I am rebuilding this site (click to read more)
Jump to content

My Swedish Blog

This is my Swedish blog that is slowly getting updated from my old Wordpress page. I will continuously rebuild it here from scratch, which will take quite a lot of work to be honest, so be patient!
Show all categories

Lagförslag mot fotografering - jobbigt att vara fotograf nu

Jag diskuterade det nya lagförslaget mot fotografering med Lotta Olin Persson (@LottaOP) på Twitter i dagarna och sedan dess har bland annat Nikke skrivet mycket bra om hur bakvänt lagförslaget verkar.
 
När lagförslaget presenterades så var det många privatpersoner som applåderade och hurrade för nu fick inte fotograferna smyga runt i buskarna längre när dom satt på skithuset eller pillade snorkråkor i sovrummet. Jag tror inte dom riktigt förstår vad lagförlaget egentligen innebär.
 
Lagförslaget är nämligen inte skrivet så, egentligen, utan det är antydningar inlindade i luddighet så egentligen är det svårt att veta riktigt vad som är ok och vad som inte är ok. För att göra hela lagförslaget ännu knepigare så är det inte användandet av bilderna som ska vara olagligt utan handlingen när man tar kortet som gör dig till brottsling.
 
Det faktum att den föreslagna lagen inte specificerar vad som ska vara olagligt att fotografera utan det finns en gråzon som i stort sätt vilken situation som helst kan sägas passa in i. Det är den fotograferade personens upplevelse av kränkning som avgör, men hur ska den personen ens veta om att man blivit fotograferad och vem ska kontrollera det?
 
Tydligen ska även ett tyst medgivande från den fotograferade räcka som tillstånd för att få ta ett fotografi och återigen dyker frågan upp om vem som ska kunna avgöra om ett sådant medgivande har givits?
 
Nikke tar också upp problematiken med övervakningskameror som med den nya lagen blir olagliga och det faktum att varje person med en kamera i mobilen med största sannolikhet blir klassade som kriminella för eller senare.
 
För mig känns den här lagen minst sagt märklig och nästan konstruerad för att ha ett slags "universellt fotovapen" som man kan ta fram när ingenting annat kan fälla en pedofil, paparazzi eller undersökande journalist för att nämna några tänkbara "offer". Lagen täcker in allt och inget på samma gång så den blir knappt användbar.
 
Det är ytterligare ett steg mot "guilty by default" som jag tycker osar illa, men som ligger i linje med den sammhällsbild vi har nu med allt mindre resurser till brottsbekämpning och allt mer resurser till ekonomiska intressen. Vi har redan PUL och liknande lagar som styr vilken typ av fotografering som får och inte får användas och den fungerar bra enligt mig.
 
Däremot så kan jag tänka mig att det sätts upp större krav på media att följa PUL bland annat eftersom media gärna kniper kort på brottsoffer och kändisar gömda bakom "nyhetsintresse" eller "offentlig person" lite väl slapphänt ibland, men inte en lag så menlös och luddig som den här.
 
 

Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Dagens samhälle släcker webbtidningen - är det rätt eller fel?

Nästa torsdag kommer tidningen Dagens Samhälle att släcka ner sin webbtidning tills den får återuppstå under våren i en ny form.
 
När nyheten om vad Dagens Samhälle tänker göra så rullades det ögon och suckades på Twitter, men själv anser jag att det troligen är det enda sättet för traditionell media att överleva. I en digital värld där tidskrifter publicerar sina artiklar mer eller mindre utan kostnad på Internet så finns det inget utrymme för tidningarna att tjäna pengar för jag tror att antalet personer som köper papperstidningar kommer att minska med tiden eftersom dagens yngre generationer är vana att konsumera digitalt.
 
Jag har aldrig riktigt förstått affärsmodellen för tidningar som lägger ut sin tidskrift på Internet för att även om dom får intäkter genom reklam så kan det ändå inte vara särskilt lönsamt. Det ser vi ju på hur kvalitén på tidningarnas innehåll hela tiden får stryka på foten för sensationsjournalistik och skvaller.
 
En mer logisk utveckling är att tidningarna erbjuder en webbtidning på samma sätt som papperstidningar, dvs som prenumerationstjänst. Det kräver dock att innehållet i tidningarna höjer sin kvalitet ordentligt och att priset ligger i linje med distributionskostnaderna, dvs något billigare än traditionell papperstidning som borde ha högre kostnader för produktion och distribution.
 
Samma sak har vi har sett när det gäller tidningarnas pinsamma försök att publicera på Ipad och andra tablets där såväl innehåll som prissättning varit helt uppåt väggarna. man har inte förstått hur man ska dra nytta av mediet eller hittat en rimlig prissättning för att locka till sig läsare. Det måste tidningarna lära sig och fort om dom ska hinna med att fånga potentiella läsare och forma en plattform för framtida inkomster.
 
Så jag skakar inte på huvudet åt Dagens Samhälle, jag nickar bara förstående och hoppas att dom förstår vad dom måste göra för att kunna ändra affärsmodell så att dom fortfarande kan locka läsare till sin Internetbaserade tidning för lyckas dom inte med det så kommer dom att gå i konkurs tillsammans med övriga tidningar inom 10-15 år.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Telenor delar spansk hybris och vill ha extra betalt av Google

Tre stora Telecombolag i Spanien (Telefónica), Tyskland (Deutsche Telekom) och Frankrike (France Telecom) fick hybris för lite drygt ett år sedan och nu är det alltså Telenors tur att sätta på sig dumstruten.
 
Det var i april förra året som dom tre Telecombolagen började yra om att det vore rimligt att Google med flera betalar extra eftersom deras tjänster användes mycket i deras nät. Nu vill alltså Telenor ha en liknande avgift med motiveringen att normännen tittar på så mycket video i sina mobiltelefoner och över mobilt bredband...
 

 
Jag förstår inte vilken verklighet som dom här personerna som får dom här hjärnsläppen lever i? Är det någon slags makttripp man går på eller är man så helt uppe i det blå att man helt tappat logik och moral? Med tanke på att det är Telenor vi pratar om så är det väl ganska troligt...jag hyser inga varma känslor för Telenor kan jag villigt erkänna.
 
För mig så låter kråksången ganska bekant eftersom det är samma gnällande som webbhotellbranschen gick igenom för 5-10 år sedan när det blev uppenbart att det inte går att ha webbhotellpaket med obegränsad bandbredd eller obegränsat webbutrymme. Idag är det ett säkert tecken på att webbhotellet inte vet vad dom håller på med eller att det är ett skojarföretag bakom fasaden.
 
För mig så är det ganska enkel logik att om du säljer en tjänst till en kund och inkomsten inte täcker kostnaderna för tjänsten så måste man höja priset. Det funkar inte att låtsas ha en billig tjänst och sedan försöka tvinga någon annan att betala för att få leverera tjänsten till kunden. Det är extra korkat om den tjänsten är den som kunderna använder mycket för om den tjänsten försvinner ur utbudet så blir ju det man försöker sälja mindre värt för kunden och då går kunden någon annanstans.
 
Så Rolv-Erik, ni är inte tvungna att förhålla er till okontrollerad trafik, ni är tvugna att se till att ni har en affärsmodell som är ekonomiskt försvarbar genom att kostnaderna är lägre än inkomsterna och det kan ni bara få genom reglerade paket. Kanske är det er oheliga allians med Telefónica som får er att börja hjärnfjärta, men det är dags att vakna upp nu och se vad som händer i världen och inte bara i konferenslokalen med dom andra "höjdarna".
 
Obegränsade paket är orimliga och ni får helt enkelt skylla er själva om ni är så jävla dumma att ni tror att kunderna inte kommer att använda trafiken i allt högre grad för varje dag som går. Det kallas utveckling och att vara lyhörd till kundernas behov, något som aldrig varit Telenors starka sida kan man lugnt säga.
 
Skärp er Telenor och sätt er i skolbänken så ni kan plugga affärslogik bas iallafall istället för att kläcka ur er dumheter som verkar ligga decennier tillbaka i tiden rent tankemässigt.
 
Fler som ryter:

[size="2">Jardenberg kommenterar[/size] [size="2">Telenor vill ha extra betalt för nätvideo[/size] [size="2">Gnäll från Telenor[/size] [size="2">Dagens Nyheter[/size] [size="2">Realtid[/size]
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Reflekterar över liv och död

Känner att jag långsamt börjar ta mig ur sorgens förlamade grepp och börjar fundera över hur märkligt livet kan vara och hur döden kan slå till när man minst anar det.
 
När jag var yngre så var jag vild, jag tog risker och betalade ibland dyrt för det. Jag testade mina egna gränser fysiskt såväl som mentalt och jag gjorde det oftast på egen hand av olika anledningar. I jämförelse var min lillebror David betydligt lugnare när vi var små, men trots detta så är det nu han som lämnar jordelivet i förtid och jag finns kvar.
 
Jag har har varit med i bilolyckor, kommit en hårsmån från att drunkna fler gånger än jag vill erkänna, ramlat från höga höjder och stått framför såväl pistol som kniv. Jag har blivit klämd under motorcyklar och tunga verktyg, fastnat under isen och blivit kvävd till medvetslöshet. Jag har fått 380 volt genom kroppen, blivit påkörd av moped, cykel och bil. Jag har stått öga med öga med personer som misshandlat och dödat folk utan att blinka eller vika undan.
 
Jag har blivit skuren, krupit genom glas, ramlat ner från höga träd, jag har huggit klyvyxa i benet, sågat mig i huvudet och knät med motorsåg, nästan spetsat mig själv på en spetsig gren och misshandlat varenda muskel och ben i kroppen. Jag har opererats akut för brusten blindtarm, pinkat och spytt blod. Jag har fyllt handfatet med näsblod fler gånger än jag kan minnas och tuppat av i duschen av blodförlust och utmattning efter ett fall ner bland stenar där jag slog söder ögonbrynet och ena armbågen. Jag har skrapat upp knän och armbågar och stukat fingrar och fötter så ofta att det nästan känns onaturligt att inte ha något stukat längre.
 
Jag har krupit runt och kämpat för att få luft efter ett missriktat slag på strupen och efter ett par olyckliga fall där ryggen borde ha brutits eller svanskotan fått sig en törn. Jag har legat tyst i gräset och bett till högre makter att mitt hjärta inte skulle brista och jag åter skulle få känna syre i mina lungor efter en vansinnig språngtur där jag nästan sprängde mig själv. Jag har haft 45 graders feber och nästan frusit till döds, något som mina frostskador på sidan påminner mig om än idag. Mina axlar är fulla med brosk, mina nedre ryggkotor är hopväxta och mina händer är krokiga och ärrade efter skador och allt för hård träning och dumma slag mot betong och trä.
 
Trots detta så har jag aldrig brutit ett ben i kroppen och jag har aldrig tidigare reflekterat över hur mycket min kropp har utsatts för genom åren eller hur lätt det kunde vara jag som lämnat jordelivet i förtid istället för min bror. Några millimeters skillnad eller några extra hundradelar och jag skulle aldrig levt för att se min son födas eller träffat min hustru.
 
Hela mitt liv har jag vandrat ensam även om mina vänner alltid funnits där och hade oturen infunnit sig hade jag i dom flesta fallen dött ensam. Många av mina olyckor har jag aldrig delat med någon för jag har aldrig reflekterat över hur allvarliga dom har varit och jag har aldrig sett någon anledning att berätta om när jag gjort något korkat.
 
Min bror var tvärtom, han vandrade försiktigare och var alltid omgiven av vänner, ändå är det han som lämnade jordelivet ensam och långt för sin tid. På något sätt så känns det fel att jag klarade mig och han inte gjorde det och jag kan inte låta bli att tänka på varför, trots att jag vet att det är en löjlig tanke.
 
Det är nu många år sedan jag kände ett behov av att testa mina gränser för jag vet vad min kropp klarar och hur min mentala hälsa beter sig. Jag är lugnare och mitt liv har fokus och mening samtidigt som jag har förmånen att kunna jobba och studera precis det som min själ brinner för. Jag har en fru jag älskar villkorslöst och en son som får mig att slita mitt hår i frustration med samma enkelhet som han får mig att skratta och le. Jag är lycklig helt enkelt.
 
Kanske om min bror varit vildare och testat sina gränser när han var liten så hade han inte känt samma behov att göra det när han blev äldre. Kanske hade drogerna inte varit lika lockande då och kanske hade han gått genom livet med lite lättare steg. Kanske hade det inte spelat någon roll alls, eller så kanske han hade lämnat oss ännu tidigare.
 
Jag vill ändå tro att trots en del mörka stunder så var min bror lycklig den tid han vandrade med oss. Jag vet att han älskade sina barn minst lika mycket som jag älskar min son och att han hade många vänner som älskade honom. När jag om förhoppningsvis många lyckliga år gör honom sällskap på andra sidan ska jag fråga honom, men tills dess fortsätter jag att leva för oss båda och tackar vilken skyddande ängel som vakat över mig under min vilda ungdom för att jag fortfarande har den möjligheten...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

I mörkret faller tårarna

Efter dagens urladdning så smyger sig en känsla av avslut på mig och i mörkret faller tårarna tyst. Inte av smärta, inte av ilska utan av saknad.
 
Idag har mina frågor fått svar och med det så har min hjärna fått ro från spekulationerna och försöken att hitta svaren på egen hand. Jag har på sätt och vis fått ett avslut på den smärta som jag levt med en vecka nu. I dess ställe infinner sig nu saknaden och minnena från min barndom bubblar upp i min hjärna.
 
Minnen som när jag höll David för första gången och vi sov första natten i vårt nybyggda hus i Djura. Våra resor till badplatsen där vi spenderade hela dagarna och mamma och pappa fick hämta oss på kvällen för att vi aldrig kom hem. Timmar spenderade framför ladugården med luftgevär så vi fyllde måltavlan med blykulor. Hundratals timmar spenderade med att bygga kojor på höskullen.
 
Hur jag lärde honom att träna med mina vikter och timmar spenderade med skratt och fokuserade blickar när jag visade honom vad jag lärt mig inom olika kampsporter. Alla gånger jag tröstade honom när han ramlade eller gjorde illa sig och alla gånger han skrattade så han kiknade när jag lyckades snubbla eller slå huvudet i en stege.
 
Mest av allt minns jag våra helger på hagavägen när jag gick på gymnasiet när David stannade över helgen och vi tillbringade all tid framför tvn tillsammans. Jag kan ärligt säga att jag aldrig sett David lyckligare än dom få stunderna när vi lämnade den hårda bistra verkligheten utanför mitt fönster för en värld av mysterier och fantastiska historier. Inga ord behövdes sägas utan en blick och ett leende mellan oss sa allt vi behövde. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan till den tiden av hela mitt hjärta...
 
För ungefär 25 år sedan skrev jag en dikt som beskrev hur jag kände mig då när jag kämpade mot mörkret inombords. Jag gick segrande ur den kampen, men dikten plågar mitt minne nu när jag tänker på att min bror kanske kämpade mot samma smärta som jag då gjorde, en kamp han förlorade...
 

 
Jag sitter här ensam i mörkret och tårarna faller, men utanför mitt fönster lyser stjärnorna upp mörkret. Varje stjärna representerar en familjemedlem, en vän eller någon som skänker en tröstande tanke trots att vi aldrig träffats. Tack vare deras omtanke och stöd så blir mörkret som ibland kan omsluta mig aldrig lika kvävande och jag önskar bara att jag kunde lyst starkare för min lillebror...
 
Jag försöker hitta tröst i det faktum att för David är kampen över och att min lejonbroder nu är fri från fångenskapet på zoo och får springa fritt på savannen, men den trösten vill inte infinna sig. Tvivlen, frågorna och ångesten sliter inom mig och även om jag vet att det är en del av sorgeprocessen som kommer att minska med tiden så ekar en annan dikt i mitt hjärta. Jag önskar att jag hade tagit vara på tiden David var vid liv och förklarat hur väl jag förstod hans smärta...
 

 
Jag saknar min lillebror så mycket inatt att inte ens dom mest strålade stjärnor på natthimlen kan förhindra tårarna som faller ner för min kind...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Kampen mot mörkret - att minnas en lillebror

Dom senaste 6 dagarna har farit förbi i ett töcken och jag har pendlat mellan skratt och gråt, förtvivlan och ilska och nu har jag satt mig ner för att använda mina färdigheter för att bevara min lillebror så länge jag kan.
 
Ovissheten är fortfarande svårast och ilskan över att polisen inte hört av sig och vi istället fått läsa om vad som händer genom medias ofta skruvade tolkningar, men acceptansen finns där. Min lillebror är borta och kommer aldrig tillbaka. Nu måste jag gå vidare och ta nästa steg i sorgeprocessen.
 
För mig så känns det viktigt att bevara minnena av David, inte bara för min egen och mina föräldrars skull utan för Davids två söner som nu får växa upp utan honom. Minsta sonen är så liten att han knappt kommer att minnas honom när han växer upp och det vore kanske den största tragedin av dom alla.
 
Jag har därför tänkt använda mina färdigheter och kunskaper för att göra det jag är bra på, nämligen att informera och bevara information. Därför har jag satt igång ett projekt där jag ska skapa en plattform för alla som kände David att bidra med minnen, bilder och en möjlighet att säga farväl som sedan kommer att bevaras för framtiden.
 
Tanken är att jag även ska sammanställa all denna information i en slags sammanfattning om vem David var, hur han levde och hur andra upplevde honom. Den sammanställningen har jag sedan tänkt skapa en bok av, en slags minnesbok över min lillebror som jag kan ge till hans söner så att dom för alltid kan minnas honom och lära sig mer om honom när dom växer upp.
 
För mig blir det här projektet en viktig del av min sorgeprocess känns det som och jag känner starkt för att kunna genomföra det så snart som möjligt, men först måste det praktiska med Davids begravning ordnas.
 
Smärtan finns fortfarande där tillsammans med sorgen, men inte riktigt lika skarp som tidigare i veckan. Saknaden är fortfarande stor och varje minut önskar jag att jag ska vakna upp från den här mardrömmen och kan omfamna honom och tala om hur mycket jag älskar honom...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Gråt inte lillebror, vi ses i Nangijala...

I fredags fick jag ett samtal från min far som förändrade mitt liv totalt. Idag kämpar jag mot sorgen och svävar mellan sorg, maktlöshet och total saknad.
Min far hade sett på nyheterna att en död man hade hittats i Leksand och var orolig för att det skulle vara min lillebror David. Efter många timmars oroligt väntande och spekulationer fick jag beskedet sent på fredagsnatten. Min lillebror var död, kanske till och med mördad.
Det är mer än 20 år sedan jag grät senast, då när min Farmor avled efter en lång tids kamp mot cancer. Då precis som nu så faller jag handlöst genom ett virrvarr av smärta, ångest, saknad och sorg. Tårarna vill aldrig ta slut och minnena av min älskade lillebror bombarderar mig utan att jag någonsin vill att dom ska sluta även om dom gör ont nu.
Jag väntar nu, tillsammans med resten av min släkt och familj på att få veta vad som hände min bror och ber tyst att hans död kom snabbt och att han inte led innan han dog. Först i nästa vecka kan vi förvänta oss någon form av besked och tiden passerar så långsamt just nu.
Min bror var ett Lejon, inte bara för att han var född i lejonets tecken utan för att han var stark, stolt och framförallt leddes av ett stort hjärta. En ledare, någon som andra såg upp till och som älskade honom för hans värme och generositet.
David kämpade mot tomheten inombords, samma tomhet som jag kämpat mot hela mitt liv och som kommer av att vi ger allt av oss själva för att hjälpa andra och glädja dom omkring oss. Det gör att vi blir själsligt utmattade och behöver fylla på med positiv energi. Jag fann tidigt min tillflykt i litteraturen och senare filmens och datorernas värld, men David hade dyslexi och var mer social än jag någonsin varit.
David föll därför oftare och ibland hårdare än vad jag gjorde och under perioder av sitt liv mådde han väldigt dåligt. Djupa depressioner och folkskygghet slog till ibland när den inre energin tog slut. Trots detta kämpade han och gav aldrig upp. Den kampen ledde honom tidvis på villovägar, men hans kärlek till sin familj ledde honom alltid tillbaka igen. Familjen kom alltid först och även när mörkret rev inombords så satte han mat på bordet och kläder på barnen.
När min farmor dog så dog en del av mig inombords och min hemby blev aldrig densamma. När jag flyttade hem igen efter Gymnasiet så mådde jag dåligt inombords, fast jag visste det inte själv. När jag träffade min fru något år senare så flyttade jag till Falun och lämnade mitt gamla liv bakom mig. Inte för att det jag tyckte det var dåligt på något sätt eller för att jag inte behövde dom människorna som fyllde mitt liv med mening utan för att fly undan smärtan från alla minnen.
Min bror var 12 när jag flyttade och även om vi höll kontakt efter det så gled vi isär. Våra liv gick åt olika håll och vi kämpade mot olika svårigheter på olika sätt och snart blev tiden mellan samtal och träffar allt längre.Det är nästan 2 år sedan jag såg min bror sist och nästan ett år sedan vi senast pratade på telefon. Vi hade sporadisk kontakt på Facebook, framförallt senaste halvåret, men jag kan inte hjälpa att känna att jag inte fanns där för min bror. Att jag lämnade honom att möta världen utan mig...
Lillebror kallade David mig, det var vår "grej". Nu får jag aldrig mer höra honom säga det eller tala om hur mycket jag älskar honom. Jag kan bara hoppas att vart han än är nu så har han hittad frid och att han väntar där på mig när min tid kommer. "Gråt inte lillebror, vi ses i Nangijala" skulle han säga om han såg mig nu, men tårarna vill inte sluta falla...
Farväl lillebror, jag saknar dig mer än du någonsin får veta.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

WPtouch Pro - nu med iPad stöd!

WPtouch Pro är välkänd för att kunna leverera Wordpress bloggar till mobila medier, men nu är det dags att packetera för iPad också.
 





 
WPtouch Pro används av många och med iPad stöd tror jag det kommer att bli ännu mer intressant att skafa en licens. Jag kommer nog att skaffa en licens för min privata blogg iallafall och senare i vår så funderar jag på om jag kanske ska hålla en tävling och ge bort en licens eller två.
 
Kan det vara intressant?
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Gratis Wordpress teman kan infektera din webbplats

Siobhan Ambrose på Worpress mu har skrivit en ordentlig artikel om faran med att ladda ner gratis teman som du hittar på Google bland annat.I en genomgång av dom 10 första sökresultaten på google under termen "Free Wordpress themes" så tittar Soibhan på problemet med att fria teman ibland inkluderar krypterad kod. Den krypterade koden, som kallas base64,  kan i stort sett innehålla vad som helst och i dom flesta fallen gör dom det också.Koden läggs oftast in i temats fot och i genomgången av dom 10 olika gratissidorna så hittade Soibhan att 8 av webbplatserna inkluderar base64 krypterad kod, en av webbplatserna hade tema som var minst sagt märkligt med mängder av missade funktioner och en sida med bra och godkända teman: Wordpress.org.Chip Bennet har gjort en motsvarande undersökning för 30 gratis teman och resultaten är skrämmande. Så gott som alla har base64 som innehåller länkar åt olika håll eller till och med malware. Han noterar också att dom flesta bryter mot Wordpress trademark, vilket är lite tragiskt.Otto visar hur malware för wordpress ser ut och det är lite skrämmande hur enkelt det är att inte bara infektera sitt eget konto, men också hur enkelt det är för webbhotell att råka illa ut om nödvändiga motåtgärder är tagna. Genom att lägga upp ett gratis wordpress tema kan du få hela din webbplats förstörd eller ännu värre!Om du ska ladda ner gratisteman så gör det från källor som du kan lita på. Några exempel är Wordpress.org självklart, men också Smashing Magazine kan läggas till listan över källor som inte lägger in base64 i sina gratis teman.Om du misstänker att du har ett tema som kan innehålla base64 krypterad kod som du inte vet vad det innehåller så kan du ladda ner och installera ett par plugins som kan hjälpa till att identifiera problem:
TAC (Theme Authenticity Checker)Exploit Scanner Theme-Check Här visar Themelab hur illa det står till med gratis teman...Läs även Tommys artikel på samma tema.
 
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

En tung arbetsvecka börjar ge resultat

Efter nästan 6 veckor i limbo så var det dags att sätta fart igen, men det har varit tungt, så tungt!
 
Jag har som bekant varit hemma med min son sedan i november och det har ställt till det lite på arbetsfronten och skolfronten. Nu i tisdag var det dock dags att få sätta fart igen när sonen gick tillbaka till dagis och frun till arbetet så jag fick lite lugn och ro. Det gick så där kan vi säga...
 
Tisdagen gick mer eller mindre åt att försöka styra upp alla småsaker som legat sedan förra året och hjärnan hoppade fram och tillbaka mellan uppsatser, projektarbete och kundsupport. Resultatet blev en ganska frustrerande och spretig dag som inte alls gav det resultat som jag önskade. Arbetsmängden var för stor för att jag skulle kunna fokusera riktigt.
 
Onsdagen gav lite bättre resultat och jag fick äntligen grunden på Kodmyran's nya design och efter lite knåpande så fick jag till menyn också, men hjärnan var inte med alls. Det kändes som att jag var inpackad i bomull och allt gick i slowmotion och precis som tisdagens fiasko så var jag för ofokuserad för att få det där riktiga "flytet". Jag avslutade dagen med ett skönt simpass som gav en rejäl genomkörare av min stillasittande lekamen.
 
Idag känns det lite bättre. Jag känner mig mer fokuserad och kroppen värker härligt av träningsvärk från slumrande muskler som motvilligt vaknat till liv igen. Jag ska sätta far med Kodmyran's indexsida så den bli klar och sedan måste jag ta en stund och läsa dom 600 sidor som jag ska ha tenta i nästa vecka. Ska försöka slinka in på gymmet också och lösa kort...
 
Imorgon hoppas jag att det blir än ännu bättre dag så jag kommer framåt med Kodmyrans projekt som jag tänkt.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Facebook ger ny profil åt alla och ny inbox för några

Igår så började Facebook rulla ut den nya profilen till alla användare och samtidigt så fick flera användare prova på Facebook's nya meddelande inbox.
 
Efter att ha låtit medlemmarna på Facebook välja om dom vill prova den nya profilen eller inte så är det dags för alla att få den, vara sig du vill eller inte. Vi kan räkna med lite gnäll som vanligt, men på det hela så tror jag den nya profilen kommer att få ganska litet motstånd på grund av den gradvisa introduktionen. Folk har helt enkelt fått mer tid att vänja sig.
 
Källa: http://blog.facebook.com/blog.php?post=479551972130
 
 
Ännu fler lyckliga Facebook användare har fått uppmaningen att uppgradera sin meddelande inbox till den nya, mer utvecklade varianten. Det var i november förra året som den nya inboxen presenterades och sedan dess har ett litet antal personer fått prova på, men nu släpper Facebook alltså in lite fler personer. Jag är dock inte en av dom, så jag avvaktar med recension tills dess.
 
Källa: http://www.insidefacebook.com/2011/01/10/allows-upgrade-new-messages/
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman