I am rebuilding this site (click to read more)
Jump to content

My Swedish Blog

This is my Swedish blog that is slowly getting updated from my old Wordpress page. I will continuously rebuild it here from scratch, which will take quite a lot of work to be honest, so be patient!
Show all categories

10 oskrivna gymregler för nybörjare

Då är det nytt år igen då och gymmen kommer att svämma över av personer som vill försöka ändra sina liv. För att lyckas krävs disciplin motivation och kunskap om de regler som gäller på gymmet. Dessa regler är oftast oskrivna, men gäller i högsta grad på samtliga gym.Som ny på gymmet så är det inte lätt att ha koll på alla regler som gäller, men att bryta dem brukar leda till en tillsägelse förr eller senare och innan dess en hel del sura miner från oss mer erfarna gymbesökare. Har du otur så kan det till och med leda till konflikt och i värsta fall så blir du utkastad från de mer fokuserade gymmen, så läs och begrunda så du kan undvika den typen av problem.Som ny besökare på gymmet så hjälper reglerna dig att kunna fokusera på träningen så du slipper gå och irritera dig för det är nog så svårt att bibehålla disciplin och motivation som det är. Att du själv följer reglerna hjälper således inte bara dig själv utan du visar även hänsyn gentemot andra.Reglerna:När du är klar med din övning så plockar du undan efter dig.Det låter som en självklar regel, men det är förmodligen den regel som flest bryter mot.  Det betyder inte bara att du sätter tillbaka hantlar och skivstänger, men också att du plockar bort viktskivor efter dig, både från golv och utrustning. Jag hör kommentarer som "det är ju standard vikt så den kan vara kvar", vilket är väldigt egoistiskt. I ett normalt gym så finns inga "standard vikter" eftersom spannet på besökare  är alltifrån svaga/ovana besökare till superstarka/proffs besökare. Att tro att någon vikt kan vara standard när spannet är så stort är bara latmasken som får hjärnan att tänka fel.
Om du inte plockar undan efter dig så betyder det att den som kommer efter dig måste plocka av vikterna som du lämnar. Om du haft stora vikter så kan det till och med betyda att den som kommer efter inte ens kan plocka av vikterna, vilket i sin tur minskar den personens självkänsla och motivation och det kan leda till att den personen slutar träna som resultat. Viktskivor på golvet är inte bara stökigt och irriterande, de kan även orsaka stora skador. Jag har sett personer som snubblat på viktskivor och gjort illa sig ordentligt och bär du på utrustning när du snubblar så är det oftast inte bara fot/knä/korsled som kan fara åt fanders för du landar oftast på utrustningen du bär med katastrofal utkomst.
Torka av möbler när du är klar.Inte heller något konstigt, men konstigt nog så struntar många i det ändå. Även om de flesta möbler på gymmen är gjorda så att de är enkla att torka av så börjar de lukta om de inte torkas av, något som de flesta inte uppskattar. På samtliga gym så finns det papper och någon form av tvållösning som ska användas och det spelar ingen roll om du svettas som en gris eller inte. Du har fett och svett på kroppen och lämnar alltid saker efter dig i form av hudavlagringar och bakterier, så det ska alltid torkas av när du använt en bänk eller maskin.
Om det ligger en handduk/vattenflaska på en maskin eller om det ligger hantlar/skivstänger på golvet är de upptagna.Under förutsättning att #1 fungerar så betyder en handduk eller vattenflaska på en maskin att den är upptagen. Oftast är det så att den används i kombination med något annat under ett så kallat superset. Samma sak om det ligger hantlar eller skivstänger på golvet, då är det någon som använder dem.Normalt så ska maskiner och annan utrustning inte utnyttjas för länge, så det finns en 3 minuters regel som säger om ingen återvänt till utrustningen på tre minuter så används den inte längre. Om du kör ett superset där den ena övningen tar mer än 3 minuter så ska du lägga undan utrustningen och kan inte räkna med att det finns kvar när du behöver den.
Fråga om det går bra att köra mellan / Släpp in mellan set om någon frågar.Om någon kör i en maskin eller använder vikter som du behöver, så fråga om det går bra att köra mellan. Kliv aldrig in och kör utan att fråga för det är oartigt och respektlöst, speciellt om personen som kör blir störd i sin träning. Om personen säger nej så respektera det och vänta, eller ta nästa övning i ditt schema för då har personen förhoppningsvis en anledning som att hen kör blitz-sets, dvs set med väldigt kort tid mellan så det inte finns tid för någon att köra mellan.
Om du kör mellan så återställ vikterna efter dig i varje set för att visa respekt till den som kör tillsammans med dig.Om du själv kör och någon frågar om de får köra mellan så släpp in dem om det inte påverkar din egen träning negativt.  Om du inte vill släppa in så ge en ungefärlig tid för hur lång tid du behöver för att göra klart dina sets. Om du inte släpper in så se till att det finns en giltig anledning, som att du kör blitzar eller att det tar för lång tid att ändra vikterna.
Släng inte vikter omkring dig och låt som en brunstig älg.Visst det ser coolt ut när jättarna kastar ifrån sig vikterna och låter som att de just lyft en mindre buss, men såvida du inte just spräckt dina kläder och blivit grön eller är själv på gymmet så gör inte likadant. Att kasta ner vikterna görs endast när vikten är så stor att det finns risk för skador att lägga ner vikterna och på de flesta gym så finns det inte tillräckligt stora vikter för att det ska vara en giltig anledning.
Om du kastar runt vikterna så är risken stor att de studsar och skadar såväl andra besökare som inredning, vilket är respektlöst och korkat. Håll dig till vikter som du säkert kan sätta ner för annars gör du förmodligen inte övningen strikt nog iallafall.Att stöna och stånka är oftast inga problem så länge det görs med måtta.
När du börjar låta som om du ska invadera en medelstor by i slutet på 900 talet eller som en brunstig älg med storhetsvansinne, då är det inte längre ok och du är respektlös till de andra besökarna på gymmet. Kom ihåg att även om du själv har hörlurar på dig så hörs du ändå...
Sitt inte och snacka skit eller pilla på mobilen.Att gå runt och snacka med kompisen är ok så länge det görs med respekt, dvs håll tonen nere och undvik att snacka när det är andra som tränar i närheten. Om du ska snacka skit, så stå upp och håll dig ur vägen så du inte sitter och tar upp träningsplats på bänkar eller maskiner. De är till för att tränas på, inte för att sitta och snackas på. Om du är pigg nog att snacka skit på gymmet är du pigg nog att stå upp också.Samma sak med mobilen. Stäng av knappljud och ringsignal när du är på gymmet så du inte stör. Många lägger idag in sin träning direkt i mobilen så det är ok att pilla på mobilen, men gå åt sidan när du gör det så du inte stör eller tar upp träningsplats.
Tänk på hygien och dofter.Kom inte in på gymmet och lukta som en askkopp, parfymavdelningen på Åhlens eller som om du jobbar som mögelsanerare. Om du måste röka innan gymmet så gör det i god tid innan så du kan vädra bort lukten och om du kommer från en parfymfabrik så tvätta av dig innan du börjar träna. Samma sak om du tränar varje dag så se till att du har tillräckligt många uppsättningar med kläder så du kan tvätta kläderna ordentligt mellan passen så de inte stinker mögel eller gammal svett.Om du svettas mycket och har en kraftig svett-doft så se till att du har en tjock tröja och ordentligt med deo (inte parfym!) så doften hålls under kontroll. Tänk på att kraftiga dofter kan påverka de andra besökarna på gymmet negativt och för vissa, som för mig, så kan starka dofter medföra fysiska obehag som illamående, huvudvärk och yrsel, så försök kontrollera dina dofter i den mån det går.
Ha rätt utrustning.Se till att du har träningskläder som är passande för ingen vill se ditt underliv när du kör squats i för små shorts utan underkläder eller kliva i lera och grus när plastskydden du har på dina uteskor går sönder och börjar läcka. Inte heller vill någon sitta i oljefläckarna du lämnar när du kör i arbetsbyxor eller kliva runt i din fotsvett med vårtor, fotsvamp och annat för att du kör i strumpor eller barfota. Ett par gympabyxor, t-shirt och lämpliga inneskor är allt som behövs, så se till att det är vad du har på dig. Personligen kör jag med handskar för att inte svetta ner utrustningen och för att inte lämna hudavlagringar, men det är inte ett krav.
Gå/stå inte framför någon när hen tränar.Att gå eller stå framför någon när denne kör är respektlöst och kan störa dennes koncentration. Ofta kör man framför en spegel för att kontrollera sin form och för att bibehålla fokus på det man gör och om någon kliver in i synfältet så blir det en störning. Så istället för att kliva framför så gå bakom om du ska hämta vikter eller passera till en ny maskin för att undvika att störa.
Be om hjälp om du behöver.Om du är helt ny på gymmet så boka en tid med en personlig tränare. Det kostar en del, men det kan förhindra skador som tar år att läka ut om ens någonsin. När du fått den introduktionen så var inte blyg att be om hjälp på gymmet. Ett sätt är att fråga om du får gå mellan någon som kör en övning du vill lära dig och sedan fråga om du kan få hjälp att köra den. Många på gymmet hjälper gärna till om du frågar snällt, men ibland så är de för fokuserade på sin träning och då säger de nej.
Om du kör tungt och känner att du skulle behöva lite hjälp att krama ut det sista, så fråga om någon kan hjälpa dig att spotta som det kallas. Om den du ber om hjälp får träna mer än dig så kör du för tungt och ska gå ner i vikt nästa gång istället.När du ber om hjälp, se till att personen du frågar verkar mottaglig. Du ser oftast på blicken och personens fokus om personen är mottaglig eller vill vara ifred. Om personen har hörlurar och en frånvarande eller "aggressiv" framtoning så är det oftast inte läge att fråga just den personen om du inte vet att hen brukar vara vänlig nog att hjälpa till ibland.
Med dessa regler så kommer du långt med ditt gymbesök, men kom ihåg att det absolut viktigaste är att balansera ditt självfokus som ett gymbesök betyder med respekt för alla andra på gymmet. Respektera lokalen och den positiva förändring den representerar, både för dig själv och andra. Var en förebild, både i din träning och din attityd gentemot dina medbesökare på gymmet.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Ett tappert försök på #video365 istället för #blogg100 i år

I en släng av total hybris så bestämde jag mig för att prova något nytt då jag aldrig verkar klara av #blogg100, så i år så gör jag ett försök på #video365 istället.
 
Tanken med #video365 är att varje dag under ett helt år publicera en video på bloggen, men inte vad som helst utan efter en strukturerad plan. I mitt fall så är det 7 olika kategorier som matchar mina intresseområden:  Atlassian, PHPStorm, Javascript & CSS, Adobe, Humor, Psykologi och Träning.
 
Utifrån de intresseområdena så kommer jag att presentera en videofilm varje dag under hela 2015 och jag hoppas att jag ska kunna få lite feedback så jag bättre kan matcha filmerna mot vad ni som läser detta vill se. Detta är ett av de initiativ jag kör igång för att kicka liv i den här sidan. Det andra initiativet är att jag långsamt flyttar över mina gamla bloggposter från den gamla bloggen. Det betyder ca 1000 bloggposter till här från 2006 eller så.
 
Nu kör vi #video365, är du med?
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

2014 - Året som gick på lågvarv

Så är 2014 till ända. Det blev ett år som på många sätt gick på sparlåga, både privat och professionellt. En besvikelse, men ändå ett bra år, speciellt de sista månaderna.
 
Året började i Uppsala på Inkclub där årets första månader gick på högvarv inför lanseringen av deras nya e-handelslösning. Över ett år spenderade jag i Uppsala på Inkclub och det är ett av de mest lärorika åren jag haft på mycket länge. Med skiftande roller och en ständigt uppgående lärokurva så väcktes en passion för test och kravhantering som jag inte trodde fanns.
 
Efter Inkclub så blev det en långsam period mellan projekt där jag hoppade friskt mellan olika projekt, både kundprojekt och interna. Jag involverade mig i GUI gruppen och drog igång möten för vidareutveckling för alla GUI utvecklare på företaget tillsammans med Ornamo. GUI gruppens arbete visade att vi har en del att kika på när det gäller arbetsprocesser och jag testade flera IDE's och ramverk bland annat för att hitta nya processer med bland annat SASS/LESS.
 
Jag involverade mig även i testgruppen ledd av Patrik där mycket handlade om att utveckla en ny metod och få in test på ett nytt sätt i arbetsprocessen. Test överlag tillsammans med kravhantering blev allt mer intressant och jag började kika på både ISTQB och REQB certifiering som jag hoppas kunna genomföra under 2015.
 
Framförallt involverade jag mig i metodarbetet generellt för att se hur den metodik som vi började utforma kunde appliceras rent praktiskt i JIRA och Confluence som är våra primära användningsverktyg. Som ansvarig för Confluence på företaget och som en av de mest aktiva Atlassian nördarna så kunde jag dyka djupt in i JIRA och Confluence för att undersöka möjligheterna med transitions med olika skärmar och  olika flöden beroende på issue type och så vidare.
 
Jag fick åka till Norge som acceptanstestare för Elkjøp vilket var en stor utmaning eftersom jag varken kunde deras affär eller plattformen, men det gick det också. Tillsammans med Åsa började vi utveckla vårt erbjudande för konverteringsoptimering under arbetsnamnet Optimize, något som jag får ta tag i igen när tiden tillåter nu när Åsa tragiskt nog lämnat företaget.
 
Sedan var det många småsaker som att kika på blogglösning för Bikbok, test och offert arbete för Reima och många småsaker som estimat för olika projekt och små design uppdrag här och där.
 
Hela företaget tog en tripp till Courmayeur där det blev konferens, skidåkning och mycket trevligt mingel. Det blev en lång helg, men en mycket givande helg också som jag tror att alla på företaget upskattade.
 
Under senhösten så ändrades saker och ting och jag fick plötsligt flera stora projekt på en gång. Jag fick i uppdrag att skriva testplan för Martin & servera och bara några timmar senare så blev jag ombedd att återvända till Elkjøp för att sedan bli indragen i ett nytt projekt för Stadium. Som grädde på moset så fick jag dessutom uppdraget att hjälpa Assa Abloy med en prototyp utifrån min tidigare interaktionsanalys. Där blev det lite mycket kan man säga.
 
Under ett antal veckor så blev det många långa timmar och offrade helger för att kunna leverera i alla projekt. I Assa Abloy projektet fick jag lyckligtvis hjälp av Ornamo och Oliver och testgruppen stöttade i arbetet med testplanen så den passade ihop med vår nya metod och samtidigt följde ISO standard. I Stadium projektet så började jag som design kompetens och motpart mot designbyrån, men så sakteliga så fick jag ta över kravarbetet mer och mer.  Tillsammans blev detta väldigt mycket att hantera samtidigt, men jag fick ihop det med nöjda kunder till slut trots allt.
 
Nu ser jag fram emot 2015 som kommer att bli mycket spännande!
 
Privat så började jag året med problem med hosta som ledde till en lungröntgen. Problemen bara fortsatte och jag drogs med flera mindre åkommor som bekymrade mig efter att året innan varit så gott som sjukdomsfri. Efter en del rannsakan kom jag fram till att det berodde delvis på att jag halkat in i en liten depression. Troligen på grund av hög träningsfrekvens kombinerat med ett mycket hårt och stressat arbete med flera hundra timmars övertid under 2013.
 
Problemen fortsatte under sommaren med inflammerad käke som påverkade örat, något som gjorde att jag fick äta enbart glass i 4-5 veckor och inte kunde sova. Örat fick sig sedan en släng av svamp så jag fick gå med antibiotika för det som grädde på moset. Sedan fortsatte året med flera små, och mest irriterande, småförkylningar.
 
Lyckligtvis så har jag möjlighet att jobba hemifrån så trots att det är jobbigt att vara sjuk så påverkar det inte jobbet så mycket, speciellt när jag inte är med i något projekt och har medarbetare som jag behöver kommunicera med.
 
Under 2014 så jobbade jag en hel del med Wordpress också och jag lyckades sjösätta inte mindre än 5 nya sajter under året. Ett projekt var att skapa en helt ny webbplats för den orden som jag är medlem i, eller snarare för den loge som jag tillhör eftersom Bifrostorden som orden redan har en ok webbplats.
 
Jag skapade också inte mindre än tre webbplatser med begravningstema åt en god vän. Där var tanken att bara hjälpa till med att sätta upp och hosta en webbplats, men det blev lite mer om man säger så.
 
Den sista webbplatsen gjorde jag som experiment för egen del. Det blev en e-handelssida för asiatiska svärd som heter e-katana som jag byggde med Woo-commerce som en dropship lösning. Det var ett spännande projekt som jag dessutom testade Facebook's annonsering för med mycket god respons.
 
Under 2014 så miste jag min morfar. Det är alltid sorgligt när man mister en släkting, men morfar var något speciell ändå även om vi inte haft så god kontakt genom åren. Morfar hade varit sjuk länge och kämpat hårt mot cancer och lunginflammationer, så det var inte oväntat tyvärr. Det var en fin ceremoni bara för den närmaste släkten och även om det är en sorgsen tillställning så blir det alltid mycket skratt när vi träffas. Precis som jag tror att morfar ville att hans begravning skulle vara.
 
2014 var också året då jag fick en snyting av Getty Images och fick tippa lite på tå för att undvika böter för en bild som det blev lite galet med. I samband med det så tog jag bort bilderna helt på hemsidan tills vidare eftersom det är omöjligt att helt säkert veta vem som äger rättigheterna idag och ännu svårare att veta vad som händer imorgon. Det kommer en egen post på det ämnet vad det lider, men vi kan säga att det gick att lösa det också med lite diplomati och kunskap om psykologi.
 
Under 2014 så började jag så smått att bidra i liten skala till olika ändamål. En kollega på jobbet har ett privat engagemang i Indien som drivs av hans föräldrar som jag bidrog till sporadiskt och i slutet på året så började jag bidra lite på Kiva. Jag köper tidning varje månad av hemlösa och försöker ge en slant när jag kan till tiggare och hemlösa. Min fru engagerade sig också och tillsammans med alltid fantastiska Magnus Noord från skickatårta.se så fick en familj en gratis tårta genom giving people organisationen.
 
Under 2015 så ska jag bli månadsgivare till Stockholms stadsmission och jag ska börja donera blod om hälsan bara tillåter (ta i trä). Över lag så vill jag bli mer engagerad i att ge tillbaka till samhället genom att hjälpa de som har det svårast.
 
Det bästa på året var utan tvekan besöket från mor och far som flög från Norge för att spendera några dagar över jul. Även om hela familjen var lite förkylda så det blev lite låg fart så var det otroligt skönt att ha mor och far hemma över jul. Det är alldeles för sällan vi ses så vi får boka in en repris till nästa år och sedan planera in en resa till Norge framöver också.
 
Jag är ju som bekant medlem i Bifrostorden och under 2014 så tog jag plats i logens direktorie, dvs den grupp som leder logens arbete. Jag fick rollen som logens webmaster efter att ha frågat om vem som håller i den biten, men sedan av någon anledning halkade jag dit som logens fotograf, korvgubbe och andre skrivare också. Senare så tog jag även på mig rollen som logens utvecklare också, något som kändes naturligt då det på många sätt är liknande roll som jag har professionellt.
 
Det första jag gjorde var att bygga en ny webbplats och köpa in lite domännamn. Jag byggde webbplatsen på Wordpress med ett färdigt tema och köpte in lite plugins så vi får en början iallafall. Under 2015 så hoppas jag kunna bygga på lösningen med lite bättre community känsla, kanske baserat på Invision Power Board.
 
På fotosidan så införskaffade jag en blixt som jag köpte av en mycket trevlig fotograf som tog sig tid att träffas med kort varsel. Det är lite knepigt att lära sig hur man skjuter med blixt och jag behöver införskaffa en diffuser, men det börjar arta sig iallafall.
 
Över lag så är jag mycket nöjd med mitt val att gå med i Bifrostorden och jag hoppas att kunna få med mig några vänner in i orden framöver. Jag har också många saker jag vill se inom orden som ännu ligger lite efter digitalt och som en del av det arbetet har jag börjat med ett nyhetsbrev genom MailChimp som blivit mycket uppskattat.
 
Under 2015 så hoppas jag kunna fokusera mer på ordens arbete med framförallt gällande hjälpverksamhet där jag vill ta mitt engagemang ett litet steg ytterligare.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

2014 var ett misslyckat träningsår

Så börjar det bli dags att reflektera över året som passerat, men än finns det några dagar kvar på 2014 så jag tänkte bara reflektera över en del av året: träningen.
 
2014 var ett riktigt uselt år för träning för mig, trots hög ambition och bra start med min 10k pushups utmaning. Tyvärr så blev jag tidigt sjuk och sedan avlöste den ena åkomman den andra. Som grädde på moset så halkade jag ner i en liten depression också under våren. Detta ledde till ett träningsår som inte direkt var vad jag hade hoppats på.
 
Idag väger jag in mig på mellan 110 och 115 kilo efter att ha gått hårt åt på godis och julmat, vilket är lite lägre än vart jag började för knappt 2 år sedan. Som lägst var jag nere på ca 105 kilo vid årets början. Det är lätt att stirra på vågen och känna en viss uppgivenhet, men trots ett riktigt, riktigt dåligt träningsår och trots att vågen visar mer än önskvärt så är jag inte helt missnöjd.
 
Visst, vågen pekar på iallafall 10 kilo för mycket, men mina kläder sitter fortfarande löst och när jag ser mig i spegeln så är det långt ifrån samma fysik som för knappt 20 månader sedan. Jag har lagt på mig ganska bra med muskler under året, trots att det ibland varit långt mellan gångerna. Det beror förmodligen på att jag hittat en "rytm" som passar mig där jag både kör tungt, snabbt och med många repetitioner.
 
Jag har fått bra respons sedan jag ändrade till sexor och utökat seten till 8-10 med minimalt med vila mellan.Viktmässigt så har jag knäckt 100 kilos gränsen i bänkpress och där närmar mig i snedbänk också. I squats, marklyft och shrugs i smith-maskinen så har jag redan knäckt min kroppsvikt (115 kilo). Jag har inte försökt köra tungt, men ändå pressat mig själv samtidigt som jag varvar med hög-reps på vissa övningar. Detta har gjort att jag varit så gott som skadefri under 2014.
 
Under 2015 så hoppas jag kunna träna lite mer och hålla mig friskare än 2014. Jag ser att jag behöver fokusera framförallt på bålen som är extra svår för mig att träna på grund av min tratt-bröstkorg. Jag behöver också komma igång med benträningen ordentligt och se till att stretcha ut benen och ryggen. Just nu har jag problem med vaderna som jag får blodstopp i när jag springer för jag har för stela vader som inte klarar av att släppa ifrån sig blodet ordentligt.
 
Det blev ingen kampsport under 2014, vilket beror på att det inte alltid går att pussla med schemat. Jag jobbar 12 timmars dagar oftast om jag räknar med restid och om vi sedan lägger till hämtning och lämning i skola och fritids så blir det ganska få timmar över. Förhoppningsvis så kan jag återgå till att träna lite thaiboxning igen och jag är lite sugen på att försöka få till Tae Kwon Do också eftersom jag behöver jobba på min smidighet och det är väldigt bra träning för bål och ben.
 
Jag började träna med en kollega på jobbet som har lite svårt att motivera sig då han känner sig lite vilsen bland alla maskiner och stänger och det är något som jag hoppas kunna fortsätta med under 2015. De passen blir inte så effektiva för mig, men det är en liten extra träning och jag gillar att kunna lära ut lite av det jag lärt mig de senaste 25 åren.
 
Så, jag lämnar 2014 bakom mig redan nu och ser fram emot ett bättre träningsår 2015.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Vilken plats har forumen idag?

Under snart 20 år har forumen haft en framträdande roll i communities och jag har förmodligen testat de flesta under mina år som forumdesigner, men hur ser framtiden ut för forumen nu när de sociala medierna och smartphones ritat om hur vi kommunicerar och konsumerar information?
 
Året var 1996 när jag satte upp mitt första forum tillsammans med ett ganska avancerat chatsystem för online rollspel. Plattformen var då Ez-Board, ett nytt forumsystem som var enkelt och snabbt att jobba med. Under åren så har det sedan följts av många plattformer som Ikonboard som jag skapade många teman till, PHPBB, MyBB, Vanilla, Simple Machines, PunBB, YaBB och många, många fler. Under många år så var floran av forumplattformar väldigt flytande, men till slut så stabiliserades det och det var tre plattformar som gällde: vBulletin, InvisionPowerBoard och PHPBB som gratis alternativ.
 
Mitt val föll ganska snart på Invision Power Board som fortfarande är den bästa plattformen i mitt tycke. IPB skapades av Matt Mecham, skaparen av Ikonboard så för mig var det naturligt att följa efter och fortsätta att göra skins. Jag började med IPB 1.2 som släpptes omkring 2003 om jag minns rätt och jag jobbade ganska mycket med att modifiera och skapa skins till IPB fram till omkring 2010 då jag fokuserade mer på Wordpress.
 
Under de 18 år som jag jobbade med communities så fanns det många saker som jag är stolt över, men kanske mest stolt är jag att jag lyckades samla ihop människor över hela världen till ett forum där vi inte bara utrotade de så kallade flamewars och omvandlade alla troll till konstruktiva och produktiva medlemmar. Vi lyckades dessutom så väl att vi hade fler anställda på vårt forum är på företagets egna sida! Under en tid så var Shadownessence en oas av kreativ skaparglädje och moget diskuterande där jag basade över ett 50-tal individer från hela världen som tillsammans ledde månadsvis tävlingar med fantastiska priser som skänktes gratis av olika personer. Inte nog med att vi hade officiella författare som skänkte signerade alster och hjälpte nya talanger att hitta sina stilar, vi hade dessutom några av världens främsta konstnärer som lät oss presentera deras alster exklusivt.  Tiden med Shadownessence har gett mig vänner över hela världen, vänner som jag än idag har kontakt med trots att jag lämnat Shadownessence sedan nästan 10 år nu.
 
Länge så var forum det system som användes för att diskutera olika saker och det är många saker som fötts på olika forum, både bra och dåliga. Bara för några dagar sedan så var jag inne på IPB's hemsida för att se hur det går med deras nya release som är ett år försenat ungefär och jag blev lite förvånad av att se förfrågningar om vad man egentligen ska använda IPB till i framtiden nu när allt fler fördrar snabbare kommunikationsformer som chat och sociala medier?
 
Frågan är inte ny på något sätt, men diskussionerna som följde där det önskades tightare integrationer med Facebook och enklare registreringsprocess kändes märkligt bekanta. Det är nästan exakt samma önskemål som funnits de senaste 6-7 åren gällande integrationer med Wordpress där en stor grupp människor vill ha något bättre än BBPress eller Simple:Press som båda är väldigt simpla forum plugin i jämförelse med de mer avancerade plattformarna.
 
Så frågan är vilken plats har forumet idag och hur stor påverkan har egentligen sociala medier och chat? Många vill peka på att forumen är på väg att dö ut och att allt fler flockas till sociala medier, men det är egentligen ingen skillnad idag mot hur det var för 10 år sedan. Då var det PHPNuke och intåget av CMS systemen som var det stora hotet och sedan var det Wordpress och bloggen som skulle vara den stora forum-dödaren.
 
Sanningen är att det är otroligt svårt att få igång ett forum och ännu svårare att få det att överleva mer än ett  eller två år. Lösningen är inte att integrera med Wordpress, Facebook eller något annat för ett forum är ett speciellt sätt att kommunicera som attraherar en viss typ av människor. Det är inte för alla utan det är för personer som vill diskutera och inte bara kommentera.
 
Så det är nog ingen fara för forumen, även om det är fasligt få svenska forum därute idag av någon anledning. Vi får se om vi kan åtgärda det framöver för jag funderar på vart jag bäst kan använda nya IPB under 2015. Kanske blir det här, eller så blir det på mitt webbhotell Mortfiles. Vi får se vart det bär hän...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Det eskalerade snabbt!

Som jag skrev tidigare så blev det ganska mycket där i Oktober och vi kan väl säga att det inte direkt har lugnat ner sig än, även om jag nu lagt två projekt bakom mig och fokuserar 120% på ett projekt bara.
 
I Oktober så blev det lite hektiskt med många bud och projekt på samma gång. I ett projekt så hade jag uppdraget att skriva en testplan, vilket låter enkelt, men som blev lite komplicerat på grund av olika faktorer. Ett annat projekt började med ett enkelt uppdrag att analysera en B2B lösning och presentera förslag på hur interaktionsdesignen kunde förbättras. Detta ledde till ett längre och betydligt mer komplicerat uppdrag att koda en prototyp från en befintlig lösning och sedan implementera lösningsförslagen. Det låter kanske enkelt, speciellt som vi kunde ta koden direkt från den befintliga lösningen, men en ständigt förändrande kodbas med en hiskelig spagettikod gjorde projektet lite knepigare än förväntat. Lyckligtvis kunde jag luta mig mot mina kollegor Ornamo och Oliver som fixade biffen på ett alldeles utomordentligt sätt.
 
I det tredje projektet, som jag för närvarande jobbar dag och natt med, så började jag projektet som designansvarig i specifikationsfasen tillsammans med en designbyrå. Sedan blev det lite kravarbete och till slut så blev jag kravansvarig tillsammans med den tekniska arkitekten. Även nästa fas där jag var tänkt att jobba med GUI utvecklingen blev snabbt ändrad och jag får kliva upp som scrummaster, testledare och kravansvarig även under utvecklingsfasen.
 
Så kan det gå och det blir ganska många omställningar under en kort period, men jag gillar att jobba hårt och ta mycket ansvar, så det passar mig fint. Redan nu känns det riktigt bra i teamet trots att jag bara jobbat med Ornamo i något projekt tidigare. Resten av teamet är nya för mig och några till och med nya på företaget, men under den korta perioden som vi jobbat ihop så känns det riktigt bra och jag ser fram emot att axla rollen som scrummaster på allvar nästa år.
 
Livet som konsult är aldrig tråkigt iallafall, det är ett som är säkert!
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

iPhone 6 plus - vilken skillnad!

Efter att ha suttit med en skruttig iPhone 4s i nästan 3 år så fick jag äntligen min iPhone 6 plus efter att fått väntat 10 veckor sedan jag beställde den och man kan säga att den var värd att vänta på!
 
När iPhone 5s presenterades så var lockelsen snudd på obefintlig. Skillnaden mellan 5s och 4s var helt enkelt för små för att jag skulle känna lockelsen att betala en mindre förmögenhet för en lite större skärm. Ända sedan dess har jag väntat tålmodigt på att iPhone skulle komma med en rejäl skärm och när iPhone 6 plus presenterades blev jag eld och lågor. Äntligen kom det en iPhone med stor skärm!
 
Jag beställde iPhone 6 plus med 128GB när jag hade haft möjlighet att se och känna på den i butik för jag ville vara säker på att den inte var för stor. Det blev många besök och en del tveksamhet om jag skulle gå all-in med iPhone 6 plus eller nöja mig med den mindre iPhone 6. Till slut beslöt jag mig för att köra stort, dels för att jag länge tyckt att iPhone 4s är otroligt liten för att saker som kalender mm ska vara optimalt, men också för att det behövs någon med iPhone 6 plus i testsyfte på kontoret.
 
Lite drygt 10 veckor tog det innan telefonen dök upp förra veckan. Först så orkade postbudet inte leverera på måndagen så jag fick lov att hämta ut i butik på tisdagen. Inga problem om det inte hade varit för det faktum att jag jobbade hemma på tisdagen. Lyckligtvis har vi världens bästa Eva på jobbet som glatt hämtade ut den åt mig så jag hade den på onsdag morgon. På onsdagen så åkte paketet upp i rasande takt, men eftersom jag har ett micro-sim i min iPhone 4s och iPhone 6 plus behöver ett nano-sim så kom jag inte så långt.
 
Eva försökte ordna ett nano-sim, men det var flera dagars leveranstid för att få ett, så då blev det plan B: att försöka klippa till mitt kort. Jag gick ner till Telenor som är vår operatör, men där gick det inte att få till ett nano-sim trots en väldigt serviceminded personal som verkligen försökte att lösa problemet. Istället hänvisade de till Teknikmagasinet 20 meter bort där de inte heller kunde hjälpa, men de hade en klippare som jag fick köpa för en hundring.
 
Väl uppe på kontoret igen så var det lite nervöst att försöka få till ett nano-sim från mitt micro-sim eftersom en felklippning skulle betyda att jag blev utan telefonabonnemang ett par dagar. Eller, ja, en dag iallafall eftersom jag har tvillingkort och jag hade mitt andra sim-kort hemma. Med tungan rätt i mun så klippta jag till slut till och det gick lyckligtvis bra. Som alltid så är det enkelt att köra in en ny telefon och efter en knapp halvtimme med att ladda ner en backup så var det bara att börja använda den gigantiska luren.
 
ÄNTLIGEN KUNDE JAG BÖRJA ANVÄNDA MIN IPHONE & PLUS!
 
Jag hade förväntat mig ett par dagar där jag upplevde den större enheten som obekväm och ovan att hantera, men det tog ungefär noll sekunder. Trots att storleken är avsevärd så kändes den aldrig klumpig eller svår att använda, tvärt om. Det var som att jag alltid haft en enhet av den storleken och allt kändes bara...rätt. Bortsett att den kändes lite "tunn" i början så kan jag ärligt säga att det är den bästa enheten jag någonsin haft!
 
Precis som många redan ser i sin statistik så tar min iPhone 6 plus över allt mer från min iPad mini och jag fullkomligt älskar att läsa böcker och surfa på den. Saker som tidigare var näst intill obrukbara, som kalendern, fungerar nu ypperligt på en stor skärm. Till och med telefonsamtal känns nu mer naturligt än det någonsin gjort och att se på video är en fröjd.
 
Kort sagt så ångrar jag inte en sekund mitt val att välja den större iPhone 6 plus, den har verkligen gett mig ett stort lyft som arbetsverktyg i jämförelse med min gamla tegelsten iPhone 4s.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Att vara missbildad och felskapt, men duga ändå

Min kropp har en uppsjö av missbildningar och problemområden, inte bara för att jag börjar bli "vuxen" utan för att det är defekter jag är född med. I många år var detta något som besvärade mig och dessa problem och defekter påverkade min träning negativt, men på senare år har detta ändrats.
 
Att säga att jag är krokig, knastrig och snedvriden stämmer bättre än många tror. Min kropp är en encyklopedi över deformiteter, broskbildningar och muskulära knasigheter. Till att börja med så är jag född med en så kallad trattbröstkorg. Det betyder att min överkropp är ganska ordentligt deformerad med en ovanligt platt övre del och rejäl inbuktning mitt i bröstkorgen. Jag får förvisso en bred bringa sett framifrån, men ingen egentlig volym sett från sidan. När jag var yngre så var detta inte så kul, även om det så klart är ett kul partytrick att mer eller mindre kunna gå runt med en fotboll insjunken i bröstkorgen så länge jag lutade mig lite bakåt.
 
Trattbröstkorg är inte skadligt, men det kan påverka lungorna så de får lite mindre utrymme att fungera på, vilket har gjort att jag alltid haft lite dålig kondition. I mitt fall så har det också inneburit att min midja blir extremt smal så länge bukmusklerna är vältränade och det omvända när de inte är det. Det är för att de nedre revbenen ligger lång in på sidorna och sticker ut som ett par spjutspetsar på framsidan. Jag får alltså ett område där bukmusklerna fäster långt in på sidorna och långt fram, utanför bröstkorgen, på framsidan. Så länge mina raka bukmuskler har bra styrka så drar de ner, och in, spetsarna och jag får en hyfsat platt mage, men så fort den styrkan minskar så åker spetsarna ut och jag får en "gubbmage" oavsett hur mycket fett som egentligen sitter på buken.
 
Min bröstkorg gör också att mina bröstmuskler blir långa över min breda bröstkorg. Tillsammans med en platt bröstkorg så gör det att mina bröstmuskler knappt syns och i min ungdom så var det något som jag skämdes en del för. Jag har alltid ansett mig vara svag i bröstpartiet av denna anledning och det har spätts på av en högeraxel som har varit problematisk hela mitt liv och en krånglande vänster handled. Tillsammans så har dessa problem gjort att jag undvikit övningar som orsakat mig smärta, vilket bland annat inkluderat bänkpress. Resultatet har alltid varit ett bröstparti som jag känt mig missnöjd med och en stor anledning till frustration då jag inte kunnat träna ordentligt på grund av axel och handled.
 
Samma sak gäller också min rygg som trots en hygglig muskelmassa ändå ser platt och tunn ut. Jag har alltid kunnat köra ganska hårt på rygg, men ett medfött fel i ländryggen där jag har ihopväxta kotor där ryggraden går ihop med bäckenet har gjort att jag periodvis haft stora problem med min nedre rygg. Besvären liknar kraftig ichiasvärk som gör att jag inte kan gå eller röra mig utan att benen viker sig av smärta. Normalt är detta inget problem, men jag får en något stelare rygg och att springa runt i skogen som militärjägare hos anrika K3 i Karlsborg höll inte riktigt i längden.
 
Mina ben har alltid varit starka och jag har alltid använt dem ofta och mycket i olika aktiviteter. Jag har dock länge haft problem med mina skenben och knän, eller snarare området under knäna. Jag misstänker att det kan vara någon form av schlåtterknän som legat och grott de senaste 20 åren och jag måste kolla upp det så jag vet säkert för det påverkar all form av benträning. Det kan också vara så att jag bara har knöliga knän som nu börjar bli lite slitna, men det är bäst att kolla upp.
 
Så med alla dessa problem och deformiteter så har jag haft många stunder då jag kikat på personer med genetiskt perfekta kroppar och känt mig lite nedstämd. Jag har funderat på operationer för min bröstkorg som inkluderar att stoppa in järnstänger under bröstkorgen och spänna ut den till dess rätta läge och jag har provat alla möjliga typer av behandlingar för min axel som inkluderat sjukgymnastik, elektroterapi och vattensprutor. Jag har till och med funderat på operation och kortisonsprutor för min axel. Jag opererade min handled för läckande ledvätska och tog bort lite skräp ur mitt högra knä (som visade sig ha varit spräckt någon gång). Det fanns till och med en tid i livet då jag funderade på att använda anabola sterioder för att öka min muskelmassa på överkroppen.
 
Jag har varit oaktsam i mina dagar när det gäller min kropp och den har fått tagit mycket stryk. Jag har förmodligen brutit och spräckt fler ben än vad jag vet om, men jag har bara varit till sjukhus med spräckta revben vid ett tillfälle. Min kropp är täckt av ärr från dåliga beslut och en aktiv ungdom och förmodligen finns det betydligt mer under huden där muskelfiber och ligament fått lida över min jakt efter mina fysiska begränsningar.
 
Kort sagt så är jag både ärrad och krokig. Sned, deformerad och full med brosk och benbitar som inte riktigt vill vara med längre. Jag är så långt ifrån den genetiskt perfekta kroppen man kan vara med platt överkropp och en mage som ligger flera centimeter framför min bröstkorg.
 
Länge var detta något som jag var bekymrad över och än idag så är det lite jobbigt att träningens resultat känns så långsam på vissa områden. Jag känner mig ständigt tjock på grund av min utbuktande bukvägg och platt som en planka på överkroppen på grund av min bröstkorg och musklernas stora platta yta. Det som är skillnaden är att det faktiskt är ok idag. Till skillnad från när jag var yngre så ser jag att det sker förändring, även om det går lite långsamt. Jag ser att min mage fortfarande hänger över bältet och ser ut som en gravidmage, men långsamt men säkert så stärks den och trycker upp tarmarna till en mer naturlig position. Magrutorna finns där under det allt mindre fläsket och på sidorna så blir skillnaderna mot höftens rundning lite tydligare ju mer jag tränar.
 
Långsamt, så olidligt långsamt, så byggs min axel upp av små vikter och med stöd av rygg och bröst som långsamt ökar i omfång så stabiliseras axeln allt mer. Handleden får ökad stabilisering från underarmens utveckling och försiktig stretching. Långsamt men säkert minskar obehaget, knäppandet och ilandet. Nästan plågsamt långsamt har jag byggt upp tekniken för marklyft och stärkt både ländrygg och bakre lårmusklerna samtidigt som jag stabiliserat bålen och höftböjarna så bäcken och ländrygg hamnar i mer naturlig position.
 
Så visst, jag är inte perfekt och jag kommer aldrig att bli det. Jag är missbildad och skadad och det gör att jag har utmaningar i min träning som andra kanske inte har.  Det är lätt att tycka att livet är orättvist och hytta näven mot himlen innan man ger upp, vilket jag även gjort...många gånger i livet. Som allting när det gäller livet och att utvecklas som person så är det inte den lätta vägen som leder till förändring, det är den svåra och den har jag tagit de senaste18 månaderna nu. Jag har svalt min stolthet och slutat titta på hur alla andra gör och ser ut. Istället är det små steg som gäller för mig. Att hitta det som fungerar för mina förutsättningar, för mina fysiska utmaningar och sedan att hitta sätt att övervinna mina svagheter.
 
Det må vara så att jag är sned, krokig, trasig och långt ifrån det världen ser som det fysiska idealet, men jag är den absolut bästa versionen av mig som finns just nu, just här och det är faktiskt allt som betyder något. Alla här i världen har sina fysiska egenheter och alla i världen har sina utmaningar. Jag är säker på att du förmodligen har några du också och kanske känner du att på grund av dessa begränsningar så kan du inte få den perfekta kroppen? Då vill jag att du ska veta att vi är många som känner precis som du och oavsett vilka förutsättningar just du har så finns det vägar att gå för att nå just din perfekta kropp. Du måste bara släppa tanken på vad andra gör och förväntar sig och titta på vad just din kropp har för möjligheter och begränsningar.
 
Jag är långt ifrån nöjd med min kropp, men jag tar stor stolthet i att långsamt och försiktigt förändra den utifrån de förutsättningar jag har. Det betyder att jag ofta får tänka om och omvärdera hur jag tränar och vad jag tränar, allt eftersom jag hittar nya områden där min kropp har svagheter eller styrkor. Jag måste lägga mitt ego åt sidan och tänka långsiktigt och strategiskt, vilket är svårt både mentalt och fysiskt. Men jag gör det, en dag i taget. Genom bakslag och framgång, hur jobbigt det än är och hur mycket jag gnisslar tänderna när jag hittar nya utmaningar eller jublar när jag hittar sätt att överkomma dem.
 
Jag må vara krokig och deformerad, men jag duger precis som jag är för det är den bästa versionen av mig som finns, just nu, just här. Det är du också och oavsett hur du ser på dig själv eller vad du gör just nu vill jag att du sak veta en sak: Jag tycker du är helt fantastisk!
 
När livet ger dig citroner så gör du saft brukar man säga, men inte jag. Jag kramar ur saften till vitaminrik dryck, äter upp fruktköttet, gör marmelad av skalet och planterar kärnorna så jag får fler citroner i framtiden. När mina citroner blir redo att skördas så hoppas jag att få dela dem med dig och få ta del av dina utmaningar och lära mig mer om hur du övervinner dem. Tillsammans kan vi båda nå den mest perfekta versionen av oss själva, utifrån våra förutsättningar, det är jag övertygad om...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman