I am rebuilding this site (click to read more)
Jump to content

My Swedish Blog

This is my Swedish blog that is slowly getting updated from my old Wordpress page. I will continuously rebuild it here from scratch, which will take quite a lot of work to be honest, so be patient!
Show all categories

Journalistiken är i fara - igen.

I lördags gick drevet på Twitter igen, den här gången var mobben ute efter en kille som på Twitter kläckt ur sig en dum kommentar om den kritiskt hjärtsjuke brittiske fotbollsspelaren Fabrice Muamba. Problemet var bara att det inte var den personen som skrivit inlägget och att ingen brydde sig om att tänka efter ens en sekund innan man avfyrade mobben mot den hemske rasisten.
 
Kjell Häglund skriver bra i sin krönika på journalisten.se och det är inte utan huvudskakningar jag läser om svaren från Cissi Wallin (nej, jag har inte kontrollerat källan själv) eftersom attityden känns igen allt för väl. Problematiken för journalistkåren blir allt tydligare och jag är på allvar orolig för att begreppet journalist snart blir likvärdig med begreppet politiker, dvs vi misstror allt som yrkesgruppen säger för att vi har vant oss vid halvsanningar och lögner.
 
Kjell Häglund är orolig över sociala medier och avsaknaden av dess inkludering i journalistutbildningar får unga journalister att föra fram en helt ny typ av journalistik, men jag tror tyvärr att problemet ligger djupare än så. Idag så är det en ständig jakt på nyheter, en jakt som är så sjuk att personer vars kall det är att i allmänhetens tjänst belysa och informera går till ytterligheter och rent ut sagt bete sig som svin. Vi ser nyhetsmedier som rent ut sagt ljuger, fabricerar eller helt enkelt blundar och upprepar information de inte har en aning om det är sant eller inte och det är för mig inte journalistik, det är skvaller och smaklöst skvaller.
 
Det finns många duktiga, bra journalister därute. Journalister som gräver för att få fram sanningen, inte senaste scoopet. Personer som visar respekt för sina medmänniskor och som hittar nyhetskornen utan att trakassera, förvränga eller ljuga ihop dem. Dessa syns dock inte på samma sätt som personerna som likt psykopater är villiga att bokstavligen gå över lik, trakassera och invadera människors liv, allt under journalistikens beskyddande tes att det ligger i allmänhetens intresse att bete sig på det viset.
 
Det finns också något snedvridet tankesätt att trots att en person är journalist och ikläder sig den rollen på till exempel Twitter så är det ok att vara sig själv och kasta ur sig lite vad som helst och man verkar inte förstå att när man gör det så kommer omvärlden att associera det man skriver med den yrkesroll man stoltserar med offentligt. Att kasta iväg en retweet om en ung man som kläcker ur sig en rasistisk kommentar på en lördagkväll är inte en journalistisk handling i mina ögon, det är en högst personlig sådan för ingen journalist värd namnet skulle så kapitalt strunta i det som är själva kärnan i journalistiken, nämligen källkritiken.
 
Niclas (@deeped) skriver bra idag och han erkänner att han ibland kastar iväg en retweet utan att granska källan och han ber om ursäkt för det då han känner att han med sina 8000 followers har ett ansvar och visst är det så, men Niclas är inte en journalist och därmed inte bunden av journalistens krav på källkritik. Jag förväntar mig inte att Niclas eller någon annan jag följer på Twitter ska ha satt sig ner och källkritiskt granskat en tweet innan man gör en retweet, men när en journalist, iklädd sin journalist roll, skjuter iväg en tweet så förväntar jag mig faktiskt just det.
 
Sociala medier är ett problem för journalistkåren för till skillnad från traditionella medier finns det inget filter mellan journalisten och allmänheten. det finns ingen redaktör som godkänner statusuppdateringen på Facebook eller förskrivet manus för inlägg på Twitter. En retweet är en handling med så lite motstånd att det sker nästan automatiskt och tyvärr fungerar vi så att vi ser en retweet inte bara som en vidarebefordran av information utan också som ett godkännande från den person som gör retweeten. Så när Emanuel Karlsten till exempel kastar iväg en retweet så betyder det för oss rent psykologiskt att han tycker att det är någonting värt att upprepa och därmed har han godkänt validiteten i retween som värd att upprepas.
 
Helgens drev mot den stackars yngling som glömt sitt twitterkonto öppet så att han blev offer för någons grymma skämt i hans namn visar att inte bara är vi snabba att döma utan också att vi har ett slags filter i hjärnan för vad vi ser som rasistiskt så blir vi rent ut sagt korkade. Rasism är någonting fult och förnedrande, men många reagerar så starkt så jag funderar på om dessa personer försöker överkompensera för sina egna rasistiska åsikter man inte vill erkänna ens för sig själv. Helgens drev visar också återigen vilka packdjur vi är och hur starkt behovet att göra som alla andra är och hur starkt behovet att få uppmärksamhet är.
 
I en utopi skulle hela världens journalistkår förstå allvaret i att låta obetänksamma inlägg på sociala medier och den ständiga urholkningen av journalistkårens etiska grund. Tyvärr så är världen ingen utopi så vi kommer att se den nedåtgående spiralen fortsätta med fler retweets av ogranskade uppgifter som kränker och anklagar oskyldiga samtidigt som världens tidningar och nyhetsmedier långsamt dör för ingen längre ser deras uppgifter som trovärdiga.
 
Jag suckar uppgivet och kollar med Fredrik Reinfeldt om gårdagen löpsedel är sann eller inte...
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Kreativa designmöten och konsten att lyssna till kritik

En av de svåraste delarna med att vara designer är att utsätta sig själv för andras kritiska granskning och ingenting kan vara så förödande för en designers självkänsla och kreativitet som att sitta i ett designmöte.
 
Designmöte. Ordet får många designers därute att krypa ihop i fosterställning och snyfta högljutt, för att gå in i ett rum med andra designers eller ännu värre ett rum fylld med personer som inte vet någonting om design kan vara minst sagt ångestfyllt. Det beror på att många designers inte kan se fördelarna med kritik och att man lätt glider in i en defensiv position.
 
Jag har haft många designmöten och jag har uppskattat nästan varenda ett av dem. Jag erkänner villigt att det är jobbigt att få kritik på någonting som jag verkligen fött fram ur djupet av min kreativa själ, men det är nyttigt, väldigt nyttigt. Varje person som ger sin syn på hur designen ska se ut ger en ny infallsvinkel och varje detalj som kritiseras kan därför utvecklas och förädlas ytterligare.
 
Jag har sett en del designers som långsamt bryts ner under designmötet och som trots att de har kunskapen och erfarenheten så viker de ner sig för att övriga i rummet har andra åsikter om vad som är bra design. Det är för många designers den stora skräcken, just att kritiken blir så överväldigande att man får göra ändringar som man vet inte är bra design. Det sker ofta när det är någon i gruppen som har hög status, tex en VD eller senior AD eller liknande.
 
Många ser också kritik som någonting negativt så att istället för att ta kritiken och hålla upp den framför sig, vrida och vända på den tillsammans med gruppen för att hitta den bästa lösningen. Att ta kritik är för många designers extra svårt för att vi per definition är lite känsliga med bräckliga egon. Det är priset vi betalar för en kreativ ådra, även om det finns undantag.
 
För mig är designmöten fantastiska möjligheter att både krypa djupare in i kundens hjärna när mötet är med kunden och en möjlighet att dra nytta av andras synpunkter och åsikter för att bryta mig ur min egna kreativa bubbla som uppstår när man sitter och är kreativ. Svider gör det, oavsett hur många möten man går på så svider det långt in i ens kreativa själ, men det gäller att höja sig själv en nivå och lyssna på kritiken och sedan omvandla det till en kreativ process.
 
Jag satt för några veckor sedan i ett designmöte i Norge tillsammans med företagets VD och deras marknadsavdelning och under 6 timmar gick vi igenom deras tankar och farhågor i en process som var helt magisk ärligt talat. Inte nog med att hela gruppen vände och vred på i stort sätt allting utan jag fick också en fantastisk möjlighet att se bortom orden genom att observera deras kroppsspråk. Den typen av input ger ibland mer än bara ord eftersom vi ibland säger saker som vi egentligen inte menar på grund av grupptryck och ibland så sitter vi tysta istället för att uttrycka vad vi tycker. Kroppsspråket visar därmed mycket mer än vad man tror.
 
Jag har även själv många gånger kallat till designmöten för att just få alternativa åsikter på olika saker och input på designen för hur skicklig designer jag än är så ger kritik mig möjligheten att se på min kreativ från nya håll och utvecklas som designer. För mig så spelar det ingen roll om personen som kritiskt granskar har någon grafisk kompetens, det är snarare bättre om personen eller personerna inte har det för då kommer kritiken att leda till helt nya tankebanor.
 
För mig som jobbar som Neurowebbdesigner så betyder ett  designmöte också att jag högt får förklara de olika psykologiska aspekterna av den design jag skapar. Det i sig gör att jag kan känna när motiveringarna inte riktigt räcker hela vägen fram så jag får omvärdera designen. Det gör även att jag blir tryggare i att förklara olika effekter som i sin tur leder till att jag blir bättre på att kommunicera med kunder och kollegor.
 
Jag tror att anledningen till att jag inte upplever designmöten som skrämmande eller fasansfyllda är att jag känner mig trygg i mina argumentationer. Det är ofta en av de svåraste delarna av ett designmöte, just att kunna argumentera för olika saker och kunna motivera varför designen är utformad som den är. Många designers jobbar "på känn", dvs de skapar en design som känns visuellt stimulerande, men de har svårt att kunna förklara varför den gör det. För mig är det oftast tvärt om eftersom när jag skapar en design så gör jag det utifrån forskning och erfarenhet och jag kan därför lättare förklara och motivera min design.
 
Även om jag inte har några problem att argumentera för olika saker så brukar jag ändå hålla tillbaka till en början för att på så sätt släppa fram tankarna bakom kritiken och på så sätt få ut mer av varje kritik. Ofta möter jag kritiken med en motfråga för att på så sätt låta den som för fram kritiken förtydliga tanken bakom kritiken, för ibland är det inte kritiken i sig som är användbar utan tanken bakom som kan leda till nya infallsvinklar i designprocessen. Det är ofta bra att anamma det gamla talesättet att vi är födda med två öron och en mun, därför bör vi lyssna dubbelt så mycket som vi talar.
 
Så, om jag får ge några tips inför nästa designmöte du ska gå på så se till att du är förberedd:


Lär dig så mycket du kan om Usability, UX design, Neurowebbdesign, färgpsykologi och så vidare så att du har en bra grund att stå på.


När du tar emot kritik så gör det mjukt, dvs stå inte bara och ta emot utan returnera kritiken och be om förtydliganden och diskutera sedan runt kritiken.


Bjud in gruppen och uppmana till diskussion och gör dem därmed delaktiga i processen istället för att  de ska sitta som kritiker.


Var flexibel och var förberedd på att designen kommer att förändras efter designmötet.


Se inte designmötet som en kritisk granskning utan som ett stöd för dig att utvecklas ytterligare


Bry dig inte om vilka som ger kritik för även om det sitter en mäktig VD eller liknande där så är det du som fått förtroendet att skapa designen och det är för att du är experten. Annars hade VD:n gjort jobbet själv om han eller hon hade din kompetens.


...och viktigast av allt: se till att det är du som kontrollerar riktningen på designmötet.
Att kontrollera riktningen på designmötet betyder att du sätter stämningen och flödet på mötet. Om du är ödmjuk och lyhörd istället för defensiv så blir mötet positivt och kreativt och om du bjuder in till diskussion och aktivt ber om mer deltagande genom att hela tiden uppmana till ytterligare kritik eller infallsvinklar på presenterad kritik så får du övriga deltagare att känna sig delaktiga i processen och mötet kommer att bli en positiv erfarenhet för alla inblandade.
 
Om du istället är defensiv och inte bjuder in till diskussion kommer du och övriga gruppen att hamna i en konfliktsituation och designmötet kommer att bli en jobbig och otrevlig upplevelse som till och med kan leda till problem med relationer gentemot de andra deltagarna. Det är ett stort problem om det är ett designmöte med kunder och ännu värre om det är med arbetskollegor.
 
Jag önskar all lycka till med ditt nästa designmöte och själv ska jag nu förbereda för en designpresentation imorgon då min design ska kritiseras av en kund jag ännu inte har träffat.
 
Jag ser fram emot det.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Den mobila revolutionen och appar dödar webben?

Det pratas en del om att den mobila revolutionen och appar skulle påverka det vanliga användandet av Internet och då utgår man från olika artiklar som daterar 2010 då Internets användning dalade, men stämmer den tesen verkligen?
 
2010 fick vi se en minskning av vanlig Internettrafik till fördel för Mobil, surfplattor och trafik genom appar och många drog då slutsatsen att webben skulle få mindre betydelse och appar sågs som den naturliga framtiden. Antalet nedladdade appar imponerar och det skapas allt fler appar, vilket kan sägas styrka det teorin, men som alltid när vi tittar på statistik så är det inte sanningen vi ser, bara svallvågorna runt ett beteende.
 
Bara Apple har lyckats få folk att ladda ner 25 miljarder appar, vilket så klart är imponerande och jag har sett siffror på att en genomsnittlig iPad användare laddar hem ca 60 appar. Android ligger ganska nära de också och vi vet ju att den mobila revolutionen är i full fart nu, så då borde väl teorin stämma att den vanliga webben är döende...eller?
 
Mitt svar är nej. Den vanliga webben mår precis lika bra som alltid och tanken att vi ska använda appar istället för att använda webben är i mina ögon en grov förvrängning av vad som sker just nu och som har skett de senaste åren. Anledningen är att det inte går att dra några slutsatser från antalet nedladdade appar, lika lite som att dra slutsatser från antalet nedladdningar av program. Det är för att nedladdningen i sig ger ingen indikation av hur det som laddats ner används. Själv har jag laddat ner betydligt fler än 60 appar till min iPad och iPhone, men jag använder knappt en handful och även dem använder jag sparsamt. Däremot använder jag webben i all större utsträckning genom mina mobila medier.
 
Vi ser också att många e-handlare börjar förstå att det är mer fördelaktigt med en webbaserad mobilsajt snarare än en app och ungefär som spelsituationen på Facebook i början när 100% av det som skedde på Facebook var spelrelaterat så ser vi att apparna byter form och blir små program snarare än ersättare för webben. Den första vågen av nyhetens behag har klingat av och om 2-3 år så kommer apparna att ha bytt skepnad än mer och vara betydligt mer fokuserade multiprogram än isolerade funktioner.
 
Vi ser också hur de mobila sajterna allt mer flyter ihop med den vanliga webben med responsive design och liknande tekniker och ju bättre vi blir på att designa mobila sajter desto mindre behov kommer det att finnas för appar eftersom en mobil webbversion kommer att kunna göra precis samma saker utan att användaren blir låst till en app i taget.
 
Just att apparna är väldigt fokuserade är både deras styrka och deras svaghet. Precis som vanlig programvaror så finns det funktioner som vi vill ska vara fokuserade och andra som vi vill ska vara multifunktionella och idag finns det få appar som är multifunktionella som jag ser det. Hur mobila enheter hanterar listningar av appar påverkar också antalet appar som vi installerar och ännu mer hur vi använder dem. Precis om vanlig programvara så är det ett fåtal program som vi använder dagligen och sedan har vi ett antal program som tillhör kategorin nice to have. Dessa program är program som vi inte använder dagligen, men som vi ser som användbara lite då och då. Slutligen har vi program som mest ligger och skräpar som vi använder ett fåtal gånger per månad eller kanske per år.
 
På en mobil enhet så blir antalet appar ett problem, även om vi idag kan bunta ihop dem i olika grupperingar. Det gör att vi kommer att ladda ner och ta bort appar i betydligt högre frekvens än för vanliga program så vi kommer alltid att se en hög frekvens av nedladdande av appar, men låg användarfrekvens för majoriteten av dessa appar. En mobil enhet med sin begränsade yta upplevs som rörig och jobbig redan när vi börjar närma oss tre skärmar fyllda med appar och har vi dessutom grupperat appar så upplevs situationen ännu mer oorganiserad.
 
Så i en situation där jag kan välja att ladda ner ytterligare fem appar för mina fem favorit webbplatser eller använda webbläsaren så kommer vi att föredra webbläsaren så länge vi kan få samma anpassade upplevelse som genom appen. Samma sak om jag kan få en app som kan slå ihop alla funktionerna för Facebook, Twitter och andra sociala medier som jag kan välja själv, då är det att föredra över såväl enskilda appar och att besöka de olika sociala medierna genom webbläsaren. Även där så föredrar vi att använda webbläsaren över en app om vi får samma funktionalitet i båda.
 
Så, precis som den digitala revolutionen INTE blev det papperslösas samhället även om det tillfälligt påverkade pappersanvändandet så kommer inte den mobila revolutionen att ta död på webben till fördel för appar. Appar kommer fortfarande att vara en viktig del av vår framtid, men webben kommer att vara betydligt viktigare. Webben är här för att stanna.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Now I have a mac, hohoho...

Så kom dagen då när jag packade upp min första egna mac. Det var en dag jag visste skulle komma, men det kändes ändå lite märkligt att jobba med en ganska annorlunda upplevelse som jag inte kan säga är helt utan friktion än.
 
Att packa upp min nya Macbook Air kändes bra, jag så fram emot att få testa en mac äntligen och Macbook Air är ju stilmässigt helt underbar och smidig. det var lite mer kablar än vad det brukar vara, men annars så var det ingen större skillnad mot att packa upp vilken annan laptop som helst.Att bara öppna datorn och sätta igång kändes ganska skönt och flödet med att ställa in saker och ting kändes bekant från bland annat iPad.
 
Macbook air har ingen CD/DVD spelare och eftersom jag har CS5 sviten på skiva blev det lite knepigt, men Marko på kontoret delade vänligt ut sin DVD spelare över nätverket så gick det bra också (tack @deeped för tipset!). Installationer är överlag lite annorlunda mellan en mac och en PC och det tog en stund innan jag började få kläm på det.Samma sak med avsaknad av delete och högerklick, även om jag upptäckte att det går utmärkt att högerklicka bara man kommer på knepet, kändes lite klaustrofobiskt och jag satt som ett fån i ett par minuter innan jag kom på att det är cmd+c och inte ctrl+v för att kopiera på en mac...
 
Som alltid med mac så stör jag min på vissa brister i designen av operativsystemet där "hålen" runt dockan och att äpplet inte avskiljs från den övre toolbaren så att det blir lättare att särskilja systemfunktioner från programfunktioner är de mest framträdande. Jag blev också förvånad över hur långsam min Air är på att hitta och koppla upp sig mot trådlösa nätverk, speciellt här hemma där jag kör utan DHCP på routern där den tappar uppkopplingen hela tiden och det tar upp till 20 minuter innan den hittar hemnätverket.
 
Skriva på min Air är en fröjd och allt ser snyggt och prydligt ut. Jag tycker till och med att finder fungerar bra, men stör mig fortfarande på att många program startar i småfönster istället för helskärm och att när jag drar upp i helskärm så försvinner övre programbaren.  Kort sagt så är det en del småsaker som är annorlunda och för mig som är van med högerklick istället för kortkommandon så blir det en avvänjningsperiod känner jag. det känns dock inte som att min Air är något revolutionerade steg jämfört med min Dell PC, men den är betydligt smidigare och riktigt skön att skriva på.
 
Nu ska jag bara komma på vilka program som jag bör ha och lära mig lite tips och tricks för mac, sen ska det nog bli en bekant känsla det här. Jag funderar redan på en Airport Extreme och en Time Capsule, men vi får se vad plånboken tillåter framöver.Du får gärna tipsa om vad som är ett måste för en Mac för alla tips mottages med tacksamhet!
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Känslan av att leverera och få feedback

Igår var jag till Stockholm över dagen för att gå igenom lite detaljer i ett projekt jag jobbar med nu och för att ha ett möte med kunden gällande den design jag tagit fram för deras e-handelssatsning. Det var med en skön känsla jag återvände hem igen efter att designen fått med beröm godkänt.
 
Det var en månad sedan som jag började den kreativa processen för en av våra kunder och jag hade en riktigt dålig start där jag lyckades bli sjuk ett par veckor. Lyckligtvis hade jag innan det fått oerhört bra feedback och inspiration från hela kundens marknadsavdelning där vi bland annat satt en hel dag och diskuterade designen i en fantastiskt bra brainstormingsession.
 
Det gjorde att jag även under sjukdomsperioden kunde skissa i huvudet lite och förra veckan kavlade jag upp ärmarna och gav ett första utkast på en design. Mottagandet var positivt, men jag var inte helt nöjd för det var småsaker som behövde filas bort och struktureras om. Kundens projektansvarige och flera från Brightstep gav bra feedback på vad de tyckte skulle fungera och inte fungera och till slut satte jag mig med Patrik som också är mycket skicklig interaktionsdesigner i en lång diskussion där vi vände på varenda pixel i jakten på den perfekta designen. Patrik är det perfekta bollplanket som får mig att omvärdera och vända på precis allt tills jag får fram det som ibland kan fastna i den kreativa processen.
 
Resultatet blev riktigt bra och jag la till en detalj som jag tyckte skulle passa bra för målgruppen och den vision som kunden har. Designmötet vi hade igår var nog ett av de kortaste och kontentan blev mest att bekräfta att jag hade träffat rätt och att kunden var riktigt nöjd med resultatet. Det kändes extra skönt att få höra att kunden var speciellt nöjd med att jag förstått målgruppen och den vision som kunden har med sin e-handelssatsning.
 
I ett designuppdrag är att det alltid extra viktigt att få till första sidan och ramverket och det är en speciell känsla när man lyckas komma tillbaka efter en tids sjukdom och verkligen pricka huvudet på spiken nästan direkt. Det är ett direkt resultat av en kund som förstår vikten att avsätta tid för att ge mycket input och verkligen låta mig förstå alla led i deras verksamhet, från butik till marknadsföring och dessutom låta mig sitta ner med alla dessa kreativa människor och få riktigt grotta ner mig i deras hjärnor. Det ger väldigt bra resultat även om det krävs lite mer tid och engagemang från kundens sida.
 
Sedan ska jag inte sticka under stolen med att kundens projektansvarige Johan är ruskigt duktig på det han gör och att det både motiverar och underlättar mitt kreativa skapande. Överlag kan jag säga att det här projektet känns riktigt, riktigt bra och jag ser fram emot att få se det här företaget ta steget ut på e-handelsarenan med en fantastisk plattform och en design som jag hoppas ska bli väl mottagen och leda till en fantastisk framtid för det här företaget.
 
Jag är väldigt nöjd med min egen insats så här långt med andra ord och i höst kommer även du att få se frukten av vad jag jobbar med just nu. Det ska bli spännande att se vad du tycker om min design och mina tankebanor då.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Vilken vecka! - fem städer i tre länder på en vecka

Förra veckan var en sådan där spännande vecka fylld av nya erfarenheter, nya människor och faktiskt nya länder. På en vecka jobbade jag i fem städer i tre länder, men sådan är min vardag numera!
 
Måndag
 
Jag började min vecka hemma i Falun och som vanligt var det bråda dagar med många saker som ska organiseras och färdigställas. En behaglig början på veckan även om tiden som alltid bara rusar förbi. Efter jobbet på måndagen bar det av med tåg och tunnelbana ner till Alby i Stockholm där svågrarna bor. Där blev det en trevlig kvällsmiddag innan det var dags att krypa till kojs.
 
Tisdag
Halv fyra var det uppstigning och sedan bar det av med tunnelbana till centralen där det blev byte till Arlanda expressen. Väl på Arlanda mötte jag upp med arbetskollegorna innan det blev incheckning och bordning på flyget mot Oslo. Väl i Oslo blev det först tåg och sedan taxi fram till platsen för dagens kundmöte som bestod av en dagslång workshop för att gå igenom kundens syn på den design som ska skapas. 6 timmar senare var det dags att ta taxi och tåg tillbaka till Oslos flygplats för att ta nästa flyg med destination Danmark.
 
Det var min första resa till Danmark och eftersom jag fortfarande är ganska ny på att hatta runt som en globetrotter så kändes det lite skrämmande att helt själv navigera i ett nytt land i kolsvarta mörkret. Lyckligtvis gick allt som smort och jag hittade relativt enkelt metrobanan mot Köpenhamns central där jag sedan enkelt kunde promenera till hotellet som dagen till ära fick bli First Hotel Vesterbro (notering: jag har jobbat 8 år på First Hotels tidigare). Rummet var litet men helt ok och efter en kort kvällspromenad för att hitta lite förtäring somnade jag in gott efter en lång och intressant dag.
 
Onsdag
Jag vaknade tidigt och gick igenom dagens agenda innan jag mötte upp med min kollega Sofia som jobbar på Malmökontoret. Kundbesöket låg ett stenkast bort och efter en stunds väntan så gick vi igenom ett snabbt och bra möte som kändes bra även om jag var lite rädd för att min danska inte skulle hålla måttet. Lyckligtvis var det inga problem och vi återvände ut i Köpenhamn för att ta en välförtjänt lunch. Självfallet föll valet på Jensen's Bøfhus.
 
Efter lunchen bar det av mot centralen igen och metron mot Skurup. En viss förvirring över vart jag checkade in senare så hittade jag till rätt terminal och kunde med ett par timmars marginal i lugn och ro invänta planet hem. Jag tror aldrig jag varit med om att ett flyg avgår i förtid, men det gjorde det den här gången och jag fick avnjuta en behaglig resa tillbaka till Arlanda med strålande solsken.
 
På Arlanda passade jag på att avnjuta en pizza innan jag begav mig ner i mörkret till tågperrongen där jag njöt av kylan och mörkret efter ett par hektiska dagar. Slutligen kom tåget och jag kunde avnjuta en stilla resa hem till Falun igen.
 
Torsdag
Torsdagen gick väldigt trögt och jag bestämde mig att jobba hemifrån då någonting inte kändes helt ok i kroppen. Det blev inte riktigt den fart jag hade hoppats på och senare i veckan skulle jag få förklaringen...
 
Fredag
På morgonen bar det av med tåg igen och den här gången mot Stockholm för byte mot Norrköping. Tågresan blev lång, men behaglig och väll i Norrköping mötte chefen upp och vi tog oss till dagens kundmöte där det blev en kort resumé från Mattis om vad som hänt tidigare i projektet. Sedan var det dags för lunch och introduktioner av kundens team innan vi satte fart med den strategiska workshoppen. Återigen kände jag att jag inte var 100% skärpt, men det kändes ändå ganska bra när jag lämnade Norrköping i vad som måste vara den äldsta och sämsta tågvagn SJ kan erbjuda.
 
Flera timmar senare fick jag äntligen byta i Sala och fick en mycket behagligare resa, något som jag senare kom på berodde på att jag bokat förstaklass biljett då övriga var slutsålda. Hemresan var lång, men händelselös och jag lyckades både jobba lite och ta en välbehövlig tupplur innan det var dags för veckans sista tågbyte i Borlänge för slutsträckan hem till Falun igen.
 
Efter en lång och spännande vecka somnade jag gott på kvällen.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Dåliga chefer och psykopater - liknelserna är skrämmande lika

Jag har under mina år träffat på både bra och dåliga chefer och när jag läser Linus Jonkmans bloggpost om dåliga chefer, då nickar jag igenkännande.

“A boss creates fear, a leader confidence. A boss fixes blame, a leader corrects mistakes. A boss knows all, a leader asks questions. A boss makes work drudgery, a leader makes it interesting.”

-Russel Ewing
Jämförelsen mellan en dålig chef och en psykopat är för mig inte alls fel, den stämmer ofta väl överens med det beteende som en dålig chef uppvisar. I min erfarenhet är det vanligt att personer som rekryteras till chefspositioner ganska ofta saknar de kvaliteter som gör en bra chef, nämligen förmågan att kommunicera, inspirera och delegera.  De flesta dåliga chefer som jag har mött kommer från en bakgrund som inte alls är lämpad för en chefsposition och det är allt från försäljning och som tidigare anställd. Det som jag har sett som en gemensam nämnare är att dessa personer kommer från en bakgrund där det inte ingår att kommunicera och där personen har minst sagt bristfällig kunskap om hur man leder.

Att hitta bra chefer är svårt, mycket svårt, och hitta fantastiska chefer är snudd på omöjligt. Därför känns det så fantastiskt att jag hittade två fantastiska chefer på samma gång och har ett helt gäng med arbetskamrater som i sina roller som projektledare också är helt fantastiska som ledare och skulle bli utmärkta chefer. Att jobba på Brightstep med Karl Moberg och Mattias Pihlström som chefer är som att vinna på lotto för en fantastiskt bra chef är svårt att hitta och två på samma gång är teoretiskt omöjligt.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Glöm Pinterest för e-handel, här kommer Want!

Pinterest har varit på tapeten ett tag nu som nästa stora marknadsföringskanal för e-handel, men jag är tyvärr skeptisk till dess effekt. En liknande tjänst som heter Want tror jag däremot mycket mer på!
 
Pinterest är en intressant tjänst som fungerar som en liten klippbok över grafiska element som vi tycker om och jag förstår tanken med att företagen ska marknadsföra sig där. Tyvärr tror jag inte det kommer att fungera så bra som många hoppas även om jag hoppas att jag har fel. Jag tror inte heller att Pinterest kommer att bli särskilt långlivat...tyvärr.
 
Istället tror jag mer på en tjänst som heter Want från Wanttt.com som fungerar som ett slags mellanting mellan Pinterest och den så vanliga e-handelstjänsten Önskelista. Fast mycket bättre! Jag förutspår stora vinster i konvertering och ökat trafik från Want.
 
Want fungerar på så sätt att en besökare kan lägga till en produkt i sin want lista genom att klicka på en knapp på webbplatsen eller använda den bookmarklet som finns. Produktbilden tillsammans med information läggs i mitt Want konto under olika kategorier som jag skapar själv. Så långt är det ganska likt Pinterest.
 
Nu kommer det roliga för på webbplatsen kan vi visa vilka som lagt till produkten i sin Wantlista och vi kan del med oss direkt till sociala medier. Dessutom kan vi bidra med pengar till någons Want vilket är perfekt för att tillsammans hjälpa någon att får sin önskan gå i uppfyllelse!
 
Want har så många fördelar för e-handel så jag bli alldeles lyrisk och det ska bli spännande att se den här tjänsten utvecklas och när det dyker upp på allvar här i Sverige. Så glöm Pinterest och kika lite extra på Want!
 

Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Alla vill ha mobil e-handel, men få vet varför

I år är året då alla vill ha mobil e-handel i sin arsenal, men ingen vet egentligen varför verkar det som, men man motiverar satsningen med ökad mobil trafik och försäljning trots att många inte förstår varför det sker.
 
Mobil e-handel, eller mobil surfning över huvudtaget är ett nytt fenomen på samma sätt som Internet var nytt för 20 år sedan. Med det menar jag att beteendet är annorlunda mot de beteenden vi har observerat tidigare och vi befinner oss väldigt mycket på outforskat territorium just nu.
 
Idag, precis som när IT boomen började så saknas det standarder på smartphones och vi har flera operativsystem och webbläsare tillsammans med en uppsjö av skärmupplösningar.  Det gör att design för mobil e-handel blir väldigt varierande beroende på vilken plattform av vilken upplösning vi väljer att designa för.
 
Idag finns oerhört lite forskning på hur vi tänker och agerar mobilt och den forskning som finns har inte, och kan inte, ta alla variabler med i beräkningarna eftersom det förändras varje dag som går. Jag ser inte heller någon möjlighet att genomföra någon form av empirisk forskning så länge som situationen ser ut som den gör, men det går att få en ungefärlig uppfattning.
 
Jag har sett många som vill hävda att design för Mobil följer samma grundläggande tänkande som för vanlig skärm, vilket för mig är lika absurt som när grafikerna i IT ålderns begynnelse hävdade att det som fungerar i tryck även fungerar i digitala medier. Det vet vi är helt felaktigt och idag är det tack och lov ingen som försöker designa webbplatser med samma designtänk som för print.
 
Idag börjar vi så smått förstå hur vi tänker och beter oss när det gäller användande genom en vanlig skärm. Usability är etablerat och vi ser att User Experience börjar fästa sig i arbetsjargongen hos många designers, vilket är ett tecken på att det börjar bli en accepterad del av designprocesserna. Neurowebbdesign och Persuasive design har fortfarande en bra bit kvar, men det växer långsamt det också.
 
Problemet med att designa för mobil är att vi har väldigt lite koll på vad som fungerar och vad som inte fungerar och det beror på att vi ännu inte vet hur detta nya beteende ser ut. Det blir mycket teori och hypoteser, men vi är väldigt mycket i gränslandet för nya upptäckter just nu och vi kommer att klia oss mycket i huvudet för att försöka förstå varför en sak fungerar men inte något annat.
 
Att börja med Mobil e-handel nu är djärvt och det kommer att bli en omständig och komplicerad resa för att försöka hitta rätt sätt att presentera produkter och information i en mobil för att ge den effekt vi eftersträvar. Det kommer att kräva resurser, tester och tålamod, något som inte alla e-handlare är villiga att förbinda sig till eftersom de har kortsiktiga mål framför ögonen.
 
De som har modet att ta steget, som vågar göra investeringarna i tid och utveckling och som ser det som en långsiktig investering, de kommer att stå som giganter om fem år. Den Mobila e-handeln är som en lavin och nu när den lavinen på allvar fått upp momentum så kommer den att svepa över e-handeln och svälja de som inte är förberedda för anstormningen.
 
De företag som är inställda på att om 5 år stå som vinnare inom sitt m-handels segment, då är det nu de ska ta steget och de ska ta det med inställningen att det är en långsiktig investering. All forskning och testning som sker nu ger ett rejält försprång gentemot konkurrenterna.
 
Vad du än kommer att skapa för din M-handel idag kommer det att vara som bäst en halvbra lösning, men ju mer du jobbar med din M-handel, ju mer information du får från användbarhetstester, utveckla personas för din målgrupp, ju mer du utvecklar och provar nya saker, desto större chans har du att stå som vinnare om 5 år.
 
Det är många som skaffar en mobil e-handel idag som komplement till sin vanliga e-handel, men då står du och väntar på lavinen som är på väg. Antingen agerar du idag och satsar helhjärtat på M-handeln för att bli riktigt bra, eller så gör du det inte och kan titta på konkurrenterna när de glatt viftar med sina feta bankböcker när du uppslukas av den Mobila lavinen.
 
Ju längre du väntar, desto mer pengar förlorar du...ser du lavinen i backspegeln, eller är du för fokuserad på nästa kvartalsrapport eller andra kortsiktiga mål för att se att du är på väg att uppslukas?
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Enda fördelen med att vara hemma är att man får tid att tänka...

Nu när jag ofrivilligt måste vara hemma med hela huset sjuka så finns det iallafall en fördel och det är att det blir lite mer tid att fundera på vad jag ska göra med den här bloggen...
 
Den här bloggen är ett hopkok av flera olika generationer med olik teman, alla inköpta och inte alls anpassade för vad jag egentligen vill ha. Jag är kort och gott missnöjd med hur bloggen ser ut för den är inte anpassad för mina behov.
 
Jimiwikman.se är mitt ansikte utåt, min kreativa oas och en slags plattform för Jimi Wikman som varumärke, därför känns det viktigt att jag förvaltar den på ett bra sätt med en tydlig strategi och med en design som reflekterar vem jag är.
 
Jag har därför kikat lite på vad jag har gjort tidigare och tror att jag har en design i huvudet som kan passa min vision av hur jimiwikman.se ska se ut. Så fort jag får en stund över ska jag försöka realisera mina tankar och riktigt börja utnyttja Wordpress som plattform!
 
Frågan är dock, vad vill du se här? Skriv en kommentar så ska vi se om jag kan realisera det när jag ändå håller på.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman

Hästen och ryttaren - hur konflikten mellan känslomässig impuls och rationellt beteende påverkar e-handel

Sigmund Freud använde sig av en metafor där en häst med dess ryttare illustrerar den konflikt som ligger i oss alla när det gäller känslomässig impuls och rationellt beteende, men har det någon påverkar när det gäller e-handel?
 
I Sigmund Freuds metafor så är hästen en representant för de känslomässiga impulser vi drivs av och ryttaren står för den rationella delen av vårt beteende. Det är i konflikten mellan dessa två som obeslutsamhet kommer och vi förhalar saker istället för att genomföra dem.
 
Hästen vet två saker: om något inte känns bra, gå därifrån och om något känns behagligt så gör det. När hästen är den som beslutar så kommer vi att välja det val som har minst motstånd och det som känns behagligast samtidigt som vi undviker fara och smärta.
 
Ryttaren däremot symboliserar våra högre mentala processer som planerar, förutsäger, bestämmer vad som ska göras och löser problem. Det är med andra ord den del som vi tror att vi använder av oss i beslutsprocesser som rationella varelser.
 
När det blir en konflikt mellan hästen och ryttaren så kan ryttaren ibland försöka styra hästen mot ett mål som den inte ser som behaglig och säker, men inte utan en rejäl kamp och det är inte ovanligt att ryttaren förlorar trots helhjärtade försök att kontrollera den bångstyrige besten.
 
Den här konflikten är vad som får oss att bli obeslutsamma och börja förhala saker som ska göras. Hästen vill ha omedelbar tillfredsställelse med minsta möjliga risk. I vissa sammanhang, till exempel i en jobbsituation där du har en deadline kan du övervinna den känslomässiga impulsen att göra något roligt istället för att jobba mot din deadline.

Hästen och ryttaren i E-handelssammanhang
När det gäller e-handel så är majoriteten av dessa designade utifrån ett rationellt beteende, dvs vi skapar en miljö som ska ge bra underlag för att ta ett rationellt beslut. Ofta jobbar e-handlare sedan med priset för att uppfylla behovet av att inte behöva betala mer än nödvändigt, vilket också är inriktat på våra rationella delar av hjärnan.
 
Det många däremot glömmer bort är att våra rationella delar ofta är maktlösa om vårt undermedvetna säger att någonting inte är behagligt. Ryttaren får problem med hästen och i bästa fall kan det leda till obeslutsamhet och i värsta fall leder det till att hästen leder oss från sidan i fråga.
 
Det är därför viktigt för e-handlare att börja tänka på hur man ska få hästen att uppfatta e-handelssidan som behaglig och ha minsta möjliga motstånd om vi vill undvika obeslutsamhet och hög bouncerate.
 
Begrepp som TRUST och strukturell balans tillsammans med visuellt attraktiva webbplatser blir viktiga för att få hästen att känna sig bekväm och finna sidan behaglig. Användbarhet och UX (User Experience) blir viktiga för att ta bort mesta möjliga motstånd och för att öka känslan av tillfredsställelse.
 
Till sist får vi inte glömma bort att för de flesta hästar och ryttare så är det resan som är det mest intressanta och vi måste därför leda dem rätt på webbplatserna så de hittar det vi vill att de ska hitta. Där kommer Neurowebbdesignen in  och vi sluter de tre cirklarna runt ryttaren och hästen för att göra dem beslutsamma och nöjda utan konflikt dem emellan...

En tribut till John Wayne
När man pratar om hästar och ryttare så finns det få personer som påverkat mitt liv så starkt, trots att de dog långt innan jag blev stor nog att kunna ta del av deras verk, som John "The Duke" Wayne.  Jag dedikerar därför den här posten till hans minne.
Jimi Wikman
💫 Jimi Wikman