I am rebuilding this site (click to read more)
Jump to content

My Swedish Blog

This is my Swedish blog that is slowly getting updated from my old Wordpress page. I will continuously rebuild it here from scratch, which will take quite a lot of work to be honest, so be patient!
Show all categories

Katrineholmskuriren spär på journalistförakt och skjuter sig själv i foten

Katrineholmskuriren har de senaste dagarna rört upp en storm kring ämnet sociala medier genom en serie inte helt genomtänkta utspel i kommunikationen med Kommunalchefen Mattias Jansson.
 
Mattias Jansson som är kommunchef i Katrineholm fick i veckan ett antal frågor om Sociala medier och hur användandet gynnar kommuninnevånarna i Katrineholm och jag tror inte de riktigt hade räknat med att Mattias Jansson skulle lägga ut de frågorna till allmän beskådning på sin blogg:
 

 
Mattias Jansson tog hjälp av sina läsare för att besvara frågorna och många reagerade på tonen i frågorna, bland annat Mymlan och Jocke som skriver så väl om hur fel det blev när Katrineholmskuriren skickade en uppföljning på frågorna, en uppföljning som osar irritation och förödmjukelse.
 

 
Mattias Jansson presenterade sedan svaren på de frågor han fått och Katrineholmskuriren passade på att skriva en artikel om responsen som deras försök till kommunikation fått i de sociala medierna. Jag tycker det är särskilt lyckat att ha med Joha Frondelius (Kd) respons för den säger så mycket om den rädsla som verkar finnas när det gäller offentlighet och transparens.
 

 
Idag kom sedan själva "artikeln" i Katrineholmkurirendär man skickligt försöker vinkla artikeln så att Mattias Jansson och hans agerande ska framstå som något negativt och maktfullkomligt. Tyvärr så visar det på en hopplöst dålig insikt i hur sociala medier fungerar och de tafatta försöken att försöka ge känslan att sociala medier är farliga i fel händer känns lika smart som att använda dynamit för att bli av med flugorna i ladugården.
 

 

 
Dessa två citat är precis de åsikter som journalistkåren får kämpa mot dagligen i en tid då varje ord, varje mening analyseras och bryts ner till sina minsta beståndsdelar. Det finns de som hävdar att det är just de här problemen som väcker journalistförakt och tyvärr så stärker den här illaluktande sörjan bara de personernas åsikter att media sysslar med informationsformning och att det saknas kompetens om de ämnen som media skriver om.
 
Personligen tycker jag hela incidenten tyder på en oprofessionell hållning från Katrineholmskurirens sida och en skrämmande dålig kunskap om sociala medier i allmänhet och dess användande i synnerhet. Rätt hanterat hade situationen lätt kunnat hanterats, men istället valde Katrineholmskuriren att vara responsiv och defensiv på ett sätt som skulle få en femåring att verka mogen och eftertänksam.
 
Gör om, gör bättre och nästa gång kanske Katrineholmskuriren ska fundera på att använda de sociala medierna och få hjälp att utforma frågorna? Lära av sina misstag är hur vi växer som individer trots allt.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Livet är bra märkligt ändå...

[extract]När man får barn så förändras allt, det är ett faktum. När man förlorar ett syskon i förtid så förändras hela världen. Tillsammans så blir livet ganska märkligt...[/extract]
 
Dom senaste nätterna har jag sovit inne hos min son Benjamin för att min fru ska få sova lite. Benjamin brukar nämligen komma in till oss på nätterna och dom senaste veckorna har han gnisslat tänder så det skär i hjärtat. Han har dessutom varit lite snuvig och hostig dom senaste dagarna så det är inte helt lätt att få någon sömn med honom bredvid sig i sängen.
 
Att min fru ska få lite sömn är dock inte den enda anledningen till att jag sover på en madrass bredvid Benjamins säng. Allt sedan min lillebror hittades död har Benjamin varit orolig och väldigt pappasjuk. Normalt så är det min fru som får äran att natta Benjamin, men dom senaste veckorna så är det bara jag som får honom att lägga sig utan att det eskalerar till fullt krig. Jag misstänker att han fått min kära frus empatiska hjärta som känner av min sorg och oro och mitt behov att skydda och trösta så han vill finnas där för mig.
 
Det märkliga är att nu när jag sover inne hos Benjamin har han slutat gnissla tänder och han sover hela nätterna utan att vakna. Ibland så kommer en liten hand trevande i mörkret och killar mig lite på ryggen eller håret för att försäkra sig om att jag finns där och då kan jag inte låta bli att le trots att han väcker mig. Hur lite sömn jag än får så är det värt det när jag ligger i mörkret och hör hur han sover tryggt och jag vet att för resten av mitt liv kommer det att vara min livsuppgift att hålla honom trygg och älskad.
 
Känslan av ansvar både värmer och skrämmer. Jag har levt mitt liv utan att riktigt värdesatt min egen existens, eller snarare har jag värdesatt andras väl över min egen. Jag har gjort illa mig mycket i mina dagar, mestadels för att jag är klantigare än Långben, men ibland även av andra anledningar och jag har inga problem att se mitt eget blod flyta eller utstå min egen smärta, men jag kan inte se på när någon annan lider.
 
Det har betytt att när någon blivit misshandlad så har jag klivit rakt in för att beskydda, när någon farit illa så har jag funnits där för att lyssna och stötta. Det ligger helt enkelt i min natur att ställa mig först i en konflikt om någon behöver det, oavsett om det gäller fysiskt våld, psykisk misshandel eller problem på en arbetsplats. Jag kan ta smärtan som kommer och kan jag förhindra att någon annan behöver utstå det så är det alltid värt det, även om det kostar mitt liv eller mitt arbete.
 
Idag så är den delen av mitt hjärta kluvet och min instinkt att skydda andra känns inte längre lika självklart för nu finns det en liten varelse som jag har en skyldighet att leva för. Inte nog med att jag måste finnas där för honom när han växer upp, jag måste också lära honom allt jag lärt mig, visa honom vägarna som ligger framför honom och finnas där för honom när han går vilse. Min lillebrors död har visat hur viktig min fortsatta existens är för Benjamin och det skrämmer mig lite.
 
Mitt hjärta fylls av en önskan att berätta för min son vem jag är och vem jag har varit, hur jag levt och vilka dom människorna som lett mig hit har varit. Jag vill förklara mörkret som troligen kommer att följa honom genom livet och hur man hanterar det. Jag vill lära honom respekt för sina medmänniskor och visa hur man lever med respekt och artighet på samma sätt som min farmor och mina föräldrar visat mig. Jag vill förklara farorna med droger och alkohol och hur jag lärt mig att ha minst lika roligt utan.
 
Jag vill finnas där för honom till tidens ände när helst han behöver mig. Jag vill att han ska kunna sträcka ut sin hand i mörkret och veta att jag finns där. Jag vill att han ska känna sig trygg och älskad oavsett vilken väg han väljer i framtiden. Framförallt vill jag att han ska få lära känna mig när han växer upp och min lillebrors allt för tidiga död har väckt en rädsla att kanske jag också kan dö i förtid.
 
Nu vet jag att den rädsla jag känner är normal när man förlorar en närstående, speciellt när det sker i förtid, men det ger ingen tröst idag. Idag så river den i hjärtat och jag låter den göra det ohindrat så att rädslan kan få övergå till en form av ödmjukhet och försiktighet. Jag må vara dödlig och kan lämna jordelivet vilken sekund som helst, men om döden kommer knackande på min dörr i förtid så är det säkrast att han förbereder sig på en sjuhelvetes kamp, för jag går inte frivilligt.
 
Utanför mitt fönster faller snöflingorna tungt i ett mörkt och blåsigt vinterlandskap, men inombords så har molnen spruckit upp och solen skiner ett varmt ljus som får is och snö att smälta. Någonstans under den smältande snön ligger ett frö och väntar på att få känna solens varma strålar och när det händer så sker ett mirakel återigen och livet börjar om. Jag är inte riktigt där än, men imorgon är en ny dag och jag känner att våren är på väg...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Att säga adjö och försöka återgå till vardagen

[extract]I fredags var det dags att säga adjö till min lillebror och lägga honom till sin sista vila. Det blev en dag av sorg och saknad, men också av glädje och omtanke.
[/extract]
Morgonen grep med sina iskalla fingrar runt hjärtat så fort jag vaknade och till och med vädret verkade känna ångesten. Snöfallet var lika tät som vemodet inombords, men förberedelserna med kläder och transporter ockuperade tankarna...iallfall till en början. Sedan bar det av mot Djura där Davids sista ceremoni skulle hållas.
 
Väl på plats pirrade magen som tusen fjärilar. Några bekanta ansikten tröstade i sockenstugan innan den tunga vandringen till kyrkan blev ett måste. Inne i kyrkan var lillebrors kropp redan på plats och arrangemangen var i full färd. Den iskalla sorgens hand grep runt hjärtat och vred tills jag trodde att jag skulle spricka, men jag var inte ensam om min smärta.
 
Lillebrors äldsta son kämpade mot sorgen och jag tog med honom upp på läktaren så han fick lite utrymme och avskildhet att sörja sin far på lite avstånd. Min frus kusiner övade på sångerna och både jag om min tappre brorson föll djupt in i tårarnas land samtidigt som lillebrors yngste gjorde sitt bästa att hålla humöret uppe. Till slut satte han sig dock bredvid oss och sa med allvarlig röst: "Pappa är död."
 
Mer smärtsamma ord har aldrig trillat över en treårings läppar.
 
När tårarna slutligen ebbade ut återvände vi ner och jag tog med äldste brorsonen till gravplatsen så att han fick lite utrymme och så att han blev förberedd på vad som skulle komma senare. Det var många tankar som sprang runt i hans huvud och jag försökte besvara dom alla så gott jag kunde innan vi återvände till kyrkan.
 
Väl tillbaka så började övriga besökare strömma till och det var många kära återseenden som både värmde och smärtade, inte för att att jag inte var glad att se dom utan för att jag ville att det kulle ske under mycket trevligare omständigheter.
 
Släkt och vänner från när och fjärran dök upp för att säga ett sista farväl, men starkast påverkades jag av en av mina bästa vänner som likt en befäst hamnstad krossade ångestens vågor med sin närvaro. Jag vet inte varför jag var förvånad att Stefan dök upp, för han har alltid funnits där, liksom hans bror Thomas. Kanske var det för att vi inte pratat om begravningen eller så var det helt enkelt effekten hans närvaro hade. Oavsett vilket så är jag så oerhört tacksam för hans närvaro.
 
Begravningen var precis så smärtsam som jag fruktat och min far fick ledas till sin plats på min vänstra sida. På min högra satt min äldste brorson som kämpade tappert mot sorgen av att sitta en knapp meter från Davids kista. Prästen höll det formella kort och min frus kusiner Karoline och Linn sjöng så vackert så hjärtat brast flera gånger.
 
http://www.youtube.com/watch?v=9FDN9mKzHsM
 
Jag försökte ge stöd åt min far och äldste brorsonen som båda kämpade mot sorgen som rev inombords samtidigt som jag bara ville ställa mig upp och skrika ut min ångest och vanmakt. Tårarna föll så sakteliga under ceremonin tills Linn sjöng sin sång från hjärtat. Då brast dammen för mig och äldste brorsonen och tillsammans med min far så lät vi vår sorg flöda. Strax efter höll modet inte längre för yngsta brorsonen och sorgen efter sin döde far fick honom att släppa ut sin smärta till slut.
 
Efter ceremonin så tog vi plats runt lillebrors kista för en sista vandring tillsammans, en eskort till hans sista vila. Jag och min far stod längst fram och efter en viss förvirring då några som skulle ha burit inte klarade av den sista färden så svällde hjärtat av tacksamhet när min morbror Bosse tog plats tillsammans med Lollo. Sedan började den sista färden...
 
Min inre smärta fick välkommet besök av fysisk smärta när kistlocket skar in i underarmen på grund av en inte helt genomtänkt uppställning runt kistan där dom långa bärarna hamnade på motsatta sidan. På något sätt så minskade den fysiska smärtan den inre på ett märkligt sätt och det gjorde den tunga färden mot graven lättare. Min far tog fram äldste brorsonen så han fick gå med sin far till hans sista vila.
 
Nedsänkningen gick betydligt lättare än vad jag trodde och när lillebror väl hamnat på plats var det dags att säga farväl. Det blev många tårar och jag fann mig omringad av släkt och vänner som alla ville dela sin sorg med mig. Släktingar jag inte sett på 15-20 år och som åkt många mil för ett sista farväl blandades med Davids vänner, både nya och gamla och alla ville dom ha en kram och framföra sina sympatier. Värmen från deras närvaro betydde väldigt mycket.
 
Till slut så tog begravningen slut och det var dags att andas ut lite över en stilla fika, men först stannade jag till framför Davids grav och la in hans sista vila i Gowalla. Ensam till slut så fick jag en chans att säga farväl till min bror och känslorna vällde fram när jag såg mig omkring och mindes alla fina stunder vi delade när vi växte upp. Cirkeln är nu sluten och den lilla varelsen jag höll i mina armar för 28 år sedan får nu vila ett stenkast från det första hem han hade.
 
Långsamt försöker jag få vardagen att bli verklighet, men det känns fortfarande motsträvigt och i mina försök att gå vidare med livet så snubblar jag ibland och tappar orienteringen. Det är då som jag minns texten som nu spelar i mina lurar och fokuset återkommer långsamt igen. Jag är starkare nu och även om jag känner mörkret klösa inombords ibland så vet jag hur jag ska släppa in ljuset igen.
 
Jag önskar bara att lillebror ska vara här så jag kan hålla om honom och lära honom vad jag lärt mig....
 





Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Facebook lägger till trovärdighetsbetyg i Social Comments

Facebook verkar förbereda att lägga till någon form av trovärdighetsbetyg i Social Comments om vi ska döma av Facebooks egen blogg där dessa förekommer nu.
 

 

Systemet verkar ganska enkelt just nu där antalet gånger en kommentar har blivit gillad och antalet gånger en kommentar markerats som spam eller ohjälpsamt ger ett värde mellan 0% och 100%, men det är en början iallafall. Det nys systemet verkar också indikera hur många kommentarer du har lämnat, vilket visar att Facebook rör sig mer mot kommenteringssystem som Disqus med flera kanske.
 
Personligen tycker jag det är ett bra sätt att visa vilka som kan potentiellt vara spammare och/eller troll, men det här är förhoppningsvis bara ett första steg mot ett mer utvecklat system för kommentarer. Ett system där spammare och troll kan filtreras bort eller helt förnekas möjlighet att kommentera är inte helt uteslutet, men då krävs någon form av kontroll så att man inte kan anmäla sönder någons konto.
 
Med tanke på att facebooks Kommentarsfunktion i framtiden ska fungera med Google, Twitter, Yahoo och Open ID enligt Peter Kafka och då kommer den nya funktionaliteten att vara ännu mer intressant!
 




Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Vintage Typewriter - förmodligen den häftigaste kontaktformen du sett!

Vintage Typewriter är en fantastiskt kul variant på kontakt form som med hjälp av jQuery ser ut och fungerar som en gammal skrivmaskin!
 
Det är tutorialshock som skapat den fantastiska lilla skrivmaskinen och inte nog med att den är kul att leka med, du kan faktiskt skapa din egen och lägga upp på din webbplats! Följa bara beskrivningen som Tuturialshock skapat och glöm inte att lägga en länk här så vi kan se vad du skapat!
 
 
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Långsam återgång på projektsidan

Min lillebrors allt för tidiga bortgång har ställt det mesta på huvudet och även om jag fortfarande känner det som att jag försöker arbeta i en torktumlare så börjar saker och ting långsamt återgå till något som kan liknas vid normalt.
 
Dom senaste veckorna har varit omtumlande och jag misstänker att det dröjer till nästa vecka innan jag kan börja få någon styrsel på saker och ting, men det känns iallafall som att huvudet har lite lättare att fokusera nu när begravningen börjar närma sig och förberedelserna börjar falla på plats.
 
Stackars Kodmyran har fått vänta längre än vad som är rimligt, men som tur är så är Katrin och Erik mer än förstående. Nu är det dock dags att sätta fart med webbplatsen så den kan lanseras. Index är så gott som klar med smärre CSS fixar och undersidorna ska gå fort när det väl är klart.
 
Tyvärr så ligger jag också lite efter med skolarbete också, vilket jag måste ta tag i så jag inte hamnar för långt efter så det påverkar projektarbeten på Mortfiles. Lyckligtvis så är det inga stora saker som ska göras, men även den mista sak känns oöverkomligt just nu. Jag hoppas det ska ändras till nästa vecka.
 
Mortfiles NX hamnade lite efter tidschemat också, men där har jag haft lite tur med framförallt Kundcentret där Cpanel integration redan är på gång liksom en konverterare från det gamla systemet. det gör att övergången blir smidigare även om det blev en liten fördröjning. Även andra delar av IPB's serie av produkter går framåt i betydligt högre takt än jag hade tänkt, vilket är mycket positivt!
 
Just nu fokuserar jag på begravningen på fredag, men projektarbetet börjar långsamt få lite momentum igen även om det går lite långsamt än.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Wireframe med Google Docs - snabba upp din kreativa process

[extract]Jag är något av en nybörjare när det gäller att jobba med wireframes eftersom jag är van att jobba direkt i Photoshop, men med Google Docs och ett par templates så tänker jag prova om det kan vara ett alternativ.[/extract]
 
Wireframes är något som jag normalt skissar upp för hand, antingen tillsammans med kund vid första mötet eller hemma framför datorn efter genomgången med kund. Fördelen med att istället använda någon form av programvara är att det går fort att få fram en mockup som är väldigt grundläggande, men ändå tydlig. Det gör att det går fort att skapa layoutförslag och göra enkla korrigeringar av innehållet innan jag gåre vidare i Photoshop.
 
Det finns en hel del olika programvaror för att jobba med Wireframes, men jag har inte riktigt fastnat för något av dom. Häromdagen så läste jag en artikel av Six Revisions som heter "The Benefits of Wireframing a Design" och därefter artikeln "Ultimate Guide to Website Wireframing" där jag fick se att Google Docs har funktioner för wireframing.
 
Google Docs och dess Drawing funktion har grundläggande funktioner som kan användas för wireframes, men lägger du till en template så får du plötsligt en riktigt trivsam milö för Wireframes. Jag gillar templates skapade av Morten Just och det blir nog dom jag kommer att leka med framöver.
 
Använder du dig av Wireframes i ditt arbete och om du gör det har du tips på program som du tycker om att jobba med? Skriv gärna en kommentar och tipsa eller dela med dig av dina erfarenheter av wireframes!
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Söndagsbloggen - Deepedition

Deepedition drivs av Niclas Strandh från Borlänge som arbetar som creative planner och sociala mediestrateg i Strandh.DigitalPR och är delar av sin tid ”inbäddad konsult” hos JMW.
 
Deepedition får äran att bli den första söndagsbloggen dels för att Niclas aka @deeped var den person som fick igång mig ordentligt på Twitter, något som berikat mitt liv ordentligt och dels för att bloggen i sig är ett fantastiskt virrvarr av inriktningar där du aldrig vet riktigt vad Niclas kommer att skriva om härnäst.
 
Det enda du med säkerhet vet är att vad som än dyker upp så är det bra skrivet, väldigt personligt och att det varierar mellan knivskarp kritik och en öppen kärleksförklaring till sociala medier i allmänhet och fantastiska människor i synnerhet.
 
Bloggen är enkel och stilren vilket gör den lättläst och lätt att navigera. Många bra funktioner för att dela innehållet bland sociala medier och kommentarerna är förbättrade med Disqus så det är lätt att deltaga i kommentarerna. Flattr finns för dom som vill ge extra mycket tillbaka till Deepedition. Självklart är det Wordpress som ligger bakom bloggen.
 




Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Veckans Blogg - en ny blogg varje vecka

Under 2011 så är det tänkt att jag ska ta Mortfiles till nästa nivå som företagsplattform och som en del av det så har jag tänkt knyta an till andra duktiga företagare och bloggare så varje vecka tänker jag presentera en ny bloggare som du kan njuta av.
 
En av dom vanligaste rekommendationerna för att få en mer aktiv blogg eller webbplats är att kommentera på andras bloggar. Det ska i sin tur leda till mer trafik tillbaka till din webbplats och skapa kontakt med andra bloggare. Psykologiskt kallas det för "Commitment", dvs du investerar i någonting och därmed blir tröskeln för utbyte mellan dig och den person eller företag du gör en commitment med betydligt mindre.
 
För mig så är utbytet av länkar och ökad trafik en sekundär effekt för jag tillhör skaran av hopplösa optimister som tror att om innehållet är bra nog så kommer folk att besöka Mortfiles ändå. Syftet för mig är därför att dels ge lite länkkärlek till bloggare jag tycker är intressanta och roliga att läsa och dels att knyta kontakt med personerna bakom. Ett slags närverkande med ökad trafik och uppmärksamhet som bonus med andra ord.
 
Varje söndag så kommer jag att skriva om en ny blogg som berör och intresserar mig och det kan hända att jag under året går lite längre och skapar en databas över dom bloggarna jag rekommenderar. Målet är att presentera 50 bloggar under 2011 med början imorgon. Det är inte helt omöjligt att jag avslutar året med en sammanfattning och omröstning om vilken av årets bloggar som du och andra läsare tyckt varit bäst under året.
 
Jag har redan en ganska lång lista med bloggar som kommer att bli presenterade, men jag tar gärna tips på andra bloggar som du tror kan vara av intresse för mig, även om det är din egen blogg. Skriv gärna en kommentar här med länk till den eller dom bloggar du tycker jag ska kika på så kanske det blir just den bloggen som dyker upp en söndag i en nära framtid :)
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman