Sedan November förra året när jag blev ordentligt sjuk så har jag haft en mörk känsla inom mig, en känsla som liksom inte vill släppa oavsett hur mycket glädje och värme som flödar in. Det finns så klart anledningar som flera månaders meningslösa förkylningar och infektioner, missade träningstillfällen som gnager som ondskefulla råttor inom mig, en jobbsituation där jag inte har några egentliga uppdrag just nu efter nästan två år av hög arbetsbelastning och en livstid av extrem arbetsbelastning osv.
Jag känner dock igen mörkret som krupit in i min själ, det har varit en följeslagare i hela mitt liv. Tomheten som får alla färger att bli lite dovare, alla nyanser lite mörkare och alla melodier lite tunnare. Jag kallar det hålet, ett bottenlöst hål av negativ energi som jag faller handlöst genom och som ju djupare jag faller ger upphov till depression, sorg och självömkan. Om jag tillåter det.
I min ungdom var jag tidvis slav under dess dunkel och upplevde många mörka dagar i dess skugga. Idag är hålet inte mer än ett irritationsmoment, ett varningstecken och en ful ovälkommen gäst. Jag har lärt mig att hantera dess närvaro och vet att mörkret inte är den ondskefulla fienden den en gång var, utan en påminnelse att jag är för upptagen att jag missar allt det underbara runt omkring mig. Att jag är för sluten till ljuset runt omkring mig.
Denna gången är lite annorlunda för jag misstog tecknen på dess närvaro med trötthet på grund av sjukdom och negativa känslor av att ständigt missa träningen på grund av det. Så av den anledningen tog det lite längre tid att uppmärksamma varför min energi var så låg, men nu känner jag igen den gamla fula gästen igen och jag fylls av energi igen.
Som alltid när energin tryter så måste jag lyfta blicken och se mig omkring för att se all den glädje och skönhet som finns överallt och fokusera på det istället för den ondska och förtvivlan som gammelmedia kavlar ut i media som ett ändlöst exkrement av misär. Jag har de verktyg jag behöver för att fylla ut de dova färgerna så de skimrar som fjärilar i morgonens gyllene strålar, som kan tvätta bort solk och missfärgningar tills allt blir kristallklart och skinande färggrannt och som kan separera de dystra och dova tonerna ur musiken tills bara glädjefyllda och energifyllda toner fyller dess rymd.
Jag befinner mig där just nu och det är med ett stort leende jag nu ser fram emot att krossa dunklet och återigen fylla mitt hjärta med ett strålande solsken. Jag är en av de privilegierade, en av de som vet vad som behöver göras när det blir svårt att finna ljuset inombords. En av de som slagits och vunnit många gånger, oavsett hur djupt ner i hålet jag fallit.
Till alla de som saknar insikten eller verktygen så vill jag bara säga att du är inte ensam och när mörkret kryper sig på dig så slåss för ditt liv, kämpa med tänder och knuten näve för att resa dig och lyfta blicken mot den strålande solen ovanför dig. När du faller i din kamp eller när mörkret känns oändligt så var inte rädd utan sträck ut en hand. Vi är många som finns där för att ta din hand, stötta dig och hjälpa dig på fötter igen.
Du kan bli en av de priviligierade du också.
Precis som mig.
- 0 comments
- 345 views
-
