faktum att jag alltid är lite småkinkig inför julen har inte direkt gjort saken bättre. Lyckligtvis har jag världens bästa familj som  hjälper mig att få upp humöret.
 
Att inte kunna träna, det gör att det kryper i mig. Att se disk och tvätt växa när min fru jobbar känns det också för jag avskyr att inte kunna röja undan när det behövs. Att inte kunna göra sista rycket på jobbet inför julledigheten, det får mig att känna mig maktlös och lite utanför av någon anledning. Att missa julfest och annat kul och att inte ens ha ork att se på film eller leka med junior det gör mig helt vansinnig!
 
Som tur är så känns det som att det är på väg att vända nu och jag har lite ork igen, även om hela kroppen känns som den är på väg att gå sönder fortfarande. Huvudvärken som kommer från spänningar i ländrygg och nacke är konstant om än inte lika ilande som tidigare. Det ljusnar vid horisonten med andra ord och det är banne mig på tiden! Jag är trött på att vara inaktiv, jag har gym att gå till, arbete som ska göras och hushållsarbete som behöver ordnas med!
 
Så nu tycker jag att vi skippar det här med sjukdom, både för i år och för nästa år!

De senaste 3-4 veckorna har varit lite frustrerande. Anledningarna är många, men de flesta kan härledas till att min fru börjat jobba heltid en tid framöver och därmed så ändras många rutiner och nya måste hittas och befästas. 
 
Att min fru börjat jobba är på intet sätt någonting negativt, tvärtom så är jag jätteglad över att hon fått ett sådant toppenjobb som hon verkligen trivs med. Inte heller är de nya rutinerna någonting som är negativt för jag får mer tid med min son då jag både lämnar och hämtar ett par månader. Det som är jobbigt är mitt behov av kontroll som får sig en liten törn när allt ändras. Igen.
 
Förändringarna som skett de senaste åren har varit positiva på många sätt, men samtidigt väldigt jobbiga. Förändring kommer aldrig utan friktion och lite växtvärk trots allt, även om jag tycker att det gått bättre än förväntat. Med Jenny's nya jobb och mina nya ansvarsområden, både privat och på jobbet, så förändras allt igen och det kostar på självklart.
 
Förra veckan efter att jag kom hem från Sundsvall, där jag föreläste för tredje året i rad, så kände jag mig lite vilsen för första gången på mycket länge. Jag har under många år haft en självbild och en identitet där jag känt mig trygg, men nu kom jag på mig att fundera över vem jag är egentligen efter all förändring. Jag vet ju vem jag är innerst inne, den kärnan har inte förändrats, men det är så mycket som förändrats förutom det och den osäkerheten gjorde mig lite frustrerad.
 
Min frustration har spätts på lite eftersom det är nästan 3 veckor sedan jag hade någon riktig struktur när det gäller min träning på grund av sjukdom och arbete. Detta blir värre eftersom jag vet att de närmaste 4-5 veckorna så kommer det att bli svårare att träna som jag blivit van vid på grund av Jenny's schema och arbetsschema.
 
Det är så mycket som jag vill just nu så det känns som att jag håller på att explodera, men trots det så känner jag mig märkligt lugn för jag vet att situationen är tillfällig och om ett par månader så kommer en ny fas av förändring då Jenny kommer att få sitt normala schema. På något sätt så är all den frustration som jag känner helt ok och jag hittar nya vägar och rutiner med mer tålamod än jag brukar. Jag känner även ett visst lugn och glädje över det turbulenta liv jag lever just nu, för trots att det är frustrerande så är det även väldigt givande.
 
Jag omformas och min självbild behöver uppdateras, på alla plan, och samtidigt så finner jag mig beundrande observera min frus egen utveckling. Tillsammans har vi gått igenom det mesta och det känns inte det minsta svårt att hålla mina egna drömmar och önskningar tillbaka lite extra så att hennes kan få blomma. Det är hennes tid nu och precis som hon stöttat mig så ger jag henne allt mitt stöd. Bara att se hur hon växer varje dag fyller mig med otrolig glädje.
 
Förändringarna kommer och går och frustrationen kommer att finnas där, men så länge jag vet varför förändringen sker och vad det ska leda till så får mitt kontrollbehov ge efter. Det går allt lättare så kanske börjar jag bli vuxen, vem vet.

De senaste 4-5 månaderna har jag känt att det behövs en förändring här på bloggen, en förändring som matchar den förändring som jag själv går igenom och ju mer tiden går, desto mer gnager den känslan i mig...
 
Jag har tänkt mycket under de senaste månaderna och vänt och vridit på vad jag egentligen vill använda min webbplats till och vilken plattform som jag vill bygga det på. Wordpress och andra alternativ har flugit förbi i min hjärna och även om det känns lockande att byta så kommer jag att ligga kvar på IPB. Dels för att jag redan investerat en hel del i det här systemet och dels för att IPB kommer med en ny version som har mycket som jag inte kommer att kunna få på andra plattformar.
 
Just syftet med webbplatsen har alltid varit lite svårt att definiera eftersom jag vill så mycket alltid. Nu måste jag dock ta ett beslut och fokusera på en sak känns det som. Exakt vad det ska vara är jag inte helt säker på än, men jag är helt säker på att jag kommer att ha en del av sajten öppen och en del tillgänglig bara för medlemmar. Den största utmaningen blir som alltid hur jag ska presentera navigering och strukturera upp innehåll så det blir enkelt att navigera runt.
 
Just nu snurrar ganska många saker i huvudet på många plan och jag är lite mer vilsen i livet än vanligt så det är en del som måste falla på plats innan jag gör något. Min plan är dock att webbplatsen ska få sig en uppryckning under Q1 2014, kanske till och med ännu tidigare...

Semestern har passerat halvtid och sommaren strålar utanför fönstret likväl som inombords, men just den här tiden har en liten sorgekant runt sig med en gnutta vemod, något som alltid funnits där, men som de senaste åren blivit starkare.
 
Den 20:e juli har varit ett datum som varit lite vemodigt för mig sedan jag var ungefär 10-12 år eller så och legenden Bruce Lee inspirerade till en livslång passion för kampsport. Det är nämligen datumet då Bruce Lee dog och jag vet inte varför, men av någon anledning så har det alltid känts tragiskt att han skulle dö så ung. Det är en känsla som bara blev starkare när hans son avled alldeles för tidigt också, skjuten under en filminspelning under mystiska omständigheter.
 
Det låter kanske konstigt, men av någon anledning så har just den 20:e blivit ett slags samlingsdatum att minnas de som gått bort under åren. Älskade farmor, Moster anna, Berta på café, Kajan osv....jag tänker ibland på min farfar som jag aldrig fick lära känna, Nuffa och Nuffamia som jag bara känner till namnet och andra släktingar som jag undrar vilka dom var. Inte på ett sorgset eller tragiskt sätt, utan mer som en känsla av vemod och saknad.
 
Om knappt en vecka fyller jag år och min födelsedag har alltid haft lite extra bagage med sig eftersom jag vid 8 års ålder inte fick ha de ifred längre, utan dela med min bror David som föddes två dagar (och 8 år) efter mig. Inte för att jag inte gillade att ha kalas tillsammans med min bror, men mer för att det inte längre var min speciella dag på något sätt. De senaste åren har dock min födelsedag varit en påminnelse om att jag aldrig mer får fira våra födelsedagar med min lillebror då han inte längre finns med oss kroppsligen. Trots att det gått ett par år så finns saknaden och smärtan där ändå.
 
Som lite extra grädde på moset så är det i år också årsdagen för min klasskamrat Sofia som tragiskt avled förra året. Trots att jag inte träffat Sofia på många år så ger det en liten extra udd på vemodet i år och det ger ett visst perspektiv på livet.
 
Trots att det finns ett vemod som ligger som en liten svart kant på tillvaron och som lockar till eftertanke och hågkomst så är jag glad över att jag har den här tiden i mitt liv en gång om året. En tid att minnas och även om det finns sorg och saknad med så finns det även glädje och tacksamhet. Personerna må vara borta, men minnena lever kvar och varje år så ser jag till att minnena finns kvar där ännu ett år och skänker en tanke till alla de som inte längre finns bland oss:
 
"Tack för allt ni gett mig, jag är den jag är idag tack vare er och även om jag saknar er så lever ni vidare i mig."
 
Requiescat in pace.

Så närmar den sig då alltså, semestern. Imorgon börjar den första sammanhängande semestern sedan 2004/2005 någon gång och till skillnad från många kollegor och vänner så stannar vi hemma i Märsta i år...
 
Att få semester känns välbehövligt, riktigt välbehövligt, just nu. Jag är riktigt, riktigt trött i knoppen efter nästan 3 års kaos där i stort sett allt i mitt liv har förändrats och vridits till på något vänster. Det mesta positivt självklart, men det har ändå tagit på den gamla kolan som fått kämpa hårt för att hinna med alla vändningar under åren.
 
Jag kommer att börja min semester på ett lite annorlunda sätt med ett gympass och sedan tandläkare. Jag borde ha gått till tandläkaren för länge, länge sedan med min rotfyllda tand som bråkar lite, men imorgon är det alltså dags. Det kommer att bli dyrt, men det är det värt känns det som...plus man får ju sådana där coola tatueringar har jag sett!!
 
Idag på morgonen så testade jag bröstmusklerna igen och det gjorde ont fortfarande, så jag får nog ta mig till en läkare och kika varför det gör ont. Förmodligen är det allt jäkla brosk som spökar fortfarande så vi får se vad vi kan göra åt det. Det skulle även kunna vara en fraktur i nyckelbenet precis vid axelfästet som då skulle leda till 3-4 månaders vila för att fixa till. Oavsett om det blir en operation eller något annat så sitter jag lite fast när det gäller just höger axel och bröstparti vilket suger ganska hårt.
 
Förutom en del roliga äventyr runt Stockholm i sommar så fortsätter planen med träningen och redan imorgon sätter vi igång med en utmaning som min kusin Sussie satt ihop där en hel del människor ska försöka pressa sig upp till 5 minuter i plankan! Jag kan säga att jag kommer att få kämpa hårt eftersom min core fortfarande är väldigt svagt och jag får kämpa till och med när jag kör minuten i plankan idag.
 
Det känns lite tråkigt att jag inte är i Vansbro idag faktiskt, men jag får helt enkelt inse att tiden och pengarna inte räckte till för att komma dit i år. Nästa år är dock planen att köra Vansbrosimningen och jag väntar tills i vinter med att göra några tuffa commitments då jag vet bättre hur min fysiska status ser ut. I bästa fall så kommer jag att köra den trippel som jag haft planer på tidigare, dvs jag kör tre lopp på tre dagar (1000m, 1500m och 3000m).
 
I morse testade jag löpningen också och det känns riktigt bra. Smalbenen protesterar fortfarande lite och ömmar, men det känns lättare och lättare för varje löppass. Planen är att komma igång så pass att jag kanske kan klara av Lidingöloppet nästa år, men först ska vi få bra fart på 5km...
 
Idag är det dock inte semester än, så idag är planen bara att slappa 

Kosmos har en märklig förmåga att balansera livet så när jag nu fick en liten extra summa på banken efter en retroaktiv löneförhöjning och kommit igång med träningen igen så kastar den en liten kurvboll, bara för att påminna om att allt här i livet har en balans...
 
Den här veckan började jag med att bli sjuk. Feberfrossa, värk i lederna, huvudvärk och ont i halsen med nästäppa, dvs en liten infektion kombinerat med en liten förkylning eller nåt sånt. Riktigt dålig timing då jag var tokladdad inför måndagens träning och har en viktig jobbvecka framför mig. Ekonomiskt inte heller drömscenario med bara två veckor kvar till semester...
 
Träningssituationen blir inte bättre av att jag fått paket med träningskläder och mina nya boxningshandskar samtidigt som moder natur frestar med härligt solväder medan jag ligger i sängen och är allmänt svettig och grinig. Det ska man aldrig vara för när mungiporna hänger så kastar kosmos mer olyckor på dig...
 
Frugans laptop dog fullständigt så klart och piper nu endast vackert med svart skärm. Det blir att skicka den på reparation då det är RAM minnet som blivit kaputt, alternativt hela moderkortet vilket skulle vara riktigt dåligt. Vi får se om det går på garantin eller om det blir att gräva lite i plånboken för att fixa till det...
 
Igår när frun skulle till affären så kom ett glatt samtal hem efter en stund och självklart så var det lite fel på bilen för första gången sedan vi köpte den. Inga stora saker, men tusenlapparna fladdrar vackert ändå så klart. Allt för att påminna mig om att pengar inte är allt här i världen och att det inte är bra att ha för mycket pengar...
 
I helgen var vi till Ikea också och shoppade loss på garderober och ny sängram som kom igår kväll. Det regnar utanför, jag är fortfarande klen, även om det börjar bli bättre, och jag har hundra kartonger Ikea som ska skruvas ihop... Imorgon är det träning igen och det vore väl själva f-n om jag ska bli tvungen att avstå från den träningen också!
 
Nu ska jag ta en Ipren och se vilka piller och pulver som kan ta död på det som bråkar i kroppen innan jag blir helt galen av att inte göra något!
 
...men jag är inte bitter.

Det börjar närma sig nu för den första riktiga semestern på nästan 10 år och det ska bli så fantastiskt skönt! Projekten som jag jobbat med ebbar sakta ut och de långa timmarna byts ut mot solljus och familjetid.
 
I över ett år har jag suttit med ett projekt nu i olika omgångar och olika roller och jag har ett tag kvar innan det projektet kan läggas på hyllan, men det känns som att projektet går in i en lite enklare och lättare del nu. Andra projekt är avklarade och jag har bara hunnit med 4 andra projekt i år, vilket känns lite ovanligt.
 
Det som har varit jobbigast i år är att jag har varit tvungen att säga nej till projekt för att jag inte hunnit med. Detta trots att jag gjort en hel del övertid för att hinna med de projekt som jag haft då jag gått in på helger och röda dagar samt jobbat både 12,13 och 14 timmars dagar. Trots det så har jag alltså ändå fått tacka nej till projekt.
 
Efter den senaste tidens urladdning då jag jobbat extra många timmar övertid så känns det skönt att få slappna av med vanliga 8 timmars dagar igen och faktiskt komma hem i god tid då solen fortfarande skiner. Just den här helgen känns extra skönt att ta det lugnt då jag knappt hann med förra helgen då jag jobbade hela lördagen och var i stan och shoppade med junior inför fruns födelsedag på söndagen.
 
Det känns som att det faktiskt börjar bli dags att damma av kameran och ta sig ut på en fotopromenad så jag kan dela med mig av vårt nya, underbara hem. Kort sagt...det är dags att komma ut och njuta av den ankommande sommaren!

I slutet på 2012 satte jag målet att jag under 2013 skulle nå 500+ på linkedin, något som kändes lite jobbigt då jag hade mer än 70 personer kvar att knyta kontakt med, men igår spräckte jag den magiska gränsen!
 
 
 

 
 
 
Trots att min Linkedin profil är långt ifrån komplett och trots att den bara är på engelska än så känns det fantastiskt kul att jag lyckas nå mitt mål med att komma in i 500+ klubben utan att egentligen försöka. Jag har gjort ett par försök att knyta kontakt med kollegor och bekanta, men majoriteten av de kontakter jag har fått de senaste månaderna kommer från personer som sökt mig och inte tvärt om.
 
Jag var helt övertygad om att jag skulle få slita hårt för att hitta de sista 70 personerna att knyta kontakt på Linkedin med, men av någon anledning så blev det tvärtom så att jag hann inte riktigt med att försöka sätta min plan i verket! Ännu mer förvånande är kanske det faktum att jag börjar få en del jobberbjudanden genom Linkedin, även om jag ännu inte fått ett erbjudande som kan locka mig från Brightstep där jag trivs väldigt bra.
 
Det känns bra att kunna bocka av Linkedin från min att göra lista för 2013 och ännu bättre att antalet personer som vill knyta kontakt inte tagit slut utan fortsätter att komma in 

Det har gått ett tag nu sedan jag påbörjade det som ska bli en bok om design för E-handel och i ärlighetens namn så har det gått oerhört långsamt, men nu ska det bli andra bullar!!
 
Efter att ha jobbat med Jira och Confluence i snart ett år så har jag funderat på vad jag kan använda dessa till även i andra sammanhang än på jobbet och igår slog det mig att det är ju ett idealiskt sätt att planera arbetet med att skriva på min bok!
 
Jag har därför satt upp en egen Jira och Conflence med Greenhopper som alternativ planeringskalender där jag på gott och ont börjat om med bokens planering. Tanken är att jag ska använda mig av detta för att dels planera, dels arbeta på själva textmassan och dels kunna bjuda in ett antal personer som får fungera som kritiker och inspiratörer.
 
Det jag har gjort är att jag har skapat en outline för bokens struktur i form av en slags kravlista där jag länkar kapitelnamnet till en Confluence sida och sedan skapar en story i Jira för varje kapitel. På så sätt kan jag från ett arbetsdokument nå de sidor där jag faktiskt skriver och även bokföra och utveckla varje kapitel i Jira.
 
Exempelvis så kan jag skapa subtasks för materialinsamling och länkar till viktiga webbplatser mm direkt i Jira samtidigt som jag bokför tid som jag lägger på varje del av boken. Greenhopper använder jag som en slags roadmap för vad jag ska göra när, vilket gör det enklare att få en överblick över projektet och även se hur mycket som återstår innan det blir klart.
 
Min plan är att försöka jobba på boken fram till sommaren och sedan be ett antal personer att hjälpa mig förädla bokens innehåll och på så sätt höja kvaliteten på innehållet. Jag har några namn som ligger i bakhuvudet, men vi får se vem/vilka som jag ska fråga för det är viktigt att det blir bra spridning på de personerna.
 
Om du är intresserad av att följa min resa och hjälpa till med förädlingen av den här boken så säg gärna till så ska jag hålla ditt namn i bakhuvudet när det blir dags. Självklart så kommer samtliga att få boken gratis och även ett omnämnande i bokens inledning.

Det har inte blivit så många bloggposter än i år, men jag har väldigt bra anledningar...jag lovar! Förutom att jag flyttat till helt ny ort och ska försöka lära mig nya rutiner och det faktum att jag nu spenderar ca 10 timmar varje vecka på resande fot så har jag också fått nya arbetsuppgifter och nya utmaningar.
 
Att flytta till en helt ny ort är ingen dans på rosor, även om det är kul att utforska nya saker och hitta nya rutiner. Det kräver en hel del energi också då absolut ingenting är slentrian från uppstigning 05.30 till sängdags omkring 23.30 eller så. Ingenting är enkelt utan allting är ett litet äventyr oavsett om det är att hitta en ny frisör, köpa kläder eller en sådan enkel sak som att beställa en pizza. Det är förstås oerhört spännande, men det tar en hel del energi också.
 
På jobbet har jag sedan december suttit med test på ett stort projekt, vilket är ganska nytt för mig att genomföra under ordnade former även om jag alltid gjort test egentligen på ett eller annat sätt. Testningen genomförs i Jira med tillägget Zephyr som jag fullständigt älskar. Vi kör även med Greenhopper och den trilogin är verkligen helt underbart att sitta och jobba med. Självklart kör vi även med Confluence så vi får ett komplett system för alla behov!
 
Min testkarriär har gått från att hjälpa till med test, till en halvtidstjänst, till heltidstjänst, till testansvarig för frontend och nästa vecka ska jag vara testledare för både frontend och backend. Det ska bli riktigt spännande att få helhetsansvar en vecka, men också lite extra press då jag måste sätta mig in i backendutvecklingen för Hybris, något som jag hittills bara haft hyfsad koll på.
 
Hybris i sig går allt mer från klarhet till klarhet och det är ganska otroligt hur fort man lär sig systemet, speciellt när man sitter som testare och verkligen måste grotta ner sig i precis alla processer och flöden. Jag har lärt mig mer om Hybris senaste månaden än vad jag gjorde på hela förra året sett till funktionalitet och arbetsprocesser.
 
På tal om Hybris så ingår jag sedan årsskiftet officiellt i Hybrisgruppen även om det inte var annonserat innan områdeschefen Nenad gick på lite föräldraledigt. Nu är det dock uttalat officiellt och det betyder att jag har en lite större arbetsgrupp att umgås med nu när Strategy tappade Sïmon som gick vidare till nya stordåd. Jag har dock fortfarande en fot i Strategy även om jag numera har Nenad som närmaste chef.
 
Allt detta har naturligtvis betytt ganska stora förändringar på alla plan och jag har även samtidigt kört andra projekt inom optimering och gjort lite arbete med design, både ren photoshop-design och faktiskt som helhetsansvarig för landningssidorna för Digital River, vilket var ytterligare en ny utmaning. Som grädde på moset har jag även varit iväg på inspirationsföreläsning där jag presenterade trendeer inom e-handeln och gav smakprov på vad Neurowebdesign är.
 
Kort sagt så har jag haft så mycket för min stackars hjärna att processa att jag helt enkelt inte haft energi över till att skriva något på ett tag. Jag hoppas att du har förståelse för det och inte är arg på mig?

Nu när den här webbplatsen börjar arta sig så tänker jag anpassa den till en responsiv design. Det finns redan ett initiativ där hela grunddesignen har anpassats till en responsiv 12-kolumns design, så jag kommer att utgå från den har jag tänkt.
 
Det har hela tiden varit min plan att bygga om designen då 3.4 introducerade nya funktioner som behöver läggas in i designen och då det redan finns en grunddesign som är responsiv så kan jag lika gärna bygga om runt det istället för att köra med ett statiskt tema.
 
Att bygga om responsivt kräver en hel del planering innan och jag måste bygga om en del sidor i IPC som idag är helt anpassad för statisk design. Den största utmaningen blir att få till videosektionen dock och att bygga om ramverket på ett bra sätt.
 
Jag ser dock fram emot utmaningen och ska försöka sätta fart så fort som möjligt.