Personligt

Ännu en släkting tog sina sista andetag för lite över en vecka sedan och även om det är min fru som känner saknaden mest så kommer stinget av saknad och livet ter sig lite mindre glatt och ljust just nu. 
 
Det är märkligt hur mycket en person som man knappt träffar kan lysa upp ens liv, bara genom att finnas. En tanke, ett minne eller ett foto påminner om den glädje, den osjälviska och givmilda själen som alltid hade ett leende och ett vänligt ord att skänka.
 
Det är märkligt hur dystert och mörkt livet kan te sig när personer i vår närhet går bort, även om de inte finns i ens liv varje dag utan bara några gånger per år. Det är som om den ljusa sommarhimmeln täcks av moln, och ibland av ett stilla regn som smattrar mot själens fönster.
 
De senaste åren har jag förlorat flera släktingar och det finns stunder då jag känner av tidens tand och funderar på framtiden, orolig för vad som finns bortom horisonten. En stilla fundering över vad jag tillför till världen och vad jag lämnar efter mig till min son och hans medmänniskor flyger genom mitt inre.
 
Så minns jag de stilla orden från en skådespelare som även han rycktes bort nyligen. Ord som alltid talat till mig djupt inne i min själ och som skänker tröst. När den djupa natthimlens tindrande stjärnor lyses upp av stjärnfall så tänker jag på dem som inte längre finns hos oss och önskar att jag alltid får minnas de goda stunderna tills min tid är kommen.
 
Tills dess ska jag oroa mig mindre och se till att mitt liv blir spektakulärt...
 
 
 
[embed]
[/embed]

Det har varit hektiskt senaste året kan man säga och nu sa det inre batteriet till att det var dags att ladda om. Av erfarenhet vet jag att det är viktigt att lyssna när det tar lite tid för leendet att nå ansiktet eller när frustrationen ligger för nära ytan. Så det är dags att bunkra lite.
 
Alla som känner mig vet att jag jobbar hårt och att jag inte skyr långa timmar för att får ett projekt på rätt spår. Det senaste året har jag lagt väldigt många timmar på att får saker och ting på plats som jag vill ha det i mina projekt. Inte för att det har begärts, utan för att jag ser att det behövs. Resultaten visar också att den tid jag lägger in har betydelse, så jag gör det gärna även om det sliter på kropp och själ.
 
För vissa så kan det verka märkligt att jag väljer att lägga så mycket tid på mitt arbetet, men jag har förmånen att ha ett jobb jag älskar och som jag faktiskt skulle göra utan betalning till och med om jag inte hade några finansiella behov. Känslan att kunna organisera ett projekt och leda en arbetsgrupp från att vara en grupp främlingar till ett sammansvetsat gäng som ser fram emot att komma till jobbet varje dag är något magiskt.
 
Nu har det varit extra mycket att organisera det senaste halvåret där jag mer eller mindre fått bygga helt nya arbetsmetoder och processer för en mycket komplex arbetsgrupp. Lyckligtvis har jag erfarenhet från alla delar så jag kan kommunicera och tolka mellan de olika delarna i gruppen. Inom gruppen så har vi även många eldsjälar som liksom jag brinner för bättre processer som trots att de är ovana med mina förslag gör sitt bästa att utforma det som fungerar bäst för alla.
 
Under de senaste 6 månaderna har jag jobbat varje helg med undantag av 4 dagars vila under Jul. Resultatet är fantastiskt, men det sliter på kropp och själ, så nu är det dag att ta en liten paus. Det börjar kännas lite kallt och hårt inombords och temperamentet är kinkigare än vad det bör vara. Jag känner även en allt större önskan att få vara ensam, vilket är tecken på att det är dags att stanna upp och släppa in lite solsken och ro igen.
 
Det är en skön känsla att kunna känna av energibristen innan det går för långt och jag hamnar i "hålet" och istället kunna stanna upp och andas ett tag för att fylla på batteriet. Nu tar jag 4 dagars helg och släpper allt vad jobb heter ett tag och fokuserar på mig själv ett tag. Det är dags att möta våren och förnya energinivåerna utan stress och krav ett par dagar så jag kan komma tillbaka som en förnyad människa igen.
 
Tills dess önskar jag en trevlig helg!
 
 

Förra året tog vi beslutet att flytta till Täby Kyrkby för att få en bättre skolgång för vår son. Till en början var vi i himmelriket och allt verkade fungera perfekt på Midgårdsskolan, men det förbyttes snart i en höst av förtvivlan och ilska. Allt tack vare en senil rektor som gick långt utanför sina befogenheter.
Photo by Arifur Rahman Tushar from Pexels   Att byta skola är aldrig lätt, speciellt när det kommer hastigt som det gjorde förra sommaren. Trots detta så fick vi en bra start på Midgårdsskolan med en engagerad och positiv lärarkår som verkligen visade framfötterna när det gällde att få vår son att trivas. Höstterminen trillade på i ett positivt och trivsamt töcken tills vi en dag blev kallade till den nya tillfällige rektorn för att en incident hade skett.
Exakt vad som hade skett brydde sig inte rektorn om utan allt fokus låg på att vår son hade blivit arg och slagit ett annat barn. Detta var så klart så allvarligt att en polisanmälan skulle göras och socialtjänsten skulle kallas in. Inte för att att det behövdes, utan för att skolan inte skulle framstå som oansvarig förklarade rektorn inför våra oförstående blickar. Det var här allt började gå åt pipsvängen.
Polisanmälan las så klart ner omedelbart och hos socialtjänsten fick vi ha ett möte och därefter meddelade även de att de inte såg någon anledning till att ta saken vidare. Vår son blev förstås förkrossad över att bli polisanmäld och hamna hos socialtjänsten och vi började se en negativ trend i skolan där lärarna förföljde vår son och betedde sig som att han var ett monster. Detta gav upphov till starka känslor av otrygghet och osäkerhet och kort därefter hände ytterligare en incident.
Beskrivningen av händelsen beskriver hur en lärare följt efter vår son, vilket fått honom att bli arg då han känt sig trängd. När han blir arg så tar läraren tag i honom och håller fast honom, vilket är precis vad vi sagt att man inte ska göra. Vår son får panik och börjar slåss för att komma loss. Då börjar lärarna skrika och fösa in alla andra barnen i skolan och de låser sedan ut vår son som av förståeliga skäl blir ännu mer emotionell av allt skrikande och att bli lämnad ute själv.
Efter detta så kallas min fru in och rektorn tycker att vi "ska ta en paus", vilket min fru tolkar som att vi låter vår son vara hemma ett par dagar så vi kan reda ut vad som har hänt. Efter ett par dagar frågar vi om vår son ska komma nästa vecka och får till svar att han är avstängd från skolan på obestämd tid. Veckan efter kommer ett beslut hemskickat daterat 7 dagar efter incidenten.
Samma dag får vi se att skolans vaktmästare kliver ut ur vår trappuppgång och vi hittar en skriftlig varning i vår brevlåda. Uppmaningen är att om vår son inte skärper sig så får han byta skola. Tonen är mycket hotfull och jag börjar undra vad i hela friden rektorn håller på med. Några dagar senare får vi ett beslut på att vår son ska ha nedsatt studiegång och inte får gå i skolan längre än till klockan 12 på dagarna. När jag ifrågasätter detta så meddelar rektorn att detta ska gälla året ut, dvs 2 månader, för de inte har personal för att hantera situationen.
Det är här jag tröttnar på den senila rektorn som är pensionerad och uppenbarligen helt utan verklighetsförankring så jag anmäler Midgårdsskolan till förvaltningsrätten och Skolväsendets överklagandenämnd då rektorn vägrar ändra sitt beslut om nedsatt studiegång. Det tar några dagar så har rektorn bytt ton och vår son får åter gå i skolan igen, förmodligen efter att ha fått smisk av kommunens representant gällande sina övertramp i hans iver att tolka lagtexter lite som han själv vill.
Det ska nämnas att vår son har under hela tiden på Midgårdsskolan haft en "assistent" som ska hjälpa till med att avstyra bråk och liknande. Vi gick även på utredning för ADHD, vilket skolan bett om. Inte en enda gång har vi som föräldrar blivit tillfrågade eller fått vara delaktig i processen att välja assistent utan istället har ett antal personer helt utan kompetens blivit utvalda. De har av någon anledning dessutom blivit utvalda för att hjälpa vår son i skolarbetet, vilket är lite märkligt när han ligger föra sina klasskamrater och flera gånger blivit tilltänkt att flytta upp en klass på grund av detta.
Inte heller har vi varit delaktiga i några utredningar eller handlingsplaner och enligt den dokumentation som de delgivit förvaltningsrätten har det heller aldrig funnits något liknande heller. Däremot har de skickat i incidentrapporter som mycket målande beskriver deras egna upplevelser, i vissa fall på två olika sätt som de glömt att ändra innan de skickat i pappren, helt utan inslag av vad andra involverade personer beskrivit. I den första incidenten så "glömde" man tex att beskriva att vår son blev sparkad av flera andra barn och ett av barnen uttryckte sig att det inte var konstigt att vår som kände sig trängd när nästan hela skolan var på honom.
Så trots en "assistent" och trots att incidenterna inte varit allvarliga annat än att skolan personal skrämt upp alla med sitt beteende och trots att vi tydligt förmedlat det behov som vår son har (ge utrymme att lugna ner sig, använd lågaffekt bemötande och under inga omständigheter ta tag i honom) så kan vi tydligt se att Midgårdsskolan misslyckas om och om igen med sitt uppdrag. Detta har de själva medgett och resultatet blev att vår son blev djupt deprimerad och vår familj fick offra hundratals timmar för att ha vår son hemma. Allt för att Midgårdsskolan inte kan fullfölja det uppdrag de har enligt lag.
Eter julen så skedde en tredje och sista incident där den assistent som då var utsedd återigen gjorde allt fel, inte för att vår son gjorde något utan för att han lät arg då en annan klasskamrat skrek åt honom och han svarade tillbaka. Återigen hålls vår son i så hårt att han får blödande rivmärken på armarna, men denna gång lyckas han kontrollera sin panik så han slår inte vilt omkring sig utan försöker ta sig därifrån. Då han tar sig från platsen för att lugna ner sig, som han blivit lärd, förföljs han och trängs upp i ett rum av tre vuxna där han verbalt ger uttryck för sin rädsla i form av hot.
Den nye rektorn meddelar då att vår son bör byta skola. Inte nödvändigtvis för det som då skett eller det som skett tidigare, utan för att Midgårdsskolan inte har det som krävs för att hantera sitt uppdrag när det gäller barn med tex ADHD. Rektorn anser även att situation i skolan blivit så dålig så att vår son skulle må bättre att börja om på ny skola. Rektorn har även tagit kontakt med en annan skola och berett plats för vår son och även jag och min fru ser att det förmodligen är ett betydligt bättre alternativ än att stanna på Midgårdsskolan.
Under 6 veckor får vi sitta i limbo och pussla med arbetstider innan vi kan börja i den nya skolan och den nya rektorn gör så gott hon kan för att vår son ska få lite skoltid på Kyrkskolan istället, något som uppskattas mycket av både mig och min fru, men framförallt av vår son. Efter denna mycket plågsamma tid där en senil rektor och en okunnig lärarkår helt förstör för en elev och dennes familj så har vi nu en helt annan situation där lugnet så sakta infinner sig igen efter en inskolningsperiod.
Det ska nämnas att jag lägger allt ansvar på den senile rektorn som enligt de dokument som vi fått från förvaltningsrätten bland annat visar att han inte skött sitt uppdrag och att personalen under hans ledning aldrig fått information eller handledning gällande vår son eller andra barn med ADHD liknande behov. Vår sons lärare är förmodligen en av de bästa lärare jag någonsin sett och hennes engagemang och kompetens förtjänas att hyllas. Även övriga lärarkåren består av bra och vänliga människor, men de saknar förståelse och kompetens att jobba med lågaffektivt bemötande då detta inte verkar läras ut i någon större utsträckning.
Vår situation är inte på något sätt unikt och jag vet flera barn som liksom vår son fått sluta på Midgårdsskolan för att det saknas kompetens och personal. Jag vet även att kommunen är medveten om detta problem och att de blundar för att skolorna i Täby helt saknar den kompetensen vilket gör att många barn, och deras föräldrar, far väldigt illa. Istället vill man skära ner på de få skolor som faktisk har kompetens och sätta alla barn i de skolor som idag inte ens har resurser eller kompetens att göra anpassningar för de elever de redan har i klassrummen.
Tittar man runt om i Sverige så är det som skett oss inte ens ovanligt utan snarare normen där alla barn som inte sitter tyst och snällt ska avhysas från skolans område istället för att hjälpas. Jag läser nästan dagligen om de hjärtskärande berättelserna om föräldrar som slåss mot skolväsendet och den ångest och maktlöshet de känner då man som förälder inte har några som helst medel att sätta mot skolans beslut om avstängning till exempel.
Ensamstående föräldrar vandrar genom en tillvaro som består av total maktlöshet och förtvivlan med en förlamande känsla av ensamhet som orsakar depression och psykisk ohälsa. Dessa hjältar som kämpar i ett till synes ogenomträngligt mörket ser många ner på och klassar dem som dåliga föräldrar för att de inte orkar hålla humöret uppe alla gånger eller för att de inte kan arbeta heltid.
Vår familj har haft turen att få hjälp och trots stora påfrestningar ekonomiskt och mentalt så har vi klarat oss igenom även denna prövning. Jag vet att andra inte har den turen, att ytterligare hundratals människor kämpar just nu och att ännu fler kommer att gå igenom liknande helvete i framtiden om ingenting görs åt skolans brister omedelbart.
 
Till er som fortfarande kämpar vill jag bara säga detta: Du är inte ensam och ge inte upp.
 
 

Att vara tillsammans i snart 22 år betyder att jag har en livspartner som har vandrat vid min sida genom eld och mörker, smärta och sorg, glädje och lycka och genom fattigdom och rikedom. Min fru gör mig galen, både på det negativa sättet och det positiva sättet och jag skulle inte vilja ändra på det för allt i världen. 
 
Alla som varit tillsammans en längre tid vet att vardagen är ett EKG där du ena dagen vandrar på moln tillsammans och nästa grälar över småsaker så det flyger gnistor. När man som vi gått genom tuffa tider senaste tiden med vår son och hans skolgång så sliter det på relationen. Då är det viktigt att titta tillbaka på vad vi redan gått igenom tillsammans för vi har gått igenom mycket tillsammans och vi är fortfarande tillsamman.
 
I måndags var det vår bröllopsdag och vi firade 10 år tillsammans som gifta, vilket är mindre än hälften av den tid vi varit tillsammans. Med Benjamins inskolning i en ny skola, Jenny som börjat på nytt jobb och allt runt omkring med förkylningar och mycket på jobbet så har det varit lite upp och ner senaste tiden. Då skickar min fru en liten video till mig som får all turbulens och stress att bara försvinna.
 
Min fru har funnits där i de mörkaste stunderna i mitt liv. Hon har funnits där för de vackraste och bästa stunderna och hon har stått ut med mig i snart 22 år. Ibland behöver man bara stanna upp en stund och minnas allt som vi har gått igenom tillsammans för att minnas att oavsett vad livet kastar på oss i form av lycka och olycka så har vi mött det tillsammans.
 
Jag älskar dig Jenny och jag oavsett vart vår resa tar oss så gör vi resan tillsammans.
 
I will stand by you.
 
[embed]
[/embed]

Ett nytt år närmar sig med stormsteg och i vanlig tradition så betyder mellandagarna lite småpyssel på de olika webbplatserna som jag har. I år så är det den här webbplatsen som får sig en liten uppdatering och ny färg inför nya året.
 
Den gamla designen och installationen blev lite stökig och det blev inte så kul att jobba med trots allt. För många plugins som ändå inte gjorde riktigt som jag ville gjorde att det blev ganska få inlägg under 2015. Det plus att jag har jobbat ovanligt mycket, vilket för mig betyder 60+ timmars veckor istället för de vanliga 50 timmars veckorna...
 
Jag har kikat på Elegant Themes och deras DIVI byggare ett tag nu och jag kände att det var dags att prova så jag kan jämföra med den betydligt större Visual Composer. Eftersom jag ändå tänkte lägga lite pengar på detta så passade jag på att lägga på ett tema. Inför 2016 så valde jag att gå med ett lite mer nedtonat flat tema som heter Extra.
 
Så här långt är jag ganska nöjd med temat även om jag normalt gillar att bygga det själv. Det är fortfarande en del pyssel kvar, men jag har inte speciellt bråttom att få saker och ting på plats. Jag har kastat ut Nextgen galleriet och kör manuellt istället av den enkla anledningen att jag inte gillar nextgen något vidare designmässigt.
 
Jag testar också att lägga in Invision Power Board forumet direkt i Wordpress utan att försöka integrera. Det fungerar lite sisådär, men det får duga tills vidare eftersom jag inte förväntar mig någon episk tillströmning där av någon anledning. Istället ska jag kika lite extra på hur jag kan göra om Portfolion så den inte ser ut som skräp.
 
Jag har även lagt till Slack genom Slaask så det går att chatta direkt med mig när jag är online. Det är en ganska trevlig lösning som jag ska skriva mer om nästa år. Så med det så har jag minskat ner på antalet plugins ganska rejält och strömlinjeformat sajten lite. Nu känns det lite enklare och jag kan fokusera på innehåll istället för att försöka få saker och ting att göra som jag vill.
 
Hoppas att du gillar den nya designen?

Jag gillar inte julen. För mig är julen en ständig påminnelse om personer som lämnat jordelivet och en tid av kaotisk girighet som avslutas med frosseri. Iallafall tills dess att man sitter där vid bordet och allt känns rätt trevligt trots allt. I år påbörjade vi en ny tradition tillsammans med en chilensk familj och det var verkligen en trevlig upplevelse.
 
Trots att julen i år var grönare än någonsin och trots att hela familjen gått runt och varit sjuka i flera veckor, trots att mina föräldrar inte kunde komma i år, trots att min mormor precis gått bort och trots att jag jobbat under semestern så blev årets julafton en riktigt, riktigt trevlig upplevelse.
 
För trots allt detta så kom mina föräldrar förbi innan jul och även om det var en kort visit så kändes det underbart att se dem. Julen blev märkligt nog mindre viktig i år och det blev mer intressant att helt förutsättningslöst se vad en chilensk julafton betyder än att springa i affärer och stressa upp sig.
 
Så här i efterhand så kan jag säga att jul på chilenskt vis är precis lika härligt och fyllt med mat och godsaker, men det finns en känsla av att man tar det lite som det blir och att det viktigaste är att vara tillsammans och ha det trevligt. Med nästa 20 personer samlade så är det en förutsättning och oj så våra värdar Angela och Leonardo lyckades väl med detta!
 
Det var en härlig stämning och inte alls så fokuserat på julen utan mer avslappnat och trevligt. Maten var fantastiskt god och stämningen var på topp hela kvällen. Julklappsutdelningen var den längsta jag någonsin varit med om, men den blev en festlig tillställning med lilla Santiago som tomtens hjälpreda där varje klapp gav applåder och glada utrop till Santiagos glädje.
 
Det är få jular sedan min farmor gick bort för lite drygt 20 år sedan som jag uppskattat så mycket som denna, mycket tack vare vår nya chilenska familj och deras varma och hjärtliga välkomnande. Nästa år hoppas jag att samma härliga stämning kan infinna sig och att mina föräldrar kan dela julen med oss.
 
Tills dess önskar jag en god fortsättning och ett riktigt gott nytt år! 
 
 

Få saker med julen är något jag gillar särskilt mycket, men tanken med julen att visa andra uppskattning och glädjas över andras glädje och framgångar det är något jag verkligen gillar, oavsett om det är vid jul eller inte.
 
Därför är det med stor glädje som jag följer de vänner jag har som verkligen ger allt för att uppfylla sina drömmar och se hur de lyser av glädje när de lyckas. En av dessa är Emil Nord som jag delade lägenhet med under studentåren för länge sedan. Han har en dröm och passion inom filmens värld och under 2015 tog han världen med storm i flera reklamfilmer och spelfilmer.
 



"Att hitta fram till en dröm, oavsett ålder är en gåva. Att sedan vara på rätt plats på rätt tillfälle, det kan man tyvärr inte planera. Men jag hoppas och tror att det kan gå för alla, om man bara försöker. Man kan ju inte få nej, om man inte ens frågar." - Emil Nord
Det är en fröjd att se Emil fortsätta att växa som skådespelare och att dag för dag kämpa för sina drömmar med sådan framgång. 2015 var ett underbart år för Emils drömmar och jag önskar Emil ett ännu bättre 2016 med mina varmaste lyckönskningar. Må dina drömmar alltid lysa klart Emil!

Så kom vi i mål då efter en lång tid med många utmaningar och glädjestunder med Stadiums nya webbplats och det är dags för mig att lämna över projektet för att gå vidare med nästa.
 
Det är med stolthet jag ser tillbaka på min tid i Stadium projektet som jag lett under en längre tid nu.  Inte bara för att teamet som jag lett under projektet är ett av de bästa teamen jag någonsin jobbat i, utan också för att projektet i sig resulterade i många positiva saker för alla involverade.
 
Att jobba med Stadium är ganska unikt för att alla från Stadium är så otroligt engagerade, lyhörda och ödmjuka samtidigt som de är mycket tydliga med vad de vill ha. I det här projektet så blev alla från Stadium som en del av teamet och det syns på resultatet som vi alla är mycket stolta över!
 
Personligen så halkade jag in lite på ett bananskal och skulle bara hjälpa till lite med kraven, men som det brukar bli så blev det lite mer. Jag har under projektet haft rollerna kravarkitekt där jag delade ansvaret med projektet tekniska arkitekt och grafisk/ux/interaktionsdesigner där jag fick äran att designa bland annat checkouten och mina sidor.
 
Jag fick även ta rollen som scrum master / Projektledare och leda teamet, vilket som sagt var en mycket rolig uppgift eftersom teamet var så fantastiskt. Jag hjälpte även till med test i form av stöd och uppsättning i JIRA som är verktyget vi använde i projektet. Känslan att gå live med Stadium projekten var otroligt på många sätt och det är med lite sorg som medlemmarna i teamet går vidare mot nya utmaningar.
 
Personligen hoppar jag in som team lead i ett väldigt stort projekt som är utformat på ett ganska annorlunda sätt. Detta ger stora utmaningar i hur teamet ska anpassa metod och processer efter projektets natur. Det är även ett av de mest omformande projekten som jag varit delaktig av där i stort sätt varenda liten detalj och metod är nytt, vilket är otroligt stimulerande!
 
Det är spännande tider nu kan man säga...
 
 

Så är semestern snart slut och det är dags att genomföra flytt till nytt boende i Täby Kyrkby. Semestern har varit allt utom vilsam kan man säga och nu väntar en period av att försöka hitta nya rutiner och acklimatisera sig till allt som blir nytt, både privat och professionellt.
 
Fyra veckors semester. Fyra veckor fyllda med kaos och stress. Fyra veckor fyllda med kreativitet och fyra veckor med världens bästa hustru som jobbar dag och natt med förberedelserna för flytt. Så kan man summera årets semesterperiod efter att det blivit klart att vi styr kosan till Täby Kyrkby på tisdag.
 
Jag hade redan planerat att jag skulle jobba lite på semestern. Bygga en ny webbplats för mitt webbhotell som har hamnat lite i skymundan senaste åren låg på agendan, vilket i sig var lite stressande med allt som händer. Detta blev extra spännande när jag fick möjligheten att göra en rejäl uppgradering på serversidan och det lilla projektet blev lite större med server migrering och uppsättning av ny server.
 
Nu tog jag projektet lite längre och gav en helt ny profil till mitt webbhotell. Det gamla Mortfiles.se byter skepnad till det lite tydligare namnet Microhost.se. Baserad på nya WHMCS 6 skapade jag en helt ny design från grunden baserad på Bootstrap 3. Jag byggde även en design för Wordpress från grunden med samma kodbas och justerade designen på nysläppta Invision Power Board 4. Tillsammans blir det en ganska trevlig kombination, även om jag är långt ifrån nöjd med hur WHMCS eller IPB fungerar riktigt än. Jag får fila på det lite framöver...
 
Nu blev det ju inte bara en ny webbplats i sommar utan jag tröttnade på Wordpress kassa funktioner för att kunna skapa intranät eller communities så jag tog och slet ut alla 23 plugins och satte upp ett nytt community baserat på IPB. Jag är medlem i en orden som heter Bifrostorden och det är för den orden jag gick all in och satte upp IPB med alla tillägg för att se vilken potential det finns i det. Just nu är jag väldigt nöjd med resultatet, så vi får se hur det utvecklar sig i framtiden.
 
När jag ändå var igång med migrering och IPB uppsättning så passade jag även på att uppgradera och förnya mitt gamla community Shadownessence.se. Det blev en plågsam historia för det är ett stort community och uppgraderingen i sig tog 2 dagar, men re-indexeringen pågår fortfarande och är inne på dag 10 nu med ett par miljoner sql queries kvar att köra innan allt blir klart.
 
På flyttfronten så sliter min fru dag och natt med flytten och vi har som vanligt gett bort eller sålt i stort sett alla möbler. Lite kul blev det när vi fick besked förra veckan att vi även fick lägenheten i Barkarby och sedan i Sollentuna också som vi låg på lur på. Så totalt lyckades min fru rodda upp tre fantastiska hyreslägenheter! Vad är oddsen för det egentligen i Stockholm?
 
För vår lägenhet har vi över 100 sökande, men på visningarna dyker det inte upp så många. Vi har haft 2 visningar och på den första kom det 4 sökande och på andra en sökande! Med lite tur så kan det bli ett par från Umeå som kan ta lägenheten i stort sett på en gång, vilket i så fall betyder en hel del pengar för oss om vi slipper dubbla hyror allt för länge. Vi håller tummarna för det, så får vi se vad som händer.
 
Inför nästa vecka så har jag försökt klura ut resvägar och alternativ för träning och det är lite halvtråkigt kan man säga. Till och från jobbet är inga problem som det ser ut med busshållplatsen 150 meter bort och sedan kan jag välja om jag vill ta en promenad till Roslagsbanan eller ta bussen. Det blir lite fler byten med tunnelbana sista sträckan och det får väl vara ok även om jag måste kliva upp vid Åhlens förbannade parfymavdelning som förpestar mina överkänsliga sinnen, men jag får köpa munskydd eller gasmask så ska nog det gå bra också...
 
När det gäller träningsalternativ så ser det lite "värre" ut. Det finns ett gym nära och bra, men det verkar vara ett "tuggumi-gym", dvs ett gym för allt utom vikter. På deras sida skriver de att de tagit bort bänkpressen för att de är ett obemannat gym, vilket säger en hel del om vilken typ av gym det handlar om. I Täby finns både SATS och Fresh Fitness som båda har den utrustning som jag vill ha. Problemet är att det tar tid att ta sig dit och att jag tappar kontrollen över min träning då jag måste förlita mig på buss och Roslagsbanan för transport. Ett annat problem är öppettiderna där Fresh Fitness öppnar tidigast vid 05.00, vilket gör att det blir väldigt tajt att hinna hem igen efteråt innan jag åker till jobbet.
 
Visst jag kan träna i stan också, men jag ogillar tanken på att försöka hålla en skjorta någorlunda skrynkelfri en träningsväska, eller i ett litet träningsskåp, som sällan luktar så gott. Jag är heller inte förtjust i tanken att duscha på gymmet för det brukar förr eller senare leda till fotsvamp och annat otrevligt. Minst av allt gillar jag tanken på att inte träffa familjen alls på morgonen...
 
Någon har föreslagit att prova lunchträning och jag kan meddela att det fungerar inte alls för mig. Det är för kort tid, jag behöver en riktig lunch och jag är sällan speciellt harmonisk efter att ha gått beast-mode i en timme på gymmet. Mentalt och tidsmässigt så går det inte ihop för mig.
 
Någon annan föreslog kvällsträning och visst jag kan köra på kvällen, men då hinner jag inte träffa familjen alls nästan. När man slutar 17.30 och sedan ska ta sig till träningen, träna en timme och sedan ta sig hem...då är jag hemma åtta - halv nio. Om jag har tur. Det är dessutom som mest folk på gymmet på lunch och efter jobbet och jag vill gärna undvika det om jag kan. Jag föredrar när jag slipper trängas eller bryta träningsmönster för att det är fullt med folk eller för att posörerna sitter och leker med mobilerna och tar upp utrustningen...
 
Så, lite spännande är det just nu och allt kommer att vara lite upp och ner de närmaste veckorna. Som alltid så är det med skräckblandad förtjusning att kasta allt som är tryggt och invant och dyka med huvudet först in i det okända, men det är ju så man utvecklas!
 
Så det är dags att ta sikte på en bra mental gren och låta larven förpuppas så den kan kläckas till en fjäril återigen.

Igår blev det klart att vi flyttar från Märsta till Täby Kyrkby som vi besökte förra veckan. Det betyder en hel del kostnader med dubbla hyror och en lite annorlunda semester som nu blir flytt förberedelser istället för sköna lediga dagar, men det är det värt!
 
Som jag skrev tidigare så betyder detta en hel del förändringar för hela familjen och det blir lite uppoffringar som får göras. Det blir en mindre lägenhet, sämre kommunikationer och uselt med träningsmöjligheter, men ett fantastiskt lugnt och trivsamt område och bra skolor också.
 
Så nu är frun redan i flytt-läge och jag ska bara göra klart den här arbetsveckan så ska jag köra igång med storrensning jag också. Det blir mycket skit som ska bort kan man säga, men kul ska det bli att få börja på ny kula i lilla Täby Kyrkby!

Bortsett från att det blev nya ägare på jobbet i veckan så känns det som att allt är på väg att förändras nu och det är spännande tider för mig personligen och för hela familjen!
 
För mig så är det extra spännande tider just nu på jobbet med otroligt många nya saker som bombarderar från alla håll. Nya arbetsuppgifter, nya ägare, utbildning, nya arbetsmetoder och mycket, mycket mer! Även privat så rör det på sig i och med att vi letar nytt boende och alla förändringar det innebär!
 
På jobbet så fick vi nya ägare i veckan, vilket kommer att betyda nya spännande utmaningar framöver även om det är ganska lugnt just nu inför sommaren. I projektet som jag är scrum master för så har vi passerat kritisk massa och det är med stor stolthet jag börjar se frukten av det otroliga jobb som teamet lagt ner. Nu väntar en vecka av förberedelser inför semestertider och sedan kan jag ta och slappna av några veckor efter en mycket hektisk period.
 
I höst blir det lite utbildning där jag dels ska sitta på skolbänken ett tag och dels stå som lärare. Jag ser fram emot båda varianterna för är det något jag verkligen älskar så är det att vidareutveckla mig själv och att få sprida kunskap. Det blir nog lite annat också med några events jag har i kikaren och ett par inriktningar jag gärna vill bli mer involverad i framöver. Det får dock vänta lite tills infasningen med Accenture och allt det innebär har genomförts.
 
Privat så har min hustru kämpat hårt för att lokalisera nytt boende, något som är svårare än det låter då vi söker hyresrätter och inte riktigt är redo att köpa än. Vi har några krokar ute i bland annat Barkarby och Sollentuna, men i veckan kikade vi på en lägenhet i Täby Kyrkby som kändes väldigt rätt och som vi hoppas mycket på.
 
Placeringen känns klockren när det gäller omgivning och skolgång för vår son, men den är inte direkt optimal för mig när det gäller resväg eller träningsmöjligheter. Vid första anblicken så såg det ganska hopplöst ut med buss om enda alternativ, vilket är lite problematiskt eftersom jag inte är riktigt byggd för buss...
 
När man kikar lite närmare så ser det inte så tokigt ut med busshållplats 150m från lägenheten som faktiskt går förbi stationen, något som SL's planerare verkar helt ha missat. Så då finns möjligheten att ta en kort busstur och sedan köra Roslagsbanan om man så önskar, eller ta bussen hela vägen. Total restid är ganska lik den jag redan har så det ska jag nog kunna stå ut med även om det bli med mindre behaglig transport med buss ibland.
 
Träningsmässigt så ser det inte ut att finnas några träningsalternativ alls i närheten, även om det finns ett "gym" vid stationen. Puls & Träning säger sig iallafall ha fria vikter så jag får gå dit och kika, men känslan är att det är ett typiskt "tuggumigym" med maskiner och väldigt begränsat utbud på fria vikter. Vi får se om jag har rätt, men oavsett så öppnar de inte innan 05.00 så då blir det lite svårt att hinna med träningen och hinna till jobbet i tid...
 
Om det inte skulle fungera så får jag kika på alternativet att träna i stan före och/eller efter jobbet vilket inte är ett alternativ jag är så förtjust i. Det får bli Sats då förmodligen, antingen Hötorget eller Zenit som ligger nära kontoret. Klurar också på att testa på Yoga på PANCRASE GYM på Rådmansgatan med baktanken att kanske köra Thaiboxning på samma ställe. Jag känner att jag behöver något mer än bara gym nu när jag är gammal...
 
Så det är som vanligt tusen saker varje dag som ändras...och det är helt underbart kaotiskt och spännande samtidigt som det är totalt utmattande!