This is my Swedish blog that is slowly getting updated from my old Wordpress page. I will continuously rebuild it here from scratch, which will take quite a lot of work to be honest, so be patient!
Nu kör vi igång en serie med poster för vart du kan hitta Wordpress teman för dina olika projekt. Varje post innehåller en webbplats som har en samling Wordpress teman och först ut är Fthemes som har 400+ teman som alla är responsiva. Här hittar du mängder av gratis teman som du kan använda gratis med sponsrade länkar i fottern eller köpa till en billig peng för att slippa de sponsrade länkarna.
2014 har börjat med flera säkerhetsproblem. Först var det Snapchat som blev hackade och 4.6 miljoner konton publicerades online. Nu senast är det Skype som är hackat av The Syrian Electronic Army (SEA). Innan dess var det Target som blev av med krypterade kreditkortsuppgifter för 40 miljoner kunder.
Det var strax före nyår som Target motvilligt erkände att inte bara hade deras system blivit hackat, dessutom hade känslig information om kundernas kreditkort. Information som kundernas namn, kortnummer, giltighetstid och CVV (den tresiffriga säkerhetskoden) blev stulna. Efter undersökning så ska Target även medgett att kundernas PIN nummer även blivit stulet, men att det är hårt krypterad och kräver en extern nyckel som inte fanns med på deras system vid intrånget. Totalt drabbades ca 40 miljoner kunder av intrånget.
Snapchat lyckades med konststycket att trots att man fått indikationer på att det fanns brister i deras system så gick man ut med en ganska korkad notis om att man fått information om att det fanns ett säkerhetsproblem, men att det inte var något att oroa sig för...
This week, on Christmas Eve, a security group posted documentation for our private API. This documentation included an allegation regarding a possible attack by which one could compile a database of Snapchat usernames and phone numbers.
Our Find Friends feature allows users to upload their address book contacts to Snapchat so that we can display the accounts of Snapchatters who match the phone numbers found in the address book. Adding a phone number to your Snapchat account is optional, but it’s helpful for allowing your friends to find you. We don’t display the phone numbers to other users and we don’t support the ability to look up phone numbers based on someone’s username.
Theoretically, if someone were able to upload a huge set of phone numbers, like every number in an area code, or every possible number in the U.S., they could create a database of the results and match usernames to phone numbers that way. Over the past year we’ve implemented various safeguards to make it more difficult to do. We recently added additional counter-measures and continue to make improvements to combat spam and abuse.
Självklart så var det precis vad som hände och på nyårsafton lades en databas upp med 4.6 miljoner användarnamn med tillhörande telefonnummer. Dock så är de sista siffrorna inte synliga, än, men man hintar om att man kan tänka sig att släppa på alla data, i sin helhet till rätt person/företag.
The company was too reluctant at patching the exploit until they knew it was too late and companies that we trust with our information should be more careful when dealing with it.
Jag tror att den kommentaren säger allt om hur dumt det är att gå ut och säga som Snapchat sa istället för att ta saken på allvar. Underskatta aldrig uppfinningsrikedomen, eller tiden denne är villig att lägga ner, hos en dedikerad hacker...
Sist i raden av intrång är Skype som lyckades få sitt Twitterkonto, Facebook konto och sin blogg kapad av The Syrian Electronic Army (SEA). Det tog inte lång tid innan SEA pumpade ut sitt anti-Microsoft budskap:
Don't use Microsoft emails(hotmail,outlook),They are monitoring your accounts and selling the data to the governments.More details soon #SEA— (@Skype) January 01, 2014
Meddelandet retweetades 8000 gånger innan Skype lyckades få kontroll på sitt konto igen. På deras blogg såg det ut så här:
Jag skulle säga att dessa incidenter bara är toppen på isberget och jag får den otäcka känslan av att det finns ett glapp mellan företags säkerhetstänk, och lösningar, jämfört med kompetensen och kunskapen hos dagens hackers. Det är inte riktigt lika illa som på -90 talet, men jag ser själv en viss slapphet när det gäller hantering av känslig information hos många aktörer, både små och stora. Det finns en slags övertro på tekniken, trots att det finns så många bevis därute för att det bara är en illusion om man inte går till extrema längder.
Jag tror också att detta bara är början och att vi under 2014 kommer att så många stora amerikanska företag bli utsatta för liknande attacker. Själv har jag redan fått ett nytt kreditkort innan 2013 var över på grund av säkerhetsintrång och jag skulle inte bli förvånad om jag får ett till av samma anledning under 2014...
Just nu går jag igenom en jobbig tid och är ganska rejält utslagen lagom till det nya året. Det är 26 dagar sedan jag senast tränade och det känns som att jag har vältrat mig i onyttigheter. Imorgon är det första dagen på det nya året och för mig är det läkarbesök och inte gymbesök som väntar...
Det låter kanske lite dramatiskt, men sanningen är att sedan vi fick problem med magen efter badandet i Midgårdsbadet i somras så har jag inte riktigt blivit helt ok. Någonting har spökat i magen och i slutet på November så gav kroppen upp inför någon form av infektion. I ett par veckor har det varit lite upp och ner med immunförsvaret, men i helgen kände jag att det brakade rejält. Jag misstänker att det är någon form av streptokocker som går runt i huset och jag tror att junior har det också då vi har ganska lika symptom, även om hans är betydligt mildare nu.
Så jag måste boka tid hos läkare så fort som möjligt så jag kan bli av med vad det än är som ligger och gror. När jag väl blir av med det så funderar jag på allvar att köra en detox för att rensa ut allt skit, bokstavligen och bildligt, som jag har liggandes. Jag kikade på en film som heter Fat, Sick & Nearly Dead nyligen och blev inspirerad till att ge det ett försök i 10 dagar eller så. Eftersom det är nytt år så blir det nya matrutiner för mig generellt från och med imorgon och det är märkligt hur de senaste veckornas frossande fått mig att se på en hel del mat med avsmak nu!
Bland de nya målen som jag har inför 2014 så blir det tack och adjö till kaffe, avsevärd minskning på salt och socker, ökat vattenintag då jag är urusel på att dricka vatten och en rejäl ökning av grönsaker, nötter och frukt. Dessa mål är inte all-in för jag är inte ute efter en snabb lösning utan en livsstilsförändring. Jag är väl medveten om hur svårt det är att skära ner på socker och salt som båda är kraftiga gifter och som jag anser mig ha ett beroende av, även om det blivit mindre under 2013.
En vän till mig beslutade at stänga ner Facebook under 2014 och jag har funderat på det beslutet ett tag. Jag har till och med skrivit ett blogginlägg som ligger och väntar på publicering. Det jag undrar är hur vanebildande är det egentligen att logga in på Facebook och går det att låta bli att göra det om man bestämmer sig för det? Som ett experiment tänker jag därför försöka att inte logga in på Facebook direkt på 31 dagar, dvs hela Januari. Jag kommer fortfarande att posta till Facebook, som tex att gilla olika saker eller dela saker, men ingen direkt inloggning är det tänkt. Det enda undantaget är när/om jag får support frågor för Mortfiles och då går jag genom pages- eller chat-appen och inte direkt till Facebook.
Just nu har jag passerat den irriterade fasen av att inte fungera ordentligt och känner mig ordentligt nedstämd och faktiskt lite smått deprimerad. En känsla som inte bli bättre av att ligga hemma med värkande lungor, värkande leder och slemhosta under självaste nyåret. Första nyåret i Märsta som grädde på moset. Jag känner mig fet, lat och allmänt usel, trots att jag vet att det inte stämmer.
Nu hoppas vi att de närmaste dagarna blir bättre och att jag kan sätta fart med alla planer för 2014...
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet skriver i DN ett förslag att kriminalisera givandet av allmosor till personer som tigger. Han drar paralleller till prostitution och förbud mot köp av sexuella tjänster som togs i bruk 1999 och som sägs ha haft positiva effekter på minskningen av prostitutionen. Själv är jag kluven till förslaget, men ser poängen med ett förbud.
Ingen som bor i en storstad har nog undgått att se dessa tiggare. Många är smutsiga, har olika former av lyten eller sitter i ett hör med ett sovande spädbarn eller sjuk hund. Det är svårt att inte lätta på plånboken för att kunna ge en liten slant till dessa utsatta. Problemet är bara att många av dessa personer ingår i kriminella nätverk som tvingar människor till detta, eller som satt tiggeri i ett system för att tjäna lite extra pengar.
Historierna om gängen som drogar barn, slår sönder människors lemmar och som tvingar redan utslagna personer att förnedra sig för att få några få kronor är minst lika skrämmande som historierna om vad många prostituerade får genomlida. Jag kan därför förstår parallellerna mellan de två grupperna som Bo Rothstein drar i sin debattartikel. Hur vi än ser på tiggeri så går det inte att komma ifrån att det är många som utsatts för onödigt och ytterligare lidande av organiserad brottslighet.
Det går inte att framföra den typen av förslag utan att få kritik och några som fört fram kritiken är bland annat Ola Kronkvist som verkar ha missat själva kärnan i förslaget, nämligen att få igång processer för att ta hand om de som verkligen är i behov av hjälp och stävja det organiserade tiggandet. Lite förvånad är jag dock att personer som Aaron Israelsson, chefredaktör för tidningen Faktum som säljs av hemlösa i Göteborg och Anna Johansson, social chef vid Stadsmissionen i Stockholm uttrycker sådant stark motstånd till förslaget:
- Att jämföra utnyttjande av människor i missbruk eller människohandel, med människor som ger pengar för att hjälpa, är konstigt. Jag kan hålla med om att det är komplicerat att ge pengar till tiggare, då det blir ett skevt maktförhållande. Men förslaget skulle leda till att tiggarnas samhälle förfaller ännu mer.
/Aaron Israelsson
Här är jag förvånad över att Aaron faktiskt klassificerar tiggare som en egen samhällsgrupp. Jag är också lite förvånad över att han inte förstår att förbudet mot köp av sexuella tjänster inte handlade om att torskarna utnyttjade människor i utsatta positioner för egen vinning utan det syftade till att avskräcka folk från att bidra till ett ekonomiskt system där utsatta människor oftast far illa. På så sätt är förslaget likartade eftersom förbud mot att ge allmosor skulle avskräcka personer från att bidra till den organiserade tiggarverksamheten.
– Tiggeri är ett symptom på att många människor i vår omvärld lever i fattigdom. För att komma åt grundproblemet måste man föra en dialog och samtal på internationell och EU-nivå. Framför allt med de länder, exempelvis Bulgarien och Rumänien, som berörs i hög grad. Man kan fundera över vad det är för omfattande strukturella åtgärderna som han skriver om men inte går in närmare på. Där tänker jag att det finns två varianter. Det ena är strukturella reformer här i Sverige som skulle kunna vara att inkludera fler i våra trygghetssystem så att även EU-migranter omfattas. Det är andra är att säga att de strukturella reformerna bör ske i Europa. Men där har vi små möjligheter att påverka hur länderna tar hand om sina medborgare och hur man jobbar med inkomstutjämning.
/Anna Johansson
Här blir jag lite förvirrad. Menar Anna att problemet med tiggare inte ligger i Sverige, där dessa verkar, utan i andra länder? Som jag läser hennes kommentar menar Anna att problemet ligger i att det kommer hit tiggare illegalt från andra länder, vilket i så fall är ett ännu större skäl att stävja problemen med utsatta personer som antingen väljer eller tvingas att leva på tiggande.
Av de tiggare som jag träffar på mina resor genom framförallt Stockholms gator består nästan uteslutande av organiserade tiggare, förmodligen EU-migranter. Dessa är lite tragiskt-komiska när de står och röker i klungor på morgonen och sedan ger sig av ut på gatorna för dagens arbete. Det är ganska ofta jag ser en utsträckt hand med en dyr klocka på, en tjock guldkedja som skymtar under en skitig t-shirt eller ett par Björn Borg kalsonger som sticker upp ur byxlinningen.
Sedan har vi de fåtal som sällan syns, iallafall inte i stadens centrala delar dagtid. Det är den glade uteliggaren med sin kundvagn som stoltserar med både den svenska och norska flaggan som tar en stund att njuta av solskenet medan han sover ruset av sig eller den smutsiga och sorgsne kvinnan som går genom tunnelbanan i hopp om att få en slant och ett leende. Det är mannen med det långa skägget som sitter i trappnedgången och nästan blir trampad på i hopp om att få ihop till en varm kopp kaffe för att värma sina värkande händer.
Skillnaden mellan dessa två grupper är för mig ganska stor. I en perfekt värld skulle ingen behöva tigga, men vi lever inte i en sådan värld. Det kommer alltid att finnas personer som tvingas till förnedringen att be främlingar om allmosor för att kunna överleva, även i ett samhälle där alla har möjlighet att få hjälp. Frågan är hur ska vi kunna minska problemet med tiggandet utan att det ska slå ännu mer på de mest utsatta i vårt samhälle?
Tanken på att kriminalisera givandet av gåvor till tiggare kan verka logiskt eftersom det förmodligen skulle minska problemet med EU-migranter som kommer hit för att tigga och även göra det mindre intressant för kriminella element att organisera tiggargrupper då inkomsten är så otroligt mycket mindre än exempelvis prostitution där risken fortfarande kan göra det värt att bibehålla. Den stora frågan är då hur ska de utsatta personerna som verkligen lever endast på allmosor överleva om ett sådant förbud skulle genomföras?
Jag såg förslag på att alla tiggare skulle behöva registrera sig för att få tigga. Det är för mig kontraproduktivt för de personer som är i behov av allmosorna förmodligen aldrig skulle registrera sig av olika anledningar. Om de har möjligheten att gå igenom byråkratins hjul skulle förmodligen många av de utsatta finna sig i en bättre situation än idag. Ett sådant förslag skulle förmodligen bara gynna de organiserade tiggarna och de som vi egentligen inte vill ha på gatorna om man får säga så.
Ett alternativ skulle vara att förbudet endast gäller valuta så det fortfarande är ok att ge mat, kläder och liknade? Bara svenska medborgare får tigga så vi stävjar tiggar-invandringen? Jag skulle gärna se ett system där jag som kund kan betala lite extra exempelvis på restaurangen eller 7eleven så att en hemlös kan hämta en kaffe eller smörgås på min bekostnad. Det förmodligen bästa sättet vore att öka medvetenheten om verksamheten som exempelvis stadsmissionen utför och ge mer bidrag dit så de kan hjälpa de utsatta på bästa sätt.
Detta är en komplicerad fråga, precis som förbudet mot köp av sexuella tjänster när det kom och precis som jag var kluven då så är jag kluven nu. Jag vill se en minskning av tiggare som drivs som verksamhet, både med legal och kriminell källa, men jag vill inte se att de personer som verkligen behöver varje liten chans till överlevnad och omtanke ska lida på grund av det...
2013 går nog till historien som det mest händelserika året hittills i mitt liv. Vi flyttade till Stockholm, jag återgick till träningen, min fru började jobba igen och mina arbetsroller förändrades en del. Några mål uppnåddes, andra fastnade på vägen...
Året som gick
2013 måste gå till historien som det mest omvälvande året hittills i mitt liv. Det har varit ett år där egentligen allting ändrades och det känns på något sätt som att det var året då saker och ting kom på plats. Samtidigt så är jag medveten om att den återfödelse som jag, och min familj, genomgår bara har börjat.
Året började med en flytt från Falun till Märsta. Det var en förhållandevis "lätt" flytt rent fysiskt, mycket tack vare fantastiska släktingar som alltid finns där när man behöver dem. Mentalt var det lite svårare att acklimatisera sig och allt blev ett äventyr och en utmaning. Varje dag fylldes med tusen beslut och trevande försök att hitta nya jaktmarker för mat och basbehov. Nya saker upptäcks fortfarande varje dag i vår omgivning och jag är säker på att vi har många smultronställen kvar att upptäcka.
Flytten innebar också lite frustration över en saknad soffa från Trademax och jag hade lite separationsångest över att mitt gamla arbetsrum försvunnit och att få klara mig utan min stationära dator. Näthat och rasism under flera former och trams om att kvotera in kvinnor i olika sammanhang fick mig att skaka uppgivet på huvudet under 2013. Mobila betalningar fick ett uppsving och jag sågade Wywallet och hissade Swish vid flera tillfällen under året. Nät-TV blev stort under året och efter att ha provat olika tjänster som HBO Nordic, Netflix och Magine för att nämna några så står Netflix som obesegrad mästare.
På Jobbet
På jobbet så har det varit lite tyst senaste året, men det har absolut inte stått stilla! Det har varit en hektisk tid, men ändå relativt få projekt att föra upp på listan över nya kunder. Jag har suttit i samma projekt i över ett år nu där jag gick in för att "hjälpa till lite" med test och där jag nu sitter som systemtestare på heltid med ansvar som release manager för testmiljöerna, design och konfigurations ansvarig för Digital River och allmän support resurs för allt som rör Hybris från ett användarperspektiv.
Utvecklings och lönesamtalet gick väldigt bra i år och jag fick en hyfsad löneförhöjning tillsammans med ett nytt fokus där jag kommer att lägga mer fokus på systemtest, affärsutveckling, projektledning och GUI utveckling. Det ger mig ett större spann på kunskapsfronten och även om jag inte direkt saknar rekryteringsförfrågningar så har jag inga direkta planer på att byta arbete just nu. Istället vill jag fokusera på att bli ännu bättre på framförallt GUI delen av Hybris så min Hybriskompetens kan nå ytterligare en nivå.
Jag har lagt en hel del extra tid det här året också med några hundra timmars övertid vilket kan låta mycket, men som har varit helt ok faktiskt. Under ett par månader jobbade hela teamet övertid och det gav en ganska bra gemenskap som jag tror att vi alla uppskattade även om övertiden självklart tog en hel del energi.
Under året som gick så försvann det några arbetskamrater och några nya kom till. Tre riktigt bra arbetskamrater slutade som jag kommer att sakna i framtiden, men det kom också en hel del nya arbetskamrater som jag tyvärr inte hunnit bekanta mig med så mycket än. Det har varit en hel del barn som sett dagens ljus och det betyder en del tillfällig frånvaro bland medarbetarna. Även om detta är ganska normalt så känns det ändå som att vi har haft ganska hög omsättning på medarbetare under året, speciellt som vi med ljus och lykta söker efter fler medarbetare och växer så det knakar!
Personligen har jag fått flera förfrågningar från olika rekryterare med olika intressanta jobberbjudanden under året. Det är alltid smickrande och även om det varit ett och annat jobb som intresserat mig så ska det mycket till innan jag lämnar Brightstep. Nu i December kom det flera förfrågningar som vi får se vad det leder till nästa år. Det är alltid intressant att höra och se vad andra tycker att jag är värd och vilka signaler som min CV och min LinkedIn profil ger och är det någonting jag förstått under 2013 så är det att jag är lite smått underbetald i förhållande till min kompetens.
Under 2013 så la jag till en del nya saker på min redan ganska breda palett av färdigheter. Jag har blivit betydligt bättre på Hybris, speciellt hur man använder HMC och de olika cockpits, men också en hel del om hur olika saker hänger ihop rent tekniskt. Detta kommer sig naturligt när man sitter som systemtestare och har som uppgift att just grotta ner sig i de bitarna och det är just test som jag tycker att jag blivit betydligt bättre på under 2013. Jag har även fått sköta releasehantering för testmiljöerna och det är lite kul att få bryta av test med lite datasynk och relase deployer ibland. Jag har även lärt mig mycket om krav och kravhantering och självklart så snappar jag upp mycket nyttigt om projektledning i allmänhet och SCRUM i synnerhet.
Träningen
I Maj påbörjade jag min transformering träningsmässigt. Jag har länge velat komma igång med gym framförallt, men haft svårt att hitta tid och möjlighet som passat mig. Lyckligtvis finns det ett Fitness 24 Seven bara två kilometer bort från dit vi flyttat och det betyder att jag inte längre är fast vid öppettider. Det gav mig möjlighet att träna på mina villkor och jag började kika på vilka tider som passar mig bäst. Det tog ett tag, men jag insåg snart att tidiga gympass passade mig perfekt så jag började sätta klockan på först 05.00 och sedan 04.00.
På våren och sommaren gick det väldigt bra och jag njöt av att kunna se solen komma upp på väg till eller från gymmet. Jag började försöka mig på lite löpning till gymmet och blev belönad med en trasig vad nästan omedelbart. På gymmet gick först axeln och sedan bröstet sönder så smått. Alla skador visade sig dock vara övergående och med lite vila och smart träning med låga vikter så kunde jag fortsätta utan vidare skador.
När sommaren närmade sig gick jag och kikade på MMA/Thaiboxning och beslöt mig för att testa på under sommaren. Trots att det var en bit bort lyckades jag få till några träningar, men det är betydligt svårare att hitta tid för kvällsträning har jag märkt. Det märktes att konditionen inte var i toppform, men långsamt, långsamt så blev det bättre.
Löpningen blev även den långsamt, långsamt bättre och jag hittade en helt fantastisk liten sträcka att gå/löpa runt. Efter sommaren så började det bli naturligt att springa större delen av sträckan till gymmet och även den 5 kilometer långa slingan kändes ganska behaglig trots att den är ganska kuperad.
Kostnadsmässigt så är det dyrt att komma igång med träningen, speciellt när det är flera olika typer av träning som gym, löpning och thaiboxning. Under 2013 spenderade jag en hel del pengar på utrustning, men det ser jag som en viktig och bra investering. Nya löpskor, en löparryggsäck,träningskläder, trådlösa hörlurar, väska, vattenflaskor, boxhandskar, benskydd, tandskydd, träningshandskar och dragremmar är bara några av de saker jag köpt under året. Till det så kommer även kostnaden för gym och thaiboxningen plus en del pengar för olika appar som Weighttraining.com och Runkeeper.
Resultatet av 2013 års träning är ok. Jag ser resultat av min träning och framförallt så känner jag resultatet i och med att jag är piggare och orkar mer fysiskt och mentalt. Jag fick även lov att byta ut hela min garderob då jag gått ner så mycket i vikt att jag inte längre kan ha mina gamla kläder...
Socialt
Socialt har det varit förvånansvärt positivt med många nya vänner och återkoppling till gamla vänner under året. Det känns dock som att det är många fler som man borde knyta kontakt med igen, så vi får se om det går att ordna under 2014 när det bör bli lite mindre övertid. Både jag och min fru har jobbat ganska mycket, speciellt sista kvartalet och det märks också i sjukdom och trötthet även om vi båda självklart stormtrivs trots detta.
Jag har under året hunnit med ynka ett möte med fantastiska Bäcke, något som jag får råda bot på under 2014 hoppas jag. Jag har dock hunnit med inte mindre än fem biobesök under året, ett med Bäcke, två med Boutros och två med Ruchir. Det är jag ganska nöjd med eftersom det är ungefär dubbelt antal jämfört med när jag bodde i Falun!
Årets höjdpunkt var att få fira min Morfar när han fyllde år i somras och då få träffa hela "tjocka" släkten som jag aldrig tycks kunna träffa annars. Morfar och Sonya var det nästan 20 år sedan sist om man bortser från det korta mötet på lillebrors begravning, kusinerna Patrik, Susanne och Madeleine har jag inte sett sedan jag tog studenten (fast jag och Patrik hade ett smygmöte tidigare tillsammans med Moster Helene och kusin Hanna). Mamma och Pappa var det ett tag sedan sist vi sågs och så var det så klart kul att träffa Bosse och Karin igen efter så många år.
Under många år så har tanken på att tillhöra ett ordenssällskap varit intressant. När jag var yngre så var det tempelriddarna som lockade med sin mystik och gemenskap, men senare år så har även sällskap som Odd Fellow och Timmermansorden varit lockande. Under 2013 fick jag erbjudande om att besöka Odd Fellow, men av olika anledningar fick jag hoppa över den introduktionen just då. Istället så fick jag erbjudande om att bli medlem i Bifrostorden, en av de yngre ordensällskapen som baserar sig på en mer Nordisk atmosfär. 31 oktober i år så blev jag officiellt medlem i Bifrostorden och nästa år kommer jag att ta en plats i det som kallas direktorium, dvs en av de officiella ansvarspositionerna. Under 2014 hoppas jag kunna besöka Odd Fellow också och eventuellt ta en plats även där om jag passar in.
Planerna inför 2014
Under 2014 så har jag satt upp en del mål som jag vill uppnå, framförallt med träningen, men även på andra områden. Jag tänkte att jag ska lista några saker så får vi se vilka av målen jag uppnår under 2014 och vilka som jag inte lyckades uppnå.
På Jobbet
På jobbet så har jag som mål att dyka djupare ner i Hybris och det finns planer på att jag ska gå den GUI kurs som Hybris har planerat ett tag nu. Frågan är om den kommer under 2014 eller inte nu när Hybris ägs av SAP. Jag vill bli en bättre systemtestare och testledare så en av de saker jag kikar på är om jag ska certifiera mig som testare under 2014. Det känns som en bra investering, både för mig personligen och för Brightstep som företag.
I slutet av 2013 så startade vi en GUI grupp på Brightstep, men på grund av tidsbrist så blev det inte så mycket av det än. Där vill jag ta tag i saker och ting och verkligen sätta fart med GUI gruppen så vi kan få internt utbyte av den otroliga kompetensen som finns.
Jag har även som mål att få sätta mig ner och jobba med Hybriskoden, helst tillsammans med Ornamo som kan koden utantill vid det här laget. Syftet med det är att bli bättre bekant med Hybris frontend rent kodmässigt så jag kan bli ännu bättre på Hybris. Jag vill också försöka vara med lite på de tekniska presentationerna för Hybris för att lära mig mer om arkitektur och kodbas när det gäller Java och Spring bland annat.
Träningen
Mina mål med träningen under 2014 är att inte ge upp, utan hålla igång med träningen. Ett sätt jag tänker göra det på är min smått vansinniga utmaning #10kpushups där jag utmanar resten av världen att göra 10.000 armhävningar under 2014. Syftet med det är att man måste verkligen träna varje dag för att lyckas med utmaningen, vilket bör göra att det motiverar till att hålla igång hela året. Ett annat mål jag har är att kunna göra 6 repetitioner på 100 kilo i bänkpress och att kunna göra 10 pull-ups i rad. Idag ligger jag på 70 kilo i bänkpress när jag kör och jag kan knappt göra 2 reps på pull-ups.
Jag har köpt ett års medlemsskap på Weighttraining.com som är min favorit bland alla träningssajter och under 2014 så kommer jag att fokusera på just weighttraining.com när det gäller all träning. Jag kommer till exempel inte att förnya mitt Elite medlemskap på Runkeeper under 2014 utan jag kommer att nöja mig med gratisvarianten. Däremot så kommer jag att investera i Lifesum fört att logga vad jag äter då jag ska försöka komma så nära 10% gränsen för kroppsfett under 2014. Målet är att börja äta rätt, inte mindre under första 4-6 månaderna och sedan köra 1-3 månader superstrikt för att se hur lågt jag kan komma.
På gymmet så kommer jag att fortsätta med mina sexor första kvartalet för att bygga upp styrka. Tanken är att jag ska öka vikt i alla övningar löpande under året, men under första 3-6 månaderna kommer det att ha högsta fokus. Under 2013 så var det en hel del experimenterande och lite si och så med disciplinen, men under 2014 måste det bli bättre. Beroende på hur min fru jobbar så kommer det att bli lite mixtrande med vilka dagar som blir träningsdagar, men målet är att minst träna 4 dagar i veckan, helst 5. Jag kommer att fortsätta med basövningar som bänkpress/hantelpress, squats (både i och utanför smithmaskinen), hammer-/preacher curls och långsamt jobba fram en bra form för stående rodd och deadlift bland annat.
Lite piller och pulver tänkte jag prova under 2014 också då jag har känt att det ibland tär på immunförsvaret och att återhämtningen inte alltid är optimal då jobbet kan vara ganska krävande. Därför så kommer jag att börja med flytande aminosyror och kreatin som bas tillsammans med proteinpulver. Jag fick en burk PWO av min fru i julklapp (världens bästa fru!) så jag kör nog den istället för vanlig kreatin under Januari för att se hur den fungerar. Utöver det så blir det förmodligen någonting av typen Mivitotal eller Mighty Sports som komplement, alternativt någon multivitamin för att se till att kroppen har allt det den behöver.
När det gäller Thaiboxningen så är planen att ta mig dit så ofta som möjligt. Under 2014 var jag lite lat och det blev lite för lätt att skippa träningen på kvällen. Jag skippade också all träning i Hope eftersom jag tycker att det är lite krångligt att ta mig dit. Sådana tankar får vi undvika under 2014 om det ska bli någon ordning på träningen. Målet är att kunna träna minst två gånger i veckan utav fyra, även om det betyder sena kvällar. Eventuellt så kommer jag att iallafall prova på MMA senare under 2014 då det är väldigt bra träning.
Jag funderar på om jag ska köra Vansbrosimningen under 2014 och i så fall i vilken utsträckning. Det har funnits en tanke att försöka klara av en tredagars i Vansbro, dvs klara tre lopp under tre dagar. Nu har man utökat antalet lopp så det skulle teoretiskt gå att köra hela 4 lopp på tre dagar och jag ska erkänna att jag är sugen på att försöka mig på det. Problemet är kostnaden och om jag hinner komma i tillräckligt bra form för att klara en sådan utmaning.
Socialt
När det gäller den sociala biten så har jag ingen direkt brådska. Jag kommer att fokusera på att bli mer delaktig i Bifrostorden och ta mig till bion när andan faller på och tiden tillåter. Nu när min fru jobbar också så blir det lite mindre flexibelt med fritid så det gäller att ta tillvara på de stunder som finns. Det känns viktigt att inte låta familjen förlora tid tillsammans när vi jobbar så mycket och när jag har kvällsaktiviteter iallafall två dagar i veckan.
Allmänt
Under 2013 så hände det inte speciellt mycket här på min webbplats och mycket av det berodde på att jag hade för många planer och det fanns för många funktioner och möjligheter med IPB. Samtidigt så var det väldigt svårt att jobba med plattformen då plattformen saknar både dokumentation och aktiv användarbas. Därför gick jag över till Wordpress igen inför 2014 och även om det finns lite saker här nu så är det långt, långt ifrån den webbplats jag tänker mig.
Under 2014 så kommer jag därför att bygga upp webbplatsen igen och jag ska verkligen försöka undvika att "spreta" så mycket som jag gjort tidigare. Det blir en del innehåll om mig självklart med kanske ett dussin sidor till och ett nytt galleri, men huvuddelen av sajten kommer att bestå av den här bloggen. Jag hoppas att jag kan locka till mig några trogna läsare som är pigga på att kommentera för jag uppskattar några väl valda ord som respons på mitt skrivande.
Netflix är för mig 2013 års segrare när det gäller tv on demand tjänster i Sverige. Inte nog med att Netflix är billigast, de har också det i särklass bästa utbudet för barn och ett helt ok utbud för oss vuxna också. Vill man vara lite "ful" så går det dessutom att utöka sitt utbud rejält genom att ange ett amerikanskt IP så Netflix ger sitt fulla utbud.
Att Netflix är årets bästa TV tjänst är för mig en självklarhet, men då är jag inte intresserad av svensk tv eller reality tv. Utbud för barnfilm och hyfsade TV och spelfilmer räcker bra för mig. Är det dramaserier och liknande som faller dig på läppen är HBO Nordic en bättre tjänst förmodligen, men har du barn så finns det ingenting värt att nämna på HBO Nordic.
Jag var lite orolig att utbudet skulle kännas fattigt efter ett tag på Netflix, precis som på gamla betalkanaler som Filmnet där man sett allt på ett par månader och uppdateringstakten var långsammare än en snigel. Lyckligtvis stämmer inte det alls utan det kommer hela tiden nya saker att titta på, även för junior som konsumerar rätt bra med TV periodvis. För mig som kör via Apple TV så har Netflix helt ersatt traditionell TV så till den milda grad att det tog tre månader innan junior upptäckte att jag avbeställt alla barnkanalerna!
Vill man så kan man vara lite ful så går det att ange ett amerikanskt IP för att se på Netflix fulla utbud, något som jag provade nu i veckan bara för att se om det fungerar. Jag testade med ett plugin till Chrome som heter hola better internet och fick ganska omgående tillgång till Netflix amerikanska utbud. Det krånglade lite med Apple TV efteråt, troligen för att det låg kvar någonting från mitt test så att det blev konflikt över vilket språk som skulle gälla. En snabb omstart fixade dock biffen och allt är åter till det normala igen.
Jag kan bara säga att om du inte har testat Netflix än så gör det. Första månaden är gratis och därefter ligger prislappen på 79:- / månad vilket är mycket prisvärt om du har barn. Jag kan även rekommendera att köra genom Apple TV om du inte har det för en enkel och smidig uppsättning.
Manifestationen i Kärrtorp kunde ha blivit så bra, men föll på eget begrepp när främlingsfientlighetens fula tryne visade upp sig mitt bland barnfamiljerna och alla de tusentals godhjärtade människor som trodde sig manifestera mot just främlingsfientlighet. Många åkte därifrån med en besk smak i munnen och återigen bevisas det att man ska inte manifestera mot, utan för något.
Jag läser de olika upplevelserna efter manifestationen i Kärrtorp och jag är inte förvånad. Det finns lika många främlingsfientliga på vänsterkanten som på högerkanten. Lika många extremister som sprider sin egen fruktan i hatets tecken. Bjuder man in "alla som är emot rasism" som Ammar Khorshed uttrycker det, så kommer det att komma personer som använder begreppet rasism som utlopp för sin frustration och politiska åsikt.
Låt oss vara ärliga. Nynazister och personer med som med våld och aggressivitet ger sig på personer med annan hudfärg med motiveringen att ras skulle vara skäl nog att skada andra människor har allvarliga problem. Jag har hittills aldrig träffat en sådan individ som inte haft en mer eller mindre logisk förklaring till varför denne beter sig på det viset. Det beror nästan uteslutande på andra faktorer än ras. Det beror på okunnighet, traumatiska upplevelser, psykologiska faktorer osv som av olika anledningar fått fokus på ras som utlopp för den rädsla och smärta som personen upplever. Samma sak gäller extremister på vänsterkanten, inom religionen eller vart du än tittar där det finns extrema åsikter åt något håll. Alla har en historia.
Att försöka manifestera mot ett sådant beteende är dödsdömt av den enkla anledningen att dessa personer vet mycket väl att de dem gör är fel och denna kunskap göder även den smärta som de redan har inom sig. Att ta fram stora pekpinnen och tro att det fungerar att skrämma eller läxa upp dessa personer är för mig lite naivt. Manifestationen i Kärrtorp är därför dubbelt tragiskt för den borde inte handlat om att stå mot rasism, utan som en brinnande fackla där vi visade att vi inte tolererar den typen av våld som tidigare utspelade sig där. Som Jens Liljestrand skriver så handlade det om att sända budskapet att "vi inte att vi inte är rädda, att vi är ett samhälle där du får ha en åsikt utan att behöva springa och gömma dig".
För det är just det som är det viktiga, inte att du ska ha rätt budskap, eller ett politiskt korrekt budskap. Är du främlingsfientlig rasist så ska du ha samma rätt att få uttala dina åsikter som om du är en livsomfamnande kärleksguru som älskar allt liv på jorden. Det som dock är viktigt, i alla sammanhang är att rätten att uttrycka sin åsikt även går hand i hand med rätten att kritisera samma åsikter. Det går nämligen bara att få en person att byta åsikt genom att visa att det finns andra åsikter och genom att påvisa att en åsikt kanske inte är så endimensionellt sann som personen först trodde. Detta kan endast göras genom respektfull debatt från båda sidor där båda är villiga att lyssna på varandra. I kärrtorp fanns ingen sådan respekt och ingen debatt, bara stridstrummor mellan två extremistgrupper och 16.000 människor som försökte föra fram en vacker positiv tanke om omtanke och medmänsklighet.
Vi kan inte se på när rasismen frodas utan vi måste stå enade i kampen mot fascismen...så låter det ofta i olika sammanhang, men vad menar man egentligen? Hur ska vi stå enade? Ska vi "gå och slipa kniven och skicka grisen till slakten" som det så vackert sjöngs i kärlekens och förståelsens tecken i Kärrtorp? Ska vi möta okunskap och psykologiskt trasiga människor med samma hårda retorik och fysiskt våld som de själva utövar? Vad är egentligen planen att stävja det faktum att rasismen frodas över hela Europa som aldrig förr?
Kanske, bara kanske, bör man titta på orsakerna till rasismen och utifrån det sedan hitta sätt att laga dessa trasiga människor? Kanske ska vi anamma tanken att vi bör ge även dessa människor rätt att få synas, att ge luft till den rädsla och smärta de går och bär på så att vi kan hjälpa dem att bli av med den? Kanske, bara kanske, finns det bättre sätt att möta främlingsfientlighet än att manifestera mot den och att stå som en mur som försöker tysta ner de hårda orden som kommer från osäkra och trasiga individer?
Kanske, bara kanske, bör vi försöka möta främlingsfientlighetens fula anlete med en manifestation inte mot rasism, utan för mångfald? Visa vad mångfalden har för positiva inslag? Lyssna på de arga rösterna och ta deras oro på allvar så tynar ilskan bort? Låt inte dumma kampanjer som säger att all olikhet är ok utom din eller idiotiska politiker som beter sig som dagisbarn och helt ignorerar problem som många uppenbarligen tror sig se i samhället spä på dessa individers frustration och ilska för det vinner ingen på. Ta upp diskussionen, se problemen som målas upp och lös situationen. Främlingsfientlighet är som en illaluktande propp i toaletten. Du kan välja att ignorera den tills stanken kväver dig eller så letar du rätt på rätt sorts propplösning och löser upp skiten så den försvinner av sig själv.
Det är lätt att skapa manifestationer och det är lätt att skapa kampanjer av olika slag, men det gäller åt båda hållen. För att få till en verklig förändring måste vi stävja uppkomsten av dessa individer, se problemen som föder främlingsfientlighet och sedan jobba tillsammans för att motverka. Det finns problem med den flykting och invandringspolitik som vi har idag och de drabbar framförallt de invandrare och flyktingar som kommer till vårt land. Att vi som nation blundar för att de personer som vi bjuder in att bli en del av vårt land mår dåligt och att vi inte tar hand om dem för att vi inte vill ge ett främlingsfientligt parti "utrymme" är för mig stentokigt. Man får inte bort skitlukten genom att ignorera den, man öppnar fönstret och vädrar.
Vårt samhälle kommer inte att magiskt förvandlas till Nazityskland för att vi lyfter upp ett obekvämt diskussionsämne. Jag tror snarare att om vi tar upp frågan så finns det plötsligt alternativ till SD som idag är det enda partiet som ens berör frågan om invandrings- och flyktingpolitiken. Det är inte så att SD magiskt försvinner om alla rasister försvinner för SD's väljare består inte bara av nazister och rashatare utan till mångt och mycket av personer som ser problem av olika slag som de relaterar till invandring, ofta på helt fel grunder misstänker jag. Däremot om vi lyfter frågan om invandring och visar att det är något som vi ser allvarligt på och vill lösa så faller SD sönder och lämnar bara kvar kärnan av främlingsfientlighet kvar som den illaluktande klump den är.
I en perfekt värld hade Tomas Di Leva varit invandrar- och jämställdhetsminister och manifestationerna mot rasism hade tittat på PRIDE festivalerna som förebild hur man ändrar på allmänhetens fördomar. Tills dess så manifesterar jag lite för mig själv och ser stolt på min son som leker med barn från många nationer utan fördomar eller rädsla. Jag hoppas att det är en verklighet som kommer att finnas även i framtiden för honom, men då måste vi våga räcka ut en hand till de främlingsfientliga och bjuda in dem till samtal, inte möta våld med våld. Vår rädsla kan inte få göda deras rädsla.
Jag tror att Soran Ismail sa det bäst:
Man kan välja att ta avstånd och tycka att folk är dumma i huvudet, men jag vill ju åt en förbättring: att det ska bli bättre för Sverige och för mig i Sverige. Och det blir det bara om man möts och pratar om de här grejerna. Det är bara då det finns en chans att det blir bättre.
Det börjar närma sig slutet på 2013 och jag sitter och klurar på vilka utmaningar jag ska utsätta mig själv för nästa år. En utmaning är redan klar och det kommer att bli en tuff utmaning där jag ska göra 10.000 armhävningar på ett år. Jag funderar även på att ta mig an Vansbrosimningen igen, fast frågan är hur hårt ska man testa sig själv?
Jag klurade ganska länge innan jag bestämde mig för att sätta upp #10kpushups där jag, genom weighttraining.com, utmanar resten av världen att försöka göra 10.000 armhävningar under 2014. Tanken är att det ska vara en utmaning som utmanar under en lång period så att det uppmanar till en livsstilsförändring långsiktigt. Just nu är det en hel del som anmält sig och jag räknar med att det blir betydligt fler runt nyår.
Vansbrosimningen har jag gjort en gång tidigare. Då var jag otränad och trots det gick det ganska bra även om tiden inte var så mycket att hurra för. Jag har varit sugen på att köra igen och då köra flera lopp under samma helg, men det har av olika anledningar inte blivit av. Nu funderar jag på om jag ska försöka mig på en tredagars med tre, eller kanske till och med fyra lopp, men frågan är hur mycket kroppen orkar med på en och samma dag och om kroppen håller för tre dagars fysisk utmaning. Kanske försöker jag bita lite mer än vad jag klarar av, men det återstår att se.
Jag ska fundera lite till och undersöka möjligheterna att träna simning häromkring innan jag bestämmer mig helt. Det kostar en del också så om jag kör så ser kostnaderna ut ungefär så här:
4:e Juli: Buss från Stockholm till Vansbro: 319:-
4:e Juli: Halvsim: 790:-
4:e Juli: Öppen Älv: 865:-
4:e Juli: Boende: ???
5:e Juli: Vansbrosimningen: 865:-
5:e Juli: Boende: ???
6:e Juli: Kortsim: 720:-
6:e Juli: Buss från Vansbro till Stockholm: 319:-
Totalt så blir det 3678:- plus boende vilket inte är katastrofalt mycket pengar, men ändå ganska mycket pengar att lägga ut. Kör jag bara ett lopp på fredagen (vilket känns troligt) så blir det ca 800:- mindre.
Så nu ska jag fundera på detta lite och se hur livet känns efter nyår. Jag har fram tills i mars på mig att bestämma mig innan priserna går upp igen. Tills vidare så är det #10kpushups som gäller och mina två mål att nå 100 kilo i bänkpress och klara 10 strikta repetitioner pull-ups i rad.
Just nu börjar jag sakta komma tillbaka efter ett antal dagar till sängs. Det är någon slags infektion som jag förmodligen dragits med ett tag och som nu bubblat upp till ytan när jag börjar slappna av inför julledigheten. Att inte kunna göra något och gå runt halvt livlös tar på humöret mer än krafterna känns det som...
Att vara hemma och inte vara på topp har tidigare inte varit några problem, men nu väcker det en frustration jag är ovan vid. Att känna att det finns så mycket som ska göras och sedan inte ha ork eller förmåga har tärt hårt på humöret. Det faktum att jag alltid är lite småkinkig inför julen har inte direkt gjort saken bättre. Lyckligtvis har jag världens bästa familj som hjälper mig att få upp humöret.
Att inte kunna träna, det gör att det kryper i mig. Att se disk och tvätt växa när min fru jobbar känns det också för jag avskyr att inte kunna röja undan när det behövs. Att inte kunna göra sista rycket på jobbet inför julledigheten, det får mig att känna mig maktlös och lite utanför av någon anledning. Att missa julfest och annat kul och att inte ens ha ork att se på film eller leka med junior det gör mig helt vansinnig!
Som tur är så känns det som att det är på väg att vända nu och jag har lite ork igen, även om hela kroppen känns som den är på väg att gå sönder fortfarande. Huvudvärken som kommer från spänningar i ländrygg och nacke är konstant om än inte lika ilande som tidigare. Det ljusnar vid horisonten med andra ord och det är banne mig på tiden! Jag är trött på att vara inaktiv, jag har gym att gå till, arbete som ska göras och hushållsarbete som behöver ordnas med!
Så nu tycker jag att vi skippar det här med sjukdom, både för i år och för nästa år!
Hemelektronikkedjorna Elgiganten och Media Markt anmäls av konsumentverket som anser att företagen fokuserar mer på att erbjuda krediter med långa avbetalningstider än själva varorna de faktiskt säljer och stämmer nu därför kedjorna i Marknadsdomstolen.
[dt_divider style="thin" /]
Elgiganten och Mediamarkt bryter mot reglerna när de lockar kunder med erbjudande om krediter och långa avbetalningstider. Det anser Konsumentverket som nu drar båda bolagen inför Marknadsdomstolen för att få stopp på marknadsföringen.
Elektronikkedjornas reklam har enligt Konsumentverket mer fokus på krediterna än på själva varorna. Myndigheten anser inte att det är förenligt med god kreditgivningssed, som innefattar att vara måttfull i sin reklam.
Som konsument kanske man inte tänker på att man i själva verket ska betala flera hundra kronor i månaden i flera år, för en produkt som kan ha hunnit gå sönder eller bli omodern till dess att den är avbetald, resonerar Konsumentverket.
Källa: di.se
Om detta går igenom så borde det rimligen finnas fler företag som ligger i skottlinjen?
Det är svårt att vara helt nöjd med höstens träningsinsats med alla motgångar träningsmässigt. Fruns oväntade schema ställde till det rejält och så blev det lite sjukdom på det. Trots detta är jag ganska nöjd med första årets träning, men det är dags att titta framåt på år två och vidare.
Mina planer för träning fick sig en liten törn när fruns schema gick bärsärk och det blev mer eller mindre omöjligt att träna. Jag fick avstå från en hel del träning, både på morgon och kväll samtidigt som hushållsansvaret skiftades lite. Det ska erkännas att det skar lite i hjärtat att missa träningen, men att stötta min fru var, och är, en självklarhet. Samtidigt kan jag erkänna att jag inte direkt misstrivs med att ta lite mer ansvar hemma och både lämna och hämta junior i skolan. Lite tufft dock att jobba igen tid på kvällar och tidiga morgnar, men det gick det också.
Det som kändes surast var att inte kunna köra Thaiboxningen alls nästan nu på hösten, men några pass lyckades jag klämma in iallafall. Nästa år ska det bli ordning på det hoppas jag så jag kan komma igång ordentligt igen. Planen är att kunna köra minst 2 pass i veckan, tisdagar och torsdagar. Jag kände det när jag körde sist att jag behöver jobba på min guard framförallt, men också komma igång med stretchingen på allvar.
Gymsituationen känns lite bättre och där har jag lyckats få in minst två pass i veckan, trots utmaningarna att hitta tid och lite sjukdom på det. Det är ganska intressant att min kropp svarar så bra på "sexor", dvs sex repetitioner med tunga vikter. Jag ser tydliga resultat på i stort sett hela kroppen, men framförallt på överarmarna. Detta trots att jag ännu inte börjat köra triceps så hårt!
Planen för 2014 är att köra vidare på sexor och att kunna köra 4-5 dagar varje vecka beroende på fruns schema. Jag kommer att ändra träningen lite för att undvika att jag fastnar och kommer att lägga lite fokus på underarmar och mage som jag idag bara kör suicide på och inte tyngd. Framförallt magen behöver en rejäl omgång, inte för att jag siktar på något sexpack för det har jag redan under fläsket, utan för att jag har trattbröstkorg och behöver "trycka ihop" revbenen för att få en hyfsat platt mage.
Jag har mer eller mindre gett upp möjligheten att kunna köra rygg utan dragremmar nu när jag börjar köra lite tyngre, så jag ska kika på vilka jag ska köpa. I övrigt känns det som jag har bra utrustning nu och det är möjligen lite vinterkläder som behövs framöver. Däremot så ska jag påbörja ett litet experiment igen i januari, nämligen om jag kan gå ner i kroppsfett till den så kallade "one digit", dvs under 10% kroppsfett. För att det ska fungera behöver min kropp lite extra hjälp, så jag ska kika på vilka extra tillskott som kan behövas. Mivitotal och flytande aminosyror som L-glutamin för immunförsvaret och L-karnitin för optimal fettförbränning.
Förutom det så måste jag ta mig till en simhall och komma igång med simningen. Tror jag ska kika hur det ser ut här i Märsta, annars blir det nog Vilunda Badet i Upplands Väsby som ligger närmast till hands. Jag funderar nämligen fortfarande på om jag ska försöka mig på en tredagars Vansbrosimning...